Det känns som att dagarna går ut på att kompromissa med en snart 3-årig gosse, och en 33-åring man, och samma gäller ju för dem fast med en inte så enkel-att-ha-och-göra-med 35 årig kvinna. Men, det kanske är lite skönt att lägga sitt ego åt sidan ett par år, så blir en kanske pånyttfödd runt 45? Det brukar jag och mina vänner trösta oss med och så säger vi “vi ses om några år” och då tar vi igen allt skoj vi inte orkar med just nu.

Så, här är mina tips ut plan ut på hur du (läs jag) kan få tillbaka din (min) personlighet:

• Börja ha preferenser igen. Vad tycker du är snyggt? Vad vill du äta? Vilken musik gillar du? Vad tycker du är töntigt? Vilka människor fascinerar dig? Personlighet består till stor del av små preferenser som lätt försvinner när livet blir logistik.

• Konsumera saker som väcker något. Böcker, filmer, musik, tidningar, konst, podcasts. Mindre algoritmisk scroll. Man blir roligare av att ha saker att tänka på!

• Återuppta gamla delar av dig – selektivt. Musik du älskade vid 22. En vän du saknar. Kläder du slutade bära. Något du brukade göra. Inte för att bli 22 igen, utan för att se vad som fortfarande är ditt!

• Skaffa nya referenspunkter. Det är svårt att känna sig ny om livet innehåller exakt samma inputs varje vecka. Nya människor, miljöer, samtalsämnen, böcker och idéer gör något med personligheten!

• Bli lite mer opinionated. Vad tror du på nu? Vad har du ändrat åsikt om? Vad vill du inte längre göra bara för att “man gör så”?

Nu till veckans ytliga! Eller, jag har ett boktips också, så något för din inre glow up med!

Länkar (innehåller adlinks)

🍁 Boken som är en riktig bladvändare!

🍁 Den PERFEKTA trenchcoat:en.

🍁 Favoritserum just nu!

Vi hörs nästa vecka, då ska jag berätta ytterligare en hemlis för er betalande prenumeranter! Puss och kram!

/Ebba

Prenumerera nu

Jag startade igång en liten debatt på Instagram om huruvida min teori om en skryttrend som pågår just nu. Ni var SÅ många som lagt märke till samma?

Jag har märkt att jag nästan gjort revolt mot hela framgångsgrejen på sociala medier.

Ju fler inlägg jag ser om fantastiska karriärresor, nya rekord, drömjobb och saker som gått otroligt bra, desto mer sugen blir jag på att berätta om allt som går åt helvete.Och jag har tänkt att det handlar om att jag längtar efter något mer äkta. Mindre polerat. Att jag blivit lite trött på känslan av att vi alla driver små PR-byråer för våra egna liv.

Jag har funderat på om vi börjar bli lite mätta på framgång?

Inte framgång i sig. Gud nej. Jag vill fortfarande ha den. Men att annonsera ut den?

Personbästat. Drömjobbet. Huset. Befordran. Maran. Företaget som går bättre än någonsin. Och gärna paketerat i en liten berättelse om resan dit – ofta med den väldigt fina ambitionen att kanske inspirera någon annan. Och det gör det också, men frågan är till vilken gräns? Och var gränsen går innan det faktiskt blir ointressant och självbekräftande?

Jag undrar om vi efter ganska många år av sociala medier inte har börjat bli lite trötta på att hela tiden få veta hur bra det går för alla.

Men jag tror ändå att det finns något större i den här tröttheten. Vi har levt länge i en kultur där nästan allt går att göra till en prestation – karriären, hemmet, träningen, föräldraskapet, semestern, till och med återhämtningen. Och sociala medier ger oss dessutom en publik att redovisa resultaten inför. Märks det att jag är trött på sociala medier? Samtidigt som jag älskar skiten.

