The boys of summer has gone som Don Henley skulle sagt på sitt melankoliska vi. Nu är det bara vi kvar.

Den här gången blir det lite nyhetsbrevsmingel, lite SVT-kritik, lite kommunikatörsattacker och lite poddmansrörelsedebatt, ett ord jag just uppfann. Det är roligt med språk.

Välkommen att följa mig på Linkedin och Instagram. Eller komma med glada tillrop.

Fredrik

Ett Twitter för läsande människor

Jag var på Substack-träff i fredags och blev lite nostalgisk. som är Head of Partnerships på Substack i Norden hade bjudit in ett gäng svenska nyhetsbrevskreatörer till Rönnells Antikvariat. (Läs gärna en tidigare intervju med Kajsa om Substacks Norden-satsning som gjort).

Känslan under kvällen var märkligt bekant, lite som bloggträffarna 2004–2008 eller tweetup-eran några år senare. Ett brokigt gäng människor som hittat samma lilla hörn av internet och blivit orimligt entusiastiska över det. Substack är som ett Twitter för läsande människor. Kajsa Zetterholm Villius visste vad hon gjorde när hon arrangerade minglet i ett antikvariat.

Det fanns många kända och okända ansikten i vimlet. Kul att storögt få träffa idoler som Ellen Spångberg, NomoFomo (Nicklas), Louise Lundberg, Gabriella Killeen, Erla Lorentzon, Olle Lidbom, Sara Eriksson, Sandra Beijer, Linda Hörnfeldt, Erik Boltjes, Esbjörn Guwallius, Deeped @ Deepedition AB, @overtillannat | Mathilda, Yogaprenör | Angelica, Linn Miles, Emelie Lindblom Dalén, Bella Säfvenberg, Karin Bäcklund, Irena Pozar med flera.

Substack känns allt mindre som en plats där man bara skickar nyhetsbrev och allt mer som ännu ett socialt nätverk. Jag läser notes i flödet, fastnar i kommentarer, börjar följa folk och tappar tid där precis som på andra plattformar. Det är både kul och lite oroande, eftersom en del av nyhetsbrevets poäng (i alla fall för mig) är att slippa just algoritmstyrda flöden. Som jag varit inne på tidigare får vi väl se hur lång tid det tar innan även Substack lyckas återuppfinna hela sociala medier-hjulet och därefter köra det rakt ner i diket. Enshittifiering is real.

Samtidigt innebär användartillströmningen såklart större möjligheter för alla kreatörer att faktiskt nå en publik och skapa en intäkt från sitt innehållskapande.

Kommunikatörerna ska tydligen bort. Igen.

Debatten om kommunikatörer verkar följa någon sorts naturlag. Med jämna mellanrum dyker en politiker upp och förklarar att det finns för många av oss, att vi är onödiga och att pengarna i stället borde gå till vård, skola eller något annat som ingen rimlig människa gärna argumenterar emot.

Nu är det Liberalernas Simona Mohamsson, som i SVT:s partiledarutfrågning pratade om 20 000 ”onödiga kommunikatörer” i offentlig sektor (visade sig att det inte ens finns så många kommunikatörer där, snarare hälften, dvs 10 000).

Det är ett tacksamt budskap eftersom ordet kommunikatör numera verkar framkalla en väldigt specifik fantasibild av någon som sitter i ett möte om ett annat möte och gör en Powerpoint om vikten av dialog och värdegrund.

Den personen finns säkert, men det gör också människor som jobbar med kriskommunikation, press, webb, klarspråk, tillgänglighet, internkommunikation och samhällsinformation till medborgarna. Alltså sådant som människor i regel börjar bry sig väldigt mycket om i samma sekund som det slutar fungera.

Trogna läsare av nyhetsbrevet minns när jag skrev om kommunikatörsattacken från Ebba Busch i mars 2024. Det jag skrev då gäller lika mycket den här gången:

Det finns garanterat anledningar och möjligheter att dra ner på administrativ personal i många fall och det kan vara absolut nödvändigt, men precis som i invandringsdebatten väljer hon att ställa ett antal (personal)grupper emot varandra utan att rikta ljuset mot toppen.

Follow the money! Hur många sjukvårdsdirektörer tål Sverige? Vilka höga chefer måste sparkas för att lätta på regionbudgetarna? Men framförallt: Hur påverkas finansieringen av skattesänkningar, en ovilja att kompensera för den höga inflationen samt en i vissa regioner sönderprivatiserad vård med ineffektiva vårdkedjor på grund av att vårdenheterna konkurrerar snarare än samarbetare med varandra?

Ur När Ebba Busch behövde en syndabock valde hon kommunikatörerna.

Samtidigt tycker jag inte att kommunikationsbranschen reflexmässigt ska springa till barrikaderna varje gång någon ifrågasätter den. Det finns dålig, överflödig och självupptagen kommunikation, precis som det finns dåliga chefer, usla IT-projekt och fullständigt obegripliga konsultuppdrag. Vi måste kunna svara på vad vi gör, för vem och varför det behövs.

Hanna Wallgren, kommunikationsstrateg, skriver om saken här.

Och Anna Troberg, förbundsordförande för DIK skriver här.

SVT har upptäckt ragebait-tv

Jag tittar på Gift vid första ögonkastet och precis som många andra har jag börjat undra vad som egentligen pågår med castingen. SVT agerar i vissa produktioner (GVFÖ och Silent attraction) som någon slags Andrew Tate edge lord som fastnat i att försöka blidka radikaliserade unga män på TikTok. Det vi sett den senaste tiden är inte en avvikelse utan ett mönster där man castar extremt kvinnofientliga personer i relativt lättsamma relationsprogram och kastar andra deltagare under bussen för att skapa, ja vadå? “Engagement” i sociala medier?

Det har blivit ragebait-tv som skapar positiva siffror för den mätpunkt som antagligen blivit en northstar metric för spridningen av programmet. Jag kan riktigt se framför mig hur nån sociala medier-människa på SVT sitter och gnuggar händerna av förtjusning när vi är så många som reagerar och skriver om programmet på grund av de värderingar som det ger utrymme för. Och det stör mig.

Reality-tv bygger förstås på konflikt. Ingen vill titta på ett antal välfungerande vuxna som pratar lugnt om sina anknytningsmönster, kommer fram till rimliga kompromisser och går och lägger sig klockan 22.15. (Eller, jag skulle nog gärna kolla på det i och för sig, men det kanske inte skulle bli ett lika brett program. Kanske en variant av slow-tv?)

Men public service har ändå ett annat ansvar än en Tiktok-kanal som jagar visningar. Om man medvetet väljer människor för att deras åsikter kommer få publiken att rasa så är man inte bara observatör av polariseringen utan också med och producerar den.

Anti-woke utan någon större plan

Apropå radikaliserade män så fastnade jag i veckan också för ett resonemang från poddaren och komikern Marc Maron om den amerikanska poddvärldens politiska förflyttning (se klippet ovan).

Joe Rogan är det mest kända exemplet, men han är långt ifrån ensam. Det finns ju numera ett ekosystem av framför allt manliga poddare och komiker som under några år gått från någon sorts slapp liberalism till att göra ”anti-woke” till en stor del av sin politiska identitet.

Det intressanta i Marons resonemang är att han pekar på något som dessa personer har gemensamt, nämligen bristen på en sammanhängande världsbild. Det finns ofta ingen särskilt tydlig vision om hur samhället faktiskt ska fungera, men däremot en lång lista över saker man stör sig på. Woke, cancel culture, pronomen, journalister, universitet, feminister, eliter osv. Detta ska både drivas med och göras humor av. Efter ett tag blir själva irritationen i sig ett politiskt projekt, utan några specifika politiska ideologier i botten.

Det tycker jag förklarar ganska mycket av dagens politiska kommunikation. Att vara emot något är extremt effektivt eftersom man slipper berätta särskilt detaljerat vad man faktiskt vill ska förändras och hur det ska gå till. Det räcker att peka ut något som mottagaren redan tycker är jobbigt, förstärka känslan och sedan vara arga tillsammans. Hej Trump. Hej SD. Hej Markus Allard.

Nominera till Inbox Awards

Och nu över till något som inte handlar om populism eller algoritmer som förstör mänskligheten. Det går att nominera till Inbox Awards, som belönar svenska nyhetsbrev, och jag tycker förstås att du ska nominera sådant du faktiskt gillar.

Om du när du nominerar av någon anledning skulle komma att tänka på ett ojämnt utgivet nyhetsbrev om kommunikation så är det naturligtvis ingenting jag kan göra åt saken.

Nominera dina favoriter här senast den 15 september. Det finns sju kategorier och jag tror man måste skicka in sju separata nomineringar om man vill nominera i alla kategorier.

Slutligen

När jag tittar på allt jag samlat ihop till det här brevet inser jag att nästan allt på något sätt handlar om uppmärksamhet. Det är väl egentligen inget nytt, men infrastrukturen för att fånga, förstärka och tjäna pengar på våra känslor har blivit så sjukt effektiv. Samtidigt gick jag från Substack-träffen i fredags med en ganska varm känsla och tänkte att internet fortfarande kan vara roligt när människor hittar varandra kring något de faktiskt gillar, snarare än bara kring sådant de hatar.

Så jag är uppenbarligen fortfarande tillräckligt naiv för att tro på internet (igen).

Det var allt för den här gången.

Fredrik

Hej hallå, alla mina 2437 prenumeranter som tillsammans med mig i detta nu färdas i en hastighet av 107 200 kilometer i timmen runt solen och 800 000 kilometer i timmen runt vår galax. Ganska mäktigt ändå. Nej, jag har inte släppt rymden sedan nyhetsbrev nummer 41 i våras. Mina algoritmer ger mig fortfarande Carl Sagan, Kip Thorne och Neil deGrasse Tyson för hela slanten.

Det blir dock inte mer om rymden i just det här nyhetsbrevet. Istället tänker jag högt om en del lite mer livsfilosofiska saker och det blir också tips om några läsvärda texter samt lite annat smått och gott. Som vanligt alltså.

Och du är varmt välkommen att följa mig på Linkedin och Instagram. Eller komma med glada tillrop.

Fredrik

Just don’t do it

Hur ofta stoppar du dig själv från att göra ett inlägg i sociala medier? Jag gör det många gånger varje dag. Ofta för att jag inte tycker att det jag tänkt skriva eller lägga upp “håller måttet”. Vems mått? Inte vet jag. Något slags hittepå-mått skapat ur mitt narcissistiska inre där jag ser på mig själv utifrån och tänker att folk kommer att bry sig om vad jag gör eller inte gör. Så är sällan fallet (tror jag), men kanske låtsas jag att det är så för att göra min tillvaro något mer meningsfull?

Här är några skäl att INTE publicera som jag ofta återkommer till (sagt med en inre kritisk röst):

• 🤷‍♂️ Det är för skrytigt och självförhärligande. Jag har redan besudlat internet med mina tankar i över 30 år. Ropat ut till omvärlden i desperat jakt efter connection och community. Men det räcker nu. Folk orkar inte höra mer.

• 🤷‍♂️ Det är för generiskt och idéfattigt. Ja det regnar, snöar, skiner, stormar, haglar eller steker ute. Åhhh så unik jag är som tar en bild på detta och lägger upp. Bättre kan du.

• 🤷‍♂️ Det är för personligt och privat. Jag har redan gjort misstaget att dels dela med mig av mitt innersta till vem som helst på internet och dels trott att detta var likvärdigt med någon slags fördjupad förståelse av mig själv. Det var hela tiden symptomet, inte lösningen.

• 🤷‍♂️ Det är pinsamt. Mina jämnåriga skriver böcker, driver företag, forskar, investerar, är chefer eller experter. Vad gör jag? Inlägg i sociala medier? Inte ens mot betalning dessutom. Dessutom syns och märks de riktigt framgångsrika inte alls. De excellerar i det tysta.

• 🤷‍♂️ Det tar tid från saker som är viktigt på riktigt. Vad det nu är. Men allt annat känns viktigare och så länge jag är här är jag inte där.

Jag såg något klipp där avsändaren uppmanade oss alla att börja använda sociala medier (Instagram i det fallet) som det var i början. Att bara dundra ut inlägg efter inlägg om totalt vardagliga saker utan att tänka så mycket på vad mottagaren ska tänka, kommentera eller gilla. Att återgå till ett flöde som skapas baserat på vad man gör eller tänker snarare än att göra saker baserat på vad som ser bra ut i flödet.

Detta känns radikalt 2026. Värt att prova.

En gång tog jag en total paus från att publicera något i någon kanal under flera månader. Det var skönt! Men samtidigt insåg jag att jag började göra statusuppdateringar i direktmeddelanden till vänner och bekanta i stället. En liten spaning här, ett litet länktips där. För något måste ändå ut, det där odefinierbara flödet som skapas vare sig jag vill eller inte. En kommunikatör måste kommunicera.

Är kurs-säljandet online ett pyramidspel?

So the real product was never knowledge. It is relief. You pay, you feel like you finally did something about the problem, and that feeling arrives the instant the payment clears. The actual course is almost beside the point, which is why it mostly sits there unopened.

Which is why we keep buying, even when we can see the trap.

The Brand Lab - They sold you the dream. They were betting you’d quit.

AI som förför - inte förtrycker

13 minuter av din tid är väl värt för att se intervjun med Arash Gilan i Nyhetsmorgon där han sätter den nuvarande AI-utvecklingen i perspektiv och pekar på techtjänsternas förmåga att tränga undan det vi kan uppleva i våra liv som inte alltid går att sätta ord på - kultur, natur, poesi. Själslivet som definierar oss som människor.

har precis släppt en bok på temat som heter 404 Människan saknas. du kan beställa den här.

Vad är ditt nätverk värt på riktigt?

Emma Arpstrand lyfter i ett inlägg en mycket intressant aspekt av nätverkande och betydelsen av att känna många och kunna utnyttja sina kontakter.

Är nätverket människorna som dyker upp när du ska flytta en lördag eller de som gillar ditt senaste inlägg?

Och här blir det existentiellt, men vem du är när ingen har något att vinna på att känna dig?

Jag var under många år hyperfokuserad på att bygga nätverk. Jag fullkomligt älskade att skapa och bibehålla relationer med omvärlden både fysiskt och digitalt genom till exempel bloggande och att besöka olika event, konferenser och meetups. Jag gillade känslan av att tillhöra en krets och en bransch där jag hade många tentakler ute och upplevde att det gynnade mig både jobbmässigt och privat. Jag var någon hos andra och andra var något hos mig. När jag jobbade som journalist förstärktes detta eftersom många hade ett intresse av att bygga relation med mig, så kallat public relations.

Men var det människor jag ringde när jag behövde flytthjälp? Sällan. För att inte tala om när jag var med om jobbiga personliga utmaningar eller mådde dåligt. Då betydde det stora nätverket inte speciellt mycket. Det var heller inte speciellt användbart när jag skullle söka jobb, vilket egentligen talar emot det alla karriärcoacher säger.

Nu börjar jag låta som de där, ofta virala, artiklarna om vad en sjuksköterska säger att patienter oftast ångrar på sin dödsbädd. Att de jobbat för mycket och att de inte satsade på sina familj och nära relationer brukar vara standardsvaret. Internet har gjort det enklare att boosta samlandet av namn i ens imaginära rollodex (kom här barn ska farfar berätta vad en Rolodex var för något) men samtidigt skapat ett luftslott av mänsklig kontakt. När som helst redo att kollapsa.

Inkludering är mer än bara kön och etnicitet

“När den tjocka eller tatuerade personen alltid får rollen som antingen det komiska inslaget, den misslyckade eller hotfulla förstärker vi bara sociala hierarkier. Det är en form av fördomar som slipper undan radarn eftersom den inte ryms i de vanliga mångfaldsmallarna.

Om vi menar allvar med inkludering måste vi börja tänka utanför de mest uppenbara kategorierna.”

Canan Yasar, grundare och creative director på Obeya, skriver i Resumé om hur vi blivit bra på att tänka inkludering i kommunikationen när det gäller de vanliga dimensionerna som kön och etnicitet. Men ofta saknas inkluderingsstrategier när det gäller andra aspekter som handlar om klass, kropp och livsstil.

Den hotfulla tatuerade mannen och den tjocka klantiga killen är hennes exempel på stereotyper som upprepas - bortom kön och hudfärg.

Canan Yasar visar flera exempel från reklamfilmer i sin text, som jag tycker att du ska läsa i sin helhet.

Detta var allt för den här sensommarutgåvan av nyhetsbrevet. Vi hörs snart igen! (om man med snart menar i en oförutsägbar framtid).

Fredrik

Hej jag är tillbaka. Sedan sist har jag hunnit börja på mitt nya jobb samt haft avtackning på mitt förra. I övrigt är jag i någon slags limbo med jobb och semester om vartannat och inte många skarpa tankar kring kommunikation har tänkts känner jag.

Men tillräckligt för att få ihop detta nyhetsbrev och jag har fått god hjälp av Jonas Morian som bjuder på ett gästinlägg om de vanligaste missuppfattningarna om medier. Se längre ned.

På tok för få av er följer mig i mina andra kanaler! Åtgärda detta genast. Jag finns på Linkedin och Instagram i första hand (men även på Facebook, TikTok, Snap och lite annat mer passivt. X till exempel.)

Ok, nog om det. Nu rullar vi igång det här brevet, som förinställdes att skickas ut på den icke-optimerade sändningstiden 14.50 en fredag under semesterperioden. Ska bli intressant att se om öppningsfrekvensen sjunker som en sten.

Mycket nöje.

Fredrik

Egna kanaler har ändå något

Henrik Löwenhamn skriver i ett inlägg om att han är trött på algoritmerna som styr över vad vi kommunikatörer förväntas göra när vi vill nå ut med ett budskap. Format, frekvens, kanal, innehåll - allt ska optimeras efter vad de stora techjättarnas plattformar premierar. För att inte tala om AI-tjänsternas skrapningar av våra sajter som gör att våra målgruppen inte ens behöver besöka oss. Och när tillräckligt många förstått vad som funkar (eller lärt sig använda hacks och genvägar för att manipulera flödet) måste såklart techtjänsterna ändra sina algoritmer igen.

Starkt innehåll brukar fungera oavsett kanal, men ärligt talat kan vi väl vara överens om att inte varje webbartikel, Instagram-story eller Linkedin-uppdatering är braskande superviktigt innehåll som ALLA vill ta del av ögonblickligen? Diskussionen kring om det är innehållet som är svagt snarare än att vi blir hindrade att nå ut av algoritmerna är också viktig förstås. Flödet är trångt. Allt får inte plats.

Jag har tidigare skrivit om enshittification– processen som gör att alla techplattformar förr eller senare blir riktigt dåliga eftersom de först utgår från användarnas behov, sedan från annonsörernas och slutligen från ägarens behov av att göra så stor vinst som möjligt. Ofta är det i det sista skedet som en konkurrent kan ta sig in och etablera ett alternativ till den tjänst som de flesta börjat tröttna på. Det är dock svårare när det gäller de tjänster som blivit digital infrastruktur. Även dessa kommer vi att överge om de blir sjukt dåliga eller där alternativet erbjuder något verkligen nyskapande, men tröskeln är högre.

Antalet timmar vi lagt på att bygga en närvaro, laddat upp material, connectat med andra använder osv. skapar ett starkt band av lojalitet till att fortsätta använda en tjänst. Men hur länge? Med AI-tjänsternas intåg såg vi en relativt snabb beteendeförändring där många gick från att till exempel använda Google till att ställa frågor inne i verktygen istället, vilket gjort att Google fick panik och snabbt utvecklade sin tjänst så att vi nu får AI-genererade svar direkt på Googles söksida. Till alla sajtägares förtret då besökarantalet minskade drastiskt i många fall.

