· 24h och den stora klimatdemonstrationen
Leendet var ostoppbart. Gång på gång bröt det fram under helgen för 24 timmarsmanifestationen och den stora klimatdemonstrationen trots min roll som säkerhetsansvarig. Under lördagen hade Rebellmammorna ordnat ett imponerande scenprogram på Sergels torg och torget var fyllt av människor som sjöng, sydde, målade och kramade om varandra. Under söndagen var jag på plats i Vasaparken från kl. 6 på morgonen och såg de tappra som övernattat som del i manifestationen vakna.

Gruppen växte under förmiddagen från kanske 30 personer till hundratals lagom till att vi höll genomgång för funktionärerna för demonstrationen. Vår huvuduppgift är: god säkerhet och god stämning sa jag till gruppen jag höll genomgång för. Sedan var vi tusentals och när det var dags för uppställning för demonstrationen kl. 12.00 var det så många att det var en utmaning att ta sig fram överhuvudtaget. Arrangörernas planer för uppställning sprack, vi var för många. Polisen planer för bemanning sprack, vi som var funktionärer fick täcka korsningar och dirigera bilar. Demonstrationståget sträckte sig från startplatsen till slutplatsen och vi funktionärer ropade ut de senaste siffrorna för hur många som passerat Sergels torg. 17 000, 25 000, 33 000. Kraften i att vara många gick som stötar genom tåget. Mer än 50 000 demonstrerade för en stark klimatpolitik.

Äntligen fick vi se hur många vi är, inte sedan 2019 har vi varit så många som demonstrerat. Det är en sak att veta att en majoritet vill ha mer kraftfull klimatpolitik och en annan sak att känna det. Den här dagen kändes det. Vi är så många.

· Rättegång i Oslo
I förra nyhetsbrevet skrev jag om att jag blivit kallad till rättegång i Oslo med kort varsel. Efter två dagar på jobbet hos Miljöpartiet reste jag därför till Oslo där jag fick bo hos några som välkomnande mig i sitt hem. Givmildheten i rörelsen är rörande. Efter en lite för kort natt var det dags för rättegången som började med formalia och tekniskt strul med tolkarna. Sedan fick jag berätta min version av vad som hände då vi demonstrerade utanför den norska oljefonden i augusti förra året. Jag berättade om hur jag först var vid en entré och sedan gick till en annan entré när jag fick höra att norsk media filmade där. Vid den entrén blev jag bortburen av polis utan att jag fått någon order om att flytta mig. Jag berättade också om den norska oljefondens investeringar i vapen som används i folkmordet i Gaza och hur fossila bränslen bidrar till människors död genom värmeslag.

Att jag aldrig fick en order från polis att flytta mig blev en huvudpunkt i mitt fall. Åklagaren kunde inte bevisa att jag fått någon order och då kunde jag heller inte dömas för att ha vägrat hörsamma polisens order vilket var brottet jag anklagades för.

Nu har domen kommit och jag frias! På fredag 4/9 går tiden för överklagande ut och då vet jag om rättsstaten håller pall och inte dömer mig när bevis saknas.

Efter att domen har vunnit laga kraft kommer jag också donera vidare överskottet från era donationer. Tyvärr dömdes mina medåtalade och domstolarna fortsätter att ignorera möjligheten att tiotusentals döda i folkmord och klimatkatastrof faktiskt utgör en nödsituation även i juridisk mening. Jag kommer skicka vidare pengarna för att täcka deras rättegångskostnader. Stort tack till er som skickat en donation! Ni gör rörelsen en stor tjänst och får oss som hamnar i domstol att känna oss mycket mindre ensamma.

· Kampanjarbete Miljöpartiet
Det här var också månaden då jag började min tjänst som kampanjarbetare hos Miljöpartiet. Jag har byggt valstuga, pratat med väljare i valstugan, satt upp affischer och knackat dörr för att prata politik. Det har varit intensivt, roligt och nervöst. Så mycket står på spel när det kommer till både klimat och medmänsklighet. Den allra första väljare jag pratade med var en kille som ropade till mig och ville prata. Hans första fråga var: ”är ni ett sånt parti som vill utvisa alla?” Det var en grym ögonöppnare. Tusentals människor känner att svenska staten är ute efter dem och vill köra ut dem från landet där de bor, lever, jobbar och har sina vänner. Jag kunde i alla fall säga till honom: nej, det vill vi inte. Vi vill att Sverige är att land för alla som bor här och som välkomnar människor.

Nu är valspurten verkligen här och de sista veckorna kommer arbetet med att knacka dörr intensifieras. Efter valet kommer jag berätta mer om arbetet och vad rörelsen kan lära sig av valkampanjer.

· Det blir ett mörkt år för klimatdödade
Uppvärmningen av jorden fortsätter och människor dör som följd av uppvärmningen. De senaste siffrorna för Europa säger att mer än 35 000 människor dött i förtid på grund av extremhetta under sommaren 2026. Artikeln säger att det är baserat på data från ungefär halva kontinenten och inte har med hela augusti än. Det är med andra ord en underskattning.

Vi har också sett tusentals offer på ett ögonblick i Nepal när en glaciär kollapsade ned i en dalgång och en flodvåg svepte med sig allt i dess väg. Troligen har den globala uppvärmningen bidragit till att destabilisera glaciären. Människor som gjort mycket lite för att orsaka klimatkrisen dog.

Extremhettan i Europa har också lett till torka som slår hårt mot skördarna. Dagen närmar sig när maten sinar när odlingsförutsättningarna försämras tillräckligt kraftigt.

Dessutom är El Niño här med en historisk styrka. Under El Niño blir världshaven extra varma vilket värmer upp hela planeten och påverkar nederbördsmönster över hela jorden. Den effekten kommer främst märkas 2027 som troligen blir det varmaste året som uppmätts hittills.

· Rösta för klimatet
Den 13:e september är val till riksdag, region och kommun i Sverige. Använd din röst för en stark klimatpolitik.

· Demonstrera för klimatet Göteborg
Samling 13.00 på Linnéplatsen i Göteborg. Att rösta är viktigt men demokratin är något som händer varje dag. Gå tillsammans med andra och upplev känslan av att du inte är ensam med att vilja ha en kraftfull klimatpolitik.

KÄNSLA: Vi är för många för Stockholm
50 000 människor som demonstrerar tillsammans kan inte fångas i en bild, man måste vara där för att förstå känslan av att hela rutten för demonstrationen är full av människor.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 6000 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter årsskiftet.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Uppdatering: En felaktig siffra i swishnummret har åtgärdats.

· Splittrad semester
Jag gick in i juli med tanken att vara ledig några veckor och hinna komma ner i varv ordentligt. Det gick inte så bra. Möten blev uppskjutna och inkräktade på ledigheten. Polisen knackade på min dörr med en oväntad kallelse till rättegång i Oslo efter att jag deltagit i en aktion vid den norska oljefonden förra sommaren. Till detta kom ett ständigt flöde av klimatkatastrofer i Europa, varje morgon. En molande stress och sorg som en grundton till ledigheten. Titta bara på de här rubrikerna från DNs klimatsida:

Den norska oljefonden hanterar pengar från den norska oljan som i sig orsakar klimatkatastrofer världen över. Men det är inte illa nog, dessutom är oljefonden Europas största investerare i mer fossila bränslen och med betydande investeringar som stöttar Israels folkmord i Gaza. Ändå är det jag som kallas till rättegång!

Rättegången är redan nu i veckan, onsdag till fredag och domaren avslog så set som fredag 31/7 vår ansökan om att vara med via videolänk. Det innebär att min första vecka på jobbet hos Miljöpartiet blir kraftigt påverkad av en rättegång med allt praktiskt kring det. Resan till Oslo kostade 1 800 kr och jag riskerar böter på 16 000 norska kronor.

Vill du bidra till mina kostnader kopplade till rättegången?
Swisha till 076 83 98 197

· Samtal, samtal, samtal
Det blev en månad med många samtal. Några av ämnena: hur emotionellt arbete undervärderas i rörelsen, att knacka dörr för att bryta rörelsens bubbla och andlighet, tro och profeter. Dessa samtal är ett arbete som till stor del inte syns utåt men som är en avgörande del av rörelsen blodomlopp. Utan dessa samtal stagnerar vi. Samtidigt önskar jag mer utåtriktat arbete för egen del. Mitt jobb hos Miljöpartiet kommer göra mig gott.

· Förberedelse för jobb hos Miljöpartiet
Som förberedelse för mitt jobb hos Miljöpartiet läste jag deras program för nästa mandatperiod och slogs av hur stora likheter är mellan MPs program och Ta tillbaka framtiden politiska förslag som vi jobbade fram 2025.

· Storskaliga sabotage mot fossilsamhället är en återvändsgränd
Jag läser just nu boken Ministry for the Future av Kim Stanley Robinson som handlar om hur världen under mitten av 2000-talet tar sig an klimatkrisen och omvandlar samhället. Rekommenderar boken starkt! En av alla saker som händer i boken är att olika grupper börjar utföra sabotage och terrordåd mot fossilsamhället. Flygplan sprängs i luften, chefer på oljebolag mördas och tankfartyg sänks i havet.

Inget av det ser vi (än) i verkligheten från rörelsen. De försök som gjorts att använda riktade och betydligt mildare sabotage, som att klippa internetkablar (Shut the System i Storbritannien), har inte växt sig stora. De som spränger fossil infrastruktur är istället stater. Raffinaderier och oljedepåer är återkommande mål i krigen mellan Ryssland-Ukraina och US/Israel-Iran men då är det världens mäktigaste krigsmakter som ändå inte riktigt lyckas stoppa produktionen av fossila bränslen. Det visar hur stor kapaciteten behöver vara och som jag ser det kommer storskaliga sabotage mot fossilindustri att bli allt svårare. En indikation på det är utvecklingen av drönarkrigföring. Fronten i Ukraina är i princip stillastående på grund av drönarnas dödlighet. Om grupper i klimatrörelsen börjar använda riktad skadegörelse mot anläggningar för fossila bränslen kommer liknande teknik snart att vara på plats där. Jag tror det blir extremt svårt att rubba produktionen av fossila bränslen genom riktad skadegörelse.

När klimatkrisen fortsätter fördjupas är det däremot inte alls uteslutet att stater kommer börja se fossil infrastruktur som legitima mål för militära interventioner, av klimatskäl.

När det kommer till rörelsen är argumentet som bland annat Gene Sharp för fram starkt i mina ögon: att sabotage och våld inom en rörelse gynnar de befintliga makthavarna eftersom stater har mycket större kapacitet att använda våld än en social rörelse.

Som tur är finns disciplinerat icke-våld som alternativ. Där ingår såväl demonstrationer som strejker och civil olydnad. Du har en plats i ett sådant motstånd.

Vill du läsa mer om icke-våld kan du till exempel läsa texten Realism i en tid av sönderfall som jag och Veronika publicerade förra året:

· Den stora klimatdemonstrationen
Boka in 22-23 augusti i din sommarplanering! Då genomför rebellmammorna en 24 timmar lång manifestation i Stockholm för klimatet. Manifestationen avslutas med en stor marsch kl. 12.00 söndagen 23/8, samling i Vasaparken i Stockholm. Vi ses där!

· Samtal om framtiden
Jag håller i samtal om framtiden som programpunkt under Rebellmammornas 24-timmarsmanifestation i Stockholm. Söndag 23/8 kl. 09.00 får alla som är med en möjlighet att berätta om och lyssna till både farhågor och förhoppningar inför framtiden. Följ Rebellmammorna för uppdateringar i schemat.

PERSPEKTIVSKIFTE: det riktigt radikala
Ofta ses klimatrörelsen som radikal av det omgivande samhället. Delar av rörelsen själv anammar den inramningen och presenterar sig själv som radikal eller frågar sig om den är radikal nog. Radikalitet definieras oftast i relation till de dominerande idéerna där det som avviker kraftigt från normen ses som radikalt. Men det finns skäl att ifrågasätta den inramningen av rörelsen. Det som är det riktigt radikala är dagens makthavare i politik och näringsliv som vurmar för fossila bränslen och evig tillväxt. Påfallande ofta kallar sig dessa politiker för konservativa när de i själva verket ägnar sig åt ett av de mest radikala projekten i mänsklighetens historia: att medvetet driva stora delar av livet på jorden till utrotning och döda betydande delar av mänskligheten.

I den ramen är det inte radikalt att utan våld bryta mot lagen för att stoppa klimatkrisen.

Jag är alltså kallad till rättegång i Oslo för en aktion förra sommaren när jag tillsammans med aktivister från de nordiska länderna satte mig framför dörrarna till den norska oljefonden.

Med kort varsel har jag fått boka resa till Oslo för 1 800 kr. Om jag döms riskerar jag böter på 16 000 NOK och rättegångskostnader på 1 500 NOK.

Vill du stötta mig?
Swisha till 076 83 98 197

Eventuellt överskott kommer jag donera till Extinction Rebellion Norge som bjöd in till aktionen mot oljefonden.

Vill du stötta mig långsiktigt så att jag kan att betala mina levnadskostnader som heltidsaktivist: svara på det här mailet så berättar jag hur.

· Internationella nätverk
Arbetet fortsätter med att skapa ett nytt internationellt nätverk baserat på idén att klimatrörelsen behöver organisera alternativa system som samverkar med protester och aktioner för att driva fram förändring. De alternativa systemen skulle kunna vara för saker som mat, boende och beslutsfattande och komplettera rörelsens styrkor. Arbetet har tagit mycket av min tid och går framåt men är samtidigt i ett känsligt skede där frågor väckts om jämställdhet och vilket arbete som värderas. Det finns massor att säga om det men här stannar jag vid att konstatera att arbete med relationerna i en rörelse är helt avgörande. Utan fungerande relationer mellan människor i rörelsen kan inget försök att organisera människor lyckas.

· Nya modeller för rörelsen i Norden
Idén om att klimatrörelsen behöver erbjuda alternativa system finns så klart också hos andra och jag pratar bland annat med aktivister i de nordiska länderna. En fråga att fundera noga på är var man kan tänkas börja bygga alternativ i de nordiska länderna där välfärdsstaten är stark och tilliten till samhället hög. En del av det arbetet är att läsa på om hur grupper historiskt har organiserat för att täcka människors basbehov.

· Miljöpartiet
Jag sökte och fick jobb hos Miljöpartiet under valrörelsens slutspurt. En av mina uppgifter på det jobbet kommer vara att knacka dörr och det är jag väldigt nyfiken på. Jag tror dörrknackning och samtal har stor potential att vara ett verktyg för att nå utanför gruppen som redan är aktiv i klimatrörelsen och en möjlighet att börja bygga alternativa system. Därför ser jag jobbet på Miljöpartiet som en viktig del i mitt arbete för rörelsen. Tidigare i juni skrev jag om mina skäl att tacka ja till jobbet, den texten kan du läsa här:

· Kopplingar
Det är inspirerande när projekt man är involverad i ger kedjeeffekter. De workshops om strategi för sociala rörelser jag och höll i vintras har lett till att vi delar våra erfarenheter kring att välkomna nya personer med Rebellmammorna. En annan koppling är att Isbrytarna förhoppningsvis kommer hålla ett pass med samtal om framtiden på Rebellmammornas 24h-manifestation i augusti.

· Värmeböljor blir en brytpunkt
Värmeböljan i Europa skördar tusentals liv i detta nu. Myndigheter i Frankrike uppskattar att minst 1000 personer dog av värme under endast tre dagar, 24-26/6. Värmen har drabbat många fler länder än Frankrike och fortsätter just nu i Östeuropa. Utan att ha mer data verkar det högst sannolikt att 10 000-tal människor har dött av värme i Europa under juni. Det är svårt att ta in sådana dödstal.

Men det är fullt väntat. Flera värmeböljor har redan överskridit gränsen för när människor kan överleva. El Niño kommer troligen höja temperaturen ytterligare under resten av sommaren. Den globala uppvärmningen fortsätter och de första värmeböljorna som dödar miljoner kommer förr eller senare. I takt med mer global uppvärmning kommer värmen överstiga den mänskliga gränsen för överlevnad över större områden under längre tid.

Någonstans kommer troligen också en tippningspunkt med värmeböljorna: när dödstalen blir för stora och livet för outhärdligt kommer människor kräva att förbränning av fossila bränslen upphör. Frågan är när och hur långt klimatkrisen gått då. 10 000-tals döda är hittills inte tillräckligt illa för att få människor att vända sig emot fossilsamhället.

· Höger med hjärta?
Under Almedalsveckan försökte Ebba Busch genomföra någon slags politisk omvandling och pratade om att svenska folket efterfrågar ett annat ledarskap än Tidö-regeringen har gett dem. I SVTs Aktuellt bad hon om ursäkt till alla invandrade svenskar som känner att den politiska makten vill utvisa dem. Det är nästan så att man kan tro henne, men man blir inte en höger med hjärta om man samarbetar med Sverigedemokraterna. Ändå visar det att Tidö-projektet är på väg att spricka och om det faktiskt är på väg en höger med hjärta så välkomnar jag det. Ett tips på vägen: när tusentals européer just dog i en värmebölja orsakad av fossila bränslen är det inte speciellt mycket hjärta i att gynna mer förbränning av fossila bränslen. En höger med hjärta måste ha en klimatpolitik som skyddar människor från att dö i klimatkatastrofer.

· Rebellmammornas 24h sittning 22-23/8
Boka in 22-23 augusti i din sommarplanering! Då genomför rebellmammorna en 24 timmar lång manifestation i Stockholm för klimatet. Manifestationen avslutas med en stor marsch kl. 12.00 söndagen 23/8, samling i Vasaparken i Stockholm. Vi ses där!