Kanske är det därför min egen lilla revolt blivit att dela mer av det som inte imponerar på någon. Men är det egentligen mer autentiskt, eller bara nästa sätt att visa vem man är? IDK. För kanske är frågan inte varför vi skryter, det är väl ganska mänskligt att vilja bli sedd, utan varför vi känner ett så starkt behov av att göra det inför så många. Och när slutar det inspirera och börjar mest bli… brus?

Låt oss lätta upp stämningen med veckans Dupe! Ska det bli mitt nya segment?

Lämna en kommentar

Kommentera om det är tummen upp på förslaget! Jag sprang igenom Åhlens häromveckan och såg denna dupe på The Row’s svinigt dyra väska. I läder var den, och superfin! Perfekta väskan till kontoret i höst? HÄR hittar du den!

Nä hörrni. Nu ska jag hämta Ted på förskolan! Vi hörs nästa vecka,

puss och kram!

/Ebbs

Prenumerera nu

Så, innan vi börjar så tycker jag vi sätter ribban jävligt lågt. Då blir det lättare att sätta igång, när varken press eller förväntningar på sig själv existerar. Tänk (som jag tidigare nämnt) att du är ett barn som bara leker! Okej, är vi redo? Nu kör vi!

1. Välj rätt soundtrack till din text. Bestäm först hur texten ska kännas och sätt på musik som matchar. Ska den vara pirrig? Melankolisk? Läskig? Kom in i känslan innan du försöker hitta orden.

2. Skriv som om du skvallrar för EN person. Föreställ dig kompisen du hade berättat historien bäst för över ett glas vin. Skriv exakt så. Det tar död på väldigt mycket "nu ska jag skriva fint"-språk, och det gör det levande och intressant!

3. Radera din första mening. Vi tar ofta sats innan vi kommer till det vi egentligen vill säga. Testa att stryka första meningen – ibland även första stycket. Plötsligt börjar texten mitt i det roliga.

4. Stjäl en främlings energi. Skriv texten som om du vore kvinnan framför dig på caféet. Eller surgubben på ICA. Hur skulle hon / han berätta historien? Ibland behöver man låna en personlighet för att hitta sin egen.

5. Förbjud ditt favoritord. Har du en tendens att skriva "mysigt", "härligt", "väldigt", "känns"? Jag har! Förbjud det i en hel text. Hjärnan tvingas hitta något mer specifikt och ofta mycket roligare.

Vi har tyvärr märkt att vår lilla Ted har lätt till abstinens, precis som diverse andra toddlers därute. När han var mini var det dags för avvänjning av bröstmjölk, och när han blev äldre och upptäckte livets alla andra dopaminhöjande kickar har vi provat att köra cold turkey men vet ni, det funkar inte heller. Eller jo, det funkar säkert - men vi tror inte riktigt på att FÖRBJUDA saker, för då blir det så himla mycket mer spännande.

Däremot har vi på senaste insett att Ted är väldigt glad i tv och barnprogram. Vem är inte det liksom? Att komma hem efter en dag på förskolan, trött och hungrig och få snacksa på något till en go serie. Det är ju precis vad en vill efter en lång dag på kontoret. MEN, nu har det gått för långt. Vi märker så tydligt att hans humör blir till det sämre, och hans tålamod existerar inte de stunder han tittat på (lite för mycket) tv. Och så fort vi säger nej så ser vi att han efter en stund går in på rummet och leker. Det gäller bara att orka ta striderna, och det GÖR MAN INTE VARJE DAG. Så det är okej! Vi försöker istället dra ner på det, istället för att totalt förbjuda. Hur gör ni? Vi gör så många fel som föräldrar varje dag, men vi gör vårt bästa (nästan) alltid.

Vi försöker istället VÄLJA vad han får se! Just nu är “TV:n trött och måste vila” så den orkar bara sätta på Alfons Åberg, Pippi Långstrump (de gamla såklart) och Emil i Lönneberga. Och wow vilken skillnad! Tycker dessutom att Emil är väldigt mysigt att titta på, så det kan vi liksom göra tillsammans. Är vi fler som kämpar med skärm därute? Hemma hos oss ser det ut som ett bombnedslag varje gång TV:n “inte funkar”. Men så är han ett barn och barn ska han få va!