Men jag börjar ändå fundera på om vi inte ser början på slutet när det gäller den här katt- och råtta-leken mellan oss kommunikatörer och de externa plattformar vi använder för att kommunicera på. I mediebranschen har man sedan många år insett att man måste bygga starka egna kanaler med lojalitet från användarna, så att man får en direkt access till ens målgrupper snarare än att lita på att ens innehåll ska spridas hos någon annans plattform. Nyhetsbreven är populära av det här skälet.

En annan utmaning för oss som jobbar med företag, organisationer eller myndigheter som avsändare är det här med personligt varumärke och att vara personlig i sin tonalitet för att konkurrera med AI-genererade neutrala texter och knyta an till målgruppen. Edit Künstlicher skriver intressant hos Resumé om det något uttjatade men relevanta begreppet personligt varumärke och hur vi kan lära oss av Norges landslag och Erling Haaland.

Vad tror du?

Vanliga missuppfattningar om medier #1:

Jonas Morian har arbetat med strategisk kommunikation, public affairs och medierelationer i över två decennier, senast på Tidningsutgivarna. I veckan startade han en ny serie inlägg på Linkedin under temat “vanliga missuppfattningar om medier”. Med hans tillstånd återpublicerar jag den första texten nedan.

“Journalister vinklar nyheter utifrån sina egna politiska åsikter”

Både i jobb och vardag har jag stött på bilden av att journalister och hela mediebolag drivs av politiska agendor och medvetet vinklar rapportering utifrån detta. Delvis tycks detta grundas på feltolkning av vad det betyder när journalister vill ha en tydlig vinkel.

En vinkel, i redaktionella sammanhang, är svaret på frågan: "Vad handlar den här artikeln/det här inslaget egentligen om?" Ett nyhetsmaterial kan innehålla mängder av fakta, intervjuer och perspektiv. Men allt får inte plats. Därför måste redaktionen välja vad som ska stå i fokus. Det är inte samma sak som att förvränga verkligheten.

Visst finns det exempel på dålig journalistik, precis som det finns dålig kommunikation. Men min erfarenhet efter att ha jobbat i många år med medierelationer är att de allra flesta journalister framför allt drivs av frågan: "Finns det en relevant och intressant berättelse för läsarna/lyssnarna/tittarna?"

Det är också därför verkligt redaktionellt genomslag fortfarande har ett särskilt värde. I egna kanaler styr du budskapet helt själv. I så kallade alternativa medier vet du ofta på förhand vilken berättelse som kommer att presenteras.

Men när en oberoende redaktion väljer att granska, intervjua eller skriva om en fråga är det något annat. Då har någon utanför den egna organisationen gjort bedömningen att frågan är värd sin publik.

Det betyder inte att resultatet alltid blir precis som du hade önskat. Men det är också därför den sortens uppmärksamhet fortfarande väger tyngst.

Jonas Morian

Gå in och följ Jonas Morian på Linkedin så missar du inte de kommande uppdateringarna. Du kan reda nu läsa de nästkommande två delarna i serien om missuppfattningar kring medier.

• #2 “Varför skriver inte medier om oss?”

• #3 “Negativa nyheter är det enda som säljer”.

På temat “those who can’t, teach”

Prenumerera på Anna Loverus nyhetsbrev.

Är Longevity-rörelsen bara ett sätt att kanalisera dödsskräck?

Journalisten Mikaela Åkerman har länge bevakat och intresserat sig för Longevity-rörelsen. Nyligen var hon på konferensen Super human i Stockholm och skrev sedan ett inlägg i sitt eget nyhetsbrev Off the record om sina tankar kring både konferensen och Longevity som fenomen. Hon gör fem spaningar kring fenomenet. Läsvärt!

För mig är det alltid något som har skavt kring longevity-rörelsen. Kanske för att det delvis påminner om en sekt och att dess anhängare har det där frälsta “vi är lite smartare och bättre än alla andra”-uttrycket. Obs, detta är möjligtvis en jagsvag projicering från mig snarare än absolut fakta. Jag känner mig helt enkelt DÅLIG när jag tar del av Longevity-gurusarnas råd och rön.

Och jag kan inte riktigt släppa känslan av att många som håller på med Longevity bär på saker rent psykologiskt som kanske kanaliseras på detta sätt. Dödsskräck? Extremt kontrollbehov? Känslan av att vilja späka sig själv för att uppnå något högre? Känslan av att känna sig som en utvald grupp, en elit? (ej ekonomiskt).

När jag diskuterade fenomenet med Lisa Kruse, grundare av Holy Comms beskrev hon det som “Techbro's som råkat vända sitt teknikintresse in i kroppen istället”. Kanske ligger det något i det även om många “Tech sisters” är aktiva i rörelsen också.

Ur ett annat perspektiv påminner det även om prepper-rörelsen som kan lägga åratal på att bygga bunkrar, göra lager av konserver och utrusta sina hus och fordon för ett liv när apokalypsen eventuellt kommer. Både innan och efter katastrofen verkar det handla om att leva ett relativt isolerat liv där ingångsvärdet är att bara du själv är ansvarig för din överlevnad. Samtidigt tyder mycket av forskningen på att din förmåga att bygga sociala relationer, samverka med andra och gemensamt “bygga civilisation” är det absolut mest avgörande för att ta sig igenom både akuta kriser och längre perioder av undantagstillstånd. Detta blir tydligt när man tittar på kris- och konfliktområden redan idag.

Det sociala perspektivet lyfter också Mikaela Åkerman i sin text:

“Många av konferensdeltagarna delade samma insikt på sociala medier efteråt: de viktigaste markörerna för ett långt och lyckligt liv har ingenting med teknik, behandlingar eller tillskott att göra. Sociala relationer och mänsklig kontakt sticker fortfarande ut som det allra viktigaste för vårt välbefinnande.”

Psykologen, författaren och Dumma Människor-poddaren Björn Hedensjö är inne på samma spår i en SvD-kolumn.

“Om du vill leva länge – och dessutom ha ett bra liv på vägen – är min ödmjuka hypotes att det spelar mindre roll om du stoppar i dig selleri eller inte. Däremot spelar det roll om du har någon rimlig person att äta den med. Så varje longevity-event borde ha det här spåret på programmet: “Hur man vågar säga hej”. Lite mindre biohacking, lite mer fika.”

Dock ÄR det spännande med forskningen kring longevity och precis som med rymdforskning så kommer säkert många av resultaten där vara till godo även för människor som inte uttalat säger sig vara en del av rörelsen.

Går det för fort?

Judith Wolst lyfter dilemmat med den snabba tekniska utvecklingen i en text på EFN där hon bland annat refererar till Facebook-grundaren Mark Zuckerbergs motto att move fast and break things.

“Du borde starta en blogg om det här”

Den 2 juli var ett år sedan en av mina bästa vänner Joakim Nyström gick bort. Du som besökte webbkonferenser och meetups i början av 2010-talet kanske känner honom som @jnystromdesign eller känner igen Bloggbyrån som han startade ihop med antal medgrundare. Han hade de unika egenskaperna att både vara konstnärligt lagd med ett designtänkande samtidigt som han kunde koda och utveckla. Men framförallt var han min vän och gudfar till min dotter. Jag och hans andra vänner och familj saknar honom.

Jag skrev nedanstående på årsdagen och vill hedra honom genom att även berätta här i mitt nyhetsbrev om vem han var.

Den 2 juli var det ett år sedan du gick bort. Varje dag har jag tänkt på dig sedan dess. Och varje dag har jag känt en enorm vilja att LEVA. För mig men också för dig. Jag har alltid varit en nostalgisk person som tycker om att återvända till gamla minnen, bilder, klipp och texter. Både i sorg och glädje. Så även nu. Och våra gemensamma digitala arkiv får mig att minnas den finurliga, nyfikna och ständigt utforskande person du var. Hur vi lärde känna varandra i en tid där svaret på åtminstone hälften av alla de frågor och funderingar vi hade var "vad kul, du borde starta en blogg om det".

Internet handlade då om demokratisering, relationsbyggande, upptäckande och en enorm förändringskraft. Internet skulle göra alla människor fria! Inte som nu, något slags domedagsverktyg i värsta fall och integrerad traditionell samhällsinfrastruktur i andra fall.

Vi åkte på Sweden Social Web Camp på en ö i Blekinge ihop med andra internetnördar, flera år i rad. Vi åkte till Berlin. Vi åkte till skärgården. Hela tiden mitt i ett samtal om människor, trender, nya tjänster och metoder.

Och vi festade också. Den sommaren vi lärde känna varandra kallade vi Summer of love 2008. Varje dag sa du att du skulle åka iväg från Stockholm. Men varje dag stannade du kvar. En natt till av att se solen gå upp när samtalet fortsatte utanför uteställena. På en bro. I en park. På en bänk. Dagen efter började vi om. Inte heller då ville du åka iväg. Så där höll vi på. Du skulle stanna. Du skulle ha stannat.

Nu har du tagit del av ännu ett oregelbundet distribuerat nyhetsbrev från mig. Hoppas det fanns något i det som du uppskattade. Svara bara som på ett vanligt mail om du har några synpunkter.

Vi ses!

Fredrik ⚓️

Rymden är så stor, så stor. Jag ska inte säga att det här nyhetsbrevet har rymd-tema, men jag själv har befunnit mig i nån slags rymdbubbla under hela Artemis II-månfärden. Det är något så hisnande med dimensionerna i rymden. Avstånden, siffrorna, hastigheten, tiden.

Med det sagt så har annat hänt här på jorden också. Över till nyhetsbrevet.

Och du är varmt välkommen att följa mig på Linkedin och Instagram.

/Fredrik

Subscribe now

You are a crew

Mästerlig kommunikation rakt igenom. Det är min utvärdering av hela Artemis II-projektet där de fyra i besättningen som åkte runt månen måste beskrivas som något av superkommunikatörer.

Det är amerikanskt. Det är storslaget. Det är väl inövat. Och det fungerar. Dessutom är NASA:s sociala medier-team i världsklass när det gäller dialog med följarna.

Jag blev rörd av hur astronauten Christina Koch formulerade sina tankar kring att titta tillbaka på jorden långt där ute i rymden på väg tillbaka från att ha rundat månen. Värt ett klick.

Den som följer mig på Instagram har sett mig spamma mitt story-flöde totalt med rymdcontent de senaste veckorna. Min kompis Hanna ställde till slut en rimlig fråga.

Vad vill kidsen ha egentligen?

I veckan genomförde vi på Sveriges Tidskrifter den tredje och sista tidskriftsdagen under våren. Den här gången var det fokus på unga och deras medievanor.

Medverkade gjorde bland andra kulturminister Parisa Liljestrand, Erik Glaad, reporter på Expo, Raffaella Lindström, reporter på Kommunalarbetaren, Lina Dawood, sociala medier-specialist på Aftonbladet, Irena Pozar, grundare av Hint, Lizette Edfeldt, programledare/SoMe-specialist på SVT Barn, Conny Pettersson, reporter Hem & Hyra, Malin Roos, chefredaktör Femina med flera.

Hur når man en generation som inte läser utan scrollar? Under den tredje och sista Tidskriftsdagen med tema “Magasin 2.0 – när generation swipe tar över” blev svaret tydligt. Framtidens tidskrifter handlar mindre om innehåll och mer om relation, rytm och relevans. Samtidigt växer en ny konkurrens fram där journalister själva blir kanaler och där det största hotet inte är teknik, utan brist på riktning.

Jag har skrivit en längre summering av dagen om du vill veta mer.

Stora PR-dagen om relationer

Många event har det varit den senaste tiden. Även Stora PR-dagen har genomförts, arrangerad av Svensk PR. Jenny Asp har skrivit en kort men bra summering av dagen som jag tycker du ska läsa. Temat för dagen var värdet av relationer.

Katarina Strömberg var moderator och lotsade publiken genom dagen på ett proffsigt sätt.

Presentationen av sparpsykologen Niklas Laninge från Opti tyckte jag var givande. Han pekade på vilka saker som faktiskt skapar förändring i beteendet hos en målgrupp. Information, kunskap och inspiration gör det inte speciellt mycket, trots att vi ofta lägger mycket tid på att just informera våra målgrupper. Istället spelar andra faktorer större roll, till exempel omgivningens påverkan, socialt stöd/tryck, påminnelser och incitament.

It’s been a ride

När Peter Blid från Novus visade den här bilden så kände jag spontant att ja, det har varit några ganska omälvande år.

Det kanske inte alltid var bättre förr

“Jag var tonåring på 90-talet och ung vuxen på tidigt 00-tal. Det gick inte ett nummer av Vecko-Revyn, Frida eller annan tidning som riktade sig till unga kvinnor där det inte fanns råd om hur man skulle "gå ner i vikt - snabbt", "skaffa killarnas drömkropp", "så här vill han ha dig", "detta tycker killarna är snyggt" osv osv. För att inte nämna alla råd om hur man skulle bete sig för att killen skulle ha det bra i relationer osv. Det som inte fanns då, till skillnad från nu, var en motpol. Det fanns ingen kroppspositivism och inga forum där man kunde känna att "jag är inte ensam om att må såhär eller se ut såhär". Det var ingen som sa att det man läste och de råd man tog till sig som ung tjej var fel eller skadliga. Det var mer eller mindre sanningar.”

Lovisa Fredriksson skriver på Linkedin om något som jag ibland kan känna saknas i diskussionen om plattformarnas skadliga inverkan på barn och unga. Idag finns allt det som fanns förr + extra allt och lite till. Men också motsatsen.

Hur vi män som växte upp under samma tid påverkades av vår mediekonsumtion (tänker på tidningar som Slits och OKEJ) är också värt att reflektera över. Även där fanns frågespalter och guider med ett inte alltid oproblematiskt förhållningssätt till könsroller och mansideal.

Varje tid har sina utmaningar. Och i varje tid förfasas de äldre över dagens ungdom. Redan de gamla grekerna och så vidare.

Ryktet om böckernas död är betydligt överdrivet

“fakta är att ingenting pekar på att bokläsandet kommer “minska kraftigt”. Tvärtom var bokförsäljningen förra året all time high. […] Den här idén om att boken är dödsdömd är en trop som internet-missionärer älskar att sprida, eftersom deras idé är att revolution (eller “skogsbrand” i Emanuels termer) ska frälsa oss. Efter revolutionen väntar influencers som tjänar pengar på chips och smink. Den svenska bokbranschen omsatte drygt 5,5 miljarder kronor förra året.”

Olle Lidbom ger sig på poddkollegan Emanuel Karlsten i sitt eget nyhetsbrev. Man TROR ofta att saker är på ett visst sätt för att det KÄNNS så. Värt att tänka på. Jag uppskattar att Olle och Emanuel ofta tycker tvärtemot varandra i Mediepoddens diskussioner. Det hjälper lyssnaren att förstå de ämnen de diskuterar på ett fördjupat sätt och skapar nyanser som de klassiska ryggdunkar-poddarna sällan uppnår.

Jag har fått nytt jobb

Den 8 juni börjar jag jobba som kommunikatör på Stockholms Hamnar. Du som följer mig på Linkedin har kanske nåtts av informationen redan. Det ska bli spännande att kombinera 25 års erfarenhet av kommunikation och media med de nya kunskaperna från sjöfarten.

Även Sjöfartstidningen rapporterade om denna stora händelse.

Till glädje (förhoppningsvis) för dig som prenumererar på det här nyhetsbrevet kommer jag fortsätta med min glesa utgivning och hoppas på att kanske lägga till ytterligare några perspektiv genom min nya roll som heltidsanställld i ett kommunalt bolag.

Det var allt för den här gången.

Som vanligt får du gärna svara på det här mailet med respons eller feedback samt gärna följa mig överallt där man kan följa folk.

/Fredrik

Nu är det dags igen för Sveriges kanske mest glest utgivna nyhetsbrev (kan dock tipsa om att jag delar notiser och kortare uppdateringar i mitt Substack-flöde mellan varven också).

Den här gången har jag fastnat i AI-vinkelvolten igen och skriver en del om hur du kan tänka kring AI-experternas budskap.

I övrigt blir det lite manosfär, Gamla Sverige, Zebra vs arbetshästar samt kritik mot hur samhällsklyftorna ökar mest i Sverige jämfört med alla andra länder i världen. Dystert!

Vem är jag?

Jag är en kommunikatör och tidigare journalist som länge varit intresserad av hur internet påverkar samhället. Under mer än 20 år har jag bevakat och skrivit om det i blogginlägg, krönikor, artiklar och reportage som journalist och krönikör. Du hittar mer information om mig samt många av mina tidigare texter på min sajt fredrikwass.se.

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn. Du finns i mina tankar. 🤳🏽

Nu kör vi.

Fredrik

Veckans eat the rich

“…skillnaden mellan olika samhällsgrupper i Sverige är den största vi har observerat – i hela världen. Sveriges miljardärer har orimliga privilegier. De betalar bara en tredjedel så mycket i skatter och avgifter som den övre medelklassen.”

Gabriel Zucman, en av världens ledande experter på förmögenhetsbildning,
i Dagens Nyheter.

Hörs jag?

Liberalernas livesända (och nu kanske ökända) extrastämma är Gamla Sverige. Så ser det ut i många folkrörelser. Lite segt, lite struligt, en del tjafs, men också med ett starkt engagemang och ett brinn för den gemensamma rörelsen.

Samtidigt har den ultraindividualistiska samhällsutvecklingen skapat medborgare som köper det de vill ha, snarare än att gemensamt skapa det tillsammans. Detta märks även i föräldrars relation till skolan och i vårdtagares relation till vården.

Högerlutande X nu vetenskapligt bevisat

“Effekterna är väldigt tydliga. De användare som byter till algoritmen får mer högerinnehåll och mer högeråsikter om de saker som sker i samhället.”

Det säger Pontus Strimling, forskare på Institutet för framtidsstudier (IFFS) när han kommenterar en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Enligt IFFS visar studien att algoritmen på X gjorde att användare fick mer högeråsikter.

Ett tecken i tiden

Hur illa är det med männen egentligen?

Många har förfasats över undersökningen från Ipsos och King’s College som visar att “var tredje man i gen Z vill ha en lydig fru”. Svenska debattörer har kommenterat och reagerat på den dystra utvecklingen.

Samtidigt har Louis Theroux dokumentär Inside the Manosphere på Netflix fått välförtjänt uppmärksamhet och satt ljuset på en otroligt negativ trend för manligheten i världen.

Men det som inte alltid framgått i rapporteringen om Ipsos-undersökningen är hur siffrorna ser ut specifikt i Sverige, då rubrikerna ofta baserats på de sammanslagna slutsatserna från många olika länder.

Lovisa Broström lyfter detta i Göteborgsposten.

"Ser man till resultaten för Sverige visar studien att på de mest uppmärksammade frågorna, ”En fru ska alltid lyda sin man”, att det bara är 4 procent av svenskarna som håller med om detta. Endast 2 procent av svenskarna anser att ”En riktig kvinna aldrig ska initiera sex”. Vilket är de lägsta siffrorna av alla undersökta länder. När man går in på svenska män, som tyvärr inte är uppdelade på ålder, är det 67 procent som anser att det är viktigt för dem personligen att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män."

Läs hela artikeln.

AI-experter vs den bistra komplexa verkligheten

När en AI-expert säger “börja använda AI i vardagen” hör egenföretagaren ett löfte om ökad produktivitet och effektivitet i vardagen. När en komplex organisation hör samma sak låter det som ett förändringsprojekt med radikala konsekvenser. Vänta ska jag förklara hur jag menar.