IRONI: Extremhetta ställer in aktioner mot det som orsakar extremhetta
En aktivist jag pratade med i veckan hade rest till Europa för aktioner mot ett av Googles datacenter som slukar enorma mängder energi och används för bland annat övervakning och krig. Extremhettan i Europa gjorde att aktionerna ställdes in. Istället hölls ett läger för att stärka rörelsen framåt, så allt var inte förgäves men det visar ändå att klimatkrisen i sig kommer utgöra ett hinder för att protestera mot klimatkrisen.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 6000 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter årsskiftet.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Från början av augusti fram till valet 13 september kommer jag arbeta som kampanjarbetare för Miljöpartiet i Solna. I mina uppgifter ingår att knacka dörr, bemanna valstugan, delta på evenemang och sköta praktiska saker som leverans av material t.ex. flygblad. Det är en heltidstidstjänst under den perioden och det kommer därför ta tid från mitt engagemang på annat håll. Det är också ett partipolitiskt uppdrag, även om jag är tjänsteperson och inte kandidat. Att engagera mig partipolitiskt har tidigare varit väldigt avlägset för mig. Så vad får mig att ta det steget nu?

Det finns skäl på både kort och lång sikt som rör spelplanen för sociala rörelser, lärdomar och relationen mellan sociala rörelser och partipolitik.

Men först: är inte klimatet en fråga bortom höger och vänster? I grunden är det så, i princip alla ideologier är emot att stora delar av mänskligheten dör och att samhället kollapsar. Men Tidö-partierna har valt att ignorera klimatkrisens verklighet och driver istället på den genom bland annat subventioner till fossila bränslen. Det är dödlig politik som tyvärr får stöd även av Socialdemokraterna och Centerpartiet.

En ändrad spelplan - mina skäl på kort sikt

Sverige behöver en radikal kursändring. De senaste fyra åren har sociala rörelser, inklusive klimatrörelsen, tvingats till att prioritera försvar av demokratin. Tidö-regeringen har tagit Sverige i en auktoritär riktning och sociala rörelser har behövt hantera en migrationspolitik som drivs av utvisningshets genom angiverilagar, tonårsutvisningar och krav på ”rätt” vandel samtidigt som miljöförsvarare åtalats för sabotage för icke-våldsaktioner och fossila bränslen gynnats kraftigt av regeringen.

Valet är en möjlighet att ändra den här spelplanen. Vid ett regeringsskifte där Miljöpartiet blir starka ökar möjligheterna avsevärt att sociala rörelser kan fokusera på att driva på för mer långtgående reformer för hållbarhet och medmänsklighet istället för att försvara demokratin.

Meteorologiska världsorganisationen (WMO) förutspår att den globala uppvärmningen kan nå 1.9°C under de kommande fem åren och att femårsperioden som helhet kommer ligga över 1.5°C uppvärmning. Med andra ord: det finns ingen tid kvar. Utsläppen måste ned omedelbart och de kriser som kommer att drabba världen behöver mötas på ett humant sätt. Chanserna att lyckas med det ökar om MP blir starka i valet.

Mina korta partianalys som ligger till grund för det är så här. Tidöregeringen kommer bli mer extrem om den blir återvald eftersom SD kommer ta plats i regeringen i så fall. Socialdemokraterna gör allt för att locka marginalväljare som tycker att Tidö gått lite för långt men är samtidigt livrädda för att tappa väljare till SD. Därför lägger sig S tätt intill Tidöregeringen när det kommer till repressiva och inhumana förslag mot människor som inte är födda i Sverige och ignorerar klimatkrisen helt. Vänsterpartiet har enligt olika undersökningar en förhållandevis bra klimatpolitik men ogillas mer än MP av Centerpartiet som kan krävas i regeringsunderlaget efter valet. Därför blir MP det strategiska valet för att ändra spelplanen under den kommande mandatperioden.

En bred rörelse - mina skäl på längre sikt

På längre sikt behöver klimatrörelsen påverka den institutionella makten i samhället. Det kan ske genom samarbete med politiska partier, att rörelsen startar egna partier eller genom att rörelsen lyckas genomdriva alternativa former av demokrati så som medborgarråd. Att genom protester påverka allmän opinion som i sin tur leder till politisk förändring har de senaste åren inte fungerat och den våg av protester som skedde 2018-2019 har bara delvis kunnat omvandlas i bestående förändring.

Rörelsen behöver därför gå bortom protester och skapa ett motstånd som består av såväl alternativa institutioner för samhällstjänster och beslutsfattande som störande former av motstånd. Det innebär i sin tur att rörelsen behöver bestå av många olika grupper som samarbetar och en vändning mot mer långsiktiga strukturer och former av organisering som kan bestå under decennier. Där har jag och rörelsen mycket att lära och där är det attraktivt att bland annat lära av politiska partier.

Att kampanja för Miljöpartiet innebär att jag får en chans att lära mig hur politiska kampanjer fungerar och till exempel vara med i en dörrknackningskampanj. Att knacka dörr och prata med människor är något jag velat testa länge och som går väldigt väl i linje med mitt arbeta kring samtal. Att knacka dörr tror jag har potential att bli en viktig metod för att bryta sociala mediers grepp om våra liv och skapa band med de människor vi lever nära.

Jag tror helt enkelt att jag kommer lära mig saker som jag inte kan än och att de sakerna kommer vara viktiga erfarenheter när rörelsen bygger långsiktiga strukturer.

Relationen mellan rörelse och partier

Rörelser uppstår för att driva på partier eller motarbeta förslag som hotar värden i samhället. Ett parti behöver idag både förvalta system i samhället som skola, sjukvård och pensioner och samtidigt genomföra reformer för att föra samhället i den riktning som partiet tror är bäst. Ett parti måste samla tillräckligt många röster för att få mandat medan en rörelse kan och ska lyfta förslag som inte representeras av partier eller inte får tillräckligt med utrymme i samhället. De är aktörer med olika roller.

Relationen mellan en social rörelse och ett politiskt parti går att tänka sig på olika sätt. En möjlighet är en slags symbios där sociala rörelser skapar uppmärksamhet och lyfter nya frågor som politiska partier tar upp som reformförslag. En annan möjlighet är mer åt antagonism där politiska partier ses som aktörer i ett system som inte tjänar mänskligt liv. Den synen har funnits i delar av klimatrörelsen och med den synvinkeln kan mitt val att kampanja för ett riksdagsparti ses som ett svek mot rörelsen.

Faktum är ändå att just nu utgår den politiska makten som klimatrörelsen behöver ifrån politiska partier och jag tror det är fullt möjligt att vi kommer ha politiska partier även i en framtida demokrati där medborgarråd har en tongivande roll. Klimatrörelsen behöver lära sig att ta makt och då tror jag det blir en värdefull erfarenhet att kampanja för ett politiskt parti i en valrörelse. Tycker du annorlunda har jag stor respekt för det.

Mina planer framåt

Mina planer ligger fast. Sociala rörelser är mitt fokus och jag vill fortsätta arbeta med sociala rörelser efter att valkampanjen är avslutad. Jag ser kampanjarbetet som en del av det och jag tror det arbetet kommer lära mig om demokrati i praktiken och ge erfarenheter som blir viktiga i rörelsen framöver.

Har nyhetsbrevet väckt tankar och reaktioner hos dig? Skriv gärna en kommentar eller svara på det här mailet.

Vi ses i rörelsen!

· Nästa steg för Isbrytarna
Isbrytarna har utvärderat arbetet med samtal om framtiden under våren och konstaterat att det stora hindret för samtalen är rekrytering av deltagare som anmäler sig till ett samtal. Isbrytarna i Malmö har gjort ett väldigt fint arbete för att möta den utmaningen. Genom att anordna drop-in samtal på stadsbiblioteket har de kunnat genomföra betydligt fler samtal än de andra grupperna. Oavsett rekryteringsmetod har deltagarna i samtalen upplevt det som väldigt positivt att få en möjlighet att prata med varandra om den tid vi lever i och framtiden som väntar oss.

De lärdomar pekar ut riktningen för fortsättningen på projektet: skapa tillfällen för samtal med lägre tröskel som möjliggör att nå fler personer. Detaljerna är under utformning men troligen kommer de längre mer djupgående samtalen också att finnas kvar.

· Rättegångar och repression
Månaden har haft sin beskärda del av repression och rättegångar. Fackförbundet ST stämde staten i Stockholms tingsrätt över hur rebellmamman Marie blev behandlad när hon blev uppsagd från Energimyndigheten efter att rebellmammorna setts som en säkerhetsrisk. En annan rebellmamma, Pernilla blev nekad en anställning på rättspsykiatrin i Växjö på grund av sitt deltagande i rebellmammorna. Jag fick chansen att prata med Pernilla och dela några erfarenheter av att prata med media i relation till aktivism. I ett rollspel där jag spelade journalist frågade jag om hon ångrade sitt engagemang i rebellmammorna. Svaret kom direkt: absolut inte, om något har den här behandlingen stärkt min övertygelse om vi måste göra vår röst hörd. Utmärkt svar!

Utöver det kom domen för aktionen vid Bromma där jag tillsammans med 16 andra åtalades för skadegörelse. 15 av 17 friades helt av tingsrätten, däribland jag. Det var en lättnad men jag är fortfarande frustrerad över att vi varit misstänkta för brott i två och ett halvt år för att vi deltog i grundlagsskyddad demonstration. Isabelle nekades medborgarskap i Sverige på grund av den misstanken samtidigt som privata jetplan får fortsätta flyga och förstöra klimatet för alla. Det är ovärdigt en demokrati.

· Internationellt nätverk
Ett nytt nätverk är på väg att bildas. Den här månaden har mycket kretsat kring den eviga frågan: vem bestämmer vem som bestämmer? Det är en fråga utan perfekt svar men som ändå alltid måste besvaras för att organisera människor.

· Håll övertygelsen vid liv
Att inte ge upp i en värld som brinner är ett arbete som måste göras. Det är ett av alla arbeten som görs i skymundan och som aldrig tar slut. Ger vi upp om en värld där vi begränsar klimatkrisen, skyddar människors liv och en demokrati som kan fatta beslut på ett rättvist sätt så finns ingen väg framåt. Vi behöver fantasin om förändring är möjlig för att den ska vara möjlig. Ibland är det ett lätt arbete. När övertygelsen inom en är en storm är utmaningen istället att inte allt ska dras med och slitas upp. Ibland är det svårt, i stillheten faller sot och aska från den värld som brinner.

Den här månaden har det varit svårt, till stor del på grund av en kris i mitt privatliv.

Osäkerhet i världsläget, i arbetet och i privatlivet har lett till att jag börjat spela World of Warcraft igen, ett spel jag inte rört sedan gymnasiet någon gång. Spelet erbjuder en värld att upptäcka och tydliga vägar till förbättring och nya förmågor. Känslan av att vara kapabel och kunna påverka det som händer är enormt kraftfull och precis en sådan känsla som samtiden tycks vilja beröva oss.

Visst, vi kommer aldrig att förändra världen genom att spela dataspel. Men kanske kan eskapismen och fantasin hålla liv i föreställningen att vi kan påverka vad som sker också utanför skärmen.

· 31 kronor kommer inte passivisera mig
Staten kommer ge mig 31 kr i elstöd. Först gapskrattade jag åt det absurda i att jag får 31 kr för att klara av de tuffa ekonomiska tiderna. Nu kan jag köpa en limpa bröd! Sedan tänkte jag att det kan inte vara många som går på det här: att staten delar ut en liten peng kommer inte hålla människor nöjda med en havererad klimatpolitik och människofientlig migrationspolitik. Den lilla veckopengen minskar heller inte risken för krig i omvärlden och dessutom är elstödet utformat så att den som förbrukar mest el får mest stöd, precis som med sänkningen av skatten på fossila bränslen. Den som förbrukar mest av en bristvara får mest stöd. Det är för dumt.

Som många redan påpekat är de här stöden mest av allt ett försök att vända Tidöregeringens kris i opinionen inför valet. Låt dem inte lyckas. Människor behöver riktiga reformer och politiska projekt för en välfärd inom planetens gränser.

· Rebellmammornas 24h sittning 22-23/8
Boka in 22-23 augusti i din sommarplanering! Då genomför rebellmammorna en 24 timmar lång manifestation i Stockholm för klimatet. Manifestationen avslutas med en stor marsch kl. 12.00 söndagen 23/8, samling i Vasaparken i Stockholm. Vi ses där!

· Nominera en klimathjälte
Det finns många grupper och individer som kämpar för att hantera klimatkrisen. Nu kan du nominera dem till klimathjälte så har de chans att få ett stipendium på 250 000kr. Många av dem arbetar med väldigt lite pengar så det är en summa som verkligen kan göra skillnad. Nominera senast 31 maj via den här länken:
https://www.bixia.se/hallbarhet/bixia-klimathjalte/2026

· Samtalsledare Isbrytarna
Isbrytarna fortsätter att utvecklas och snart tar vi nästa steg. Anmäl dig här om du vill vara med och skapa de samtal som vår demokrati behöver.

Anmäl dig här

CITAT:

Min ekonomiska situation har förändrats lite sedan förra månaden: jag behöver mer pengar för att klara mitt uppehälle. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 6000 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter sommaren.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser och det vill jag gärna fortsätta att göra. För att göra det behöver jag betala för boende och mat.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

· Samtal om framtiden i Stockholm
Isbrytarna har gjort sitt första samtal om framtiden i Stockholm. Sex personer, i en grupp som inte setts tidigare, samtalade om farhågor och förhoppningar inför framtiden. Det var en stark upplevelse och åtminstone för mig en stund av harmoni och gemenskap.

Att rekrytera till samtalet är det stora arbetet och något vi fortfarande inte bemästrat. Isbrytarna i Malmö genomför en variant där de i samarbete med bibliotek bjuder in till mer spontana samtal om framtiden. Där går det så här lång mycket lättare att få igång samtalen vilket ger möjligheter till spännande lärdomar.

· Bättre demokrati
Min text om Isbrytarna, medborgarråd och en bättre demokrati publicerades, till slut. Jag har tänkt skriva den länge men blivit distraherad av annat. Tur att jag skrev den för texten ledde direkt till möten och intresse från olika personer och organisationer. Vart det i sin tur leder vet jag inte ännu men det bubblar kring nya former av demokrati för en ny tid.

Läs texten här om du inte redan gjort det:

· Rättegång Bromma
Till slut, efter mer än 2 och ett halv år, var det dags för rättegången där 17 personer stod anklagade för skadegörelse efter att två personer sprutat färg på privatjetterminalen vid Bromma flygplats i september 2023. En majoritet av deltagarna vid aktionen var forskare aktiva inom Scientist Rebellion och de tre dagarna i rätten tog ibland nästan formen av ett forskningsseminarium med framställningar om psykologi, klimatvetenskap och sociologi. De hårda fakta om mänsklighetens kris och ojämlikhetens hinder för att adressera krisen varvades med personliga historier i en mäktig och emotionell helhet.

Samtidigt var jag det frustrerande och skrämmande. Min tolkning är att polis och åklagare försöker dämpa viljan att demonstrera genom kollektiv bestraffning av alla som var med på platsen, oavsett vad personen i fråga har gjort. Jag förde till exempel dialog med polis och skyddsvakter, andra höll i banderoller. Det är en farlig utveckling för demokratin när personer som deltar på en demonstration kan straffas för någon annans handling. Samhället är illa ute om människor inte vågar demonstrera.

Åklagaren tycktes inse att åtalet var svajigt och misstanken mot mig ändrades under rättegången från skadegörelse till medhjälp till skadegörelse. Den påstådda medhjälpen skulle bestå i att jag ”hållit i plakat med budskap kopplade till gärningarna eller på annat sätt hjälpt till att sprida budskapet genom att hålla väskor och jackor eller servera mat och dryck och liknande” Inget av det har jag gjort. Åklagaren yrkar på böter för min del, för andra villkorlig dom eller till och med fängelse.

Tack till alla som var på plats för att lyssna och stötta!

Domen kommer 4/5 kl. 11.00.

· Samtal är ett motgift
Under samtalet om framtiden i Stockholm sa en av deltagarna:

“Jag är rädd för den inre döden. Kan man vara levande i fascismen? Alla är arga, rädda och förtvivlade. Men vi skapar samhällen där det inte går att vara människa.”

För mig satte det nytt ljus på två saker. För det första att vårt samhälle både rent fysiskt dödar människor genom att förstöra livsförutsättningar eller med vapen och att tankemönstren som möjliggör det också försöker döda vår medmänsklighet. Ser vi oss själva i andra går det inte att fortsätta att orsaka dem lidande. För det andra var min upplevelse stark av att samtalet var motgiftet, här i denna stund är vi människor och vi kan skapa samhällen som låter oss alla fortsätta vara det.

Det är en den kraften som samtal kan ha och där finns en stor styrka i medborgarråd som vi verkligen behöver nu.

· Rättvis ransonering
Med kriget mot Iran har ransonering av bränsle blivit hett. Till och med regeringen pratar om att det kan behövas. Här har klimatrörelsen en möjlighet: vi behöver börja trycka på för en rättvis ransonering. Plötsligt är saker som borde gjorts för länge sedan möjligt: som subventionerad kollektivtrafik, inställda flyglinjer och ransonering av fossila bränslen. Om ransoneringen ger prioritet till samhällsviktiga verksamheter och personer som faktiskt på riktigt behöver bilen tror jag den kan upplevas som rättvis. Om samhället samtidigt investerar i förnybar energi och omställning till ett mindre energiintensivt samhälle kan vi få en win-win: oberoende av skurkstater och minskad risk för klimatkollaps.

· Hur kan vi fånga möjligheten i oljekrisen?
Jag vill höra dina idéer om hur rörelsen kan kräva en rättvis ransonering. Det är nu vi behöver börja det arbetet annars är risken stor att högerpopulismen kommer att äga frågan. Skriv till mig så pratar vi vidare!

· Samtalsledare Isbrytarna
Är du intresserad av att anordna samtal om framtiden där du bor? Anmäl ditt intresse nu!