Puss och kom gärna med tips på hur ni gör med era toddlers!

/Ebba

I veckan lillelördag (I know, det blev visst torsdag denna gång, men lovar att bättra mig!) så kommer vi riva av följande rafflande ämnen:

✨ Välkommen till min SENSOMMAR-GLOW-UP

✨ Varför jag känner mig lite nere just nu – och vad som hjälper bäst!

✨ En butter-serum-foundation som är helt oslagbar?!

✨ Min och Agges status just nu :)

Är TRÖTT på färg??? Är det en unpopular opinion? Kanske är det mitt intre som speglar det yttre just nu, men vill bara ha svart och vitt och beige och brunt. Tycker också det är så fint när man har kvar sin lilla bränna och matchar den med svart. Här är mina favvisar (*innehåller reklamlänkar):

🖤Self-tan-mist som är helt fab. TACK Elsa Billgren för detta tips. Här på rea!

🖤De perfekta shortsen, tycker de är så smickrande med subtilt pressveck!

🖤 Mina älskade fulsnygga sandaler, har dem i vitt - vill såklart ha dem i svart!

🖤 Omlott-toppen! Så fin och perfekt till kontoret!

🖤 Vitt nagellack, på rea här! Så fint på både fötter och händer!

🖤 Örhängen, så fint att inte köra bara guld eller silver?

🖤 VÄSKAN! Älskar denna. Perfekt också för en toodler-mom som bär runt på 1000 grejer. OCH prisvärd!

Okej, vidare till min depp-period! Jag brukar ju ruva på små hemlisar och har ytterligare en som jag kanske berättar om snart. Men jag är PMS-ig, hormonell och mår blaj. Ful som stryk och totalt ointressant. Imposter syndrome i prick allt. Mys va? Så det som hjälper är trygga små glimtar som:

Hotell Romantik på SVT. Älskar denna säsongen, så himla mysig?

Allt som doftar SPA. Älskar dessa doftljus från Remoair och har en ny favoritdoft!

Att läsa ungdomsböcker! Det är så betryggande? Känner som att jag slängs tillbaks till mina somrar i Örnaberga på Österlen i sommarhuset. Läste så vansinnigt mycket under somrarna i den lummiga trädgården. Åh, vad jag kan sakna det. Denna läser jag nu hehe.

Vidare till ett serumaktigt butter-tint-balm som är så lätt täckande men ger ett filterliknande resultat?? Otrolig. Spring och KÖP nu och tacka mig efteråt.

SÅ var det jag och Agge då. Vår status just nu är ändå rätt bra? Vi har varit duktiga på att umgås mer ensamma. Prata om annat än logistik. Haft kul! Men, så har vi också min tråkiga period just nu (lovar att berätta mer om varför!) och då inser en att det är nu jag verkligen behöver Agge, och hur fint han ställer upp för mig och Ted. Min tryggaste punkt! Skulle jag välja tre saker som är viktigaste egenskapen hos en partner så är det:

1. TRYGG

2. HUMOR

3. KOMMUNIKATIV

Tur att Agge besitter alla tre. Puss vi hörs nästa vecka <3

/Ebbs

Jag har tänkt på en grej. Sen vi fick barn har jag känt ett litet agg mot Agge. Jag har sen dag 1 tagit på mig mer ansvar i hela föräldrargrejen - trots att Agge varken bett om det, eller inte vill ta lika stor del av det. Jag har tagit (i princip) varenda nattning, många hämtningar, lämningar - och spenderat mer tid med Ted på det stora hela helt enkelt, lyxigt nu i efterhand - men ibland har jag stört mig på det så ofantligt. MEN, det är KOMPLEXT. För när jag tänker på det så vill jag ju inget annat än att natta Ted (hellre det än att laga mat och ta disken). Jag vill ju hellre lämna Ted på förskolan än att dra ut Sigge. Jag vill hellre gå på promenad med Ted en lördag än att fixa tvätten hemma. Det som stör mig är väl när det tas för givet? När vi inte ens pratar om vem som ska natta för det är ju såklart jag. Samma gäller givetvis för Agges del. Vi pratar aldrig om VEM som ska laga mat, det är ju Agge. Det tas för givet. (Även om vi alla vet att handla mat, tvätta och laga mat är semester vissa dagar med en toddler 🙃). Och det kanske ska få vara så, att vissa grejer kan få lov att tas för givet, så länge en nämner det någon gång ibland? Allt för att undvika bitterhet :)