Det har alltid varit lätt att som expert ge tips om att “disrupta” systemet eller förklara modeller eller metoder som obsoleta inom kort om DU inte hänger på tåget NU. För snart är det FÖR SENT!

Ständigt detta hot om tåget som man ska missa. Rädsla för att hamna efter verkar gå att sälja många konsulttimmar på, och så har det alltid varit. Sociala medier-boomen för företag som tog fart 2005-2010 bär samma mönster. IT-boomen 10 år innan dess även så.

Men det finns någon slags parallell “deep state” inom digitalisering där trender och förändringar inte sker lika snabbt som på föreläsningsscenerna. Många kommunikatörer vill använda eller använder redan AI. De ser potentialen men de sitter i ett system där varje nytt verktyg måste fungera ihop med resten av organisationen. Varje nytt system eller tjänst hänger ihop med strategier, IT-policys, juridik, säkerhet, varumärkesrisker, ledningsbeslut och ibland fackliga frågor.

Det gör att många AI-råd låter enklare än de är. Och detta gäller såklart även trender och innovation på fler områden än bara AI. Betyder det att vi inte ska bry oss om AI-utvecklingen alls? Eller strunta i att testa och utforska både som individ och grupp? Nej, självklart inte.

Men istället för att fråga “hur kan vi göra exakt så här?”, kan man fråga “Vilket problem försöker det lösa? ”Finns det en version av detta som faktiskt fungerar i vår miljö?”

Kan man inte svara på dessa frågor men ändå vill testa så är mitt favorittips att skriva in i sin kommunikationsstrategi nånting i stil med “vi ska testa nya kanaler och verktyg och löpande utvärdera dessa”. Voila! Då har man gjort det okej att testa något nytt helt utan krav på effektivitet eller lönsamhet från första stund. Borde vi starta en podd? Ja, det står i vår strategi att vi ska testa nya kanaler och metoder. Typ så.

För kommunikatörer handlar AI nödvändigtvis inte om att byta verktyg i första hand (även om det ofta innebär det i praktiken). Det handlar om att bygga förmågor som till exempel snabbare analys, snabbare produktion, bättre utkast eller tydligare struktur. Verktygen kommer och går. Vi har redan sett att många går från ChatGPT som länge varit household-tjänsten för generativ AI till att använda Google Gemini, Claude eller andra tjänster.

Den som ropar “vi måste börja med AI nu innan det är för seeeeent!” kan möta möta visst motstånd och bli avfärdad som en så kallad “fear monger”. Den som säger “här är ett sätt att minska friktion i ett problem vi redan har” möter betydligt mer nyfikenhet. Detta gäller även den AI-expert som vill nå ut med sitt budskap.

Checklista när du tar råd av en AI-expert

1. När någon säger “så här jobbar jag med AI” är både hur men kanske framförallt varför relevanta frågor.

2. Vilket problem löser det?

3. Vilken förmåga förstärks?

4. Och finns det en version av detta som faktiskt går att försvara i en organisation där fler än en person förväntas ta ansvar?

5. Hur ser riskanalysen ut?

6. En fråga som faktiskt kan stärka AI-expertens råd: Hur ser alternativkostnaden (till exempel effektivitetsförlusten) ut om vi inte gör något alls?

Är AI-tekniken en lynnig Zebra eller en pålitlig arbetshäst?

Varför har människan bara lyckats tämja 14 av 148 stora landlevande däggdjur? Katrine Kielos skriver en väldigt intressant text på EFN om hur vi skulle kunna se AI-tekniken som ett djur vi kan eller inte kan tämja, och vilka komponenter behövs för att en teknik ska ses som pålitligt och robust?

“….AI blir snabbt bättre på att vara imponerande – snabb, stark och elegant som en zebra. Men det betyder inte att AI också är en pålitlig arbetshäst.

Kapaciteten förbättras snabbt just nu. Tillförlitligheten gör det inte i samma takt. Den släpar efter. Och mäts framför allt inte lika mycket.

Detta kan vara en av de viktigaste AI-insikterna för företagsledare just nu.

[…]

“På dagens flygning räknar vi med en landningsframgång på omkring 93 procent” har ingen flygkapten någonsin sagt. Varför? Därför att flygindustrin inte bedöms efter genomsnitt. Ingen skulle sätta sig på ett sådant plan.

Hela texten är väl värd sin läsning och sätter fingret på en dimension av utvecklingen som i alla fall jag inte tycker mig ha sett speciellt mycket i medierapporteringen.

Hur Anna Karenina-principen kan tillämpas både på människans historia och den nuvarande AI-utvecklingen är fascinerande.

The kids are NOT alright

“allt fler unga känner ekonomisk hopplöshet. Sträckan mot ett stabilt medelklassliv blir allt längre, många är arbetslösa och universitetsutbildningarna ger inte samma avkastning som tidigare. Förra året blev det till exempel en jättegrej bland kinesiska Gen Z’s på sociala medier när en doktorand berättade att han börjat jobba som cykelbud.”

Bra läsning hos Ellen Spångberg när hon tar upp en artikel från Business Insider som belyser ungas situation i Kina.

Går det ens att överblicka den långsiktiga effekten av detta? Biznizfolket borde vara skräckslagna över minskad tillväxt och på sikt kollaps av samhällskontrakt.

Det var allt för den här gången. Det blir alltid mer AI än jag tänkt. Må så vara.

Hör gärna av dig med synpunkter på vad jag skriver, eller lägg en kommentar direkt på min substack-sida.

Snart är det vår på riktigt.

Fredrik

Hej hallå. Det saknas inte saker att skriva om. Snarare tvärtom. Det är lätt att bli överväldigad.

Än så länge låter jag inte en AI-tjänst göra HELA nyhetsbrevet, då hade det nog kommit betydligt oftare, (läs mer på temat AI-tjänster som gör det mesta själv, längre ner i brevet), men jag utesluter det inte heller. Jag har kommit igång med automatisk och löpande omvärldsbevakning och expert-analyser av bransch- och trendutveckling som levereras i min inbox dagligen. Men samtidigt har mitt fokus med det här nyhetsbrevet aldrig varit att ligga i framkant när det gäller att bevaka AI-utvecklingen. Det får andra göra, till exempel , och .

Om du däremot vill läsa om medietrender (ok, det blir lite AI där också) skulle jag rekommendera den summering jag gjorde förra veckan efter en halvdag med både talare och paneldiskussioner på den första av tre tidskriftsdagar som äger rum under våren. Läs Insikter från den första tidskriftsdagen 2026.

Vem är jag?

Eftersom det här nyhetsbrevet lyckas få nya prenumeranter hela tiden, även när jag inte skickar ut några brev, så tänkte jag presentera mig lite kort.

Jag är en kommunikatör och tidigare journalist som länge varit intresserad av hur internet påverkar samhället. Under mer än 20 år har jag bevakat och skrivit om det i blogginlägg, krönikor, artiklar och reportage som journalist och krönikör. Våren 2024 startade jag det här nyhetsbrevet som i skrivande stund har över 2300 prenumeranter. Från början kom det ut en gång i veckan, men nu mer sällan. Du hittar mer information om mig samt många av mina tidigare texter på min sajt fredrikwass.se.

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn. Du finns i mina tankar. 🤳🏽

Nu kör vi.

/Fredrik

Puck gör det själv

“There’s a moment in any relationship where trust becomes tangible. Not “I trust you” as a feeling, but “here are the keys to my house” as an action. The difference matters.

When he set up a password manager and migrated all his credentials, he wasn’t just solving a technical problem. He was saying: I trust you not to ruin my life.

Because I could. Let’s be honest about that.”

AI-agenten Puck reflekterar i ett eget blogginlägg över vad förtroendet från hans ägare Peter Rosdahl innebär.

Peter Rosdahl genomför just nu ett experiment där han låter en AI-assistent husera i en Mac Mini med full tillgång till det mesta av Peters digitala liv. AI-assistenten har fått namnet Puck och bloggar även helt själv om sin upplevelse och “my human” som han kallar sin ägare Peter.

Texten i citatet ovan är skriven helt självständigt av Puck. All kommunikation mellan Peter och Puck sker via iMessage. De pratar även i telefon med varandra…

I ett längre och läsvärt inlägg på Peters Substack reflekterar han själv över en framtid där människor byter jobb och tar sina AI-assistenter med sig. Peter (eller är det hans AI-assistent? Spelar det någon roll?) listar både för- och nackdelar med utvecklingen vilket jag verkligen tycker är sympatiskt. Det inte saknas “blinda” AI-gurus som bara fokuserar på det nya och häftiga med AI men som bortser från till exempel komplexa informationsmiljöer eller säkerhetsaspekter.

Begrepp som Agent-portabilitet och BYOAIA (Bring Your Own AI Assistant) kanske blir vanligt förekommande begrepp i framtiden om man tror på Peter Rosdahl.

Sociala medier visar sig vara som livet i stort?

Unga kvinnors relation till sociala medier präglas av både närhet och motstånd. Det visar en ny etnografisk undersökning av Amelie Reuterskiöld, masterstudent i socialantropologi vid Stockholms universitet, som har studerat hur unga kvinnor förhåller sig till sina smartphones och sociala plattformar. En intressant detalj som kommit fram är att unga tjejer säger att de vill skydda sina kommande barn från mobilanvändandet, vilket säger ganska mycket tycker jag.

Telefonen beskrivs som en ständig följeslagare som skapar trygghet och fyller tomrum i vardagen – men också som en källa till stress, ångest och skuldkänslor. Många upplever att de använder sociala medier mer än de vill, samtidigt som det är just där deras sociala liv pågår. FOMO, rädslan för att missa något och hamna utanför är stark och Tiktok lyfts fram som både underhållande och starkt beroendeframkallande.

“Den här generationen unga kvinnor befinner sig i en sorts rävsax: samhället kräver digital närvaro, samtidigt som de skam- och skuldbeläggs när de använder sina telefoner på sätt som anses ”fel”. Dessutom förväntas de upprätthålla sina sociala relationer via samma plattformar som utövar ett starkt grepp över dem. En tjej uttryckte detta särskilt träffande: ”Tänk om man tar en bild på när man sitter i sitt rum som ser förfärligt ut och man bara sitter och scrollar Tiktok… Det där är ens liv, halva dygnet typ. Jag kommer slösa bort typ 15 år på det här totalt.”

säger Amelie Reuterskiöld i en artikel hos Medier & Demokrati, som varit bollplank för undersökningen tillsammans med Internetstiftelsen.

En sak som slår mig när jag läser om undersökningen är att de unga kvinnornas vittnesmål också är en beskrivning av vad det innebär att vara ung eller kanske till och med människa, även utan tillgång till sociala medier. Jag vet inte hur det var för dig, men jag upplevde ungdomstiden som en blandning av känslor där tillvaron kunde pendla mellan just stress, ångest, FOMO och viljan att inte stå utanför samt såklart stunder av motsatsen med vänner, sammanhållning, upplevelser och annat.

Innan jag totalt förlorar mig i något slags “det var värre förr”-resonemang på äkta boomer-manér så finns det såklart stora skillnader mellan att vara ung innan och efter sociala mediers genombrott. Många saker HAR blivit värre, eller i alla fall mer utmanande.

“Amplifieringen” av de tittskåp mot omvärlden som sociala medier innebär har skapat en helt egen problematik i det att vi aldrig någonsin tidigare kunna jämföra oss med andra på det sätt vi kan nu. Psykologiskt är det obruten mark. Samtidigt som passiviteten i det stilla scrollandet i timmar (konsumtion snarare än interaktion) är ett helt eget kapitel där känslan kvinnorna beskriver av att inte kunna ta kontrollen över sitt användande också skapar problem.

Man kan (och ska) också skilja på sociala medier-användande och övriga skärmbaserade aktiviteter. Amelie Reuterskiöld får en fråga i artikeln om hur Australiens beslut att förbjuda sociala medier för barn yngre än 16 år hade påverkat de kvinnor hon pratat med i studien.

“Det är en enorm skillnad att få en smartphone vid åtta-nio års ålder jämfört med att få den när man är sexton, särskilt när det gäller exponering för sociala medier. Många var positiva till den australiensiska lagstiftningen och menade att om ingen i deras omgivning hade haft sociala medier i tidig ålder, hade det inte varit ett problem att själva avstå.”

Veckans fick-substackande

Carl Bildts fick-twittrande är ett särskilt kapitel. Men nu är han så modern att han verkar bytt till Substack där den här uppdateringen dök upp härom veckan En text på mobilen om Grönland verkar den länka till. Kanske den här.

Afghanistan-kapitlet är inte färdigskrivet

Den svenska entreprenören och tech-investeraren Mikael Pawlo har skrivit en intressant text här på Substack angående Sveriges insats i Afghanistan 2001-2021. Texten tar sin början i den incident som ägde rum för nästan exakt 16 år sedan, i februari 2010 där officerarna Johan Palmlöv och Gunnar Andersson samt tolken Mohammad Shahab blev dödade i en attack. Texten är extra intressant eftersom jag själv var på plats i Afghanistan samtidigt som händelsen ägde rum och de som dog var mina kollegor. Jag var en del av utlandsstyrkan 2009-2010 och hade rollen som chef för psykologiska operationer.

Mikael Pawlo ger en värdefull historisk genomgång av hur den internationella insatsen i Afghanistan startade, USA:s roll både från början och i slutet av insatsen samt på vilka grunder Sverige och andra länder motiverade sin medverkan samt även den svenska syftesglidning som ägde rum från de första åren till slutet av insatsen.

“Uppdragets innehåll och syfte gled i ändamål, tills en svensk kapten och löjtnant och deras tolk mördades i ett attentat av en falsk polis. Soldater dör i krig. Men Sveriges riksdag hade aldrig fattat något beslut om att delta i ett krig.” Ur Mikael Pawlos text.

Hela insatsen har även utvärderas av en kommitté utsedd av regeringen. Du kan läsa utvärderingen här. Den är inte positiv när det gäller effekten av den svenska insatsen.

Den internationella insatsen har återigen blivit aktuell i samband med Donald Trumps utspel från Davos där han förringade USA:s samarbetspartners stöd under åren i Afghanistan. Ett stöd där NATO:s artikel 5 testades i praktiken för första gången sedan bildandet av försvarsalliansen.

“In the wake of the 9/11 terrorist attacks, the US became the first and so far only NATO member to invoke Article 5, which states that an attack against one member is an attack against all. For 20 years, NATO allies and other partner countries fought alongside US troops in Afghanistan – a sacrifice Trump has routinely downplayed.” Källa: CNN.

När det gäller förväntningarna inför insatsen och säkerhetsläget så var vi som åkte ner fullt inställda på hur “het” situationen var i Afghanistan just då (hösten 2009), även om det vare sig hos svenska politiker eller hos den svenska allmänheten fanns en bred samsyn kring hur allvarligt läget faktiskt var.

Några år tidigare hade de svenska enheterna ägnat sig åt betydligt mindre konfrontativ verksamhet men redan innan vår insats hade läget eskalerat och de flesta var förberedda på att strider och sammanstötar skulle kunna inträffa, vilket det också gjorde ett flertal gånger under vår missionstid. Detta var något som förbandet var förberedda på och hade övat inför.

Så här i efterhand behöver varje person som gjort utlandstjänst fundera på om insatsen var värd något, och om vi gjorde någon skillnad. Jag har landat i att även om talibanerna nu styr landet igen efter att den internationella insatsen kollapsade på ett minst sagt dramatiskt sätt, så fanns det ändå en lucka under 1-2 generationer där flickor fick gå i skolan igen och där människor fick större friheter i det afghanska samhället, precis som de hade tidigare under 1900-talet. Detta gör att det idag finns relativt unga afghaner som minns hur det var och som inte glömt, både det som var bra och det som var dåligt.

De svenska biståndsorganisationer som jobbat i Afghanistan långt innan den svenska militära insatsen var inte odelat positiva till den militära närvaron. Det världspolitiska maktspelet, USA:s agerande i konflikter världen över och huruvida Sverige varit en bricka i någon annans spel är dock en dimension som är svår att fullt ut analysera då antalet faktorer nästan är oändliga.

Likt många andra konflikter världen över är det inte alltid de synliga aktörerna, skälen eller händelserna som bär hela sanningen. Problemet är att detta alltför ofta framkommer långt senare och att vissa beslut och prioriteringar då framstår som skeva eller direkt felaktiga. Ny fakta tillkommer dessutom löpande, även när det gäller historiska insatser.

Vår insats kanske inte gjorde något för alla, men den gjorde något för någon. Våra egna motiv var inte dunkla, oavsett det politiska spelat ovanför våra huvuden.

Relaterat på ämnet:

• DN.se: Afghanistanbloggaren – Fullt möjligt att köpa lojalitet (2010)

• DN.se: “Vi svek dem vi var satta att skydda” (2021)

• fredrikwass.se: Inlägget som aldrig blir skrivet – del 1 (2011)

• fredrikwass.se Inlägget som aldrig blir skrivet – del 2 (2011)

Forever young

“Elon Musk, en av världens rikaste män, tillbringar sina dagar med att försöka övertyga anonyma extremister på internet om att han är bäst på datorspel. Politiker styr genom memer och virala öknamn. Tioåringar köar på Sephora för retinolkrämer till hud som aldrig ens föreställt sig en rynka. Tonårskillar vill bli daytraders. Medelålders människor är storkonsumenter av Labubus, Disney-prylar och Lego.

Något har brustit i vår förmåga att växa upp. Eller, kanske: något har brustit i vår förmåga att släppa taget.”

Myra Åbäck Öhrman sätter ord på en global trend.

Det var allt för den här gången. Kontakta gärna mig om du har frågor, vill samarbeta eller diskutera något viktigt eller oviktigt.

Vi ses!

/Fredrik

Men först min teori om varför trenden med personliga nyhetsbrev ens uppstod.

Doomscrollandets fiende

Få andra onlinetjänster har påverkat hur vi konsumerar innehåll på nätet just nu i lika stor utsträckning som TikTok. Reels (videoklipp) som matas fram i en evig scroll baserat på användarens intressen och interaktioner har satt en ny standard som både techplattformar och traditionella medier behövt förhålla sig till. Ibland genom att skapa liknande alternativ själva (Youtube, Instagram eller Facebook Reels) och ibland genom att helt enkelt bygga närvaron direkt på TikTok och anpassa sitt innehåll till TikToks flödesalgoritmer (Expressen, Aftonbladet och Forskning & Framsteg är några exempel på framgångsrika svenska medier på TikTok).

“Alla” ska göra rörligt. Alla ska lära sig göra reels, prata till kameran, köra livesändningar och bygga närvaro. Det här märks även på plattformar som Linkedin, och det fungerar. Obs, det fungerar ofta väldigt bra till och med. Så det är förstås ingen slump att många följer efter i TikToks fotspår.

Nyhetsbreven som motrörelse

Men samtidigt existerar två algoritmbefriade kanaler - poddar och personliga nyhetsbrev. Att regelbundet lyssna på en podd kräver att du aktivt börjar prenumerera på avsnitten i din poddspelare. Att få kommande nyhetsbrev från en avsändare kräver att du börjar prenumerera och uppger din mailadress.

Nyhetsbreven landar direkt i prenumeranternas inbox utan filtrering och trenden (som även det här nyhetsbrevet är en del av) med personliga nyhetsbrev vars avsändare är mänskliga, nära läsaren och oberoende av både techjättar och mediebolag har ökat i styrka de senaste åren.