Anmäl dig här

KÄNSLA: Odenplan är för liten!
Ett litet jubel väcktes i mig under samlingen för klimatmarschen i Stockholm 16/4 när jag såg att människorna som samlats inte fick plats på torget utan läckte ut på sidor och trottoarer. Tusentals deltog, mer än på flera år. Vi är många och mäktiga, låt oss visa det.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 3500 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter juni i år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Många av er har säkert sett att jag de senaste månaderna arbetat mycket med samtal. Jag är med och driver Isbrytarna som är ett projekt som arrangerar samtal om framtiden mellan främlingar. Jag har också suttit med skyltar på olika torg med frågor som ”Vill du prata med en främling?”.

I den här texten vill jag förklara varför jag gör de sakerna och hur de hänger ihop med visionen om en bättre demokrati. Texten innehåller två delar: först en mer teoretisk bakgrund och sedan en praktisk berättelse om vad jag jobbar med och en idé för att vara med och bygga en bättre demokrati.

Del 1 - Alternativet till en demokrati av misslyckade

Den parlamentariska demokratin som den ser ut idag klarar inte av att hantera klimatkrisen. Utsläppen minskar inte i den takt som krävs för att nå målen i Parisavtalet. Enligt en artikel beror det på fyra problem som en parlamentarisk demokrati möter när den ska hantera klimatkrisen. Dessa problem är:

1. Parlamentarisk demokrati är kortsiktig på grund av att politiker väljs på korta mandatperioder.

2. Beslut i en parlamentarisk demokrati behöver inte ta hänsyn till vetenskap.

3. Valda representanter är utsatta för påtryckningar och samarbeten med aktörer som vill motverka klimatpolitik, till exempel fossilbränsleföretag.

4. Parlamentarisk demokrati skapar avstånd mellan politiker och allmänhet som bland annat leder till minskat förtroende och att politiker underskattar allmänhetens vilja att genomföra klimatåtgärder.

En möjlighet till en bättre demokrati är deliberativ demokrati där diskussion och samtal är hjärtat av demokratin. I en deliberativ demokrati möts människors med olika åsikter, som jämlikar, i respektfull dialog baserad fakta. En sådan demokrati motverkar alla problemen ovan: personer behöver inte bli omvalda, att höra om forskning och ta del av expertis är en del av processen, risken för korruption minskar eftersom alla i princip kan delta och allmänheten är själv med och tar fram förslag på reformer.

Det finns olika former av deliberativ demokrati där den mest kända troligen är medborgarråd. Det är en beprövad metod, inte ett ideal utan förankring i verkligheten. Medborgarråd har genomförts i många länder i olika frågor och i Sverige har bland annat Medborgarråd för klimatet genomförts på nationell nivå och Klimatrådslag genomförts av Klimatriksdagen på kommunal nivå i Borås, Sollefteå och Malmö. De här testen har visat att det är möjligt att genomföra medborgarråd i Sverige och att de råden kan enas om åtgärder som är mer långtgående än vad de valda politikerna i riksdagen beslutar om.

Dessutom visar olika studier att deliberativ demokrati kan minska polarisering som riskerar att skada demokratin allvarligt. En överblick ges i den här studien.

Det väcker frågan om hur deliberativ demokrati kan förverkligas som en bestående del av demokratin, i Sverige och världen.

Min hypotes: Vi behöver volym och oberoende.

Deliberativ demokrati behöver bli en levd erfarenhet för stora delar av befolkningen och det kräver att många medborgarråd och andra former av deliberativ demokrati genomförs.

De medborgarråd som genomförts visar att det är en realistisk metod. Men för att öka förtroendet för deliberativ demokrati behöver folk få uppleva den. Många personer behöver vara med i medborgarråd och liknande eller känna personer som har varit det. Alltså behöver många medborgarråd anordnas.

Utöver att många medborgarråd behöver anordnas så menar jag att de behöver vara oberoende av staten. För att verkligen kunna berika demokratin på nya sätt behöver medborgarråd vara fria att själva välja sina frågeställningar och forma sin egen uppfattning om frågor. Det betyder att de behöver organiseras utan att bindas av frågeställningar som staten fått definiera och att medborgarråden behöver legitimitet i egen rätt.

Det finns mycket mer att säga om detaljutformning med mera men här fokuserar jag på den större bilden.

Del 2 - Realisera deliberativ demokrati

För att förverkliga deliberativ demokrati i stor omfattning som dessutom är oberoende av staten behöver man bygga upp resurser och kapacitet att göra det. Att anordna medborgarråd är dyrt. De kräver experter, personal, rekrytering av deltagare och ersättning till deltagare om man ska få en representativ grupp där även personer som är skeptiska till en fråga, till exempel klimatåtgärder vill delta. Ersättning till deltagare möjliggör också för personer med olika ekonomiska förutsättningar att delta.

Den typen av resurser har inte jag eller klimatrörelsen i nuläget. Men vi har vana av att organisera människor och att anordna samtal är billigt. Med samtal menar jag här samtal som leds av en person som ser till att en respektfull ton hålls och att alla får komma till tals. Ett samtal har inte samma krav på att gruppen som deltar ska vara representativ för befolkningen men kan ändå bygga en kultur av respektfull dialog.

För att bygga kapacitet att anordna medborgarråd behöver vi börja med något som ligger inom vår kapacitet. Dessutom behöver det vi bygger gradvis öka sin kapacitet. Vi börjar med mycket små resurser och där kommer Isbrytarna in i bilden. Följande cykel kan användas.

Tanken är varje omgång i den här cykeln ökar kapaciteten att anordna fler samtal genom att fler personer involveras på fler orter och att erfarenheten att anordna samtal växer. När kapaciteten har ökat så kommer vi kunna börja arrangera medborgarråd, förslagsvis med början på lokal nivå till exempel enligt cykeln nedan.

Råden på lokal nivå bygger ytterligare erfarenhet och resurser som används för att arrangera nationella medborgarråd.

Upplägget kan förhoppningsvis leda till att Isbrytarna bygger kapacitet för lokala medborgarråd som i sin tur bygger kapacitet och förtroende för att anordna nationella medborgarråd.

Jag vet inte om det här är rätt sekvens av aktiviteter. Inom Isbrytarna har vi ungefär dubblerat antal samtalsledare från omgång 1 hösten 2025 till omgång 2 våren 2026. Just nu är flaskhalsen rekrytering av deltagare till Isbrytarnas samtal. Pengar behöver bli en del av sekvensen och det finns många designval att göra. Det är jag öppen med. Men den större bilden: att vi behöver bygga självförstärkande system som bygger upp kapacitet för deliberativ demokrati tror jag starkt på. Det bästa, troligen ända, sättet att ta reda på hur vi ska göra är att försöka.

En utveckling mot deliberativ demokrati är en vision för Sverige och världen som jag är övertygad om kan bli mycket viktig för att hantera samhällets kriser de kommande årtiondena. Just nu jobbar jag med Isbrytarna för att börja förverkliga den visionen.

Vi söker deltagare till samtalet i Stockholm 23/4 kl.18.00-21.00

Anmäl dig här

Tipsa gärna personer i din närhet om att vara med

Har du tankar om det större projektet att realisera deliberativ demokrati?
Skriv till mig så pratar vi vidare! Svara på mailet eller skriv till henrik.green93@gmail.com.

Resa till London

Sedan en vecka är jag hemma igen från en resa till London. Där var jag med på en aktivistkonferens för att prata om nästa steg i rörelsen tillsammans med personer från olika länder i Europa. Resultatet är att jag känner mer anspänning än på länge. Mycket kunniga personer har knutit kontakt och jobbar vidare på nästa steg för rörelsen.

Nu vet jag att det finns ett antal grupper i olika länder som ser behovet av att bredda sitt arbete bortom ett snävt klimatfokus för att möta krisen för vår civilisation. Olika grupper testar olika vägar. Några exempel är AI-säkerhet, jordbruk, bostadspolitik och beskattning av superrika. Huvudspåret som löper genom många av projekten är att lyssna till människor, involvera många och stärka demokratin genom att arrangera medborgarråd och samtal. Mycket nära det jag själv tänkt på de senaste åren. Nu kanske det händer!

Det fysiska mötet är mycket viktigt, kanske helt avgörande för en social rörelse. Att vi ser oss som ett vi med gemensam riktning är skillnaden mellan att vara individer som hoppas på en annan värld och en rörelse som försöker skapa förändringen som tar oss dit. De sociala banden och den tillit vi skapade under träffen gjorde att vi kunde vara både visionära och sårbara tillsammans. Träffen var inte utan friktion men till slut fanns plats för både strategi för att möta fascism och klimatkollaps och för att prata om hur vi kan ta hand om varandra och lyfta kvinnligt ledarskap. De två är sammantvinnade och jag ser det som ett styrkebesked att båda till slut fick utrymme.

Att vi träffades i London är väldigt logiskt. Aktivismen sitter djupt i staden, på Parliament Square står statyer av Mahatma Ghandi, Millicent Fawcett och Nelson Mandela. Aktivismen syns till och med i hur man rör sig i staden, en tunnelbanelinje heter ”Suffragette Line”. Stadens aktivism har också haft en avgörande inverkan på mitt liv. Här startade Extinction Rebellion som var min ingång i aktivismen. Här har Just Stop Oil gjort mängder av aktioner och bara det senaste året har tusentals hållit plakat mot terrorklassningen av Palestine Action, trots att de riskerar fängelse.

Jag hade inte varit den jag är idag utan det som hänt i London.

Staden är speciell för mig av andra anledningar också, jag har besökt staden vid flera tillfällen i olika åldrar och alltid fascinerats av myllret och en känsla av en stad utan slut. Den är som en virvel av kulturer, språk, historia, konst och människor från hela världen. I samma process som jag sa upp mig från mitt jobb som ingenjör för att organisera på heltid sökte jag, och fick, ett jobb i London. Jag tackade nej och jag står fast vid att det var rätt val. Men när jag nu rörde mig i staden fanns trots allt ett vemod i mig. I en annan version av mitt liv hade jag bott här.

Resan till London var den stora saken som hände den här månaden men inte det enda. Här är min vanliga rapport från mars.

· Isbrytarna
Arbetet med Isbrytarna, att anordnar samtal om framtiden mellan främlingar, fortsatte. Vi höll ett andra introduktionsmöte för samtalsledare, planerade för samtal och Järfälla var först ut med att arrangera ett samtal den här omgången. Jag träffade också en person från Danmark som fått höra om projektet och ville prata mer på djupet om samtal, klimatrörelsen och mina tankar bakom projektet.

· Förberedelser för London
En träff med personer från en rad länder kräver förberedelser och planering, det har jag arbetat med. Att resa till London med tåg är också en process, båda in- och utresa innehöll att jag oväntat fick spendera natten i Köln respektive Bryssel.

· Det våras för oljekris
Irans stängning av Hormuzsundet har lett till kraftigt höjda priser på fossila bränslen och kan till och med leda till brist i hela världen. Världen får ännu en extremt starkt signal på att beroende av fossila bränslen är en enorm risk även om man tänker bort klimatkrisen. Tyvärr verkar de flesta fortfarande inte förstå att klimatkrisen är ett hot mot mänskligheten, därför är det kanske nödvändigt att de får andra signaler. Makthavare i Sverige svarar med sänkt skatt på bensin istället för att storsatsa på förnybar energi och minskad energianvändning. Men det står fortfarande och väger vilket svar olika länder kommer ge, röster höjs även för tidigare otänkbara åtgärder som ransonering av fossila bränslen. Det är inte säkert att svaret på oljekrisen blir lika destruktivt som när Simona Mohamssons kramade sin värsta fiende och la sig platt för Sverigedemokraterna.

· Isbrytarna - delta i samtal
Delta i ett samtal om framtiden i Stockholm! Torsdag 23/4 kl.18.00-21.00. Vi som anordnar behöver er hjälp att skapa en grupp som inte känner varandra sedan tidigare. Har du någon som du tror skulle vilja vara med - tipsa gärna!

Mer information finns i anmälan.

Anmälan samtal Stockholm

Samtal anordnas också i Göteborg, Linköping, Malmö, Uddevalla, Västerås.

Vill du vara med där eller tipsa någon annan? Skicka ett mail till henrik.green93@gmail.com så sätter jag er i kontakt.

· Rättegång Bromma
Nästa vecka står jag inför rätta tillsammans med 16 andra aktivister efter en aktion mot privatjet på Bromma flygplats i september 2023. Två personer sprutade färg på terminalbyggnaden för privatjet. Polisen svarade med att gripa alla 17 personer på plats, inklusive mig, trots att jag var där som poliskontakt för att upprätthålla dialog mellan aktivister och polis. Vill du komma och lyssna är du varmt välkommen! Rättegången pågår 7-10/4 i Attunda tingsrätt och börjar kl. 09.00 varje dag. Kom i god tid så du hinner gå igenom säkerhetskontrollen innan kl. 09.

· Klimatmarsch Stockholm 16/4
En demonstration med ett brett nätverk av organisationer för en klimatpolitik i linje med vetenskapen. Samling 17.00 på Odenplan.

DEMONSTRATION: No Kings!
Över hela US demonstrerade uppskattningsvis 8 miljoner människor mot Trumps regim under parollen No Kings! Det är en enorm bedrift att samla så många och de är fler personer än den senaste No Kings-dagen. Jag vill också nämna Together som samlade en halv miljon i London i protest mot ytterhögern och För en human migrationspolitik som samlade tusentals på olika håll i Sverige för att människor ska få stanna i Sverige och fortsätta sina liv här trots Tidöregeringens hets att utvisa dem. Stora folksamlingar är möjliga. Nästa gång, var med du också.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 3500 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter juni i år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Vill du bidra till min Londonresa?
Swisha till 076 8398197

· Förarbete Isbrytarna
Omgång 2 av samtal om framtiden närmar sig snabbt! Igår genomfördes introduktionsmöte nr 1 med 11 deltagare från både stad och landsbygd. En hel del arbete har gått in i att förbereda det med inbjudningar, tydlig information och upplägg för att ta emot nya samtalsledare.

Nästa vecka finns en ny chans till intromöte. Anmälan finns under inbjudningar längre ned i brevet.

· Nordisk strategikonferens
Jag var på strategikonferens med Nordic Climate Justice Coalition, NCJC, som samlar organisationer från de nordiska länderna. Att delta gav en rejäl dos energi. Hängivenheten till en bättre värld och att vara tillsammans med andra som jobbar för en sådan värld är en viktig påminnelse om att vi inte är ensamma.

Jag och fortsatte vårt arbete med strategi för rörelsen genom att hålla en workshop om storstrategi och delta i flera samtal om en större strategi för den nordiska rörelsen. Det var upplyftande att föra de samtalen i en grupp med hög strategiska nivå och många djupa erfarenheter. NCJC är en imponerande organisation!

· Plan för 2026
Min plan för det kommande året är ute. Det största skiftet är att jag utvidgat vad jag jobbar med till krisen för den mänskliga civilisationen, det handlar nu uttryckligen om mer än klimatkrisen. Den är avgörande men kan inte separeras från en växande högerextremism. Som vissa har påpekat är det ett skifte till en ännu större uppgift och det är sant. Uppgiften är mer komplex än någonsin men om vi inte uttalar tydligt var vi befinner oss är det mycket svårt att hitta en väg ut.

Läs planen här

· Klimatkrisen eskalerar i tystnad
Framstående klimatforskare varnade i en artikel för att vi snabbt närmar oss tippningspunkter där jordens uppvärmning blir självförstärkande och mer extrem än de värsta scenarion som vanligtvis används samtidigt som få är medvetna om detta. I den mån media rapporterade var det som en nyhet som alla andra, snabbt ute ur flödet.

Samhället befinner sig i en fas utan samtal om den stora katastrofen. Jag känner det också i mig själv, som en distans från verkligheten. Vad finns att säga? Forskare varnar för civilisationens undergång igen och alla är tysta. Domedagsprofetior börjar sammansmälta med vetenskapen. Vissa stunder känner jag mig som en ensam galning som vill ställa mig på ett torg och gorma om slutet. Inget fastnar ändå i det offentliga samtalet.

Men sådana faser passerar. Det har hänt i en annan fråga den senaste tiden. Den svenska regeringens utvisningspolitik har börjat väcka starka protester, vrede och avsky. Att människor är människor, att de förtjänar trygghet och möjlighet att skapa sig ett bättre liv i Sverige har varit i stort sett frånvarande i samhällsdebatten. Nu blossar det upp. Stor skada har redan skett men det finns i alla fall en öppning mot mer humanism och rimlighet.

Tystnaden som omgärdar klimatkrisen kommer också den att brytas förr eller senare. Tills tystnaden bryts behöver vi använda nya vägar att organisera oss för att förändra samhället.

· Bli en isbrytare – var med och stärk demokratin
Ett sådant initiativ till en ny väg mot förändring är Isbrytarna. Vi anordnar respektfulla samtal mellan främlingar som ett grundarbete för demokratin.

Du behövs som samtalsledare: ett uppdrag där du tillsammans med andra arrangerar ett samtal på din ort. Nästa tillfälle för introduktionsmöte är 4/3 kl. 19.00-20.30. Mötet är till för dig som vill arrangera ett samtal där du bor eller för dig som bara är intresserad av att höra mer om projektet.

Anmäl dig här

SEGER: Terrorklassningen av Palestine Action förklaras olaglig
Högsta domstolen i Storbritannien slog fast att terrorklassningen av gruppen allvarligt inskränker yttrandefriheten och rätten att protestera. De framstår som absurt att tusentals personer är misstänkta för terrorbrott för att de hållit i skyltar till stöd för gruppen. Folkmord är ett fruktansvärt brott. Att göra motstånd mot folkmord borde inte vara det och så ser det faktiskt ut att bli. Regeringen har sagt att de ska överklaga domen. Men för nu: fira att demokrati och yttrandefrihet har segrat!