Något som jag och mina tjejkompisar ofta säger till varandra: “MEN HAN BORDE VÄL FATTA?” Ja, så känner väl var och varannan kvinna som lever med en man till och från, samtidigt som män går runt och tänker “jag kan F*N aldrig göra rätt, jag gör bara fel”.

Så tre grejer jag vill ha in mind framöver:

Att sucka är ett uselt kommunikationsverktyg - säg det högt människa!

Agge kan inte läsa mina tankar (hur gärna jag än önskar det)

Jag behöver inte vinna pris i självuppoffring!

Och ett litet recept på det? Mitt sommarcraving!

Sallad med rostad aubergine, zucchini, feta & mynta (4 personer)

Ingredienser

• 1 aubergine

• 2 zucchini

• 150 g fetaost

• 1 liten rödlök, tunt skivad

• 2–3 nävar ruccola eller blandad sallad

• ½ dl färsk mynta, grovt hackad

• ½ dl persilja (valfritt)

• 2 msk rostade pistagenötter eller pinjenötter

Dressing

• 4 msk olivolja

• saften från 1 citron

• 1 tsk honung

• 1 liten riven vitlöksklyfta

• salt & svartpeppar

Gör så här

1. Skär aubergine och zucchini i skivor eller halvmånar. Ringla över olivolja, salta och rosta i ugnen på 225°C i ca 20–25 minuter tills de fått fin färg.

2. Vispa ihop dressingen.

3. Lägg sallad på ett fat. Toppa med de ljumma grönsakerna, rödlök, smulad fetaost, mynta och pistagenötter.

4. Ringla över dressingen precis före servering.

Enjoy!!

/Ebbs

Ett par tips ur boken jag tycker är fina:

• Bara KÖR. Barn väntar inte på att bli “bra, redo eller bäst” – de testar sig fram, totalt orädda för att tappa ansiktet eller “misslyckas”.

• Spara sånt du gillar. Barn samlar på stenar, pinnar och små skatter. Samla dina egna “skatter” – idéer, citat och bilder som inspirerar dig.

• Ha kul när du skapar. Barn ritar, bygger och hittar på utan att tänka på om det blir perfekt. Kreativitet blir ofta bäst när vi vågar leka mer och prestera mindre.

Sen till något mer ytligt. Jag satt på St. Jakobs stenungsbageri häromdagen och kände en bekant doft. Jag slungades tillbaka till tonåren, till en av mina bästa kompisars flickrum i Bunkeflo. En schampo-doft som gav mig tonårsförälskelsepirr: Gliss-schampot. Jag blev tvungen till att uppsöka närmsta ICA. Väl där stod jag och tryckte upp locken med tummen och snusade in doften för att hitta rätt. Ingen kändes klockren av alla de Gliss jag gått igenom, så jag chansade på sorten för färgat hår – men vilken BESVIKELSE. Det var inte rätt doft. Kan de ha tagit bort den, gjort om, eller finns den sorten jag letar efter inte på mitt ICA? Skandal. Får bli sommarens stora projekt nu när det ändå är så dött i hjärnan. Då är det lika bra att hålla låg ribba.