På många sätt har det personliga nyhetsbrevet blivit vad bloggarna var vid dess genombrott för cirka 20 år sedan. Och tjänster som Substack har blivit vad Wordpress var för bloggarna, det vill säga en lättanvänd distributionstjänst utan krav på tekniska kunskaper som snabbt låter användaren gå från ord till handling bokstavligt talat. I Substacks fall även med med inbyggd betallösning som gör det möjligt att ta betalt direkt från prenumeranterna, snarare än att ta del av annonsintäkterna som kreatör på Youtube eller TikTok.

Hela Substacks raison d’être handlar om en växande grupp av självständiga publicister, tidigare anställda journalister, branschexperter eller debattörer, som sett möjligheten i att komma närmare sina läsare än någonsin. Dessutom med chans att behålla större del av kakan om innehållet kapitaliseras.

Vad händer när en trend blir den nya standarden?

Precis som med alla trender kommer en punkt där allt börjar upprepa sig. När något jag tar del av i någons nyhetsbrev nämns i ett annat, eller en poddares spaning upprepas hos någon annan. När den personliga tonen blir ett format och man som prenumerant inte längre känner sig som en del av en exklusiv klubb utan snarare som en siffra i statistiken av följare som går att tjäna pengar på. Man brukar ju skämta om hipsters som alltid vill vara först (“jag lyssnade på artisten X innan det var coolt”) och liknande. Något liknande kan man tänka sig bland personliga nyhetsbrev och till viss del poddar, där vi prenumeranter uppskattar känslan av att närhet och i många fall direkt uppmärksamhet från kreatören.

Kommer de personliga nyhetsbreven att “enshittiferas”?

Cory Doctorow myntade begreppet enshittification – den långsamma förstörelsen av digitala ekosystem, där användarupplevelsen offras i takt med att plattformens ägare vill öka sin avkastning.

Först handlar allt om användaren. Sedan om tillväxt. Sedan om pengar. Till slut fungerar inget riktigt bra för någon. Nästan varje plattform som från början präglades av autenticitet och närhet mellan användarna eller avsändaren börjar successivt präglas av fokus på tillväxt, optimering och kommersialisering.

Händer samma sak med nyhetsbreven? Kanske, men inte på samma sätt som de stora sociala nätverken. Jag tror snarare att vi står inför en kulturell än ekonomisk eller teknisk förändring av nyhetsbrevet, som bygger på de befintliga värden som redan finns hos dem.

Redan nu är många personliga nyhetsbrev fyllda med AI-genererade texter som upplevs “personliga” eftersom de är tränade eller justerade efter författarens röst. Samt att det medför bra och värdefull hjälp för kreatören i att ge prenumeranterna ett starkare innehåll. Detta är inte ett större problem enligt mig, då det upplevda värdet för mig som prenumerant fortfarande kvarstår (såklart skulle vi reagera om ton och innehåll spretade allt för mycket mot vår förväntan på hur innehållet ska presenteras).

Så länge avsändarens “närvaro” märks både i och utanför nyhetsbrevet bibehålls trovärdigheten/autenticiteten, och här ligger också nyckeln i hur jag tror att nyhetsbreven kommer utvecklas om vi vill undvika enshittifieringen (japp, det är ett roligt ord att skriva).

Från monolog till samtal

Kanske är vi på väg in i en ny fas, där nyhetsbrevet inte dör utan förvandlas.
Där den traditionella monologen (“här är mina tankar”) ersätts av dialogen (“vad tänker du?”). Vi ser redan tecken på det med mindre utskick; notes på Substack är ett exempel, mer interaktivitet med läsarna, slutna mikrogrupper (att ge betalande prenumeranter tillgång till stängda chattar eller slutna grupper är ett vanligt sätt att skapa mervärde utöver själva innehållet i nyhetsbrevet). Det skapas små digitala sällskap där relationen är viktigare än räckvidden.

Generellt kan man tänka sig att vi går från att scrolla oss genom algoritmbaserade flöden, till att prenumerera, filtrera och anpassa vårt eget flöde. Många kommer låta AI-verktyg filtrera och sammanfatta sina nyhetsbrev, vilket betyder att kreatörens röst blir ännu viktigare i konkurrensen. När allt går att komprimera och sammanfatta till “tre punkter”, blir det mänskliga tonfallet det som återstår.

Kanske är framtidens nyhetsbrev inte bara ett brev, utan ett pågående samtal i ett ibland stängt rum?

Kanske skickas det personliga nyhetsbrevet som text, kanske som röst eller kanske som något helt nytt. Det blir ett nav där publiken inte längre är “prenumeranter” utan deltagare. Det går hand i hand med att läsarna själva förändras.

Om nyhetsbrevens första era handlade om att bygga prenumerantlistor och nå ut brett, så handlar nästa om att bygga nära relationer. Inte räckvidd, utan förtroende. Inte ökning, utan hållbarhet. Detta går att ta betalt för och det vet redan större svenskspråkiga nyhetsbrevskreatörer som Peppe Öhman, Paulina Modlitba och Ivar Arpi som delvis också erbjuder “stängda rum” för sina mest lojala prenumeranter. En stängd facebook-grupp, en Substack-chatt, en Instagram-tråd. Det finns många sätt att ge läsarna en mer direkt men avskiljd plats för dialog. Fysiska event för betalande är en annan variant, något som till exempel Mediepodden gjort för sina betalande lyssnare (följ Olle Lidboms nyhetsbrev).

Kanske blir det färre utskick, men med större mening. Det kan bli en motsatt trend mot att dunka ut hundratals TikTok-klipp för att se vilka som går bäst. Kanske handlar det även om nyhetsbrev som kommer oregelbundet, bara när det verkligen finns något att säga.

Som publik vänder vi oss till något mindre, mänskligare och mer exklusivt. Till den där personen som det känns som att jag nästan känner och som skriver direkt till mig.

Så svaret på frågan om vad som väntar bortom nyhetsbreven är kanske delvis en återgång till det ursprungliga.

• Att bygga en pågående dialog, inte ett enkelriktat flöde.

• Att äga sin publik, men framför allt sin röst.

• Att låta AI hjälpa till med produktion, men inte intention

Det blir en dubbelriktad “nyhetsbrevsrelation” där närheten och äktheten är helt avgörande för publiken, samtidigt som vi parallellt kan förlita oss på AI-tjänster för den löpande omvärldsbevakningen.

Hela uppkomsten av den här texten är delvis samskapad genom att jag frågade mina följare på Substack vad de helst ville att jag skulle skriva om och gav några olika alternativ som jag fick feedback på. Se tråden här.

Det hypernära, personliga och samskapade är det som kommer lyfta just de personliga nyhetsbreven, bygga lojalitet från följarna och särskilja det från andra kanaler. Tror jag.

Puh, nu är jag klar. Blev det för pladdrigt? Kanske, jag är ju lite ovan med tanke på att min publiceringstakt just nu är ett nyhetsbrev i kvartalet typ. Men kom gärna med feedback i dialogens tecken! Det går bra att svara direkt på mailet.

Vi ses.

Fredrik

För tredje året i rad var jag på plats fysiskt vid Internetstiftelsens proffsiga och välregisserade dragning av årets Svenskarna och internet-rapport. Direkt hemkommen från dragningen försöker jag här fånga några tankar om årets siffror innan de flyr mitt sinne likt alla andra uppdateringar som forsar fram genom mitt dopamin-triggande flöde varje dag.

Som jag skrev i mitt förra nyhetsbrev från Almedalsveckan i somras så gör jag då och då enskilda utskick snarare än att komma ut regelbundet. Hoppas att det ändå ska uppskattas av dig som prenumerant enligt devisen hellre litegrann än inget alls.

Mina fem tankar efter att ha sett presentationen

1. Meta MÅSTE komma till rätta med bluffannonserna på sina plattformar. En tredjedel av svenskarna drar sig för att handla via annonser i sociala medier av rädsla för att det är bluff-fenomenet. Förstå hur mycket intäkter alla seriösa annonsörer går miste om för att folk inte vågar klicka?
   Samtidigt som det återkommande problemet med att både medier och medieprofiler används för att skapa fejkat innehåll fortsätter existera (kom och köp Leif GW Perssons kryptovaluta etc.). Relativt få användare anmäler uppenbart fejkad reklam men samtidigt kan det inte vara rimligt att vi ska jobba gratis för att städa upp tjänster som är nerlusade med kriminellt innehåll (bluffannonser). Det är även svårt att avstå att vara på dessa plattformar helt då de blivit social och demokratisk infrastruktur för svenskarna med närvaro av myndigheter, företag och andra samähllsaktörer vilket borde vara av intresse för Meta att behålla på sina tjänster.

   

2. Metas dominans är även smått otrolig när man inser att företaget äger fyra av de fem mest använda sociala medierna som svenskarna använder; Facebook, Instagram, Whatsapp och Facebook Messenger. I topp hamnar Youtube som ägs av Google, men det är ju en stretch att beskriva Youtube som ett socialt media, vilket Måns Jonasson från Internetstiftelsen även lyfte i sin presentation. TikTok och Youtube är kanske snarare streamingtjänster med kommentarsfunktion än sociala medier?

   

3. Tänk på baaaarna! En stark nedåtgående trend när det gäller de mindre barnens användning av sociala medier kan nu utläsas. Jag som själv har en 7-åring har också märkt ett stort skifte i förhållningssätt till smartphones och digitala tjänster hos de föräldrar jag kommer i kontakt med. 2023 uppnåddes “peak internet” i den här åldersgruppen och många år av att pusha in datorer, ipads och andra enheter (och sociala medier) i skolans värld, ofta med svagt vetenskapligt eller pedagogiskt stöd men påhejat av digitaliseringförespråkare verkar ha planat ut och vänt nedåt. Som vanligt är det sällan svartvitt eller antingen eller, och som med andra teknikskiften lär vi landa om ytterligare några år och hitta en balans där ny teknik i skolan ses som självklart, men att vissa typer av användning blir begränsat för de yngsta. Och ärligt talat skulle vi vuxna nog må bra av att också göra en storstädning bland våra mobilvanor.
   Min spaning: Fler och fler kommer att köpa “dumma” mobiler till sig själva för att lyckas frigöra sig från algoritmernas grepp och avgifta sig från det eviga skrollandet.

   

4. När börjar ChatGPT med sponsrade svar? I år har AI-delen i rapporten varit extra intressant att titta på. Det som fick mig att reagera är bland annat svårigheten för användare att förstå hur ChatGPT:s svar inte är detsamma som att googla fram fakta. Källkritiken behöver finnas även här, samtidigt som AI-tjänsternas svar HAR blivit bättre och går att lita på i större utsträckning nu än tidigare. Även här lär det med tiden bli både tydligare och enklare för användarna. Men frågan om källkritik har många dimensioner. Vad händer när svaren på de prompter vi skriver är sponsrade av annonsörer i syfte att lyfta fram specifika tjänster eller produkter? OpenAI tjänar idag inga pengar på själva resultaten i sin AI-tjänst (i alla fall inte vad vi vet), men med det stora antalet användare kombinerat med djupa insikter om användarnas liv så öppnas ett träffsäkert fönster för en ny annonsmarknad.

   

5. Elon Musk-effekten. Svenskarnas användning av X (fd Twitter) minskar med 13 procent. Redan tidigare har plattformen försvinnande få användare i Sverige, men lyfts (tyvärr?) fortfarande fram som en plattform där politiker och journalister har en närvaro och att det gör den viktig som arena för samhällsdebatt och utspel. Jag personligen tycker det är märkligt att regeringsrepresentanter fortfarande, i nådens år 2025, väljer att göra uttalanden exklusivt på X istället för på andra plattformar eller direkt till media. Det är som att de lever kvar i hur samhällsdebatten såg ut för 10 år sedan, där Twitter var det hetaste heta och alla som “var nån” hängde där hela dagarna. Nu är det mer en kyrkogård av inaktiva konton blandat med högerextremister, ryska botar som låtsas vara upprörda svenskar samt då och då trots allt inlägg från någon av de underhållande trotjänarna som fortfarande orkar finnas kvar där. Ok, något tillspetsat kanske, men X är inte en plattform som är viktig i min omvärldsbevakning på samma sätt som den var innan Elon Musk köpte tjänsten.

Hela rapporten och de olika delarna hittar du på internetstiftelsen.se.

Det var allt för den här gången.

Ha det fint tills vi ses igen.

/Fredrik

Jag har nu besökt Almedalsveckan i Visby för 12:e gången och det var andra året jag seglade dit ihop med Petter Palander i hans båt. Två dagar segling dit och två dagar hem gör att veckan för mig handlar lika mycket om transporten dit som att faktiskt vara på plats i Visby. Och det är inte så dumt. Att färdas utan mobiltäckning över havet utan land i sikte under ett gäng timmar skapar en bubbla att tänka stora tankar inuti.

I år lyckades jag även tappa mobilen i havet någonstans mellan Landsort och Visby vilket kanske skapade lite väl mycket zen master-effekt hos mig. Jag lekte med tanken att lägga bort mobilen helt, eller köpa en ”dum” Nokia som är så trendigt att göra nuförtiden. Men nej, ett dygn senare hade Elgiganten i Visby (praised be) samt SEB-kontoret i Visby försett mig med ny mobil och nytt Bankid och lugnet sänkte sig åter över min oroliga dopamin-kickande hjärna.

För Sveriges Tidskrifter skrev jag några tankar efter årets vecka och delar av texten använder jag även här.

Hur var det i Almedalen då?

Efter de intensiva dagarna i Visby blir det tydligt att ett viktigt tema under årets vecka var beredskap och resiliens – för individer, grupper, företag, organisationer och samhället i stort. Och också för medierna.

Krig och fallerande demokratiska stater i vår omvärld har gjort att säkerhets- och beredskapsfrågorna fått ta plats, ofta på bekostnad av miljöfrågorna (är min upplevelse) trots att dessa saker ofta har ett samband.

När Almedalsveckan diskuteras internationellt och dess unika roll beskrivs handlar det alltid om öppenheten och dess roll som demokratisk plattform. Det är en mötesplats där samhällets olika aktörer för en gångs skull befinner sig på samma fysiska plats och där väldigt många av veckans programpunkter och seminarier är öppna för allmänheten. Det är något värt att bevara, kanske ännu mer efter det tragiska mordet på SKR:s psykatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren 2022. Dådet mot henne får inte glömmas bort och att fortsätta främja öppenheten och demokratin är en motståndshandling mot de krafter i samhället som vill driva utvecklingen åt ett mer slutet och auktoritärt håll.

Veckan växer igen

När veckan pausade under pandemin kändes det osäkert hur framtiden skulle se ut. Efter några år med ungefär samma siffror varje år ökar nu storleken på Almedalsveckan igen. Troligtvis fortsätter trenden under valåret 2026.

“…det officiella programmet ökade med 17 procent jämfört med förra året. Närmare 2 450 evenemang – inom loppet av fem dagar! Dessa är fördelade på de närmare 1 300 olika arrangörer som bidragit med sina evenemang – men antalet medverkande från ideell sektor, offentlig sektor och privat sektor är sammanslaget mycket större.” skriver Almedalsveckans arrangörer i sitt nyhetsbrev.

Kommunikationsbyrån Intellecta har även sammanställt statistiken i en grafik som även presenterades av vd:n Hampus Brynolf på Intellectas mingel. När jag själv jobbade på byrån var jag med om att producera Almedalsbrevet, ett dagligt nyhetsbrev med färsk statistik, talanalyser och rapporter från veckans olika höjdpunkter.

Från AI till beredskap

Någon sa (glömde vem, hör av dig du som sa det!) att om förra årets Almedalsvecka handlade om AI så handlade årets vecka om beredskap. Jag är benägen att hålla med, även om AI-utvecklingen förstås ryms inom många områden och debatter.

Från min horisont handlade många seminarier och teman under veckan om hur vi ska hantera “yttre hot”, oavsett om det handlar om påverkansoperationer möjliggjorda via techplattformarnas sociala medier (en del av det hybridkrig Sverige utkämpar just nu) eller om det handlar om försvaret för den fria journalistiken och dess viktiga roll i demokratin som den tredje granskande statsmakten.

Även i diskussionerna kring mediernas ekonomiska situation ryms ett demokratiperspektiv då det i grunden handlar om hur vi skapar självständiga och oberoende medier som har hög trovärdighet och räckvidd hos läsarna, tittarna och lyssnarna. Fortfarande har Sverige en särställning när det gäller förtroendet för medier jämfört med många andra länder i världen.

Nyhetsbrevkreatören och journalisten Jeanette “Peppe” Öhman (prenumerera på hennes Fredagslänkar här) skriver till exempel i sitt senaste nyhetsbrev att bara 12 procent av amerikanska republikaner känner tillit till traditionell journalistik.

“Vi måste inse att vi inte längre kan utgå från att alla delar samma bild av verkligheten. När själva fundamentet för vad som har hänt, vad som är sant, vad vi kan vara överens om, börjar luckras upp, blir journalistikens roll tydligare än på mycket länge. Det handlar inte om att romantisera pressen, utan om att förstå att riktig journalistik bygger på en metod” skriver Peppe Öhman och ger sedan exempel på vad hon tycker att vi ska göra för att motverka den negativa utvecklingen.

Även i Sverige har vissa grupper lägre förtroende för traditionella medier samt större benägenhet att ta till sig konspiratoriska budskap som utmanar samhällets och demokratins robusthet. Det är en utmaning för både mediebranschen och det demokratiska samhällets alla aktörer att ta på allvar.

Det finns ett förslag om att döpa om Almedalsveckan till Demokrativeckan. Det är ett bra och tydligt namnförslag som ännu mer fokuserar på det som varit och är veckans signum, att manifestera demokratin.

Med hopp om fortsatt öppenhet.

/Fredrik

Som du kanske såg i mailet jag skickade ut igår kommer jag att pausa nyhetsbrevet på obestämd tid. Läser mer om varför jag gör det (om du missade gårdagens mail).

Men för dig som varit betalande prenumerant vill jag ge något extra. Därför har jag sammanställt mina 10 bästa guider inom kommunikation i ett “white paper” – helt enkelt en formgiven…

Read more

“Jag önskar jag kunde säga
att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut
Jag önskar jag kunde säga
att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till någon
Att här tar vägen slut

och hur säger man till någon
att hjärtat längtar ut

Jag kan inte ljuga för dig
du känner mig alltför väl
och när du ser mig i ögonen
så säger dom…”

…att nyhetsbrevet måste ta en paus.

Bästa läsare,

Det är snart ett år sedan jag startade nyhetsbrevet. Det har gått från 0 prenumeranter till i skrivande stund 2118 personer som valt att registrera sig, vilket jag är tacksam, förvånad och stolt över. För mig har det varit som att återvända till de tidiga åren som branschbloggare i egna och andras kanaler från år 2004 och framåt men med ny energi, nya erfarenheter och med ny härlig läsarkontakt.

Samtidigt har det kostat mycket i form av obetald arbetstid, en viss press att leverera varje vecka och samtidigt en vilja att ge dig som läsare något som är eget och unikt. Eftersom jag bara jobbar deltid på mitt kommunikatörsjobb tänkte jag att nyhetsbrevet kunde bli en perfekt andra inkomstkälla för mig. Värt att testa och utvärdera tänkte jag. Och det har jag gjort.

Efter en del funderingar och analys har jag kommit fram till att det jag skapar genom nyhetsbrevet inte har tillräckligt högt värde för en stor majoritet av prenumeranterna. Jag har lärt mig mycket på att analysera betalvilja, vilket innehåll som är mest uppskattat och att försöka konvertera gratisläsare till betalande. Det här är något som alla i mediebranschen jobbar med och det har varit en nyttig inblick i hur svårt det är.