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 3500 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter juni i år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

En gammal värld är på väg att falla samman. Men resultatet behöver inte bli fascism, jag tror att det finns vägar mot medmänsklighet. Utmaningen är att hitta dem och vandra dem. Det är mycket jag inte vet men jag är fast besluten att försöka. Vill du följa med?

Här är min plan för 2026.

Mål för året

• Arbeta med en grupp för att driva på nästa steg i rörelsen

  • Arbeta i en grupp som jobbar med ett mobiliserande projekt för demokratisk hantering av civilisationskrisen

• Personlig ekonomi i balans

  • ±0 kr/månad senast juni 2026

Situationen

Världen

Huvudscenariot är att jorden passerar 2°C uppvärmning under de kommande årtiondena, att tippningspunkter passeras och att stora delar av jordens befolkning dör av svält, sjukdomar och uttorkning i ett klimat som inte längre kan bära den mänskliga civilisationen som vi känner den. Detta samverkar med att andra planetära gränser överskrids.

Fascismen växer i världen och lierar sig med de stora techbolagen. De som avviker från fascismen brännmärks som extremister.

Tillsammans utgör dessa hot en kris för vår civilisation. De stora, etablerade partierna misslyckas med att svara an på krisen och stöttar antingen status quo, som leder till kollaps, eller fascism, som leder till fascismens fasor och kollaps. En annan väg är möjlig.

Möjligheten vi har är en folkrörelse som spänner över världen och bygger tillräcklig makt för att förverkliga ett samhälle där vi respekterar varandra, bibehåller vår medmänsklighet och anpassar vår civilisation till den planet vi bor på. Att förverkliga denna möjlighet är vår tids stora utmaning. Oddsen är emot oss, insatsen kan inte vara högre, men chanserna att leva ett meningsfullt liv finns överallt omkring oss. Vilken tid att leva i!

Rörelsen

Nästa steg i rörelsen behöver innehålla mer än klimat. Klimat och demokrati är min bästa gissning för att möta fascismen. Rörelsen behöver bli mycket större och mer välorganiserad. Vägen dit går genom att lyssna till människor utanför rörelsen, samarbeten mellan befintliga grupper och genom att ena människor bakom en långsiktig vision.

För att ta nästa steg måste rörelsen arbeta med både konstruktivt (alternativbyggande) och disruptivt (störande) motstånd, men med en resursförflyttning mot konstruktivt motstånd. Det innebär att rörelsen behöver bygga alternativa system för materiella basbehov som mat, vatten och energi och för gemensamt beslutsfattande. Om dessa system finns på plats ökar möjligheterna för samhället att svara an på de kriser och chocker som kommer drabba oss allt hårdare utan att auktoritära krafter utnyttjar kriserna för att ta över makten i samhället.

Denna förflyttning tar oss mot nätverk av många organisationer och bort ifrån isolerade organisationer som på egen hand försöker göra allt som behövs.

Rörelsen behöver arbeta mer i några avgörande riktningar:

• Förnyad demokrati genom till exempel medborgarråd. Börja på lokal nivå och skala upp till nationellt. Hitta vägar för medborgarråd att bli en del av demokratin.

• Materiella basbehov genom att fylla behov av saker som mat, energi och boende.

• Samverkan mellan olika delar i rörelsen. Skapa nationella och internationella nätverk med grupper som är redo att jobba gemensamt. Ha gemensamma träningar och utbyta erfarenheter om vad som varit framgångsrikt och inte.

• En vision för samhället som kan utgöra en motpol till fascismen.

• Förmåga till storskaligt civilt motstånd genom exempelvis strejker eller blockader.

Mitt arbete

Mitt arbete indelat efter mina två mål för året.

Mål 1: Grupp för nästa steg i rörelsen

Mitt arbete lider av att jag inte har en stabil grupp som är min bas i rörelsen. Att göra så mycket av mitt arbete ensam är inte hållbart för mig och försämrar mina möjligheter att bidra till rörelsen. Det är bara tillsammans med varandra vi kan bli tillräckligt kraftfulla för att påverka samhället.

Uppgifter för att nå målet

• Strategi
  Arbetet fortsätter för att tillsammans med andra ta fram och sprida strategier för att lyckas ta nästa steg för rörelsen. Mitt bidrag är:

  • att jobba med uppstarten av ett internationellt nätverk som förhoppningsvis kommer att samla en mängd organisationer utifrån den analys jag beskriver ovan.

  • att fortsätta diskussionen om strategi i rörelsen. Jag har redan varit med och genomfört strategiworkshops för den svenska och den nordiska klimatrörelsen.

• Nätverk
  Jag behöver bli bättre på att prata med människor utanför min närmsta krets. Det finns ingen chans att klimatrörelsen eller någon annan isolerad grupp kan klara av den uppgift vi står inför. Framförallt behöver jag nå människor utanför klimatrörelsen och låta dem påverka mig och mina val. De har kunskap, resurser och erfarenheter som jag inte har på egen hand.

  • Vilka tips har ni för att nå ut till nya grupper? Finns det grupper som tänker på liknande sätt som jag gör? Hör av er och ge mig era bästa tips!

• Praktik
  En strategi som inte kan omsättas i verkligheten är inte mycket värd. Därför behöver vi praktisera vår strategi, testa den och ta lärdom av försöken: följ de riktningar som ger resultat, lämna de som inte fungerar.

  • Mitt första test är av dialog som bas för motstånd genom Isbrytarna: kan samtal om framtiden utgöra en grund för att arrangera medborgarråd? Det avgörande blir hur många som vill vara med och arrangera och hur det går att rekrytera deltagare till samtalen.
    
    Anmäl dig till intromöten för att arrangera samtal här:
    

    Anmälan

  • Jag letar också öppningar för att organisera runt materiella basbehov. Ett exempel på ett spännande projekt är Matupproret.

Mål 2: Personlig ekonomi i balans

Jag behöver 4000-5000 kr/månad till för att vara långsiktig. På några års sikt skulle jag gärna vilja ha lön och inte vara (helt) beroende av gåvor eftersom det sättet att leva ställer mig utanför många av de etablerade strukturerna i samhället.

Jag klarar mig under ca. 6 månader med nuvarande intäkter och utgifter.

Uppgifter i prioriteringsordning för att nå målet

• Löpande fundraising - Jobba med fundraising genom nyhetsbrev och nätverk

• Brödjobb - Söka lönejobb

• Fundrasingprojekt - Begränsade insatser för att dra in pengar

  • Söka stipendier

Principer

• Bredda min cirkel - Söka engagerade personer utanför min närmsta cirkel. Tacka ja till inbjudningar.

• Glädje - Omfamna glädje där den finns.

• Sårbarhet - Våga visa min sårbarhet.

• Ödmjukhet - Uppgiften är enorm, det är mycket jag inte kan och jag behöver andra. Det är bara tillsammans vi har en chans.

Ditt bidrag

Du behövs i det här arbetet. Vi kan bidra på olika sätt som alla är värdefulla. Här är tre möjligheter att bidra:

Donera
Hjälp mig betala för mina levnadskostnader. Det bästa för mig är att få återkommande donationer så att jag kan planera min ekonomi. Svara på det här mailet så berättar jag hur du gör för att donera regelbundet.

Vill du bidra med en engångsdonation?
Swisha till 076 8398197

Delta i Isbrytarna
Var med i nästa omgång och arrangera ett samtal om framtiden där du bor.
Anmäl dig till introduktionsmöte 25/2 eller 4/3 här:

Anmälan

Hör av dig
Har du tankar om nästa steg för rörelsen? Jobbar du med liknande projekt?
Skriv till mig genom att svara på mailet eller skicka ett mail till henrik.green93@gmail.com

Syftet med mina planetrapporter är samma som tidigare: att berätta om mitt arbete och dela de viktigaste händelserna som påverkar arbetet för en planet vi kan leva på. Planetrapporterna kommer en gång i månaden.

Nytt för i år är att jag slår ihop flera av de kategorier jag använt tidigare till spaningar, från omvärlden och sociala rörelser. Anledningen är dels att jag vill försöka skriva mer kärnfulla rapporter och dels att kategorier som positivt och negativt inte kan fånga dynamiken att en negativ händelse också är en möjlighet att vinden i samhället vänder för att undvika fler händelser av samma typ. Nytt är också att jag ska försöka dela inbjudningar till händelser i rörelsen i varje nyhetsbrev - vi behövs alla på de sätt vi kan bidra.

Hoppas ni kommer tycka om ändringarna. Stort tack för att ni läser, kommenterar och svarar! Det betyder mycket.

Dags för månadens rapport.

· Workshops om strategi för sociala rörelser
Vår värld blir allt mer kaotisk och vi behöver kunna lyfta blicken längre än det senaste galna politiska beslutet eller den den senaste katastrofen. Det är en anledning till att strategi är viktigt. Därför är jag glad att så många från olika organisationer deltog på de tre workshops om strategi som jag och tagit fram. Ca. 40 personer har fått ta del av kunskap som jag inte hade när jag började som aktivist. Vem vet vilka tankeprocesser den kunskapen sätter igång.

· Uppstart
Början av året har präglats av uppstart: att komma in i ett nytt internationellt projekt, att planera för nästa steg av samtal om framtiden och starta igång workshopserien om strategi. Jag har också flyttat tillbaka till Stockholm från Göteborg. Uppstart även där.

· Plan för 2026
Jag har gjort en plan för mitt kommande år där jag slår fast mina prioriteringar och mina mål som aktivist. Planen publiceras snart i det här nyhetsbrevet.

· En glimt av Golfströmmens kollaps?
Januari har varit mycket kallt i Skandinavien. I Göteborg var det snökaos och det mesta inställt under några dagar. Kylan har fortsatt och en tanke har följt mig genom månaden: kanske är det så här det ser ut när Golfströmmen kollapsar, som forskare varnar för. Folk försöker gräva fram sina bilar, förundras över kylan och njuter av möjligheten till vintersport ett tag, tills de inser att det inte längre går att odla mat i Sverige. När den svenska befolkningen då behöver fly söderut för att överleva kommer vi ångra att vi inte längre släpper in människor på flykt i Sverige. Vem ska vilja rädda oss?

· En ny världs oordning presenterar sig
Trumps hot mot Grönland fick hela Europa att kippa efter andan, speciellt ledare som upprepat om och om igen att USA är en stabil allierad när alla ser att det inte stämmer. Trumps USA har också kidnappat Venezuelas diktator Maduro för att komma åt landets olja. Trumpregimens egen polisstyrka ICE skjuter ihjäl människor på gatorna i USA och Irans militär skjuter ihjäl tusentals människor som protesterar. I Storbritannien släpps till slut en underrättelserapport som regeringen där försökt stoppa. Rapporten varnar för att ekosystem kan börja kollapsa inom de kommande tio åren och att Storbritannien kommer få svårt att säkra mat till sin befolkning när klimatkrisen och förstörda ekosystem sänker världens skördar.

De goda nyheterna är att människor under press kan göra fantastiska saker. Se bara på alla de i Minneapolis som gjort motstånd mot ICE på alla möjliga sätt de senaste veckor samtidigt som de hjälpt människor som inte vågar sig ut på grund av ICEs närvaro. Vi har mycket att lära av dem.

· Bli samtalsledare – var med och stärk demokratin
Vi behöver kunna samtala med varandra och hitta gemensamma lösningar på våra problem. Ett sätt att börja bygga upp den förmågan är att anordna respektfulla samtal mellan främlingar. Det är precis det vi gör med Isbrytarna när vi arrangerar samtal om framtiden. Under hösten genomförde vi en första omgång samtal på flera orter i Sverige. Nu har arbetet börjat med att arrangera nästa omgång och vi vill bli fler!

Du behövs som samtalsledare, ett uppdrag där du tillsammans med andra arrangerar ett samtal på din ort. Två tillfällen för introduktionsmöten finns redan: 25/2 och 4/3, kl. 19.00-20.30

Anmäl dig här

· Aurora stämmer staten igen - gå i demonstrationen
Den 6/2 anordnar Auroramålet en demonstration i samband med att de lämnar in en ny stämning av den svenska staten. Samling 14.00 på Mynttorget i Stockholm.

FRÅGA: Ska jag sluta kalla mig klimataktivist?
Att kalla mig klimataktivist skaver lite för mig. Jag ser allt tydligare att klimat bara är en facett i en kris för den mänskliga civilisationen. Men vad gör det med min roll? Vad ska jag kalla mig? Människorättsaktivist är en möjlighet men jag är fortfarande starkt förankrad i den planetära krisen. Har ni några idéer?

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 4000 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter juni nästa år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Har du andra tips på hur jag kan försörja mig – skriv gärna till mig.

• Plan för 2026

  Jag har gjort en plan för mitt arbete under nästa år. Den har två huvudriktningar:

  
  1. Nästa steg för rörelsen

  Arbeta med en grupp för att driva på för demokratisk hantering av den planetära krisen. Om vi vill hejda klimatkrisen behöver vi hejda högerpopulismen och fascismen som samverkar med den. Jag tror att det innebär att en resursförflyttning mot konstruktivt motstånd, alternativa sätt att uppfylla behov i samhället, behöver ske. Att enbart göra aktioner är inte tillräckligt eftersom rörelsen idag är för liten för att ge tyngd bakom en radikal spets. Exakt hur är under utveckling i rörelsen. Några gissningar på hur det konstruktiva motståndet skulle kunna se ut är:

  - förnyad demokrati genom medborgarråd som kan svara an på samhällets utmaningar. Börja på lokal nivå och skala upp till nationellt.

  - säkra materiella behov som mat, energi och boende.

  - formulera en vision för samhället som kan utgöra en motpol till fascismen

  
  2. Personlig ekonomi i balans, ±0 kr/månad senast juni 2026

  Det innebär att jag behöver 4000-5000 kr/månad till för att vara långsiktig i mitt arbete i rörelsen. Vill du stötta mig så jag kan betala för boende, mat och andra nödvändiga utgifter? Svara på det här mailet så berättar jag hur.

  
  Två av de mer konkreta projekten jag jobbar med är Isbrytarna och strategiworkshops. Mer om de nedan.

• Utvärdering av Isbrytarna

  Den första omgången av samtal om framtiden inom ramen för projekt Isbrytarna är utvärderat. Energi finns och lärdomar har dragits. Det blir en fortsättning av projektet och i början av nästa år hålls ett möte om nästa steg. Mer info kommer.

• Workshopserie: Strategi för sociala rörelser

  Sociala rörelser har alltid varit viktiga för att bryta förtryck och skydda människor mot makthavare som inte respekterar dem. Vi behöver lära av varandra för att göra motstånd och kämpa för en bättre värld.

  
  ANMÄL DIG HÄR

  

  Mer info om träffarna finns i anmälan.

  Sprid inbjudan till dina vänner och kollegor som jobbar med samhällsförändring. Vi hoppas att många perspektiv och olika grupper kommer finnas bland deltagarna.

• Delseger i Norge

  Det norska miljöpartiet har som del av regeringsförhandlingarna lyckats få till en omställningskommission för den norska oljan. I augusti deltog hundratals aktivister i aktioner i Norge med krav på att en utfasningsplan för oljan tas fram. Att det nu händer efter att miljöpartiet klarade riksdagsspärren för första gången visar att aktivism gör skillnad. Läs min rapport från aktionerna och resan till Norge här.

  
  Från Extinction Rebellion i Norge fick vi ett meddelande om segern. Där stod bland annat:

  
  ”The Green Party brought our demand “PHASE OUT NORWAY/PLAN FOR UTFASING” to the negotiations and refused to back down. The result was better than we dared to hope for: the parties signed an agreement to establish an oil transition commission! Specifically, this means:

  • The premise of the commission is to reduce oil activity

  • The commission will have members from both environmental and union organizations.

  • A citizens’ assembly with ordinary citizens will be involved.

  • The impact of the EU’s climate target of a 90% reduction in emissions by 2040 on Norway must be examined.

  • The risks of continuing oil exploration must also be assessed.”

• 4 000 miljoner döda i klimatkrisens spår

  Två tyska vetenskapssällskap varnar i ett gemensamt uttalande för 3°C uppvärmning till 2050. De säger att trenden under de senaste åren talar för att världen ligger nära IPCCs värsta scenario och att allt mer tyder på att den globala uppvärmningen accelererar. Risken finns att det skulle innebära mer än 4 000 miljoner döda. Den siffran kommer från den riskanalys som universitet i Exeter och den brittiska försäkringsindustrin publicerade i januari 2025. Jag har inte lusläst rapporten och osäkerheten är så klart extrem, men deras bedömning i Appendix I säger att mer än 4 000 miljoner människor beräknas dö vid en uppvärmning på 3°C eller mer år 2050.
  
  År 2050 är jag 57 år, yngre än mina föräldrar är idag, om jag lever då.

• Medierna sviker världen

  Vem säger det? Peter Alestig, klimatkorrespondent på DN skriver det i en av sina senaste texter. Det är modigt att som journalist erkänna att medierna sviker människor när de prioriterar ned klimatkrisen. Krisen förvärras snabbt och människors intresse är stort, ändå skär redaktionerna ned på bevakningen.

• Hungerstrejkande i Storbritannien riskerar att dö

  Ett antal personer i Storbritannien hungerstrejkar i brittiska fängelser där de suttit i över ett år utan att dömas efter direktaktioner mot Elbits vapenfabriker som tillverkar vapen till Israels folkmord i Gaza. Några av dem har hungerstrejkat i mer än 40 dagar och deras tillstånd börjar bli kritiskt, de riskerar att dö. Regeringen vägrar att ingripa. Amnesty UK säger i ett uttalande:

  “Make no mistake: this disgraceful state of affairs stems from the gross misuse of counter-terrorism powers.” 

• Nytt momentum för att beskatta extremrika?