Annars då? Jag och Agge konstaterade idag att vår son är spritt språngande galen, så det tär litegrann på oss. Det känns som att vi fostrar ett vilddjur. Vi har väldigt skoj åtminstone, även om tålamodet tryter titt som tätt. Vi rev av ett litet gnabb i början av semestern vilket hör till. Agge hade varit ute och ränt och skickat iväg ett sms vid 02 “strax hemma”. Strax hemma blev till en timme och eldade upp mina nerver. Jag såg framför mig hur Agge låg i ett dike (hallå ansiktet utåt för katastroftankar), hjälplös och eländig. När jag sen ringde och kom till röstbrevlåda hade jag hunnit se både dödsfall och svåra olyckor framför mig innan telefonen plingade till “Jag är ute vi sitter och pratar på en bänk”, ja alltså Agge och hans hemsläp för kvällen, nej SKOJA, han kompis såklart. Satan vad irriterad jag blev. Ränner ute sådär och skrämmer slag på mig. Men så vet jag att det är lika mycket mitt eget fel som stissar upp mig. Ett drag jag (tråkigt nog) ärvt från min far.

Har jag berättat om när min pappa gasade in med bilen på en trädgårdsfest på Limhamn, när jag var blott 14 år, iklädd endast kalsipper och gummistövlar? Som en social avrättning rakt framför mina vänner (och killen jag hade en crush på). Mer om det en annan gång.

PUSS och KRAM <3

/Ebbs

Subscribe now

Häromdagen berättade jag för Agge om alla ingrepp jag ska göra om vi vinner på Euro jackpot. I know, lite sorgligt. Men, det är kul att fantisera om, med en viss distans till ämnet :)

Anyhow! Jag har känt mig så grå på sistone. Kanariegult hår, stilen kollapsade, och min hy kändes GLÅMIG. Jag behövde en 360-glow-up AKUT.

SÅ, här är mina bästa tips just nu! Håret fick en rejäl genomkörare. Jag gick från blont till ljusbrunt och dammade av min gamla wand-locktång! Den är otrolig? En volymprodukt som jag älskar och håret går från blä till wow!

Mina favoriter (innehåller adlinks) just nu:

🖤 Topp med gulligt knyt

🖤 Väskan! En dröm!

🖤 De perfekta shortsen

🖤 Duvblå skor <3

🖤 Lax-DNA-krämen som är den skönaste på huden!

🖤 Tik-Tok-masken som håller vad den lovat!! Den är helt otrolig.

🖤 The one and only volymprodukt du behöver!

🖤 Mina bästa tandrops!

🖤 Locktången!

SÅ DÄR! Det blev ett ytligt litet brev, men jag ska avsluta med något jag funderat på under veckan. Jag har perioder när jag verkligen lider av AVUNDSJUKA och (så pinsamt att erkänna) missunnsamhet. OCH JA, det är fullt mänskligt men fy så ful en känner sig. Kanske därför jag känt mig extra ful på senaste, för att insidan varit så grotesk?? Det speglas liksom utåt?

Mer om detta i ett annat brev! Så mysigt att du ville läsa :)

Puss på dig!

/Ebba

Agges freds-recept:

1 valfritt Essie-nagellack, oftast i en oväntad färg

1 handskrivet vykort

1 inbjudan till dejt på lokal

Denna gången tog han i rejält. Han “raised the stakes” med en Summer glow-behandling på LenHud. Och då hade han inte ens gjort något dumt. Han hade bara varit dålig på att prata, ge bekräftelse och SE MIG. Märks det att ett av mina kärleksspråk är gåvor? Hehe.

Här satt vi och surade i söndags. Grät en skvätt men hade solisarna på mig :)

Nåväl. Här tänker jag att vi ska dela mer om vår vardag, jobb, stil, beauty, småbarnsförälder-livet, recept, Malmö/Köpenhamnstips, vin, dejting. relation - ALLT som ryms i vårt lilla liv.

Jag tänker 100% transparens och ärligt! Det låter väl skoj?

Nu till något annat som jag tänkte berätta för dig. En hemlis.

Jag har äntligen fått svar på en sak jag så länge grubblat över.

Read more