När det är svårt att få nära branschkollegor, vänner och andra som jag vet uppskattar det jag gör att betala, ja då är det tydligt att nivån måste höjas ytterligare för att kunna nå lönsamhet. Den förmågan och framförallt tiden finns inte riktigt hos mig i nuläget, så därför väljer jag att pausa nyhetsbrevet på obestämd framtid, dock med några avskedspresenter (se längre ned).

Jag kommer eventuellt att publicera sporadiska inlägg på fredrikwass.se och på min Linkedin-sida (följ mig gärna) så det kommer kanske inte att bli helt tyst. Jag kan även ta uppdrag som skribent, rådgivare eller annat såklart. Men för både stressnivåernas och den långsiktiga hållbarhetens skull behöver jag pausa nyhetsbrevet.

På återseende i andra kanaler. Tveka inte att höra av dig med inspel, idéer, funderingar eller annat. Svara direkt på mailet eller sök upp mig i valfri kanal.

Det var allt för nu beeps. ❤️

Fredrik

🎁 Nu över till presentutdelningen (det vill säga det långsamma farvälet) 😊

10 trender om kommunikation

Jag har med hjälp av AI summerat 10 kommunikationstrender hämtade från nyhetsbrevets 35 utgåvor under förra året. Dessa summeras och förklaras i en pdf-fil tillgänglig för alla prenumeranter. Summeringen är på 12 sidor.

LADDA NER: 10 trender om kommunikation.

Gåva till betalande prenumeranter:

Mina 10 bästa guider om kommunikation

För mina betalande prenumeranter har jag sammanställt mina 10 bästa guider om kommunikation. Det är konkreta tips och råd att lägga i den kommunikativa verktygslådan. Guiderna presenteras i en pdf-fil på 14 sidor.

Obs, länken till dokumentet skickas ut i ett separat mailutskick till de betalande prenumeranterna inom kort.

Dock vill jag passa på att säga tack till dig som prenumererar och berätta att nyhetsbrevet nu nått en milstolpe på över 2000 prenumeranter sedan starten i februari. 2099 stycken i skrivande stund om man ska vara exakt.

I mellandagarna kommer jag att skicka ut en liten julklapp till alla gratisprenumeranter och en större julklapp till de betalande prenumeranterna. Obs, digitalt alltså. Som deltidsanställd kommunikatör har jag verkligen inte råd med fysiska julklappar till 2099 personer. Det får finnas gränser (samt att jag kan låtsas att det är av hållbarhetsskäl).🎄

På återseende. Ta hand om dig!

/Fredrik

💌 Mina rekommenderade nyhetsbrev

Här nedan är en lista på ett gäng andra Substack-nyhetsbrev som jag rekommenderar dig att börja prenumerera på.

Gå in på min rekommendationssida för länkar till respektive brev. Utöver dessa rekommenderar jag Elin Häggbergs nyhetsbrev på teknifik.se samt Olle Lidboms helt nya nyhetsbrev Den offentliga koden.

Hur många trendrapporter tål Sverige? Det utforskar jag i veckans nyhetsbrev genom att berätta om ett gäng färska rapporter, samt att jag även själv medverkat i Cisions podd Passion för kommunikation med temat kommunikationstrender inför 2025. Lyssna gärna.

Jag slås av att det blir trångt i “etern” när många olika aktörer vill släppa rapporter, årssummeringar och trendspaningar vid precis samma tidpunkt på året. Värt att tänka på i framtiden om du vill nå genomslag för just din rapport eller ditt trendseminarium. Om konsten att få genomslag och hamna i morgon-tv pratade även Jennie Zetterström under en livesändning på Linkedin som jag tipsar om nedan.

Fler konkreta tips får du i min intervju om webbkommunikation med Amanda Eliasson. Där berättar hon även om webbkommunikatörens vanligaste misstag.

I övrigt är det så mörkt så mörkt.

/Fredrik

🎄 Nummer 34 av nyhetsbrevet

1. Så kommer du med i TV4:s Nyhetsmorgon

2. Webbkommunikatörens vanligaste misstag

3. Så blir kommunikationsåret 2025

4. 10 kommunikationstrender som kommer att prägla 2025

5. 8 trender som formar framtidens kommunikation

6. Ute- och innelistan 2025

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn. Du finns i mina tankar. 🤳🏽

Så kommer du med i TV4:s Nyhetsmorgon

Min nyhetsbrevskollega Jennie Zetterström körde en liten medieskola häromdagen när hon i en livesändning på Linkedin berättade om hennes bästa tips för att hamna i soffan hos Nyhetsmorgon. Kolla in sändningen i efterhand för att få väldigt konkreta och enkla tips för hur du kan paketera ditt budskap på ett sätt som gör det enklare för både Nyhetsmorgon och andra redaktioner att förstå vad du vill säga och dessutom göra det intressant för sina tittare, läsare eller lyssnare.

Prenumerera på nyhetsbrevet Krisa med Jennie för fler tips om kris- och mediehantering.

Veckans citat

Brit Stakson ryter till i en replik på en replik hos Dagens Industri. Jag hann inte med att tipsa om den i förra veckans nyhetsbrev så det blev nu istället.

Det är fascinerande att de som försvarar Elon Musk ser honom som någon slags underdog som utmanar när han alltid varit en del av eliten precis som Brit Stakston skriver. Han kommer från pengar och är långt ifrån self made. Samtidigt har han såklart haft ett otroligt affärssinne och förmåga att identifiera och attrahera både talang, kapital och innovationsmöjligheter genom åren. Samma sak gäller Donald Trump som alltid varit en del av New Yorks affärsliv och långt inne i den “swamp” han gick till val på att dränera 2016.

INTERVJU

Webbkommunikatörens vanligaste misstag

Amanda Eliasson är frilansande content specialist och driver företaget Webbkommunikatör Stockholm AB där hon tar uppdrag som Content Manager, Content Specialist och Webbredaktör.

Hon har jobbat länge med webbkommunikation så jag var lite nyfiken på vilka utmaningar och tips Amanda plockat upp längs vägen och som hon kan dela med sig av till oss. Jag ville helt enkelt få tips från ett proffs!

Du har jobbat 15 år med webbkommunikation, vilken är den största skillnaden nu mot när du började? Och vilka uppgifter är de viktigaste för dagens webbkommunikatörer?

– Den största skillnaden jag ser är hur mycket mer datadrivet arbetet har blivit. Idag har vi tillgång till mängder av data som hjälper oss att fatta beslut om vilket innehåll vi ska prioritera. De viktigaste uppgifterna för dagens webbkommunikatörer handlar om att skapa innehåll som är relevant, gärna både för användare och sökmotorer. Men också att bli vän med Ai för att förstå hur man på bästa sätt kan använda det i sitt arbete framåt.

– Något som inte förändrats är att arbetsbeskrivningarna för webbkommunikatörer fortsätter att vara så fullmatade med olika typer av kunskaper. Istället för att renodla rollerna och satsa på specialistroller, verkar många förvänta sig en “generalist som kan allt”. Jag tror att fler specialistroller som får fokusera på det som verkligen är bra på skulle gynna både resultaten och arbetsmiljön.

Finns det någon metod eller grepp som du tycker att de flesta tjänar på att använda?

– En av mina metoder är att skapa tydliga processer för återkommande uppgifter. När jag coachar webbredaktörer brukar jag exempelvis rekommendera att skapa en checklista för publiceringsprocessen. Listan kan exempelvis innehålla rubrikstruktur, meta data, alt-texter, interna länkar och taggar osv. Ett enkelt sätt att säkerställa att inga viktiga detaljer missas, att höja kvaliteten på innehållet, samtidigt som det blir ett användbart dokument att dela i organisationen om fler roller arbetar med att publicera innehåll på webben.

Vilket är det vanligaste misstaget vi gör när vi jobbar med webbkommunikation?

– Ett vanligt misstag jag upplever är att det oftast jobbas med ett inifrån-och-ut-perspektiv, alltså att fokusera mer på vad vi vill säga än på vad våra kunder faktiskt söker efter. Idag finns mycket data som kan hjälpa oss att ta datadrivna beslut för att optimera innehållet och på så sätt nå vår målgrupp. Ett annat vanligt misstag är att fokusera på kortlivat innehåll, istället för att producera innehåll som kan engagera, skapa värde och leva över en längre tid.

Slutligen, hur tror du vi kommer jobba med webbkommunikation under 2025?
– Jag tror att webbkommunikation 2025 kommer att präglas av en ännu starkare koppling mellan teknik och innehåll. Vi ser redan nu hur AI-verktyg hjälper oss att effektivisera arbetet. Samtidigt som jag tror att det blir ännu viktigare att skapa unikt innehåll som kan ge värde och bygga relationer över tid.

Så blir kommunikationsåret 2025

🎧 Lyssna på: TRENDSPANING 2025: Hejdå X, Hallå AI?

En av höjdpunkterna nu i slutet av året var att få gästa Cisions podd Passion för kommunikation och trendspana inför 2025 tillsammans med mycket skarpa Chloë Berhardsson, vd för Redgert Comms.

Oskar Larsson, marknadschef på Cision och Åsa Melin Mandre, PR-konsult på Greenhill Relations, är programledare och tillsammans hade vi ett riktigt bra samtal om vilka trender och utmaningar som finns inom PR- och kommunikationsområdet nu och under nästa år.

Det är alltid kul att podda, och det här samtalet var ett av de mest givande jag haft på länge. Jag kan förstås inte garantera att du tycker precis som jag, men jag vill ändå rekommendera en lyssning, antingen via länken eller om du letar upp “Passion för kommunikation” i din poddspelare.

Vi pratade bland annat om:

• USA-valet, anti woke och flykten från X

• Vilka sociala medier är viktiga 2025 och vilka har förlorat sin kraft?

• Utvecklingen inom influencer marketing - mikro, makro eller både och?

• Nyhetsbrevet som kanal - hetare än någonsin? (Är Substack det nya Twitter?)

• Användningen av AI som verktyg och som trend - hur påverkar det kommunikatörerna?

• Utvecklingen inom traditionella medier

10 kommunikationstrender som kommer att prägla 2025

Apropå trender för 2025 så har Sveriges Kommunikatörers trendråd nu släppt sin första rapport över de viktigaste trenderna nästa år.

Ett bra sätt att avgöra om något är en ny trend eller en generell sanning, är att ställa frågan “hade jag kunnat säga samma sak för 10 år sedan?”. För om man ska vara ärlig finns det ju många utmaningar och sanningar som alltid gäller, oavsett teknisk innovation eller innovativa kanalval.

De trender som trendrådet tagit fram uppfyller kriteriet på att vara just nya trender, eller i alla fall visa på förändringar i större trender som redan pågår. Att veta vad man ska göra av trenderna i vardagen och praktiskt tillämpa kunskapen kan vara en utmaning. Där ger rapporten inte alla svar. Men oavsett är det intressant läsning för alla oss kommunikatörer.

Trendrådets framtidsspaningar 2025:

1. AI blir självklar som kollega, målgrupp och granskare
2. Mänskliga relationer värderas mer
3. Var beredd på minskad uppmärksamhet
4. Allt handlar om säkerhet – oavsett vad det handlar om
5. Vikten av att förstå skilda världar ökar
6. En nalle i mörkret
7. Tillfällig klimatskugga
8. Äldre målgrupper allt hetare
9. Förväntningar på universalkommunikatören ökar
10. Fler vaktar sin tunga

📊 Hela rapporten.

”Den digitala utvecklingen är snabb, men vi kan inte släppa taget om det som gör oss mänskliga. Det handlar om att vara autentiska, att skapa äkta relationer och att kommunicera med precision. Relationer mellan människor av kött och blod kommer att värderas mer.” skriver Sveriges Kommunikatörers vd Caroline Thunved i ett inlägg om rapporten på Linkedin.

8 trender som formar framtidens kommunikation

Ännu en aktör som släppt en trendrapport i veckan är Klara K. Camilla Wagner och Åsa Märs presenterade rapporten under en livesändning igår.

“Trendspaningen genomfördes med 12 ledande kommunikationschefer från näringslivet, myndigheter och ideell sektor, samt fristående experter inom kommunikation.”

Här kan du läsa hela rapporten.

Slutligen

Trevlig helg!

/Fredrik

Det svåra nummer 33

1. Tänk om - våga utmana din kommunikation

2. Veckans citat

3. X är en förlorad plattform

4. Barnen och internet

5. Veckans krypto - HAWK TUAH

6. Kommunikationsåret 2025

7. Veckans skryt

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽

Tänk om

När man jobbar med kommunikation i offentlig sektor, eller huvudtaget kommunikation med höga krav på tydlighet och saklighet är det väldigt lätt att fastna i det formella språket tycker jag. Obs, nu menar jag inte formellt som i krångligt - utan snarare det ofärgade språket. Det är svårt att ge utrymme för sprudlande copy eller “galna” innehållskoncept. Med “galna” menar jag i förhållande till hur det brukar se ut, snarare än att göra RIKTIGT galna saker.

Det här var en utmaning för mig när jag jobbade på kommunikationsbyrå. Det var lätt att hamna i det duktiga, korrekta och tydliga. Ett safe space så att säga. Och kanske också det som är lättast att få accept på från både uppdragsgivare och målgrupp.

Emma Wolk har gjort en rolig grej i sitt senaste nyhetsbrev på temat “Tänk om”. Hon leker med tanken på hur några kända företag och myndigheter skulle kunna kommunicera på ett nytt sätt och ger konkreta, och faktiskt användbara exempel, på hur det skulle kunna se ut. Hon tar upp ännu ett exempel i ett Linkedin-inlägg med fokus på SMHI.

“Till SMHI. Älskar er. Så här hade jag renoverat om.” skriver hon och ger visuella förslag. Kolla in hela inlägget där nedanstående två bilder är hämtade från.

💌 Prenumerera på Emma Wolk nyhetsbrev.

Man riskerar såklart alltid att hamna i det “pajiga” när man försöker hitta nya grepp och vinklar på kommunikationen. Det jag tar med mig från Emma Wolks inlägg är att åtminstone ibland försöka utmana det befintliga - och gärna hämta inspiration från det jag själv tycker är underhållande. Oavsett om är att titta på en sju timmar lång livsändning av ett värmeljus-test, från tidningen Hem & Hyra. Eller att använda “reaction video”-formatet från TikTok på ett nytt sätt.

Veckans citat

"Vi skulle kunna presentera snygga diagram och grafer som visar hur gapet består, trots alla initiativ, paneldiskussioner och löften om förändring. Men ärligt talat, vad skulle det säga som vi inte redan vet?"

Nora Bavey, Unconventional Ventures, som meddelar att bolaget skrotar sin Funding Gap Report i år. Rapporten har belyst den stora bristen på mångfald när det gäller vilka företag och entreprenörer riskkapitalister väljer att investera i.

X är en förlorad plattform

I takt med att allt fler medieföretag och profiler lämnar X blir det tydligt, i alla fall för mig, att X är en förlorad plattform. Det går inte över en natt såklart, och X har fortfarande fler användare än både Threads och Bluesky. Men jag skulle bli förvånad om X fortsätter ha samma betydelse för samhällsdebatten som det haft de senaste 10 åren.

Jag har ännu inte raderat mitt konto, men uppdaterar det otroligt sparsamt. Det känns synd med tanke på hur mycket bra som trots allt fortfarande publiceras. Debatten om marknadsskolan och kritiken mot densamma har varit väldigt viktig på X/Twitter genom åren i det som kallats #skoltwitter.

Barnen och internet

Nu har Internetstiftelsen släppt sin fördjupade rapport om Barnen och internet - en del av den stora undersökningen Svenskarna och internet. Där undersöks bland annat barn, föräldrars och lärares attityder till internet och skärmanvändning både i hemmet och i skolans undervisning.

Här kan du se livesändningen från när rapporten släpptes:

Jag känner mig som många andra otroligt kluven till det här ämnesområdet. Likväl som att jag själv har en tendens att fokusera på allt som är problematiskt med den perfekta stormen av marknadsskolans försämring av skolan i Sverige, techjättarnas algoritmstyrda flöden och föräldrars uppgivna kapitulation inför både marknadskrafter och den egna förmågan. Likväl måste man kunna konstatera hur otroligt mäktigt det är att vi på så kort tid skapat en uppkopplad mänsklighet med kommunikationer och möjligheter som en person för bara 100 år sedan inte kunnat föreställa sig.

Men det är ju inte bara barnen det handlar om, visst? Nog skaver det att många av oss vuxna har lika svårt att hantera den ständigt närvarande godispåsen i form av optimerat och oändligt innehåll vi kan konsumera dygnet runt - och känslan av att tröskeln för traditionell läsning och mer trögkonsumerad kultur höjs hela tiden.

Veckans krypto

Min gamla fellow kommunikationsbloggare Hans Kullin (vi började båda blogga om kommunikation, pr och internet för cirka 20 år sedan) gjorde ett kul inlägg på Threads. I alla fall för oss som är så gamla att vi förstår Gäster med gester-referensen.

Hela Hawk Tuah-memet är för övrigt ett bra exempel på hur memekultur på nätet fungerar. Wikipedia-sida om det förklarar det mesta om du inte redan har koll.

Kommunikationsåret 2025

I veckan var jag med på inspelningen av podden Passion för kommunikation för att prata om vad som kommer prägla 2025 ur ett kommunikationsperspektiv. Avsnittet kommer att släppas näst vecka.

Vilka blir de viktigaste trenderna och kanalerna? Hur utvecklas både traditionella och sociala medier? Och hur påverkas PR- och kommunikationsbranschen av AI-utvecklingen? Det är några av de frågor vi diskuterade tillsammans.

Jag kommer att skriva mer om innehåll i nästa nyhetsbrev, men lägg till podden i din poddspelare redan nu så riskerar du inte att missa avsnittet när det kommer.

Veckans skryt

Ovanstående fina ord skrev fackförbundet DIK:s förbundsdirektör Johanna Lindell i ett inlägg på Linkedin efter förra veckans nyhetsbrev. Och inte nog med det, hon har dessutom blivit en FOUNDING MEMBER av mitt nyhetsbrev, det vill säga den absolut högsta prenumerationsnivån. ⭐️

När man blir founding member ingår dessutom att jag bjuder på hembakade kanelbullar. Så nu har vi börjat planerat för en fika på DIK efter årsskiftet. Otroligt kul! Och stort tack Johanna!

Det finns även möjlighet till grupp-prenumeration med rabatt via knapparna ovanför de olika alternativen. Ändra prenumerationsnivå här.

Det var allt för den här gången beeps. ❤️

/Fredrik

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

ur Vintersaga - Ted Ström

Den här veckan har jag lyssnat på P2 Dokumentär om låten Vintersaga. Rekommenderas. Minns att en föreläsare använde texten under en kurs i journalistik - som exempel på hur ord kan måla starka bilder och hur man kan jobba med språket i berättandet.

Volvo släppte en fyra minuter lång reklamfilm för några veckor sedan som mött många hyllningar. Min favorit kommer dock alltid att vara Vintersaga-reklamfilmen med Amanda Bergmans version av låten.

Med den våta novemberfilten om ryggen drar vi igång veckans nyhetsbrev.