  Miljöpartiet och Vänsterpartiet har nyligen annonserat att de vill beskatta extremrika i Sverige för att frigöra resurser till samhället. Det ligger nära vad Ta tillbaka framtiden kampanjat för under 2025. I Storbritannien har en ny kampanj: Take Back Power startats med kravet att ett medborgarråd ersätter House of Lords. Deras huvudbudskap är ”Tax the rich”. Take Back Power följer på Just Stop Oil som tidigare i år avslutade sina aktioner. Tidigare har undersökningar visat att en stor majoritet i många länder är för förmögenhetskatt. Hur lång tid kommer det ta för något av detta att bli politik?

• Vad vill du läsa mer om nästa år?
  Svara på det här mailet om du har tankar på vad jag borde skriva mer om nästa år. Du kanske har någon höjdpunkt från mina nyhetsbrev under året? Jag vill skriva det som är sant mot mitt arbete på ett sätt som når er. Jag är väldigt glad att ni följt mig här under året!

• 1.5% av världens BNP räcker!

  I en ny rapport, Global Environment Outlook från FN återupprepas de extrema risker vi har till följd av den planetära krisen. Men det finns också en uppskattning om att 1.5% av världens BNP skulle räcka för att kraftigt begränsa riskerna. Det kan jämföras med NATO-ländernas mål om att lägga 5% på försvar. Ska vi lägga 1.5% på risker vi med stor säkerhet vet kommer realiseras eller 5% på risker vi inte vet om de kommer realiseras?

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. Under 2025 har jag djupdykt i strategi för sociala rörelser, experimenterat med dialog och samtal med personer utanför klimatrörelsen och sökt efter nästa steg för rörelsen.

Under 2026 vill jag:

1. Vara med och bygga upp nästa våg i rörelsen genom att söka och testa nya möjligheter.

2. Stärka rörelsen genom att dela min erfarenhet och kunskap med fler som organiserar i sociala rörelser.

För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 4500 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter april/maj nästa år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

• Workshopserie: Strategi för sociala rörelser

  Sociala rörelser har alltid varit viktiga för att bryta förtryck och skydda människor mot makthavare som inte respekterar dem. Vår tid är full av kriser: demokratin är hotad, krig rasar, rasism styr samhällsutvecklingen, klimatet kollapsar. Vi behöver lära av varandra för att göra motstånd och kämpa för en bättre värld.
  

  Därför bjuder jag och Veronika in dig och din grupp till en serie workshops om strategi för sociala rörelser. Vi har sammanställt vad vi lärt oss under de senaste fem åren av intensivt organiserande.

  ✅⏩ ANMÄL DIG HÄR

  Träffarna hålls digitalt följande dagar.

  20/1 kl. 18.30 - 20.30

  27/1 kl. 18.30 - 20.30

  3/2 kl. 18.30 - 20.30
  

  Sprid inbjudan till dina vänner och kollegor som jobbar med samhällsförändring. Vi hoppas att många perspektiv och olika grupper kommer finnas bland deltagarna.

• Scenarier, resurser och nästa steg

  Arbetet med nästa steg för rörelsen har intensifierats i november. Jag har gjort en scenarioövning och tänkt på samhället, rörelsen och mig själv år 2035. Jag har försökt identifiera rörelsens resurser och satt samman dessa med mina tankar om var rörelsen behöver gå härnäst. Nästa steg kommer se annorlunda ut än det vi är vana vid. Jag har några mycket spännande möten de kommande veckorna som kan bli viktiga steg på vägen.

• Texter om tro och tvivel

  Under november avslutade jag serien En tid av sönderfall med en text om andlighet och jag firade 3 år som heltidsaktivist genom att skriva om tro och tvivel. Det var ovant men mycket givande att närma mig dessa ämnen. Jag ser serien och texten om tro och tvivel som de viktigaste texterna jag skrivit hittills och jag hoppas du vill läsa dem om du inte redan gjort det.
  

  1. Realism

  2. Makt

  3. Strategi

  4. Andlighet

• Respons på mina nyhetsbrev

  Tack till alla er som reagerat, kommenterar och skrivit till mig efter mina senaste nyhetsbrev. Det har varit mycket givande att höra era tankar och prata med flera av er. Det är väldigt fint att ta del av era tankar och höra vad texterna givit er.

• Strejk i Italien

  En mindre fackförening genomförde en generalstrejk under 24 timmar mellan 27 och 28 November i protest mot den italienska regeringens budget och dess stöd till Israel. Det är glädjande att människor använder kraftfulla metoder när folkmord begås och mänskliga rättigheter kränks. När den svenska rörelsen genomgår en tuff period blir det också en viktig påminnelse om att läget är annorlunda på andra platser. För att genomföra en generalstrejk måste rörelsen vara stark. Det kan den bli här också och det kommer mer i Italien: den 12 december har Italiens största fackförening utlyst strejk.

• COP30

  Ännu ett möte fyllt med välskrivna tal och tusentals oljelobbyister som misslyckas totalt med att sänka utsläppen av växthusgaser och fasa ut fossila bränslen. Inga beslut om bindande mekanismer och oljestaterna bromsar alla meningsfulla överenskommelser. Röster höjs för att det är dags att lägga ned de här mötena.

• Värmeböljor dödar en person i minuten

  I en ny rapport från The Lancet beskrivs kopplingen mellan klimatkrisen och hälsa. Bland annat har antalet döda i värmeböljor nått över 500 000 personer årligen, ungefär en person i minuten. Det är en ökning med 63% sedan från perioden 1990-1999.

  
  Som om inte det var nog har vi alla andra effekter av klimatkrisen. Ett exempel från november är att mer än en miljon hem i Asien förstörts och tusentals dött i översvämningar.

• Flera fängelsedomar mot aktivister i Sverige

  Tre aktivister har dömts till fängelse för aktioner med Återställ våtmarker för två olika aktioner: mot privatjet på Bromma flygplats och på Finlands ambassad. Jag kommenterar domarna med ett citat från Michel Forsts, FNs specialrapportör om miljöförsvarare. I en rapport 2024 skrev han:

  The repression that environmental activists who use peaceful civil disobedience are currently facing in Europe is a major threat to democracy and human rights. The environmental emergency that we are collectively facing, and that scientists have been documenting for decades, cannot be addressed if those raising the alarm and demanding action are criminalized for it. The only legitimate response to peaceful environmental activism and civil disobedience at this point is that the authorities, the media, and the public realize how essential it is for us all to listen to what environmental defenders have to say.

  
  Det är lika sant idag som det var då.

• Är detta början på slutet för fossila bränslen?

  Troligen det mest spännande som hände under COP30 var att en stor grupp länder gick samman och sa att de kommer arbeta för att fasa ut fossila bränslen utan att söka konsensus med alla världens länder. De bildar en villigas koalition som består av länder från både globala syd och globala nord och en första konferens hålls i Colombia i April 2026. Kan det här kan vara början på ett skifte i den globala klimatpolitiken från att de som vill bromsa mest får styra till att resten av världen sätter fart och gör sig av med fossila bränslen?

• 3%!
  I en opinionsundersökning för SVT svarade endast 3% av de tillfrågade att de har mycket stort förtroende för att Sveriges politiker kommer genomföra klimatpolitik som ligger i linje med Parisavtalets 2-gradersmål. Samtidigt svarar 42% att det är mycket viktigt att Sveriges utsläpp sjunker varje år för begränsa den globala uppvärmningen. Det är ett enormt underbetyg till Sveriges politiker och det måste finnas sätt för rörelsen att utnyttja detta. Fossillobbyn och högerextrema krafter försöker få det att se ut som att folk inte vill ha klimatpolitik. Det är inte sant. Vi behöver hitta sätten att omvandla det i förändring.

Jag arbetar heltid med att organisera sociala rörelser. Under 2025 har jag djupdykt i strategi för sociala rörelser, experimenterat med dialog och samtal med personer utanför klimatrörelsen och sökt efter nästa steg för rörelsen.

Under 2026 vill jag:

1. Vara med och bygga upp nästa våg i rörelsen genom att söka och testa nya möjligheter.

2. Stärka rörelsen genom att dela min erfarenhet och kunskap med fler som organiserar i sociala rörelser.

För att göra det behöver jag betala för boende och mat. Min senaste prognos säger att jag behöver öka mina intäkter med ungefär 4500 kr per månad för att fortsätta som heltidsaktivist efter april/maj nästa år.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Våra liv är större än den materiella världen. De innehåller drömmar, kärlek, tro och mystik. Detta större än det materiella väljer jag att kalla andlighet och det är något som spelar stor roll i civilt motstånd. En rörelse av motstånd är inte bara en mekanisk funktion av antal deltagare. Det är en omvälvande händelse för individer och en sammanslutning av livsöden. Sociala rörelser går i vågor och pendlar mellan låg aktivitet när hopplöshet hotar och hög aktivitet när övertygelsen om stora förändringar frodas. Andlighet finns i båda dessa faser, den kan ge oss resiliens att orka fortsätta när rörelsen är i en låg period och explosiv drivkraft i intensiva perioder.

Religion är en form av det jag kallar andlighet men jag är i första hand intresserad av det som händer inom och mellan människor: övertygelse, hopp och hopplöshet, gemenskap och mening. Andlighet är ett ämne som förekommer sparsamt i de texter som Gene Sharp har skrivit och sammanställt. Men jag tror det är så avgörande att jag ägnar en hel text åt ämnet.

Som i de andra texterna i serien En tid av sönderfall kommer jag först sammanfatta vad de texter jag läst säger om ämnet och sedan ge min syn på vad det innebär i vår tid av sönderfall. Till den här texten är jag själv som avsändare. Förhoppningsvis får vi läsa Veronikas tankar om andlighet i motstånd vid ett senare tillfälle.

Revolutionens ande

Vi kommer aldrig, emot alla odds, initiera storskalig förändring av samhället utan att våga ge oss ut i det okända. Något måste få en människa att påbörja kampen för frigörelse. Ofta byggs det upp ett kvävande tryck av orätt i världen som till slut kräver ens ingripande och den emotionella drivkraften i sociala rörelser är alltid viktig. I en glödande passage skriver Gene Sharp om anden i revolutionen:

“In any revolutionary situation something intangible is present which is difficult to analyze objectively. It is even more difficult to produce this intangible element by careful analysis and rational decision.

It is a spirit of a people rising against conditions which they can no longer tolerate and at the same time remain true to themselves, their beliefs, and their dreams of the future. It is the willingness at a given moment to stake all against odds which cannot be calculated, lest the intellect decree against the heart which is fundamentally the creator of revolutions. It is the courage to strike the first blow for freedom while others stand waiting for a sign. It is the willingness to go on, knowing, if one counts the odds, that one cannot win. It is a person willing to die for a future that only others will see.”
- Gene Sharp, Social Power and Political Freedom

Det är ett citat som fångar situationen väl och är extra kraftfullt eftersom det omges av hundratals sidor om analys, rationella övervägande och råd för effektivitet. Sharp säger här uttryckligen att vi kan inte förlita oss enbart på strategi. Att göra det riskerar att försätta oss i en situation där ingen någonsin agerar för att bryta förtryck. Samtidigt kan vi inte förlita oss enbart på andlighet, vi kan inte ersätta strategi med blind tro utan att kraftigt riskera att våra ansträngningar inte leder oss mot de mål vi säger oss kämpa för. Sharp skriver att det är otillräckligt att säga att man ska göra det som är moraliskt “rätt”. Det som är “rätt” kan vara att göra maximalt motstånd mot ondska och då kräver ens moraliska skyldighet att man försöker bedriva motståndet genom medvetna val baserat på analys.

Det vi behöver är en syntes av hjärta och hjärna, ande och analys.

Rädsla och frigörelse

Det andra ämnet som Sharp skriver om som kan sorteras under andlighet är rädsla och frigörelse från rädsla. Eftersom civilt motstånd kommer att mötas av repression från makthavarna är att kontrollera rädsla och agera trots rädsla är mycket viktigt. Anledningen är att politisk makt ytterst bygger på lydnad och att repression är en sista åtgärd för att upprätthålla lydnad genom att skapa rädsla.

Det funkar så här. När någon inte lyder makthavaren så är dess källor till makt sinande, auktoriteten är urholkad och immateriella faktorer inte starka nog. Då kommer sanktioner, som böter eller fängelse, att användas. Men ett straff kommer inte i sig själv att säkerställa lydnad. Det makthavaren hoppas på är att sanktionerna ska skapa rädsla för framtida sanktioner och att den rädslan kommer skapa lydnad hos andra.

Men om människor fortsätter att vägra lyda trots repression så förlorar repressionen sin effektivitet. Det är mycket kostsamt för ett land att använda repression, till exempel finns det bara ett begränsat antal platser i fängelse och vad händer när de är fulla? Dessutom riskerar repression att slå tillbaka mot makthavaren. Därmed blir hantering av rädsla central för att kunna fortsätta motståndet trots repression och skära av sanktioner som källa till makt.

Den viktigaste grundregeln när det kommer till repression är att fortsätta motståndet trots repression. Deltagarna behöver därför förberedas på att repression kommer att ske och stor vikt behöver läggas vid att kontrollera rädsla för repression.

I texterna finns ett antal riktlinjer och metoder för att minska rädsla eller hantera den.

• Bygg förtroende för att icke-våld är effektivt och att saken är värd att kämpa för.

• För varje enskild aktion, berätta varför den ser ut som den gör och hur den bidrar till den större kampen.

• Delta i motståndet - rädsla lättar gradvis och att delta i aktiviteter med lägre risk kan göra en redo för att ta nästa steg.

• Visa att brutalitet och repression inte leder till att motståndet viker sig.

• Ledare bör antingen själva stå i fronten av en demonstration eller tydligt förklara varför hen inte gör det och vilka andra viktiga uppgifter hen behöver göra.

• Planera för att ingen ska känna sig ensam under en aktion, det kan vara fysiskt genom att stå nära varandra eller hålla händer, eller symboliskt genom sånger eller färger.

• Under en aktion bör alla deltagare få en uppgift och få veta varför den uppgiften är viktig.

• Skapa en kultur där alla accepterar att rädsla är normalt och inte ett tecken på feghet.

Genom att agera trots rädsla kan människor upptäcka att rädslan går att hantera eller bära tillsammans. Att folk upptäcker att de faktiskt kan agera för förändring kan ge en stark känsla av frigörelse och kraft.

I vår tid av sönderfall möter vi redan osäkerhet, lidande, rädsla och sorg. Vilka känslor som dominerar beror på vilka vi är och hur utsatta vi är av krisernas konsekvenser. I Sverige är det för många en fråga om vad som kommer gå förlorat i framtiden, i andra länder dör många människor redan idag i klimatdrivna extremväder eller drabbas brutalt av olika former av förtryck. Många människor skadas och dör idag, många fler kommer skadas och dö imorgon. Primärt kommer de människor som drabbas ha gjort mycket lite för att förstöra jordens ekosystem. Så ser verkligheten ut.

Men det finns också en möjlighet att i motståndet möta motsatta känslor till allt det negativa som vår tid för med sig. Det kommer finnas möjligheter till samhörighet, extas, tacksamhet och mening.

Att skriva om andlighet i motståndet är nytt för mig. Det här avsnittet är ett första försök att göra det och jag känner att en övergripande, sammanhållande idé för andligheten saknas. Därför kommer det jag skriver säkerligen att omprövas och kompletteras.

Övertygelse och osäkerhet
I takt med att sönderfallet av samhället fortskrider genom allt värre planetär kris och mer extrem politisk kris kommer osäkerheten att öka och det kommer bli allt svårare att planera sitt liv. När livsförutsättningarna svajar och utvecklingen går mot djupare kris kommer det också bli allt svårare att upprätthålla övertygelse om att motstånd spelar roll enbart baserat på effektivitet.

Ett sätt att se på övertygelse är att en strategi för förändring kan skapa övertygelse och entusiasm genom att det finns en plan för hur ens ansträngningar ska vara effektiva och leda mot en ljusare framtid. Men att påbörja arbetet med en strategi kräver övertygelse om att förändring är möjlig över huvud taget. Alltså finns alltid en fråga om var övertygelsen kommer ifrån, var tar den sin början? Det finns också en fråga om hur den övertygelsen ska leva vidare i en värld där kriserna tycks fördjupas trots våra ansträngningar.

Det leder mig till att vi behöver söka övertygelse bortom effektivitet. Jag själv finner den i ett åtagande grundat på sekulär tro. Boken Vårt enda liv av Martin Hägglund introducerade detta för mig och satte ord på något jag känt men inte haft ord att tala om under en stor del av mitt liv: att våra liv är meningsfulla i sig själva och att vi inte behöver en gud eller en tro på evighet för att leva ett gott liv.

En sekulär tro innebär enligt Hägglund ett erkännande av att livet är ändligt, mitt liv och liv på jorden, och att jag är hängiven till det livet. Det ändliga livet behöver vårdas för att upprätthållas. Livet är inte förutbestämt, det vi gör spelar roll för om livet ska fortgå eller inte men också för hur livet ska fortgå. Hur samhället organiseras är inte givet, vi kan välja andra sätt att organisera vårt ändliga liv på. Livet kommer ta slut, därför hinner vi inte med allt och måste fråga oss vad vi ska göra med det ändliga livet. Vad är jag hängiven till? Vilket ansvar har jag som människa? Vad vill jag ska leva vidare? Mitt svar är att jag är hängiven till att alla människor ska få leva sina liv i frihet.

Att livet är ändligt är inte en brist enligt Hägglund utan en förutsättning för att något vi gör ska spela roll.