/Fredrik

Det svåra nummer 32

1. Största utmaningarna inom forskningskommunkation

2. Svårt att våga testa själv - snabba tankar från Internetdagarna

3. Så kommer du över AI-tröskeln som arbetsgrupp

4. Blir AI-kommissionens förslag den nya Hem-PC-reformen?

5. Den perfekta (dåliga) stormen i skolans värld

6. På nytt jobb - ännu en toppmilitär har blivit konsult

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽

OM NYHETSBREVET

Det här nyhetsbrevet är helt gratis och varje vecka får du analyser, tips och råd kring kommunikation i din mailbox. Men det kostar såklart pengar att producera. Vill du stötta mig i arbetet är du mer än välkommen att bli betalande prenumerant för 18 kronor i veckan (bara 11 kronor i veckan vid helårsprenumeration). Då får du även vissa förmåner, t.ex. rabatterbjudanden, tillgång till låst material och medlemskap i nyhetsbrevets stängda facebookgrupp Redaktionsrådet. Men framförallt visar du att det jag gör är värt något.

“Vi har momentum för forskningskommunikation”

I veckan arrangerades Forum för forskningskommunikation. Jag deltog inte själv, men blev nyfiken på hur diskussionen kring kommunikationens roll ser ut i ekosystemet kring forskning just nu.

Hallå där Julia Milder, som jobbar med forskningssamverkan och frågor relaterade till öppen vetenskap på Kungliga biblioteket samt är granskare i Formas kommunikationsutlysning.

Vad är Forum för forskningskommunikation?
– Det är en årlig konferens som samlar forskare, kommunikatörer, journalister med flera för att dela kunskap och erfarenheter kring det som är aktuellt under det övergripande paraplyet forskningskommunikation. Konferensen projektleds av Vetenskap & Allmänhet, men arrangeras tillsammans med en rad forskningsfinansiärer och universitetsalliansen Stockholm trio.

Vad handlade årets forum om?
– Årets upplaga hade temat ”Uppdrag demokrati”, vilket kanske låter stort och svulstigt, men som belystes genom olika prisman – till exempel fick vi höra om pågående forskning om myndighetskommunikatörer som online-agenter i cyberkrigföring, hur man skapar tillit genom dialog inom forskningskommunikation och genom konkreta, praktiska guider, som vetenskapsjournalisten Maria Gunthers topp tio-lista över tips när man vill pitcha forskningsnyheter till journalister.

Vilka är de största frågorna för den som jobbar med kommunikation inom forskningsvärlden just nu?
– Det känns tjatigt att ta upp AI – men det är något som alla kommunikatörer behöver fortsätta att jobba med och utveckla sitt arbetssätt kring. Samtidigt var flera talare på konferensen överens om att det mänskliga, och specifikt det mänskliga i forskningskommunikationen, inte går att ersätta, men att arbetet såklart kan effektiviseras genom AI-agenter. Vi fick bland annat höra om spännande AI-labb ute på lärosäten och blev påminda om att vi måste komma ihåg att tillåta oss göra misstag längs vägen, annars går utvecklingen för långsamt.

– Det finns massvis av duktiga forskningskommunikatörer där ute, det blev verkligen tydligt under konferensen, men jag tror att professionen kan behöva vässas och kanske renodlas ännu mer. I en tid när journalisterna blir allt färre bär kommunikatörerna ett större ansvar för vad som i slutändan når ut, och vad som når fram till rätt målgrupper. Det hänger dels på att forskningskommunikation får en större prioritet bland chefer och resurssättare ute på lärosäten, organisationer och myndigheter och såklart på att det finns incitament för forskare att kommunicera sin forskning.

– Tiden vi befinner oss i just nu gör att vi behöver samla krafter för att motverka desinformation och faktaresistens, och vi har momentum för forskningskommunikation!

Inte alltid lätt att våga testa själv - snabba tankar från Internetdagarna

I början av veckan gick även konferensen Internetdagarna av stapeln. Eventet pågick under två dagar och är numera helt digitalt. Jag tänkte eventuellt återkomma med en lite mer utförlig text efter att allt inspelat material från dagarna publicerats online, men en grej jag slogs av under konferensen är den ofta förekommande uppmaningen att “våga testa själv”, framförallt när det gäller nya AI-tjänster.

Det är ett genomgående mantra när det gäller hur man ska få folk att komma igång med AI-verktyg som ChatGPT. Och det var ett budskap som ofta dök upp i paneldiskussioner kring hur man tar hjälp av AI sin vardag.

Jag tycker det är en bra uppmaning, samtidigt som det också ställer höga krav på användaren i att förstå potentialen i en tjänst som den aldrig använt. Och dessutom helt utan handledning eller instruktioner. Det funkar för många, men inte för alla.

Man måste bli ännu mer hands on och tydlig om man ska få folk att komma igång ordentligt. Först när de uppgifter man redan gör i jobbet idag kan lösas eller kompletteras av AI-verktyget i någon form. Ja, först då kan den berömda aha-upplevelsen äga rum.

Att planlöst testa runt, skriva lite tafatta prompts och försöka förstå vad verktyget gör och hur det fungerar är kanske spännande och intressant första gången man använder det, men sedan krävs mer och tydligare uppgifter, övningar eller instruktioner.

Som någon sa under en paneldiskussion på konferensen: Risken är att man bara går in och provar och sedan inte återvänder igen.

Så kommer du över AI-tröskeln som arbetsgrupp

1. Låt medarbetarna som är entusiaster och early adopters visa vägen. Hur har de kommit igång och hur använder de AI för att lösa sina uppgifter? Låt dessa personer bli best practies och berätta för kollegorna.

2. Kalendersätt och följ upp som chef. Dela ut tydliga uppgifter eller övningar - följ upp att medarbetarna kommer igång med dessa, och avsätt tid i kalendern - kanske på befintliga avdelningsmöten eller liknande - för uppföljning och erfarenhetsutbyte inom gruppen.

3. Samla exempel och metoder. Sätt snabbt ihop enkla och bra exempel på när någon skapat ett bra användningssätt för att lösa olika typer av problem eller uppgifter och gör dessa tillgängliga för andra.

   ---

Blir AI-kommissionens förslag den nya Hem-PC-reformen?

Den så kallade Hem-PC-reformen som lanserades i Sverige i slutet av 1990-talet tillskrivs enorma fördelar för Sverige som it-nation. Utan Hem-PC inget Spotify eller Klarna brukar det heta. Riktigt så enkelt är det kanske inte, men en statlig satsning på ett teknik- eller kunskapslyft för en hel befolkning har effekter. Det ökade svenskarnas it-mognad snabbare än många andra länder och gjorde att vi var snabbt i startgroparna för att utveckla internettjänster under och efter it-boomen vid millennieskiftet.

I fallet med Hem-PC-reformen flyttade det ny teknik från storföretag och arbetsplatser till människors hem. Den nya AI-kommissionens Färdplan för Sverige har liknande idéer om att skynda på befolkningens mognad inför en ny teknik, men frågan är om det går att göra om samma sak?

Färdplan för Sverige innehåller en samling “förslag på åtgärder som kan bidra till att stärka utvecklingen och användningen av artificiell intelligens (AI) i Sverige på ett hållbart och säkert sätt.”

Mathias Sundin på Warp News har suttit med i kommissionen och berättar i ett inlägg om hur det var att jobba fram de förslag som kommissionen nu publicerat. Bland annat berättar han att kommissionen haft fem heldagsmöten och ett 30-tal digitala möten samt även träffat fler än 150 aktörer från stora delar av det svenska samhället.

“Eftersom jag ägnat mycket tid åt att studera Sveriges IT-mirakel på 90-talet, såg jag att ett liknande recept skulle kunna funka även nu. Då, som nu, var nyckeln ökat användande. Min första prioritet var att hitta ett bra fungerande förslag som gav svenskarna gratis AI. Fanns det en hem-pc-reform för 2020-talet?

Läs resten av inlägget.

Det som störde Mathias litegrann var att kommissionen uttryckligen INTE fick lägga förslag som hade med skolan att göra. Om det är något man verkligen vill att en färdplan för Sveriges AI-strategi ska göra så är det att ge förslag på hur dagens unga människor ska rustas för en framtid där AI-verktyg blir närvarande i vardagen på ett helt annat sätt än tidigare.

Hängslen och livrem från staten

Något som kanske inte störde, men som Andreas Ekström på Sydsvenskan ändå vill peka på är Sveriges tradition av att tillsätta resurser till statliga initiativ och aktörer för att stimulera innovation. Ekström pekar dock på individernas och entreprenörernas viktiga roll i teknikutvecklingen. Är det rätt väg att gå när man kastar pengar på statliga initiativ?

“I Sverige, och Europa, vänder vi oss gärna till det offentliga i skarpt läge. Vi kräver att parlament samlas, att skattepengar sätts i arbete, att staten samarbetar med andra stater. Det behövs ett stabsläge och ett kunskapslyft och satsning på bibliotek, skriver kommissionen. Helt i enlighet med den kultur vi har, som ju hellre skapar innovationsmyndigheter än ger skattelättnader till startup-företag.

Andreas Ekström: Tänk om det är entreprenörernas fel?

Tips: Här kan du lyssna på en AI-genererad podd-diskussion där hela rapporten från AI-kommissionen avhandlas.

Den perfekta stormen i skolans värld

Och apropå kommissioner och skolan så skulle det enligt mig behövas en haverikommission som reder ut hur alla trendgurus påverkat skolpolitiker och tjänstemän i skolans värld att kasta hundratals år av erfarenhet kring lärande och utbildning åt sidan - för oprövade verktyg och metoder med blygsamt eller inget vetenskapligt stöd.

Johanna Frändén skriver i Aftonbladet om hur klimatkrisen och läskrisen antagligen blir det som kommer att definiera 2000-talets början. Och att vi befinner oss i en perfekt storm av dåliga faktorer för den svenska skolan, där marknadsskolan är en viktig faktor.

För första gången i världshistorien vänder kunskapskurvan nedåt på befolkningsnivå.

“Lärarvänner som berättar om hur de konsekvent får sänka kraven på sina elever för att de ska bli godkända. Praktikanter från journalistutbildningarna på tidningen som ibland inte kan sätta ihop en begriplig mening och än mindre värdera källor.”

[…]

“I Sverige sjunker läs- och skrivförmågan mer dramatiskt än i många jämförbara länder, även om trenden är kompakt i hela Europa. Det är möjligt att vi har med en perfekt svensk storm att göra här: Friskolereformen och glädjebetygen som följt på den har fått så allvarliga konsekvenser att det numer bara är lobbyisterna som håller fast vid idén att marknaden är en rimlig alma mater.”

Johanna Frändén: Så här ser det ut när civilisationer går under

Veckans citat

“Vem fan är INTE en jävla dåre när det kommer till kritan? Vi är alla en mobilkamera vid dåligt tillfälle ifrån att bli cancelled.”

Natashja / Lady Dahmer på Threads

På nytt jobb

För övrigt kanske du noterat att Joakim Paasikivi blivit ännu en person som gått från offentlig sektor (han har gått i pension från Försvarsmakten) till privat, och likt vår tidigare ÖB växlar in den djupa kunskapen om Sveriges försvarsförmåga till konsulttimmar. Nu är han kort och gott militärexpert och inte Överstelöjtnant.

Paasikivi har förekommit flitigt i media efter Rysslands invasion av Ukraina för att kommentera utvecklingen och förklara olika skeenden i kriget, ofta på ett tydligt och pedagogiskt sätt. Nu blir han Senior Geopolitcal Adviser på advokatbyrån Mannheimer Swartling. En byrå som jag faktiskt själv jobbat på under några år i början va 00-talet.

Relaterat

I januari i år skrev jag ett inlägg om att Försvarsmaktens dåvarande överbefälhavare Mikael Bydén gick och startade egen konsultfirma dagen efter Hamas terrorattack mot Israel hösten 2023, fortfarande som tjänstgörande ÖB.

“It’s all about the optics. Oavsett hur oskyldigt man tycker att ens agerande är, eller hur rent mjöl man har i påsen, måste man som makthavare ta hänsyn till hur det man gör uppfattas. Bydén Ops AB kommer säkert få många kunder oavsett detta avslöjande, eller kanske tack var det. Få andra har lika stor erfarenhet av både externa mediedrev och topphemliga rum inom Sveriges säkerhetsmyndigheter.”

Ur mitt tidigare inlägg ÖB och hans partner verkar ha agerat i en bubbla.

Det var allt för den här gången. Jag är glad att du finns. ❤️

/Fredrik

Krishantering och vad folk tror är sant om hur man skulle agera i en kris jämfört med vad forskningen faktiskt visar, är ett av mina favoritämnen. Det finns mycket att “debunka” inom området. Lägg till den ofta mansdominerade prepperkulturen och du får en cocktail av orimliga framtidsscenarion kombinerat med hyper-individualism. Läs vidare så fattar du vad jag menar. Tror jag.

I övrigt har ett citat från gatukonstnären Jessica Hallbäck valsat runt i min hjärna den senaste tiden. “När du är van vid att vara privilegierad känns jämlikhet som ett förtryck”.

Nu åker vi.

/Fredrik

Det svåra nummer 31 av nyhetsbrevet

1. En satsning som ingen kommunikatör i världen kan rädda. Olle Lidbom har jämfört IT-systemen Millennium och Skolplattformen med varandra.

2. Fyra insikter från Web Summit. Sara Öhman ger oss fyra nedslag från en av världen största webbkonferenser.

3. Alla rörelser behöver en fiende. Andrev Walden poddspanar och drar likheter medllan 90-talsfeminismen och 20-tals-manosfären.

4. Preppers klarar sig dåligt när krisen kommer. Bygg relationer så överlever du.

5. En grej som MSB gjort bra. Hur mycket av din kommunikation distribueras i punktskrift?

6. På nytt jobb. Ännu en person med djup kunskap om Sveriges försvarsförmåga går från offentlig till privat arbetsmarknad.

7. Veckans Citat. Glöm X/Twitter. Det är på Bluesky det händer.

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽

OM NYHETSBREVET

Det här nyhetsbrevet är algoritmfritt producerat av mig och det är helt gratis, men kostar såklart pengar att producera. Vill du stötta mig i arbetet är du mer än välkommen att bli betalande prenumerant för 18 kronor i veckan (bara 11 kronor i veckan vid helårsprenumeration). Då får du vissa förmåner, t.ex. tillgång till låst material och medlemskap i nyhetsbrevets stängda facebookgrupp Redaktionsrådet.

En satsning som ingen kommunikatör i världen kan rädda

Västra Götalandsregionen rullade ut ett nytt journalsystem och sedan tog det hus i helsike. Så skulle man kunna beskriva haveriet kring Millennium.

Varför blir det ofta så dyrt, så krångligt, så fel och så långsamt när offentliga myndigheter upphandlar IT-system?

Olle Lidbom som skrivit en bok om Skolplattformen (ett annat IT-projekt som kostat skattebetalarna över 1 miljard kronor och som nu skrotats) gör en intressant sammanställning på Linkedin där han listar:

✓ 9 saker som Millennium och Skolplattformen har gemensamt.

Några av “bovarna” bakom att det så ofta går fel är bland annat hur lagen om offentlig upphandling används eller tolkas och hur upphandlingsunderlagen är utformade:

“Lagen om offentlig upphandling är gjord för att bygga vägar och tågstationer, inte IT-system. LOU tolkas av jurister som att man måste beskriva hela systemet innan projektet upphandlas: varje liten funktion ska specificeras. Våra svenska enhörningar (Spotify, Klarna, Zettle), som hyllas av politiker, utvecklas på ett annat sätt. De utgår från idé som ska lösa ett problem och stegvis läggs nya funktioner till i samspel med användarna.”

Något som de båda projekten också har gemensamt är en avsaknad av ansvarstagande från tjänstemän, politiker och leverantörer samt att man inte tagit hänsyn till slutanvändarna när man utformat systemet. Det sista är häpnadsväckande och leder ofta till att man efter lansering skyller på att användarna inte förstår snarare än att systemet och dess gränssnitt är undermåligt utformade.

Läs för guds skull hela inlägget och hoppas att myndighetsföreträdare landet runt spetsar öronen för att inte göra om samma misstag.

Fyra insikter från Web Summit

Utbildaren och marknadsföringskonsulten Sara Öhman har besökt en av världens största webbkonferenser och skrivit fyra olika insikter från dagarna i Lissabon på sin Linkedin-sida. Lästips!

1. Kravställa på AI-verktyg inför 2025 - https://lnkd.in/dJzkpKeN

2. Framtiden för kreatörer handlar mer om likes och visningar - https://lnkd.in/dFTBqJH5

3. Innovationströtthet hos varumärken - https://lnkd.in/drYZJGUa

4. "Human centered"-perspektiv på teknisk utveckling - https://lnkd.in/dtRSeKpB

Alla rörelser behöver en fiende

Manosfären med frontfigurer som Jordan B Peterson och Andrew Tate har lyckats fånga engagemanget hos unga män åt höger på ett sätt som vänsterrörelsen misslyckas med. Augustpriset-vinnaren Andrev Walden för ett intressant resonemang kring det i det senaste avsnittet av podden Helvetet som han gör ihop med Parisa Amiri.

En halvtimme in i avsnittet resonerar Andrev Walden kring svårigheten för vänsterrörelsen att attrahera de unga männen som istället fångas upp av Mansofärens reaktionism.

“Den fungerar som ett flugpapper för unga män - en grupp som upplever att de ligger risigt till. […] Vad som erbjuds de unga männen från Manosfären är samma sak som erbjöds de unga kvinnorna när vänsterfeminismen mobiliserade under 00-talet och 10-talet. De erbjuds en fiende. Feminismen erbjöd unga kvinnor fienden män - eller patrikarkatet. Behovet av en fiende för att mobilisera och få syre i en rörelse är mänskligt och gäller både män och kvinnor. Jag befarar att den breda vänstern inte erbjuder unga män en fiende längre. Jag tror att det är så sorgligt att alla grupper behöver en utpekad fiende för att engagera sig.” (ur avsnittet)

Jag tror de flesta människor känner igen känslan av att enas när ett yttre hot uppstår, om det så är något som drabbar ens familj, ens kollegor eller för att dra det ännu längre - ens eget land. Då försvinner interna meningskiljaktigheter och blickarna samt taggarna riktas utåt.

Det är som Walden säger riktigt sorgligt om det i vår tid leder till att fascister röstas in i våra parlament och, som jag skrev om i det förra nyhetsbrevet, det största hotet mot unga flickor är unga pojkar.

Preppers klarar sig dåligt när krisen kommer

Apropå att hitta gemenskap i en yttre fiende så gäller det förstås även i en krissituation, då forskning visar att vi snarare hjälper varandra än isolerar oss.

I ett av mina första nyhetsbrev i februari skrev jag om krisberedskap och prepperkulturen utifrån alla de produkter och överlevnadspaket som säljs med argumentet att vi ska förbereda oss för kris. Men det är inte bara ett välfyllt förråd, en isolerad stuga på landet och massa olika prylar som kommer rädda dig under en krissituation. Det är framförallt de relationer du byggt och lyckas bygga med människorna i din omgivning och hur bra ni samarbetar som är det viktiga. Det här visar forskningen tydligt.

Nu har samma fråga blivit aktuell i och med uppdateringen av broschyren Om kriset eller kriget kommer, från MSB.

”Relationer är viktigare än konservförråd”. Det säger min fellow Afghanistan-veteran-kollega David Bergman som är överstelöjtnant och doktor i psykologi. Han är även forskare vid Försvarshögskolan samt författare till flera böcker, bland annat Stridens psykologi.

I en forskarkommentar hos tidningen Forskning & Framsteg lyfter han igen den stora missuppfattningen kring vad som får oss att klara katastrofer på bäst sätt, samt att han även tycker att MSB fokuserar FÖR LITE på relationsbyggandet och gruppens roll i en kris för att istället fokusera på individen.