”That life ends in death does not entail that our long-term commitments are futile, leaving us only with the physical pleasures of eating and drinking in the time that remains. On the contrary, the peril of death is an intrinsic part of why it matters what we do and why it matters that we devote ourselves to someone or something living on beyond ourselves. We have to take care of one another because we can die, we have to fight for what we believe in because it lives only through our sustained effort, and we have to be concerned with what will be passed on to coming generations because the future is not certain. This is the double movement of secular faith. You run ahead into the risk of irrevocable death - you acknowledge that everything will be lost - and yet you are resolved to make the most of the time that is given. You see that even the most beloved will die - that he actually can perish, that his life irrevocably can come apart - and yet you maintain your love for him. You see that death is utter darkness and yet you seek to maintain the light that will be extinguished.”
– Martin Hägglund, This Life

Var övertygelsen tar sin början kommer vara olika för olika individer och vi behöver tillåta en mångfald av källor till övertygelse. Det kan till exempel vara: religion, moral, samhörighet med mänskligheten eller sekulär tro. Inget av dessa alternativ är bättre eller sämre i fråga om att göra motstånd och motstånd måste kunna utövas tillsammans av personer med olika trosuppfattningar. Däremot kan vi inte bortse ifrån behovet av övertygelse i att forma ett starkt motstånd.

Genom lidande
En annan form av andlighet finns i vårt förhållande till lidande. Vår tid kommer orsaka smärta och lidande i olika former. Fysiskt lidande i extrema händelser eller långsam brist på mat, psykiskt lidande som följd av traumatiska händelser eller när vi inser att vi berövas det liv vi trodde vi skulle leva. Att göra motstånd kommer medföra olika former av repression som riskerar att skada oss. Det finns inga alternativ som inte innebär lidande.

Därför behöver vi utveckla praktiker för att hantera lidande och dess konsekvenser. Det kan vara på ett personligt plan att hitta ens djupaste drivkrafter och vara i kontakt med dem även under svåra stunder. Det kan vara att i grupp eller nätverk hjälpa och stötta de som lider. Till exempel kan det vara fysiskt med boende, mat och vatten efter en klimatkatastrof eller psykiskt när krisens verklighet slår ned oss. Vi behöver också praktiker för att öka chansen att växa som människor trots lidande. Det kan till exempel vara att lära oss lämna uppfattningar om vilka vi är och omvärdera vad som är viktigt för oss. Människor har genomgått enormt lidande genom historien medan det samhälle jag växt upp varit mycket förskonat från lidande.

Att vi måste lära oss hantera lidande och kanske till och med växa genom det är inte att glorifiera lidande. Det är en praktisk uppgift men med klara andliga dimensioner.

Extas
Att vara en del i motstånd kan vara en extatisk upplevelse. Den känslan av rus och intensiv samhörighet med världen uppträder när man agerar i harmoni med sina värderingar. Att nå dit kräver ett språng av tro, att man agerar utan garanti för framgång men bestämmer sig för att sätta sin tilltro till något större än sig själv.

Extra starkt har jag känt extasen när jag agerat på ett sätt som passerat gränser jag inte trodde att jag kunde passera. Under mina första månader som aktivist kände jag ofta hur kärlek strömmade ur mig mot världen. Jag kunde stå med tandborsten i munnen och tänka “var ska all kärlek i mig ta vägen?”. Jag vet att många aktiva kan känna igen sig i de starka känslorna av lättnad, samhörighet och styrka som följde på deras första agerande i rörelsen.

Extasen kommer ur att vi agerar på ett sätt som vi upplever som intensivt meningsfullt. Den sidan av motstånd behöver bejakas. Ett konkret sätt är att berätta om de upplevelserna. Jag tror att rörelsen behöver vara uppriktig: aktivism kan vara svårt och prövande men det kan också, ibland samtidigt, vara självklart och fyllt av livskraft. Att göra motstånd är inte bara lidande och uppoffring, det är också en omvälvande och positiv upplevelse av att leva för något större än sig själv.

Bortom hopp och hopplöshet: mening
Hopp framhålls ofta som viktigt för handling. Men det stämmer inte med min upplevelse av att vara aktiv och inte med mina erfarenheter från samtal med andra i rörelsen. Jag tror vi behöver gå bortom uppdelningen: hopp eller hopplöshet och söka oss mot möjligheter och mening.

I små avgränsade situationer är det uppenbart att vi kan påverka världen, jag kan plocka upp min kaffekopp eller så kan jag välja att inte göra det. I mer komplexa situationer är osäkerheten om vår inverkan större men vi kan inte med säkerhet säga att vi inte kan påverka situationen. Alltså drar jag slutsatsen att det finns möjligheter att påverka världens riktning.

När det gäller mening tänker jag så här: jag väljer mina sätt att agera efter vad jag tror har störst sannolikhet att påverka världen i en positiv riktning men jag värdesätter mitt agerande efter att jag försöker, inte efter om jag lyckas eller inte. För mig är det ett sätt orientera mig efter mening utan att helt släppa på en strategisk analys. För att känna mening behöver jag en kombination av att göra det som är moraliskt rätt och det som har en möjlighet att fungera. Om de två drivkrafterna går i olika riktningar är mitt råd att följa det hjärtat säger. Det är mycket bättre att agera utan perfektion än att inte agera för att man jagar en perfektion som aldrig inträder.

Jag ser mening som en stadig grund att stå på, även när övertygelsen sviktar och tvivlen hopar sig kan jag oftast se mening i det jag gör som aktivist. En känsla av mening är en stark drivkraft som vi behöver vårda. Ett exempel jag tänker på är när Ta tillbaka framtiden gjorde aktioner i Malmö i juni 2023. Efter några dagar då vi suttit framför grindarna till oljehamnen fanns en gnagande känsla av tomhet i gruppen, som att vi gjorde det på rutin. Då samlades vi, satte oss i mindre grupper och berättade för varandra varför vi som individer var med och gjorde aktionerna. Efter det reste sig gruppen med en förnyad känsla av mening och övertygelse. De följande blockaderna hade en annan kvalitet.

Sorg och tacksamhet
Vår tid innebär sorg över de människor som dött, de arter som utrotats, de ekosystem som förstörts och all tid som spillts på att fördröja och förtrycka människor istället för att användas till att hantera våra kriser för det gemensammas bästa. Det är en sorg vi ska bejaka. Vi måste få sörja när vi berövas det vi älskar.

Den stora faran är inte sorg utan likgiltighet, att vi bygger en hård mur runt våra känslor som skydd från det våra ögon berättar för oss eller det våra främsta experter visar genom sin forskning. Den likgiltigheten är utbredd idag, jag känner den hos mig själv. När ingen visar sorg och gråter, trots att världen är så bottenlöst sorglig, är det svårt att själv släppa fram sorgen. Därför behöver vi släppa ut den. Kanske måste vi börja i trygga grupper eller med en nära vän, på sikt behöver vi visa den offentligt, på gator och torg eller på jobbet.

Följden hos mig själv när jag väl når sorgen är en slags lättnad över att min mänsklighet består, trots allt. Den följs också av en slags stilla men djup tacksamhet över att leva, över de människor jag har nära och världen runt omkring mig.

Andlighet i praktik
Det mesta av det jag skriver om kommer du bara uppleva om du praktiserar det. Andlighet i en tid av sönderfall kräver ett görande. Det jag är ute efter är inget religiöst seminarium utan ett ingripande, här och nu, i den värld vi lever i. Vi behöver tillsammans utveckla formerna för att främja andlighet i motståndet. Några förslag på vad vi kan göra är följande:

• Samtala om att leva och agera i vår tid och utveckla samtalsformat för att göra det

• Lära oss att befästa och återuppväcka vår övertygelse

• Utveckla och lära ut metoder för att hantera rädsla

• Designa delar i rörelsen för samhörighet: aktioner, mobilisering, organisering

• Skapa ritualer för att välkomna och inkludera nya personer i rörelsen

Jag tror att vi ska väva in andliga aspekter i vår verksamhet för förändring men inte kräva att deltagare ska göra någon form av bekännelse. De andliga inslagen i rörelsen behöver vara frivilliga och öppna, det behöver vara ok att vara med i rörelsen oavsett vilken tro man har eller om man saknar tro. Vi ska akta oss för renlärighet. Det vi ska göra är att omfamna vår mänsklighet, som är mer än det materiella.

Avslutning
Genom rädslan mot frigörelse. Bortom hopp och hopplöshet, till mening. Med sorg, tacksamhet. I stunder av harmoni mellan värderingar och agerande, extas. Att söka och finna dessa värden tillsammans med andra är hjärtat i motstånd och kampen för en bättre värld. Där finns kraften att bokstavligen störta imperium.

Ingen som satsar helhjärtat på något vill hamna i en position av tvivel. Men efter tre år som heltidsaktivist är jag där, med tvivel på mig själv, rörelsen och på motstånd som väg till en bättre värld. Att känna de känslorna är utmanande men inte nödvändigtvis ett nederlag. Kanske är det till och med en möjlighet.

Med utgångspunkt i mig själv kommer jag att reflektera kring tvivel i sociala rörelser.

Mina tvivel

Jag tvivlar på min förmåga att tjäna rörelsen och göra avtryck. Det finns en förväntan på mig som heltidsaktivist, från mig själv och från rörelsen, om att jag ska veta vad vi ska göra nu. Kan jag verkligen leva upp till de förväntningarna? Är jag vilse?

Jag tvivlar på rörelsens potential att påverka samhället. Som rörelsen ser ut idag, kan vi bryta ny mark och göra saker annorlunda när det gamla inte ger oss framgång? Har vi potential att växa i styrka och vinna politiska segrar?

Jag tvivlar på motståndets möjligheter att proaktivt ingripa. Måste det bli riktigt illa innan motstånd är effektivt? Hur illa är riktigt illa och vad gör vi när jordens system rusar genom tippningspunkter?

Dessa tvivel kommer inte ur ingenstans. Det senaste året har gett mig bakslag i mitt arbete. Samtalsprojektet om framtiden går trögare än jag hoppats, att rekrytera deltagare till samtal var svårare än väntat. Koalitionen jag jobbade med inför valet sprack. Jag har fortfarande inte hittat det stora projektet som jag fokuserar min tid på. Året har också gett ny information om djupet av vår kris. Bland annat var 2024 det första året med mer än 1.5°C global uppvärmning och i oktober 2025 kom en rapport som säger att den globala tippningspunkten för korallreven är passerad. Det finns också en brist på ledstjärnor i rörelsen. Flera initiativ som inspirerat mig har gått i stå eller medvetet lagt ned sin verksamhet för att ta nya tag, som Just Stop Oil i UK.

Klimatrörelsens tvivel är väntade

Klimatrörelsen vill förhindra en global katastrof och arbetar för ett hållbart samhälle som respekterar alla människor. Vi har mäktiga motståndare och starka intressen emot oss som vill bibehålla samhällets riktning för att det gynnar dem eller för att de är rädda att vara först att bromsa sin konsumtion av naturresurser. Det är en monumentalt stor uppgift vi har och det finns ingen tid kvar, vi är redan i farozonen att trigga självförstärkande uppvärmning av jorden. Att försöka hantera denna uppgift kommer leda till motgångar och dessa motgångar kommer att föda tvivel. Det är naturligt att det är så. Ändå är tvivel något vi sällan berör i rörelsen. Vi saknar praktiker och ritualer där tvivel ingår och tillåts samexistera med tron på en bättre värld.

Låt oss nu titta närmare på hur tro och tvivel samspelar i en social rörelse.

Cykler av tilltro och tvivel

Om man har tilltro till något kan den tilltron genomsyra olika lager av livet: mänsklighetens plats i universum, motståndets möjligheter, rörelsens potential och ens förmåga. Sviktar tilltron sjunker tvivel genom lagren och man är vilse. Så upplever jag tilltro och tvivel i mitt liv som människa. I ännu större grad gäller det för sociala rörelser där många människor är sammanlänkade. Anledningen är att förhållningssätt sprider sig genom sociala band.

I en grupp människor som tror på en idé om förändring är chanserna stora att andra som kommer i kontakt med gruppen börjar tro på samma idé, vilket ger potential att lyckas. Här ligger en enorm kraft i sociala rörelser som gör att de under rätt förutsättningar kan växa exponentiellt och snabbt bli en omvälvande kraft. Men till sakens natur hör att det också fungerar tvärtom, även tvivel kan sprida sig mellan människor. Om tvivel börjar spridas och rörelsen då tappar energi riskerar det att utlösa en självförstärkande process av nedåtgående energi.

Dessa självförstärkande kvaliteter hos sociala rörelser samspelar också med den värld som rörelsen försöker påverka. Det som händer i världen kan driva på eller hämma rörelsen. Mycket av det är utanför rörelsens kontroll och att förändra samhället är en komplex uppgift där mycket är osäkert. Samverkan av dessa mekanismer är ett sätt att förstå varför engagemang i sociala rörelser ofta går i cykler av stor aktivitet med stor tilltro och låg aktivitet med mycket tvivel.

Som heltidsaktivist är man tätt sammanbunden med dessa cykler men man är inte helt utelämnad till dem, som aktör i rörelsen har man också möjlighet att påverka cyklerna.

Bortom strategi: tro

Att “tro är grunden till civilt motstånd” är något jag tänkt i flera år, men det har varit i periferin och främst visat sig i uttalanden som ”vi har gjort så mycket analys vi kan göra. Nu måste vi välja att tro på våra slutsatser”. Det senaste året har den förståelsen djupnat.

En stor del av min tid jobbar jag med strategi, hur rörelsen ska använda de resurser vi har för att bygga den makt som behövs för att uppnå de förändringar vi söker. Jag gör planer, arbetar för att stärka rörelsens potential och analyserar vad som händer i samhället och i rörelsen. Det arbetet är fyllt av frågor om hur och varför något ska göras. Många av de frågorna går att besvara rationellt utifrån teori, erfarenhet och analys men till slut tar det stopp. Då står jag inför frågor som:

- varför är det önskvärt att mänskligheten finns?

- är det värt att kämpa om jag inte tror att vi kan lyckas?

Inför de frågorna är rationella svar inte tillräckliga. Här är man utelämnad till hjärta och mysterium, till tro. Vid frågor om tro finns inte ett svar på varför som inte är ett därför utan rationell grund. Man måste överlämna sig själv till sin tro, hänge sig och stå fast vid den trots att inga garantier finns om att tron ska bära en.

För mig grundar sig tron på människans förmåga att bry sig om något eller någon. Att vi kan fästa oss vid något utanför oss själva och sträva efter att upprätthålla det är ett uttryck för tro. Det hade varit enklare om min tro grundat sig på en gud. En idé om gud att hålla fast vid är en styrka, men jag tror inte det är avgörande för mitt argument här: att tro är avgörande för strategi.

Tvivel kan skära igenom de rationella svaren på frågor om hur och varför och vända dem i sin motsats. En strategi kan undermineras helt av tvivel eftersom en strategi består av en mängd steg och utvecklingar som hänger ihop. Om tvivel finns som hinder i varje steg på vägen, blir det allt svårare att se hur strategin skulle kunna lyckas ju fler steg som läggs till. Med tro är det annorlunda. Den rubbas inte av tvivel på samma sätt som att lyckas eller misslyckas med ett mål man satt upp för sig själv. Tron är kvar och därför är den avgörande för att göra motstånd även i tider av tvivel.

Jag fortsätter att tro, och just nu tvivlar jag samtidigt. Jag arbetar på att känna tillförsikt och det behöver vi öva på.

Tillförsikt

Tvivel och kris är mycket påfrestande men de måste inte innebära ett slut på något. En aktivist som ställs inför tvivel har två möjligheter, att ge efter för tvivlet eller att uthärda och ha tillförsikt. Att ge efter för tvivlet leder till uppgivenhet som lätt blir passivitet vilket är precis vad fossilindustrin eller fascister vill. Att uthärda och ha tillförsikt innebär att man fortsätter praktisera trots förtvivlan. Man lägger byggsten efter byggsten för att stärka rörelsen. Man söker efter nya möjligheter och testar sina idéer för att öka chanserna att starta en positiv spiral av tilltro. Tillförsikt som svar på tvivel kan vara en väg till att bekräfta och fördjupa sin underliggande drivkraft att vara del av rörelsen.

Tillförsikten kan också vara en möjlighet till omprövning, att släppa idéer och förhållningssätt som inte fungerar. I kristen lära är en prövning en möjlighet att finna en djupare förståelse av sin tro. På samma sätt är det i arbetet med sociala rörelser. Tvivel är en möjlighet att förstå motståndet, stärka sin tro på det och växa som människa. Det finns inga garantier att det blir så och i en tid av tvivel finns dessutom få tecken på att man gör framsteg. Man måste bäras av tro.

–

Mitt kommande år

Min vilja är att fortsätta som heltidsaktivist. Jag vill fokusera på två saker:

1. att bygga kapacitet för en ny våg i rörelsen genom att träna folk i strategi för civilt motstånd, och

2. söka och testa möjligheter att starta en ny positiv spiral av tro på förändring.

Men året som väntar är mer osäkert än någonsin tidigare. Jag vet inte vilka projekt som kommer få vingar och fylla min tid. Jag vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt. Min prognos just nu är att jag kommer klara mig som heltidsaktivist till i april. Jag behöver öka mina intäkter med ca. 6 000 kr/månad för att kunna fortsätta. Om du vill stötta mig, svara på det här mailet så berättar jag hur.

Dela dina tankar

Hur uppfattar du den här texten? Slog den an någonting hos dig? Dela gärna i kommentarerna eller svara på mailet, eller med någon annan du vill dela dem med. Du har säkert tvivlat och fortsatt ändå vid något tillfälle i livet.

• Samtal utanför rörelsen

  Den 14 oktober samlades sex personer i Göteborg för ett samtal om framtiden där jag och Gabriella ledde dem genom ett samtal om förhoppningar och farhågor inför framtiden. Det blev ett fint samtal med både smärta och glädje. Samtalet var det första som projekt isbrytarna genomför under hösten. Även ett andra samtal genomfördes i Järfälla med liknande upplevelse bland deltagarna. Läs mer om projekt isbrytarna i min planetrapport för september.