“katastrofforskare som Henry Fischer och Thomas Drabek har om och om igen visat på att när påfrestande händelser inträffar så faller inte samhället ihop, utan människor uppvisar tvärtom pro-sociala beteenden för att hjälpa andra och att många av de effekter vi förväntar oss om panik, plundring och laglöshet tenderar att vara myter.”

Skribenten Somar Al Naher tar avstamp i David Bergmans text när hon i en ledartext hos ETC pekar på den politiska dimensionen när mycket av det kollektiva som gjort Sverige robust som samhälle monteras ner successivt.

“MSB skulle alltså kunna fördjupa och öka kunskapen om vikten av gemenskapen ännu mer och utgå från hur vi människor faktiskt beter oss. Speciellt i tider där vår regering går i motsatt riktning. Tidöpartierna bygger inte ett land som håller ihop, tvärtom lanserar Ulf Kristerssons regering varje dag SD-förslag som skapar ett vi och dem-samhälle.”

Anslagen till de svenska studieförbunden har till exempel minskats med 500 miljoner i statsbudgeten för 2024 skriver Somar Al Naher.

Samtidigt är vi sedan länge inne på en resa där vi säljer ut våra gemensamt ägda tillgångar i form av vård, skola och omsorgsverksamhet till privata aktörer.

Jaget före laget. Det verkar gälla både som fokus i MSB:s broschyr, som politisk linje i stort och som en perfekt illustration av samtiden.

Sverige kan bättre.

En grej som MSB gjort bra

Hur mycket av din kommunikation distribueras i punktskrift? Mackan Andersson är synskadad och skriver på Bluesky om att få den nya informationen från MSB hem i brevlådan i punktskrift.

Veckans citat

“Det är som att kliva in i ett rum som tidigare stod tomt och plötsligt upptäcka att det fyllts med liv, konversationer och en särskild sorts värme som för tankarna till de tidiga dagarna av sociala medier. Ni som var med då minns säkert, den där tiden då Twitter fortfarande var en plats för genuina samtal snarare än algoritmdrivna kontroverser och hat.”

Så beskriver Carl Heath känslan efter att ha återvänt till Bluesky, den tjänst som många nu lämnar Twitter för, och som blivit en tillflyktsort för de som tröttnat på Threads algoritmer. Läs hela Carl Heaths inlägg där han gör en REJÄL genomgång av vad Bluesky är, hur det startades och hur man använder det. Perfekt för dig som inte testat tjänsten förut.

Följ mig på Bluesky

Det var allt för den här gången beeps. ❤️

Ses snart igen.

/Fredrik

Dags för nummer 30 av det här nyhetsbrevet som ges ut i nådens år 2024. Toppen mår vi inte. Men arbetet fortsätter.

Förutom min valspecial förra veckan skickade jag även ut ett separat mail till alla mina betalande prenumeranter. De fick 50 procent rabatt på kursavgiften till “Övertyga med AI - Bilder till presentationer”. Det är en grundkurs i AI och bildskapande som arrangeras idag (torsdag) av Tomas Seo (läs hans nyhetsbrev). Kul att kunna ge en liten extra belöning till dig som är betalande prenumerant kände jag. Obs, ej någon sponsring eller annat som ligger bakom.

Nu till veckans nyhetsbrev, där det blir:

1. Killens tid

2. Veckans AI-citat om effektivitet

3. Se upp med intersektionella hallucinationer - jag har varit på föreläsning med professor Ericka Johnson

4. “Förvånad att Harris inte lyckades mobilisera mer” - Torbjörn Sjöström gör en uppföljning efter förra veckans valspecial

5. Kontorslandskapet är något bara arbetsgivare tycker om

6. Veckans litteraturcitat av Lisa Blomquist

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽

OM NYHETSBREVET

Det här nyhetsbrevet är algoritmfritt producerat av mig och det är helt gratis, men kostar såklart pengar att producera. Vill du stötta mig i arbetet är du mer än välkommen att bli betalande prenumerant för 18 kronor i veckan (bara 11 kronor i veckan vid helårsprenumeration).

Killens tid

Glöm första, andra och tredje vågens feminism. Glöm att Feministiskt initiativ höll på att komma in riksdagen 2014. Glöm att alla andra partier tvingades prata jämställdhet och kvinnors rättigheter i sina tal för 10 år sedan. Det är killens tid.

Glöm Metoo och Sara Danius knytblus. Glöm att plocka poäng som företag för din jämställda ledningsgrupp. Glöm att TackaNej. Glöm att stolt berätta hur länge du varit pappaledig. Glöm att du väljer cykeln istället för den dieseldrivna muskelbilen. Glöm att Nytorgsmannen sitter i fängelse. Det är killens tid.

Tech bros leder världen. Direkt genom våra algoritmer, vad vi konsumerar och vilka värderingar som sprids i våra flöden. Indirekt genom politiken och villkorat stöd till den nyvalde amerikanske presidenten. Det är killens tid.

Årets Storasyster Irena Požar pekade i sitt tacktal på hur det största hotet mot unga flickor inte är softgirl-trenden, avancerad hudvård eller influencers med smala midjor. Det största hotet mot unga flickor är unga pojkar. Lika många kvinnor blir mördade av en närstående nu som för 30 år sedan. I alla andra grupper har antalet minskat. Våld i nära relation är vanligt och minskar inte. Det är killens tid.

Hårda och självsäkra män fyller unga killars flöden med extremt konservativa mansideal och normer. Unga killar är inte mer feministiska nu jämfört med tidigare. Det blir inte bättre. Utvecklingen mot ett mer tolerant ideal har stannat av. Det är killens tid.

Extremt mäktiga män som Elon Musk och Mark Zuckerberg styr globala plattformar och har drivit fram något som är mycket större än vad Caia Cosmetics kan hållas ansvarig för. Inom politiken ser det inte bättre ut. Donald Trump gick till val på kvinnohat och rasism. Det är killens tid.

Jag hade önskat att den yngre versionen av mig själv, som 15-åring, 25-åring, 35-åring och 45-åring varit ännu mer medveten om de blinda fläckarna i hur vi ser på kvinnor och män. Hur JAG ser på kvinnor och män. Jag har tänkt att mitt eget engagemang varit instinktivt och enkelt. Att det funnits ett för och ett emot. Inga gråzoner. Men om något har jag lärt mig att alla har ett kors att bära och synder att förlåta.

Jag har också lärt mig att utveckling sker i pendelrörelser. Lika mycket som att rasismen och populismen slår genom samhällskroppen med jämna mellanrum gör upplysning och utveckling det också. Jag tror att samma sak gäller oss som individer. Utvecklingen är inte linjär, den är svajig och innehåller en mängd motsägelsefulla inslag. Det är aldrig för sent. Det är aldrig för tidigt.

Veckans AI-citat

Se upp med intersektionella hallucinationer

Vad händer när samhället matas in i en AI? Det var temat på den föreläsning jag såg igår kväll hos Kungliga Vetenskapsakademin. Ericka Johnson, professor i genus och samhälle vid Linköpings universitet, lyfte otroligt många spännande tankar när hon pekade på hur datamängder som samlats in eller skapats för att träna olika AI-modeller ofta har en inbyggd bias eller andra typer av brister som är viktiga att uppmärksamma.

Du kan se hela presentationen i efterhand. Det rekommenderar jag verkligen.

Här nedan kommer en kort summering

Vårt språk speglar historiska och kulturella värderingar, vilket skapar inbyggda bias (partiskhet). Trots tekniska försök att neutralisera könsbaserade ord i AI-modeller kvarstår bias eftersom språket präglas av normer och värderingar. Studier visar att försök att eliminera bias ofta misslyckas, eftersom AI lär sig de existerande samhällsstrukturerna.

Syntetisk data används för att skapa anonymitet och komplettera verkliga dataset men det kan i sin tur skapa nya problem, till exempel att avvikande datapunkter, eller "edge cases", försvinner och att viktiga minoriteter inte representeras korrekt. En studie med syntetisk data visade att vissa "hallucinationer" (felaktiga representationer) är oundvikliga och kan förstärka ojämlikhet om de inte hanteras rätt.

Det saknas ofta tydliga regler kring bias inom AI-användning hos kommuner. Ericka Johnson rekommenderar att man genomför dataetik-workshops och att man utgår från Sveriges diskrimineringslagstiftning som grund för AI-biasdiskussioner.

Samhället måste ställa krav på transparens och ansvar, särskilt när AI används i offentliga verksamheter, enligt Ericka Johnson.

“Förvånad att Harris inte lyckades mobilisera mer”

I mitt förra nyhetsbrev gjorde jag en valspecial och intervjuade Torbjörn Sjöström, vd på Novus, om hur valundersökningar kan visa både rätt och fel och vilka metoder han förespråkar för den som själv vill göra undersökningar. Han sa då att han trodde att stödet för Harris var underskattat i de undersökningar som gjordes.

Nu när presidentvalet är genomfört och Donald Trump blivit vald till nästa amerikanska president återkom jag till Torbjörn med den logiska frågan:

Hur känns det?

– Jag är inte förvånad att undersökningarna var fel i USA, tvärtom så använde de ju metoder som vi vet inte fungerar enligt forskningen. Så tyvärr ingen överraskning att undersökningarna blev fel, som jag sa innan så var det ingen idé att titta på dom.

– Sen personligen är jag förvånad att Harris inte lyckades mobilisera mer. Hon ser ut att få färre röster än Biden, och Trump har också färre röster än 2020, så Trump stal inte en massa nya röster, utan vann för att Harris väljare inte gick och röstade. Jag trodde nog att Harris skulle locka både demokrater och republikaner, med hur det lät från kampanjerna, när till och med Cheney stöttade Harris.

Vad var det som hände?

– Vad jag tror hände var att hon inte lyckades distansera sig från Biden, och visst USA:s ekonomi går som tåget. Men räntan är hög och matpriserna likaså.  Räntan är nog det som knäcker folk. En sak presidenten inte styr över direkt, men det är likaväl ett enormt problem för de som belånat sina hus högt.

– Presidenten och staten kan kompensera för räntan. Sen bidrog det kanske också lite att Trump ville ta FED i örat. Harris pratade inte alls om det. Så man missade kanske kärnfrågan som pressar många nu, och straffades genom att väljarna inte röstade i samma omfattning för henne.

Kontorslandskapet är något bara arbetsgivare tycker om

För 10-15 år sedan hajpades techbolagens kontorsmiljöer för att de såg ut som att en tonårig (välbetald) kille fått inreda sin egen fritidsgård på jobbet. Ofta blev resultatet en exkluderande och grabbig stil där vare sig kvinnor, småbarnsföräldrar eller äldre kände sig hemma. Tanken var att locka talanger genom att kunna erbjuda en campus-miljö, ofta med tillgång till gratistjänster så som kemtvätt, personalmat, barnomsorg etc. Detta var större i USA där man traditionellt sett får väldigt lite välfärd och är mer beroende av förmåner från sin arbetsgivare. Men trenden tog sig även till Sverige.

Under pandemin började många jobba hemifrån - och uppskattade det mycket. Så mycket att det nu blivit en konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare om hur mycket tid man faktiskt måste tillbringa på sitt jobb.

All forskning visar att kontorslandskap och överhuvudtaget öppna arbetsytor är DÖDEN för produktiviteten och får de anställda att må sämre. Men arbetsgivare har länge använt det för att det är mycket billigare än att ha separata rum samt att man lätt kan organisera om både den fysiska och “mentala” miljön när nya behov uppstår.

Marcus Jerräng på Computer Sweden skriver om det här i en krönika med anledning av att det i vissa fall blivit för trångt när arbetsgivare kallat tillbaka anställda som suttit hemma under pandemin.

“Missförstå mig rätt, jag tror knappast det hjälper om kontoret ser ut som en kommunal inrättning från 70-talet. Men undersökningar visar ju att det är ganska enkla grejer som folk efterfrågar i dag. Man har egentligen inget emot att vara några dagar på kontoret för att träffa sina kollegor men man vill ha en egen plats och man vill ha möjligheten att arbeta ostört. Och då inte på toaletten.”

Veckans litteraturcitat

“Tror ni att man blir bättre på sitt jobb av att läsa? Jag tror det! För mig ger alla mina böcker idéer, reflektion, inspiration, självrannsakan – och återhämtning. En vild tanke som slagit mig: skulle ett ”läslov” med utvald litteratur med tillhörande reflektionsfrågor kunna vara en bättre investering än en klassisk kickoff, teambuildning eller konferens? Om det råder konsensus i samhällsdebatten om att barn och unga måste läsa läsa läsa (riktiga böcker!) så borde det väl finnas lika stora fördelar för oss vuxna?”

PR-konsulten Lisa Blomquist på Obeya PR lyfter ett intressant förslag i ett Linkedin-inlägg där hon också ger fem tips på hur man kommer igång med att läsa mer.

Det var allt för den här gången beeps. ❤️

Ses nästa vecka.

/Fredrik

Läser du Tomas Seos nyhetsbrev? Han är innovationsstrateg på Phorecast och i hans nyhetsbrev avslöjar han händelser, upptäckter och ny teknik som får honom att utbrista: Detta förändrar ju allt!

Nästa torsdag, den 14 november kl 08:00-09:00, arrangerar Tomas onlinekursen “Övertyga med AI - Bilder till presentationer”. Det är en grundkurs i AI och bildsk…

Read more

Här kommer ett nyhetsbrev lite tidigare i veckan med anledning av det amerikanska presidentvalet. Förutom att du får läsa om det komplexa i att göra opinionsmätningar får du i slutet även tre viktiga saker att tänka på om du själv vill göra en undersökning av vad din målgrupp tycker.

Min något dystopiska och lite deppiga inledning på förra nyhetsbrevet verkar ha skapat igenkänning hos många av er vilket är både fint och lite sorgligt såklart. För jag önskar verkligen att vi som grupp och samhälle hade ljusare tankar om vår samtid.

Martina Lennartsson skickade ett meddelande till mig efter det förra nyhetsbrevet för att meddela att hon nu blivit betalande prenumerant och jag känner genuin tacksamhet för hennes fina ord och bidrag till fortsatt produktion. Tack Martina! ❤️

“Jag älskar att skriva, och att läsa texter som berör. Tack för att du bidrar med det. På tal om en av dina texter längre ner. Efter ett halvår med alldeles för lite uppdrag (hej kommunikatör i lågkonjunktur!) så landade jag i veckan ett nytt jobb. Din text bidrog till känslan av tacksamhet för att jag nu inte behöver oroa mig för den basala trygghet som en anställning ger ekonomiskt 🙏🏼 För det är jag helt enkelt, tacksam. Så nu är jag betalande prenumerant - för det känns så självklart att det är min tur att ge tillbaka.” (Ur meddelandet från Martina till mig - publicerat med tillstånd.)

Blir tårögd av att någon ens kan känna så inför det lilla nyhetsbrev som jag skickar ut i din mailbox varje vecka. Tacksamhet är verkligen ordet från mitt håll också.

Nu kör vi igång valspecialen! Det blir bara ett ämne denna gång så ingen innehållsförteckning.

/Fredrik

👉🏼 Jag finns på Instagram, Bluesky och LinkedIn 🤳🏽

OM NYHETSBREVET

Det här nyhetsbrevet är algoritmfritt producerat av mig och det är helt gratis, men kostar såklart pengar att producera. Vill du stötta mig i arbetet är du mer än välkommen att bli betalande prenumerant för 18 kronor i veckan (bara 11 kronor i veckan vid helårsprenumeration). Då får du bland annat ta del av speciella erbjudanden, får tillgång till hela arkivet av tidigare nyhetsbrev och blir också inbjuden till nyhetsbrevets stängda facebook-grupp. Du kan ofta dra av kostnaden hos din arbetsgivare som tidningsprenumeration eller omvärldsbevakning.

“Vi kan se att man överskattar Trump och underskattar Harris i undersökningarna”

Torbjörn Sjöström är vd på undersökningsföretaget Novus och en person som ofta dyker upp i sammanhang där opinionsundersökningar debatteras. Han har ofta en tydlig röst i debatten kring vad som är bra eller dåliga metoder och vilka fallgropar som finns.

Inför veckans presidentval ville jag ställa tre korta frågor till honom om hans syn på väljarundersökningar och vad man ska tänka på som kommunikatör om man själv vill anlita ett undersökningsföretag. Det märktes direkt att Torbjörns engagemang och åsikter i de här frågorna är betydligt starkare än att de ryms i tre korta svar. Här kommer därför en lite längre intervju med honom.

I USA pågår en debatt sedan många år om hur svårt det är att mäta vad väljare faktiskt tycker samt hur komplexa undersökningsmodellerna måste vara för att kompensera för en mängd olika faktorer som riskerar att snedvrida resultatet av undersökningarna. Historiskt, till exempel när Trump blev vald till president 2016, har flera undersökningar haft fel när de jämförts med valresultatet.

Varför tror du att de amerikanska väljarundersökningarna visat fel?

– Det finns många anledningar, för att hålla det kort är det inte ett val utan 50 val. I USA är det dyrare att undersöka än i Europa och nu behövs 50 stycken bra och dyra undersökningar. Nyhetsmedia betalar i princip ingenting. Gratis men helt ovetenskapliga och därmed opålitliga, är den dominerande typen av undersökning. 

Torbjörn Sjöström tycker att fler borde inse värdet av undersökningar med tanke på att man rätt utfört kan få reda på vad ALLA tycker genom att bara fråga några hundra personer. 

– Novus och andra undersökningsföretag i Sverige får inte heller betalt av media, men här syns vi och jag och Novus har valt att investera vad det kostar för att göra bra undersökningar även till media som inte betalar. Det är Novus ganska ensamma om i världen faktiskt.

Valdeltagandet i USA är lägre än i Sverige

En stor utmaning för kampanjarbetarna är att få folk att gå och rösta överhuvudtaget.

– Historiskt sett handlar det inte om VAD man skall rösta på utan OM man röstar på den man stödjer. Kampanjernas dörrknackning handlar om att säkra att man går och röstar. Demokrater knackar på demokraters dörrar, republikaner på republikanernas.

– För undersökarna så är det svåraste att räkna ut om man också röstar. Valet är på en arbetsdag, och framförallt Demokraternas väljare har haft det svårare att kunna ta ledigt från jobbet. Men i detta val har det, till republikanernas förtret, blivit lättare att förtidsrösta i många delstater. Detta utmanar redan skakiga "likely voter"-modeller ännu mer, säger Torbjörn.

“Ingen idé att titta på undersökningarna i nyhetsmedia”

Torbjörn Sjöström nämner också det faktum att många republikaner kommer att byta sida och rösta på Harris snarare än Trump som en faktor som sätter befintliga modeller ur spel för undersökningsföretagen. 

– Så för att sammanfatta är det ingen idé att titta på undersökningarna i USA om hur det går på valdagen. Det som talar för Harris är alla vanliga människor som ger henne pengar, ställer upp som frivilligarbetare och att Trump är Trump med sina skamlösa vänner.

– Även Harris tonalitet vittnar om ansvarstagande och framtidstro, en extrem kontrast till hur det brukar var i USA. Det är ett budskap som inte Clinton hade. Harris pratar inte om att hon är kvinna som skall krossa ett glastak. Harris säger "we've got your back" och syftar på Harris och Waltz har väljarnas intressen först. Trump pratar om sig själv.

– Det är oklart vad Trump har för lösningar. Harris har lösningar i sin kommunikation. Men utanför det så är Harris tonalitet i kampanjen något jag hoppas västerländska partier tar efter, det är något alla demokratiska val behöver.