• Samtal inom rörelsen

  Jag har också haft en mängd samtal med personer inom klimatrörelsen. Det har varit allt mellan en-till-en samtal till ett läger för klimatrörelsen. Frågorna är många och stora: vad känner vi i den här tiden? Hur kan vi hitta en väg framåt när kriserna är många och djupa? Vad tror vi på? Jag höll också en presentation om samtalsprojektet med personer utanför klimatrörelsen för Researchers’ desk. Drygt 40 deltagare lyssnade och diskuterade hur vi kan använda samtalets kraft för att bryta polarisering och hitta en väg ut ur vår krisfyllda tid.

• Grundarbete för strategi

  Jag och Veronika fortsätter vårt arbete för att stärka förståelsen för strategi hos oss själva och i rörelsen. Vi har nu publicerat tre texter om strategi utifrån Gene Sharps tankar. Läs dem här:

  1. Realism

  2. Makt

  3. Strategi

  
  Kunskap om strategi är något rörelsen verkligen behöver för att navigera och öka chanserna att våra kampanjer får genomslag. Den kunskapen är essentiell i vår tid, den används till exempel i USA för att bekämpa Trumps fascism. Om eller när, läget blir lika allvarligt i Sverige kommer du verkligen vilja veta vad du kan göra. Börja med att läsa texterna, dela dem med vänner, diskutera dem.
  
  Vi arbetar också med en serie workshops för att stärka förståelsen för strategi i rörelsen och diskutera vägar framåt. Mer info om dessa workshops kommer snart.

• Repression föder motstånd

  Polisen har infört en särskild händelse vid riksdagen som hindrar bland annat XR-kören (XR står för Extinction Rebellion) från att sjunga utanför riksdagen, något man gjort varje fredag i flera år. De första fredagarna i oktober spärrade polisen av riksdagsgången och bar bort sjungande människor. Men det avskräckte inte människor, istället ökade antalet personer fredag för fredag. 24/10 var ca 60 personer på plats och tilläts sjunga utan att polisen ingrep samtidigt som Rebecka Le Moine bjöd in kören till ett samtal inne i riksdagen. Så behöver vi fortsätta att möta repression. Lyd inte förväg för att makthavare använder ett nedsättande språk och hot mot demonstranter. Lyd inte orättfärdiga lagar och beslut. Så underminerar vi auktoritär maktutövning. Självklart måste demonstranter få sjunga för en stark klimatpolitik vid riksdagen, speciellt när regeringen missar alla Sveriges klimatmål.

  

• Miljoner demonstrerade i USA under parollen No Kings

  En av de största demonstrationerna i USA historia hölls lördagen 18/10 mot Trumps auktoritära politik. Arrangörerna uppger att ca. 7 miljoner deltog vid tusentals demonstrationer över hela USA. Det är ett fantastiskt antal människor. Dessutom stannar de inte vid att endast protestera, de tränar och mobiliserar för mer kraftfulla metoder. Uppmaningar till generalstrejk börjar spridas.

  
  Lyssna på Ezra Levin, en av medgrundarna till Indivisible som är med och organiserar No Kings i klippet nedan. Mycket bra energi och imponerande sätt att koppla demonstrationer till träningar.

  Kommuner tackar nej till återvandring

  Regeringen försöker bjuda in till ett möte om återvandring. Det går inte så bra, många tiotals kommuner har skrivit offentliga brev och tackar bestämt nej till ett sådant möte. Att kommuner står upp för människovärdet och inte vill medverka till att människor inte ska känna sig hemma i kommunen är mycket glädjande. Det blir en markering mot regeringen och ger invandrare en slags upprättelse. De är också människor och ska behandlas så.

• Första tippningspunkten passerad - korallrev

  En ny rapport slår fast att planeten har passerat den första tippningspunkten. På grund av mänskligt orsakad global uppvärmning kommer korallreven att dö ut. Globalt är det ungefär en miljard människor som är beroende av dem. En liten chans att rädda reven finns, men då måste den globala medeltemperaturen börja sjunka och det är vi långt ifrån. Istället varnar rapporten att jorden också närmar sig andra tippningspunkter, för bland annat havsströmmar och Amazonas regnskog.

• David, forskare och aktivist hotas av utvisning

  Min medaktivist David Alcer har upprepade gånger gripits av polis, satts i förvar och hotats med utvisning utan laglig grund. Det är skrämmande vad polisen tycker sig ha rätt att göra mot människor. Vi lever i en demokrati och det borde vara självklart att människor ska få använda sin yttrandefrihet men vi lever i mörka tider. Tänk vad som händer dem som inte vet vilka rättigheter de har och saknar nätverk som stöttar dem när polisen plötsligt griper dem. Läs Lisa Röstlunds granskning av fallet i Aftonbladet.

• Sviktande motivation

  Det har varit en av de tuffaste månaderna under mina snart tre år som heltidsaktivist. Mina projekt går långsammare än jag hoppats, vilsenheten hos människor och organisationer är stor. Det är en tung tid att försöka göra världen bättre. Så mycket ovett och ondska finns där ute. Vissa dagar har det känts närmast övermäktigt på ett sätt jag sällan känt de senaste åren.

• Kommer militären trotsa order i USA?

  Militär patullerar på gatorna i storstäder. Trump talar om att använda städer som träningsplatser för militären. Militära attacker mot båtar utanför Venezuela. Trumps regim underblåser kaos för att motivera mer ingripande av militär och starkare makt åt presidenten. Vi närmar oss ett läge där frågan ställs på sin spets: kommer USAs militär att lyda order och avskaffa den amerikanska demokratin eller kommer de trotsa order och hjälpa till att skydda den?

• Global Sumud Flotilla!

  Jag känner enorm respekt för deras insats. De försökte göra det som varje land redan borde ha gjort: att föra humanitär hjälp till Gazas befolkning som svälts och bombas av Israel. Det är en handling som kommer leva i genom historien samtidigt som våra makthavare får stå i skamvrån för att de vägrar agera mot folkmordet i Gaza.

• Zack Polanski!

  De gröna i Storbritannien har fått en ny partiledare i Zack Polanski och ökar mycket snabbt i antal medlemmar och i opinionsstöd. I en mätning är de gröna större än både Tories och Labour. Kanske är det här svaret på högerpopulismen och fascismen som de etablerade partierna misslyckas med att leverera. Mycket spännande!

  

  Följ mitt nyhetsbrev - Dela gärna med vänner och bekanta

Jag behöver betala för boende och mat för att kunna fortsätta som heltidsaktivist. Min budget för 2026 visar att jag behöver öka mina intäkter ganska ordentligt för att kunna fortsätta som heltidsaktivist under nästa år. Storleksordningen är att jag behöver dubblera mina intäkter.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Den förra delen handlade om hur lydnad är en förutsättning för politisk makt. Människor och institutioner bygger upp stödpelare till makten och ger tillgång till olika källor till makt. Dessa koncept är centrala för att förstå civilt motstånd.

Ett annat centralt ämne i Gene Sharps texter är frågan om strategi för civilt motstånd. Strategi svarar på hur en social rörelse når sina mål och går från förtryck till frihet. En central tes i Sharps texter är att civilt motstånd ofta har varit framgångsrikt utan en utarbetad strategi men att motstånd kan göras mer effektivt om det baseras på en noggrann strategi.

Vad ska vi göra för att hindra kollaps, skydda människor och skapa ett bättre samhälle? Det är den stora frågan jag och andra runt om i världen söker svaret på. Den här texten kommer tyvärr inte ge svaret, det finns ingen färdig plan, än. Men den här texten kommer ge fler verktyg att planera strategiskt till de som kämpar och peka ut en riktning för hur vi skapar en plan.

Förändringsmekanismer

Civilt motstånd åstadkommer förändring genom att skära av källorna till makt vilket får maktbalansen i samhället att ändras. Det kan ske genom fyra olika mekanismer:

1. Omvändelse - det civila motståndet får motståndaren att ändra uppfattning och göra frivilliga eftergifter eftersom motståndaren har insett att det är rätt. Denna mekanism är ovanlig när det kommer till makthavare men mycket viktig för att försvaga stödpelare, t.ex. att personer på en myndighet vägrar utföra order som strider mot grundlagen.

2. Övertalning - att motståndaren ger efter för rörelsens krav eftersom den ser det som gynnsamt och får den att se bra ut, att motståndaren anser det riskfritt att göra eftergifter eller för att den anser att det är acceptabelt att göra en eftergift för att inte riskera en eskalerande konflikt.

3. Tvång - det civila motståndet är så starkt att regimen tvingas ge efter för rörelsens krav trots att det får regimen att framstå som förlorare. Om regimen inte ger efter finns uppenbar risk att nyckelinstitutioner som polis och militär slutar lyda vilket får effekten att regimen står maktlös. En regim som tvingas är redan kraftigt försvagad men finns ändå kvar och kan till exempel överlämna makten till en övergångsregering som får uppdraget att styra tills val kan hållas.

4. Sönderfall - att regimen faller samman eftersom stödpelarna inte längre lyder makthavaren. Utmärks ofta av att polis och militär byter sida. I en sådan situation kan ett vakuum uppstå där ingen tydlig makthavare finns.

Fyra nivåer av strategi

Strategisk planering bör enligt texterna göras på fyra nivåer: Storstrategi, strategi, taktik och metod. De fyra nivåerna utgör en hierarki där storstrategi är överst, inom den finns ett antal strategier, strategierna innehåller taktiker och taktikerna innehåller metoder.

Det här avsnittet bygger till stor del på kapitel 36 i Gene Sharp, Waging Nonviolent Struggle.

Storstrategi
Den övergripande beskrivningen av konflikten. Hur alla tillgängliga resurser ska användas för att uppnå målet med konflikten. Här ingår att välja mål, förutse hur framgång kan uppnås, vilken teknik av konflikt som ska användas (icke-våld, våld), vilka resurser som behövs och hur de kan säkras. Storstrategin behöver svara på om konflikten ska drivas som en fokuserad kampanj eller om den behöver flera stadier för att gradvis komma närmare målet. Om flera stadier i kampanjen antas behövas så bör en grundläggande följd av stadierna bestämmas.

Strategi
Ger en beskrivning av olika delar i kampen, oftast i form av kampanjer för delmål med syfte att närma sig det övergripande målet. Svarar på hur och när resurser ska användas för maximal effektivitet, i vilken ordning saker ska göras för att komma närmare och uppnå målet i en storstrategi. I komplexa konflikter är det oftast inte möjligt att ta fram strategier för alla kampanjer som kommer krävas för att vinna. I dessa fall behöver den första strategin arbetas fram i detalj och ett utkast på uppföljande kampanj bör finnas. Men det måste finnas beredskap och kapacitet att ta fram strategier för kommande kampanjer under tiden som konflikten pågår.

Taktik
Mindre plan för att nå ett begränsat mål inom strategin. Här avgörs vilka metoder som ska tillämpas i en viss situation, vilka som ska tillämpa metoderna och vilket stöd som behövs för att upprätthålla metoderna. Taktiken och valet av metoder behöver rikta in sig på att hjälpa till att nå målet i strategin. För de som varit aktiva i klimatrörelsen: det här är nivån som “aktionsplanering” befinner sig på.

Metod
De konkreta handlingarna som används i konflikten. De delas in i tre klasser med olika egenskaper.

Klasser av icke-våldsmetoder

1. Protest - symboliska handlingar som visar på förekomsten av missnöje. De kan i första hand hjälpa till att skära av följande källor till makt: auktoritet och immateriella faktorer. Har ofta lägst risk för deltagarna men kan straffas hårt i auktoritära samhällen. Har mycket begränsad möjlighet att ensamma utmana makthavarna. Exempel på metoder är: demonstrationer, sånger, distribution av flygblad.

2. Icke-samarbete - olika metoder för att inte samarbeta med en motståndare. Kan vara av social karaktär: t.ex. bojkott av sociala tillställningar, ekonomisk karaktär: t.ex. olika former av strejker och ekonomiska bojkotter eller politisk karaktär: t.ex. att vägra jobba för regeringen, att vägra upplösa en sammankomst eller organisation. Har relativt låg risk för deltagarna men kräver stort deltagande för att vara effektiva. Kan slå hårt mot alla källor till makt och leda till sönderfall av en regim. Anledningen är att grunden till politisk makt är lydnad, om tillräckligt många inte lyder finns ingen makt hos den formella makthavaren.

3. Intervention - olika metoder för att direkt ingripa i en situation och störa den rådande ordningen. Exempel är blockader, sit-ins, parallell regering, civil olydnad. Många av dessa metoder kan ha stort genomslag med ett relativt litet antal personer men det kräver att personerna är mycket disciplinerade och kan upprätthålla metoderna trots repression. De här metoderna möts oftast med hårdast repression eftersom de direkt utmanar motståndaren.

Gene Sharp sammanställde en lista med 198 metoder för icke-våldskonflikt.

Förutsättningar för att göra en storstrategi

Gene Sharp menar att det finns goda skäl att tro att civilt motstånd kan bli mer effektivt om det följer en strategi. Enligt Sharp bör arbetet med en strategi göras från det övergripande till det specifika, alltså är det första steget att göra en storstrategi för att sedan gå vidare till strategier och sedan taktiker och metoder. För att kunna göra en storstrategi för att bekämpa förtryck behöver några förutsättningar finnas.

Bygg gemensam förståelse för konflikten. Olika delar av samhället och olika organisationer behöver ha en delad bild av vilken typ av konflikt som förtrycket i samhället ger upphov till. Går konflikten att lösa genom förhandlingar eller måste de som söker frigörelse från förtryck använda kraftfullare metoder?

Kunskap krävs. Sharp identifierar tre typer av kunskap som måste finnas hos de som planerar en storstrategi för civilt motstånd.

1. Kunskap om situationen i samhället, konflikten och motståndaren

2. Djup kunskap om icke-våld som medel för konflikt

3. Kunskap om och förmåga att analysera och planera strategiskt

Dessa typer av kunskap behöver finnas hos alla som planerar storstrategin, det är inte tillräckligt att olika personer i en grupp som planerar har olika delar av dessa tre kunskaper.

Förarbete till strategi

Ett strategiskt estimat behöver förberedas. Det innebär att information som behövs för att planera strategin sammanställs så att den finns tillgänglig för de som planerar. Det strategiska estimatet beskriver:

• situationen i samhället: hur ser de politiska, ekonomiska och sociala förhållanden ut i samhället

• konflikten: vad står på spel för sidorna i konflikten och hur uppfattar sidorna konflikten

• parterna i konflikten: vilka styrkor och svagheter de har, vilka stöttepelare de har och vilka källor till makt som ges av dessa

• tredje parter: vilka är neutrala i konflikten och hur kan konflikten komma att påverka vilken sida de potentiellt stöttar

• graden av beroende mellan parterna: till exempel i vilken utsträckning makthavaren är beroende av personer i rörelsen genom anställning på myndigheter och liknande.

Ett format för ett strategiskt estimat finns i Appendix A av Waging Nonviolent Struggle.

Skapa en grupp som kan göra storstrategin. Texterna rekommenderar att en paraplyorganisation med flera medlemsorganisationer skapas. Ett mindre team inom paraplyorganisation får sedan i uppdrag av medlemsorganisationerna att förbereda en storstrategi.

Gör en plan

Sätt mål för konflikten. Målen bör vara specifika, populära och ambitiösa. Det ska vara tydligt när målen är nådda, de mål som väljs bör vara populära och svåra att avfärda för makthavare och personer i allmänheten och ambitiösa, det behöver vara sannolikt att situationen i samhället förbättras betydligt om målen nås. Dessutom bör det övergripande målet med konflikten vara att vinna något. Om konflikten är för att störta en diktatur bör målet vara att störta diktatorn och införa demokrati, helst på ett uttalat sätt.

Planera för disruptivt och konstruktivt motstånd. Civilt motstånd består av en disruptiv del som stör den rådande ordningen och skär av källor till makt och en konstruktiv del som bygger alternativa sätt att tillgodose befolkningens behov av till exempel utbildning, sjukvård, mat eller gemenskap. Båda dessa delar bör ingå i storstrategin.

Fokusera styrkor mot svagheter. Baserat på det strategiska estimatet bör strategier och taktiker rikta in sig på att använda rörelsens styrka mot svagheter hos motståndaren. Det innebär också att kampen inte bör föras brett mot alla fel i samhället samtidigt utan fokusera där rörelsen kan få ett genombrott och flytta fram sina positioner.

Planera för repression. Utmaning av makten kommer medföra repression i form av straff som böter och fängelse men också försök att svartmåla rörelsen och dess deltagare. Rörelsen behöver förbereda sig på att hantera denna repression. Mer om det kommer i nästa del men en huvudregel är att stärka rörelsen så mycket att motståndet fortsätter eller till och med intensifieras trots repression.

Driv konflikt

Agera själv. Rörelsen bör behålla initiativet i konflikten och själv styra när och hur olika metoder används. Det betyder att rörelsen oftast inte ska låta sig dras med i makthavarens utspel och handlingar utan behålla fokus på sin strategi och låta makthavarna reagera på rörelsen.

Stärk motståndet. Under konfliktens gång behöver motståndet stärkas successivt genom träningar i bland annat icke-våld och organisering. Motståndet bör också stärka eller skapa fler oberoende institutioner i samhället. En annan del i att stärka motståndet är att öppet sprida rörelsens strategi, både för att stärka rörelsens övertygelse men också för att visa på styrka i förhållande till motståndaren.

Utnyttja möjligheter. Förutsättningarna för konflikten och styrkeförhållandena kan svänga snabbt i icke-våldskonflikt. Eftersom konflikten riktar in sig på människors lydnad kan situationen ändras mycket snabbt om människor slutar lyda makthavaren. Rörelsen behöver därför vara redo att utnyttja möjligheter att stärka motståndet och försvaga motståndaren.