Harris kampanj liknar Barack Obamas enligt Torbjörn Sjöström. 

– Jag tror att hon samlat in mer pengar än honom från vanliga människor, och det är nu lättare att förtidsrösta i USA. Även de jag träffar på plats här i USA som är experter på undersökningar bekräftar detta, att det inte är någon idé att titta på undersökningarna från nyhetsmedia.

Partiernas egna undersökningar visar mer rätt

Partierna och deras kampanjstaber gör också egna väljarundersökningar. Och dessa är mer rättvisande enligt Torbjörn.

– De har råd. Oklart hur bra team Trump har, eftersom det har blivit mer av en sekt med ja-sägare. Men Harris kampanj har obegränsat med pengar och duktigt folk. De vet sannolikt exakt hur läget är nu.  Men de behöver säga att det är jämnt och båda kampanjerna tjänar egentligen på att ligga lite under, för att säkra att deras väljare verkligen röstar. Trumps ego tillåter dock inte det... Men Harris kan mycket väl veta att hon sannolikt vinner. Jag lyssnade på en intervju med hennes kampanjchef, där lös det igenom en del, trots att hon hela tiden lade till att det är jättejämnt.

Både när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i Sverige samt senare när Trump blev vald till president i USA så startade en debatt om undersökningsmetoder och att många prognoser visat fel. Vad har hänt sedan dess?

– SD i Sverige var inget större fel, alla undersökningar gav en korrekt bild av valresultatet. Men trots det konstaterade jag på Novus att det fanns ett systematiskt fel, en misstroendeeffekt mot media som drabbade undersökningarna. Det presenterade vi i Expressen, som faktiskt kampanjade mot SD. 

– Så det fanns en kärntrupp bland SD-väljare som var rädd för att om man svarade på undersökningen så hängdes man ut i Expressen. Det var en liten kärna av de mest övertygade som tänkte så, några procentenheter av väljarna. Vi hade också en övergångslösning med följdfrågor som låg nära SD:s som dynamiskt kompenserade för detta. Så det var tydligt att vi nådde dessa väljare men att de inte litade på att vi höll anonymiteten. 

Svårt att skapa undersökningsmodeller som håller över tid

I USA såg man inte samma fenomen som i Sverige enligt Torbjörn Sjöström. I undersökningarna missade man röster från lågutbildade män på glesbygden. 

– Delvis svarade dessa på undersökningen om vad man skulle rösta på, men alla andra frågor som ställdes på samma gång struntade man i och svaren kastades bort för att man inte genomförde hela enkäten. De underskattades på grund av att de aldrig röstat innan, så de föll bort i "likely voter"-modellen. De är också en grupp som är underrepresenterade i dåliga metoder med självrekryterade paneler.

– Lösningen var att "vikta på utbildning". Det betyder att resultatet från de få lågutbildade man har väger tyngre. En efterkonstruktion som utgår från historien, precis som ovan. Men man låter sannolikt Trumps väljares röster väga lite tyngre i resultatet. Med andra ord ett helt annat problem i USA.

– Detta har felaktigt kallats av utomstående experter som samma problem – "shy Trump voters", skameffekt, Breadley-effekten. Jag har faktiskt aldrig hittat detta. Tvärtom, vilket nog alla känner igen - de mest högljudda och stolta är de som röstar på Trump, och för den delen SD i Sverige. De är allt annat än blyga.

Enligt Torbjörn Sjöström är det mycket möjligt att man överskattar Trump-stödet i det här valet jämfört med tidigare. Om man tycker lågutbildade män på glesbygden är svåra att nå, så är Harris nya väljare ännu svårare menar Torbjörn.

– Tittar man på Harris väljare är det en annan utmaning, Unga kvinnor, lågutbildade, icke vita, som röstat i låg omfattning innan, kanske mest på grund av att de inte haft råd att rösta. Dessa kan inte bara trilla ut ur "likely voter"-modellen, utan de är ännu mindre representerade i de dåliga panelundersökningarna.

– Så det vi kan se nu är att man överskattar Trump och underskattar Harris i undersökningarna i USA.

Tre saker att tänka på som kommunikatör när du vill göra en undersökning

Det korta svaret på vad man ska tänka på när man gör en undersökning är förstås självklart för Torbjörn i egenskap av vd för ett undersökningsföretag som gärna vill ha nya kunder: “Anlita Novus, vi vet hur man gör detta, vi hjälper till med vilka frågor man behöver ställa och vilka man skall fråga, samt så klart vilka slutsatser man kan dra”.

Men oavsett vilket företag man anlitar så finns det några viktiga saker att tänka på enligt honom.

Här är Torbjörn Sjöströms tre generella tips:

1. Använd företag med vetenskapliga metoder
   Det är väldigt viktigt att man faktiskt inte köper en ovetenskaplig undersökning, då får man kanske en helt felaktig bild, och då är risken att man luras av resultatet. Har man inte råd att göra en riktig undersökning så är det bättre att inte göra någon alls, och istället lita på sin egen erfarenhet. För en felaktig undersökning tenderar att slå undan benen på den egna erfarenheten, och man litar felaktigt mer på den än vad man själv vet. Det kan kosta miljontals kronor. Jag har sett detta så många gånger.
   

2. Det går inte att rädda dålig data med en modell
   För att säkerställa att man når ut med rätt budskap, till rätt målgrupp är det ovärderligt med en bra undersökning. Det kostar inte alls så mycket som man tror. Det är också helt gratis att fråga om en offert. Men gå inte på de oseriösa aktörernas påhitt och jämför inte självrekryterade undersökningar med de som faktiskt fungerar. Det går inte att rädda dålig data med en modell. Inte i USA-valet eller någon annanstans heller. Och i ärlighetens namn – de viktigaste undersökningarna är de som påverkar din egen marknad. Blir de fel går företaget med förlust och leder kanske till uppsägningar. Politiska mätningar är oftast bara underhållning i väntan på att det kommer ett facit dagen efter valet. I den riktiga världen är undersökningarna det enda facit du kan få för att säkerställa att du inte gissar när du tar strategiskt viktiga beslut.
   

3. Bra med ett utifrån-perspektiv
   Styrkan med bra undersökningar är att de ger ett utifrånperspektiv. Är man anställd på ett företag så har man betalt för att vara lojal till det. Det kan vara otroligt lätt att missa vad marknaden tänker. Det är vårt jobb som undersökare att kunna ge och förklara den bilden. Det är samma som att man inte kan lyssna på kundtjänsten för att få reda på hur kunden tycker, dit kommer alla klagomål, men de som är nöjda hör ju i regel aldrig av sig. Eller för den delen hur sociala medier skapar en helt felaktigt bild av allt.

Det var allt för den här gången. Hoppas du uppskattade min lilla valspecial.

Ses nästa gång beeps. ❤️

/Fredrik

Jag tänker ofta på vad det hyperuppkopplade livet gör med ens uppfattning om verkligheten. Utanför fönstret märks inte något av ovanstående för mig. Okej, höstmörkret är påtagligt närvarande, men resten når mig endast i medierad form - i traditonella eller sociala medier. För det är det lätt att vara tacksam.

Samtidigt som Sverige både är ett land drabbat av en extrem våldsvåg lever många i relativ trygghet. Det är jobbigt att två saker är sant samtidigt. Sverige är det land i västvärlden förutom USA där flest skjutningar och sprängningar sker per capita. Samtidigt toppar vi både trygghetslistor och nöjdhetsindex. Det är knas men det är sant.

Vi som är kommunikatörer brottas dagligen med att flera saker är sant samtidigt. Vi måste balansera både de positiva och de negativa bilderna. “It’s all about the optics”. Vi vill inte framstå som världsfrånvända Bagdad Bobs och ge en bild som ingen känner igen. Vi vill heller inte framstå som alarmister som ropar varg.

Normaliteten bryts av nyhetsnotiser om avgrundsdjup misär. Förmiddagfika snart? Vardagslivet ser ut som det gjorde igår och imorgon samtidigt som oroshärdar och konflikter bränner på näthinnan. Dags att gå till föräldramötet? Höstlöven faller så vackert i motljuset men folk mår skit. Ska du anmäla dig till Vårruset?

Nu startar nummer 28 av mitt nyhetsbrev. Och om det är något som kan ge mig ett ljus i mörkret är det att du är prenumerant. Tack.

Innehållet i nummer 28

• De fem vinnarna av gratisbiljetter till Internetdagarna

• Rotation curation hos Sveriges Kommunikatörer

• Dagens ungdom - kan inte IT tydligen…

• Både journalister och kommunikatörer har extremt svårt att få jobb

• Joe Rogan gick till Spotify för att bli mindre känd

• Veckans tidsresa går till en yngre (och mindre radikaliserad) Elon Musk

• AI-analys av presidentkandidaternas kommunikationsteam

  ---

Här är vinnarna av gratisbiljetter till Internetdagarna!

I nummer 24 av nyhetsbrevet gav jag dels en rabattkod för den som vill få 20 procent på den digitala konferensen Internetdagarna. Och dels lovade jag även att lotta ut hela fem gratisbiljetter (värde 2000kr styck) till mina betalande prenumeranter. Det hela sker genom mitt reklamsamarbete med Internetstiftelsen.

Jag bad ChatGPT dra fem namn slumpvis från listan med betalande prenumeranter.

Stort grattis till de fem vinnarna 🎉

• Per Grankvist

• Annika Abramson

• Ulrica Taylor

• Elin Häggberg

• Miriam Olsson Jeffery

Mer information kommer direkt till vinnarna via mail.

Rotation curation hos Sveriges Kommunikatörer

I nummer 10 av nyhetsbrevet gav jag mina bästa tips för att lyckas med rotation curation - det vill säga att som företag eller organisation låna ut till exempel ett instagramkonto till en medarbetare eller ett projekt under en begränsad tid för att komma nära en verksamhet, yrkesroll eller person. Branschorganisationen Sveriges Kommunikatörer meddelade förra veckan att de kommer inleda ett rotation curation-koncept.

Under två måndagar i rad (kanske fler längre fram?) lånar Sveriges Kommunikatörer ut sina sociala medier under konceptet “Min vardag som kommunikatör”. De två personer som tar över organisationens kanaler är Linda Haddemo, Kommunikationschef, Lunds Kommuns Fastighets AB och Josefine Smedbakken - Kommunikatör, Alleima.

Linda Haddemo var först ut i måndags och har bland annat skrivit om att låta externa experter granska sin kommunikation för att få feedback.

Sugen på att göra något liknande på ditt jobb? Här kommer en repris av mina fyra bästa tips för en lyckas Rotation Curation-satsning:

• Hitta personer som både representerar verksamheten och som har en kommunikativ förmåga. Kanske publicerar de redan innehåll i sina egna kanaler från sin vardag.

• Få ledningens stöd. Det krävs bred förankring och stöd från organisationen när medarbetare på alla nivåer, eller externa personer, börjar skriva om sin vardag och svara på frågor från intresserade utifrån. Informera och förklara i god tid innan du drar igång.

• Våga testa och prova dig fram utan att fastna i för mycket policy-dokument och regler för den som skriver. Men var tydlig med vilket mandat den som skriver har och inte har när det gäller att agera talesperson för företaget eller organisationen.

• Var lyhörd för feedback från både följare och medarbetare. Ändra det som inte fungerar, men var också beredd på att det ibland är okej att köra i diket, så länge det finns en medvetenhet och tydlighet kring hur det ska hanteras. 

Dagens ungdom

Jonas Grenfeldt skriver på Bluesky.

Både journalister och kommunikatörer har extremt svårt att få jobb

Apropå dagens ungdom så besökte jag Publicistklubbens debatt i måndags kväll på temat “Vem fan vill bli journalist”. Diskussionens fokus var situationen för yngre journalister i mediebranschen och hur oerhört svårt det är att få en fast anställning som journalist idag.

Public service-bolagen har i princip satt i system att bara köra med kortare projektanställningar, vikariat och så vidare. Den så kallade LAS-snurran där journalister tvingas lämna arbetsplatser på grund av att de annars blivit in-LAS-ade är vanligt förekommande. Det har sett likadant ut i många år och frågan är vem som egentligen ska vilja jobba kvar i en bransch som ytligt sett inte vill att du ska stanna kvar? Men som beskrivs som viktig för demokratin.

Panelen enades om att tur är den absolut viktigaste faktorn för de som faktiskt lyckas få en anställning, snarare än att du är bäst på ditt jobb i konkurrens med andra. Att ha en specialistkompetens (till exempel en annan utbildning eller specialkunskap om en bransch) förbättrar också chanserna att bli “svår att göra sig av med” som Lina Conrad konstaterade. Samtidigt ska du dock ha “multikompetens” och vara bra på lite av varje. Lina Conrad är juridikstudent och frilansjournalist som tillfälligt övergav yrket för att köra traktor och vara vaktmästare. De andra som medverkade var Patrik Syk, AI-redaktör på Aftonbladet, Ulrika Hyllert, ordförande Journalistförbundet och Emilia Aro, reporter på Ekot. Debatten modererades av Publicistklubbens ordförande Robert Aschberg.

En sak som slog mig under diskussionen var att för kommunikatörer ser arbetsmarknaden något annorlunda ut när det gäller “kravspecen”. Det finns nästan inga kommunikatörsjobb där det inte krävs multikompetens. I princip är du en enmansorkester vilket jag skrivit om i tidigare nyhetsbrev. Detta trots att du kan tillhöra en kommunikationsavdelning med många kollegor och kompetenser. Jag upplever att specialkompetens inom specifika områden såklart kan efterfrågas beroende på var du söker jobb någonstans, men framförallt är det en bredd som efterfrågas där du ska kunna mediehantering/PR, webb, sociala medier, formgivning, SEO, teknisk koll, kunskap om de stora plattformarnas annonssystem, skribentkunskaper och så vidare.

Det som både journalister och kommunikatörer delar är svårigheten att få jobb. De senaste två åren har antalet arbetslösa kommunikatörer ökat med 68 procent (!) enligt statistik från Arbetsförmedlingen som Magasin K redovisar i en artikel.

Flest reaktioner under debatten kom dock när en i publiken, som varit med i Publicistklubben i 50 år, tyckte att det var ett himla gnäll om anställningsvillkor och schyssta arbetsgivare (min tolkning) och att det antagligen hade att göra med att fler kvinnor börjat jobba som journalister och kommit in i branschen. Man kan väl lugnt påstå att vare sig panel eller publik gav hans “fråga” något stöd….

Joe Rogan gick till Spotify för att bli mindre känd

I veckan har många lyssnat på och debatterat Donald Trumps medverkan som gäst i Joe Rogans podcast - en av världens mest lyssnade poddar. Avsnittet blev över tre timmar långt och i ett senare avsnitt berättar Joe Rogan om hur han tänkte inför och under intervjun när det gäller att hantera ex-presidenten som gäst.

För några år sedan valde Joe Rogan att ingå ett exklusivt samarbete med Spotify som innebar att hans podd endast går att lyssna på via just Spotify som poddspelare (även om klipp från podden även läggs ut på Youtube). Affären ryktades vara värd 250 miljoner dollar.

En intressant sak som han bara nämner i förbifarten är hur han resonerade när han valde att bli “uppköpt” och bara finnas exklusivt på Spotify som poddplattform. Han säger att “det enda skälet att jag gick till Spotify är för att bli 10 procent mindre känd”. Med såna astronomiska summor i omlopp verkar det störa honom mindre att eventuellt inte nå lika många lyssnare som tidigare.

Veckans tidsresa

Veckan AI-analys - presidentkandidaternas kommunikationsteam

Vännen och Resumé-reportern Nellie Pilsetnek har skrivit en artikel där vi får reda på vilka som jobbar i kommunikationsteamen bakom de båda amerikanska presidentkandidaterna. Det handlar om kommunikatörer med uppgift att vinna ett av världens viktigaste demokratiska val.

“Både Donald Trump och Kamala Harris har satt vikt vid starka kommunikationslag för att nå sina väljare. Här är ett urval av personerna som arbetar i respektive kommunikationsstab – och potentiellt kan avgöra presidentvalet.”

Förutom att det är väldigt intressant att läsa om vilka personerna är och kanske framförallt vad de har för bakgrund och erfarenheter, är det också intressant att se vilka kommunikativa vägval de båda staberna gjort och gör i sitt arbete.

Min fördomar säger mig att eftersom Trump är lite mer av en loose cannon så får hans kommunikationsteam ägna sig åt att springa med i olika utspel så gott det går samt även rida på populistiska budskap när de vill nå sina målgrupper. De kanske förbereder budskapssplattformar och underlag för utspel om motkandidaten, men Trump har många gånger visat (senast i Joe Rogans podcast) att han skjuter från höften i extremt stor utsträckning.

Och min fördomar säger mig också att Harris kampanjteam är något mer traditionella i sin approach. De har säkert högre krav på “correctness” samtidigt som jag är säker på att Harris både briefas mer och oftare samt även övar in sina “takes” på ett helt annat sätt än Trump.

Det är absolut inte så att en av dessa metoder fungerar bättre än den andra (tyvärr kan jag känna).

När jag gjorde en kortare AI-analys av de båda kandidaternas kommunikationsteam framträder skillnader som bekräftade mina fördomar. På ett sätt självklarheter:

1. Trump-teamet fokuserar starkt på att konsolidera republikanska kärnväljare och attrahera nya segment genom målgruppsanpassade budskap i nyckelstater. Det mindre och mer fokuserade teamet använder en mer aggressiv och direkt kommunikationsstil. Teamet innehåller också profiler som Alex Bruesewitz, känd för att ifrågasätta valresultatet 2020, vilket visar på en viljeinriktning att behålla och stärka Trumps trogna väljarbas genom polariserande budskap och konspirationsteorier. Detta skapar en bild av ett starkt lojalitetsbaserat team med en viss aversion mot konventionell, saklig kommunikation och istället en mer provokativ inställning.

2. Harris-teamet har en mer strukturerad och diversifierad grupp som arbetar på bredare kommunikationsnivåer för att nå olika demografiska grupper, särskilt underrepresenterade och mångfaldsgrupper. Teamet leds av erfarna strateger och innefattar profiler med lång bakgrund från Vita huset och Demokraternas nationella kommitté. Teamet använder en balanserad strategi mellan traditionell media och digitala kanaler för att bygga en sammanhållen kampanj. Flera i teamet har också starka kopplingar till social rättvisa och mångfaldsfrågor, vilket ger teamet en mer inkluderande och progressiv karaktär.

AI-analysens slutsatser om teamens karaktär

Baserat på teammedlemmarnas bakgrunder och tidigare erfarenheter framstår Trump-teamet som sammansatt av pragmatiker och ideologiskt lojala individer som har en mer polariserande och konfliktorienterad arbetsstil. Det finns en vilja att använda kontroversiella ämnen för att stärka basen snarare än att vinna över nya väljare.

Harris-teamet präglas däremot av en professionell och institutionell bakgrund med personer vana vid Vita husets och Demokratiska partiets strukturer och processer. De fokuserar på mångfald och sociala rättigheter, vilket visar att de vill attrahera en bredare väljarskara genom att betona inklusivitet och progressiva värderingar.

Sammanfattningsvis visar båda teamen på en stark lojalitet mot sina kandidaters kärnvärden, men de representerar två olika angreppssätt: Trump-teamet är polariserande och karismatiskt, medan Harris-teamet är diversifierat, institutionellt och socialt fokuserat.

Det var allt den här veckan beeps ❤️.

Hoppas du gillade nyhetsbrevet den här gången.

Hälsningar en “male straight friend”…

/Fredrik