Vår tid av sönderfall innebär enorma utmaningar. Under de kommande årtiondena kommer samhället transformeras antingen genom medvetna val eller genom kaos och kollaps. Vi kan inte idag säga vad rörelsens plan för att möta detta bör vara men vi kan försöka ge en riktning om hur vi tar oss till en plan.

Vi behöver öka kunskapen om motstånd och icke-våld. Vi tror inte att förändringar inom systemet kommer vara tillräckliga för att möta samhällets kris. Därför måste vi öka kunskapen om motstånd hos människor runt om i samhället. Ett exempel är situationen i USA: regimen bryter mot grundlagen och trotsar domstolar vilket gör att människor måste göra motstånd på mer kraftfulla sätt än att enbart rösta för att försvara demokratin och sina rättigheter. Det kan hända i Sverige också. Men även om demokratin står pall i Sverige så misslyckas maktahavarna att svara an på den planetära krisen vilket innebär att vi är i en skarp konflikt om våra liv som motiverar civilt motstånd. Speciellt behöver vi öka kunskapen om olika former av icke-samarbeten, en klass av metoder som bara använts i mycket liten skala i den svenska rörelsen. Att börja använda de metoderna ger rörelsen ett starkt verktyg för att skära av källor till makt och möjligheter att kringgå den hårdare repressionen mot aktivister som vi ser idag. Dessutom är icke-samarbete en form av motstånd som människor kan göra i sin vardag vilket ger möjlighet för nya grupper att delta. Att icke-samarbete oftast kräver stor uppslutning för att vara riktigt kraftfullt bör mötas genom att inleda med begränsade och mer symboliska former av icke-samarbete som används för att sprida idén om icke-samarbete bredare.

På ett nationellt plan bör vi skapa en storstrategi. Vi behöver ta ett samlat grepp om rörelsen i Sverige och ta fram en plan för att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Koalitionen som gör detta bör vara bred och inkludera såväl grupper som använder civil olydnad som mer etablerade grupper. Huvudsaken är att grupperna är införstådda med att vi idag förlorar och behöver tänka nytt. Det betyder att vi behöver koppla ihop olika delar av rörelsen och skapa ett gemensamt projekt där olika gruppers styrkor samverkar. Två första steg för att skapa en storstrategi är göra ett strategiskt estimat och att prata med personer ur olika delar av klimatrörelsen och civilsamhället. Ett annat viktigt steg i en storstrategi är att formulera ett övergripande mål för konflikten, vilket samhälle vi vill se efter att förändringen av samhället har skett. Det är mycket troligt att detta mål bör spänna över fler frågor än bara klimat eftersom vår tid innehåller många fler kriser än endast klimat.

Den globala krisen kräver ett globalt svar. Den planetära krisen är global och många aktörer, till exempel företag och intresseorganisationer, är internationella och behöver därför mötas på global nivå. Hur det ska ske konkret är en öppen fråga. Två möjligheter är:

1. Ett ekosystem av rörelser som står i kontakt med varandra och kan dela resurser och insikter men jobbar med separata strategier i sitt land eller i sin region.

2. Ett globalt samordnat nätverk av rörelser som jobbar med gemensamma strategier.

Det är tydligt att båda dessa alternativ kräver mer samarbete mellan länder än idag och att det samarbetet behöver vara mycket välfungerande för att ge en positiv inverkan.

Förebygga och förbered på kollaps. Eftersom den planetära krisen förvärras ju mer vi släpper ut eller förstör av ekosystem bör tyngdpunkten i rörelsen ligga på att förhindra mer förstörelse och på så sätt bromsa effekterna. Den kampen kommer kräva övertygelse av samma magnitud som krävs för att störta en diktator. Den kommer kräva disruptiva handlingar av protest, icke-samarbete och intervention för att försvaga stödpelarna till en samhällsordning som tar oss mot kollaps. När det kommer till konstruktivt motstånd är det viktigt att inse att många skador redan skett på jordens system. Vi kan inte utesluta att systemen har passerat tippningspunkter som kommer förvärra den planetära krisen oavsett människans aktiviteter. Därför behöver vi ha en beredskapstanke i rörelsens arbete som utgår ifrån de funktioner vi kommer behöva när krisen fördjupas eller samhället börjar kollapsa. Det rör sig troligen om att säkra tillgång till mat, vatten och andra resurser som energi eller verktyg, att etablera former för demokratiskt beslutsfattande och upprätthålla samhällsfunktioner vid kris.

Sammantaget bygger dessa delar en rörelse som är redo att gå i konflikt med de intressen som hotar våra liv.

Följ Veronikas substack

Makt är förmågan att förmå andra att agera på ett speciellt sätt för att nå vissa mål och i Gene Sharps texter är förståelsen av makt central. Den förståelsen öppnar möjligheter för civila att med stort genomslag kämpa för demokrati, frihet och besegra förtryck, även brutala diktaturer.

“Achieving a society with both freedom and peace is of course no simple task. It will require great strategic skill, organization, and planning. Above all, it will require power. Democrats cannot hope to bring down a dictatorship and establish political freedom without the ability to apply their own power effectively.”
- Gene Sharp, From Dictatorship to Democracy, s. 17

Det gäller i hög grad också i vår tid av sönderfall.

Två modeller av makt

Var finns makten? Det är en rimlig fråga. Om man inte funderar på det kan makten tyckas given, i en diktatur av styrkan hos diktatorn eller i demokrati av populariteten hos makthavarna. Men varför finns den där och hur kan man tänka på maktens fördelning i samhället? Två modeller är hjälpsamma för att tänka på politisk makt.

Hierarkisk maktmodell
Kallas också för elitmakt. I den här modellen är makten koncentrerad i toppen av en pyramid. Den som sitter på toppen av pyramiden sitter på makten i samhället. Resten av samhället är beroende av makthavarens välvilja och behöver makthavarens stöd för olika beslut och handlingar. Vem som sitter i toppen av pyramiden kan ändras, genom till exempel val eller statskupper, men själva strukturen är stabil: makten ligger hos den som styr och alla andra är beroende av maktens stöd.

Pluralistisk maktmodell
Kallas också ofta för folkmakt. I den här modellen är makten istället utspridd i samhället och den som sitter på en officiell maktposition har bara makt så länge som folket tillåter makthavaren att ha makt. Makthavaren behöver hjälp att utföra olika uppgifter för att använda och upprätthålla sin makt. Det innebär att strukturen är instabil. Makthavaren är beroende av folkets välvilja och stöd för att kunna bibehålla sin position.

De här modellerna är viktiga för en social rörelse för förändring eftersom de ger olika ingångar till hur förändring av maktförhållanden i samhället kan ske. I en hierarkisk modell måste rörelsen nå toppen av pyramiden för att få makt i samhället. Det leder ofta till att alternativen begränsas till att antingen ta makten via att vinna val eller via väpnad revolution. Om rörelsen istället använder en pluralistisk maktmodell är det lättare att se andra möjligheter. Eftersom makten inte är en inneboende egenskap hos makthavaren så är makten beroende av samarbete hos människor runt om i samhället. Källorna till makt ligger alltså utanför makthavaren vilket innebär att källorna till makt kan lokaliseras. Men det stannar inte där. Eftersom makten är beroende av människor som samarbetar så kan också samarbetet dras tillbaka och på så sätt skära av regimens källor till makt.

Det är denna insikt som ligger till grund för civilt motstånd.

Källor till politisk makt

Politisk makt är inte konstant, den vilar inte på naturlagar eller gudomlig grund. Den är en social konstruktion och är beroende av andra människor än den officiella makthavaren. En regims makt kommer enligt Sharp ur sex faktorer:

1. Auktoritet - uppfattningen om regimen som legitim och att det finns en moralisk plikt att lyda den.

2. Mänskliga resurser - de personer och grupper som lyder, samarbetar eller hjälper regimen.

3. Färdigheter och kunskap - som regimen behöver för att utföra olika saker i samhället och ges av samarbetande personer.

4. Immateriella faktorer - psykologiska, ideologiska eller religiösa motiv att lyda eller hjälpa regimen.

5. Materiella resurser - tillgång till mark, naturtillgångar, pengar, kommunikation och transport.

6. Sanktioner och straff - via hot eller omsatt i praktik mot de som trotsar regimen med syftet att upprätthålla samarbete med regimen, till exempel genom domstolar och polis.

Alla faktorer kräver att befolkningen accepterar, lyder och samarbetar med regimen. Det är inte givet. För att utöva sin makt behöver de som strävar efter frigörelse undergräva regimens makt genom att skära av dess källor. Regimens förmåga att utöva makt kommer försvagas om befolkningen vägrar acceptera regimens auktoritet, slutar samarbeta med och öppet trotsar regimen. Om det sker i stor omfattning och fortsätter göra det trots sanktioner och straff så kommer regimen att falla.

Lydnad är grunden till politisk makt

Eftersom makt förutsätter att människor samarbetar med makthavaren så bygger politisk makt ytterst på lydnad hos befolkningen. Om ingen lyder en diktator så har diktatorn ingen makt. Om ingen hjälper diktatorn kan statens alla funktioner inte upprätthållas, inga straff delas ut och inga verksamma beslut fattas eftersom ingen följer dem.

Så hur skapas lydnad?
Den här redogörelsen grundas i stor utsträckning på Kapitel 3 i Robert Helvey, On Strategic Nonviolence.

• Vana - De flesta som lyder gör det av vana. Vi har uppfostrats att lyda olika auktoriteter och fortsätter med det även som vuxna. Att bryta en vana kräver ett aktivt beslut att bryta den och konstanta påminnelser om beslutet och varför det är viktigt.

• Rädsla för sanktioner - Folk vill undvika sanktioner som att förlora sitt jobb, få böter eller hamna i fängelse. Rädslan för att utsättas för sanktioner är viktigare än sanktionen i sig eftersom rädsla är mycket mindre kostsam för en makthavare att upprätthålla än att utföra olika sanktioner.

• Egenintresse - Den som lyder kan få belöningar, prestige eller privilegier vilket kan göra vissa samarbetsvilliga, även personer som ogillar makthavaren eller regimen.

• Moralisk plikt - Idén om att tjäna det allmänna och göra rätt för sig kan vara en stark kraft för att skapa lydnad.

• Supermänskliga ledare - Skapandet av en kult runt ledaren. Att den är en upphöjd person med speciella egenskaper eller till och med sänd av gud är vanliga metoder.

• Psykologisk identifiering med härskaren - Att se ledaren som “sitt lag”. En sådan identifiering är ofta ett resultat av tidigare frihetskamp.

• Likgiltighet - Folk lyder för att det är mer besvärligt att trotsa än att lyda. Ett exempel på det är utökad övervakning, “jag har inget att dölja, alltså finner jag mig i att bli avlyssnad”.

• Brist på självförtroende - Känslan av att regimen är mer kompetent än en själv.

De här skälen till lydnad behöver motarbetas av en rörelse som använder civilt motstånd för att möjliggöra att befolkningen kan använda sin stora makt. En viktig del i det arbetet är att sprida idén om olydnad brett i befolkningen: du kan välja att inte lyda det makten säger.

Maktens stöttepelare

Ett sätt att förstå den pluralistiska maktmodellen är att tänka på makten som att den vilar på en uppsättning stöttepelare. Varje stöttepelare ger makthavaren tillgång till en eller flera av de sex källorna till politisk makt. Om stöttepelarna försvagas eller ger vika kommer makten till slut att rasa på samma sätt som ett hus rasar om du underminerar grunden det står på.

En viktig distinktion är att källorna till makt är idéer, känslor eller saker medan stöttepelare består av människor, antingen individer eller i olika former av organisationer. Det är människor som tillhandahåller källorna till makt.

Två kortfattade exempel på stöttepelare

Dessa två exempel är väldigt skissartade men visar ändå på möjligheten att i olika situationer identifiera stöttepelare som ger olika källor till makt.

Om vi vill ha förändring på riktigt kan vi inte vara rädda för att få makt. Ibland hörs uttalanden i rörelsen att “Vi vill bara att man lyssnar på forskningen.”. Men det är inte tillräckligt. Makthavare kan inte få hur många chanser som helst att lyssna på forskningen när människor redan dör och stora delar av jordens befolkning riskerar att dö. Vi behöver demokratiska former för att utöva och lämna över makt och vi behöver styrka att kunna dra undan makthavarnas källor till makt när de hotar våra liv.

Makten i en demokrati är beroende av samma källor till makt som en diktatur. Den primära skillnaden som vi ser är att en demokrati har lättare att skapa legitimitet för sitt styre eftersom folk har fått möjlighet att i någon utsträckning påverka vem som sitter vid makten. Att allmänheten har någon nivå av officiellt inflytande över makten och att det finns etablerade procedurer för att lämna över makten är en komponent som gör demokratier mer stabila än diktaturer.

Demokratins stabilitet är idag i gungning. Vi ser två huvudorsaker till det. För det första har maktfördelningen gått ifrån att i huvudsak vara nationell till att bli internationell. Globala företag kan genom sina ekonomiska resurser och löften om jobb och tillväxt röra sig mellan länder och få stort inflytande över politik. För det andra svarar inte dagens demokratier på de kriser människor ser.

I vår tid av sönderfall misslyckas demokratin i huvudsak på två sätt. För det första genom att demokratierna misslyckas med att verka för ett samhälle i människors tjänst. Demokratierna är fast i ett kortsiktigt handlande drivet av mandatperiodernas längd. Det är en ram som är rimlig för att gradvis reformera samhället så länge systemet är stabilt men med den planetära krisen är systemet djupt instabilt. Att planera för att samhället ska fortsätta som vanligt och inte se längre än 4 år in i framtiden är då en väg mot katastrof. För det andra misslyckas demokratierna med att svara på de högerextrema hoten där populister underblåser splittring och uppdelning i vi och dem. Etablerade högerpartier tror sig kunna samarbeta med populisterna men tas över av dem. Mittenpartier förflyttar sig åt höger för att fånga mittenväljare. I stort sett inga partier lyckas föra fram en alternativ vision för samhället till den etniskt homogena “tryggheten” som nationalisterna förespråkar.

Att legitimiteten i demokratin minskar visar sig också genom den ökande repressionen mot klimataktivister, Palestinagrupper och andra oliktänkande. En förflyttning sker mot att makten förlitar sig på sanktioner och straff för att upprätthålla lydnad eftersom dess auktoritet har urholkats av misslyckandet att svara an på vår tids utmaningar. Det är inte ett misslyckande för dessa rörelser utan ett styrkebesked som visar att makten känner sig utmanad. Mer om det i nästa del.

För att motverka demokratiernas sönderfall krävs makt. Klimatrörelsen måste tillsammans med andra grupper som vill skydda mänskliga rättigheter stärka sin makt i relation till dagens makthavare. De som utöver förtryck måste försvagas samtidigt som rörelsen stärks i sin förmåga till motstånd och ger tydliga alternativ för hur samhället kan vara annorlunda. Det är på vissa sätt ganska nära tillämpningen av civilt motstånd i en diktatur även om det finns större möjligheter att använda valsystemet som en del i motståndet i en demokrati.

För att motverka den planetära krisen krävs makt. Företag som skadar människor genom sin verksamhet, till exempel oljebolag, måste tvingas till transformation eller avveckling. Detta är svårare att åstadkomma genom att rakt av tillämpa civilt motstånd som Sharp beskriver det. Anledningen är att motståndet i Sharps texter har ett nationellt fokus medan många bolag är internationella. På något sätt måste rörelsen finna sätt att utöva makt internationellt. Det är en av de riktigt svåra frågorna för motstånd i vår tid.

Oavsett svårigheterna så tror vi att följande gäller: maktbalansen i samhället skiftar på två sätt.
1. Rörelsen stärker sina egna källor till makt.
2. Rörelsen begränsar makthavarnas källor till makt.

Avslutning

De ämnen som tas upp i den här texten utgör kärnan i civilt motstånd och förklarar varför icke-våld kan fungera:

• Politisk makt är utspridd i samhället och måste ges av allmänheten till makthavare.

• Källorna till politisk makt ges av stödpelare i form av människor och sammanslutningar av människor.

• Lydnad är grunden till politisk makt och lydnad kan dras tillbaka. När det sker i stor skala kommer makten att skifta.

Nästa del visar hur civilt motstånd använder de här insikterna i strategier.

Följ Veronikas substack

• Projekt Isbrytarna

  Så kallar vi det projekt som anordnar samtal om framtiden i höst. På sju orter arrangeras samtal där främlingar får möjlighet att prata med varandra om framtiden. Projektet har som mål att skapa forum för meningsfulla samtal som ett sätt att bryta polarisering och isolering i en tid som på många sätt är hotfull.

  

  För att rekrytera har jag suttit på olika platser i Göteborg med en skylt där det står ”Vill du prata om framtiden?” och det vill folk. En kvinna kom fram till mig och sa att hon inte tror på framtiden längre, det är för mörkt och hemskt det som händer i världen. Sedan pratade vi en stund om framtiden och vad vi oroar oss för. Innan hon gick vidare sa hon ”vet du, nu känns det faktiskt lite bättre”. Exakt så tror jag att det kommer bli i samtalen.

  
  Vill du vara med i Göteborg 14/10?
  

  Anmäl dig här

  
  Vill du vara med i någon av de andra städerna?
  Svara på det här mailet så skickar jag anmälningslänk till dig. Samtal sker i:

  Göteborg

  Järfälla

  Karlstad

  Kristianstad

  Malmö

  Norrköping

  Stockholm

  
  Sprida gärna samtalen genom att tipsa folk du tror skulle vilja vara med. Vi behöver hjälp att rekrytera deltagare.

• En tid av sönderfall

  Jag och har publicerat första delen i en serie texter om strategi för vår tid. Texterna bygger på statsvetaren Gene Sharps texter om att planera strategi för icke-våldskamp mot diktatur. Vi försöker sätta dem i dagens kontext av planetära kriser, nedgång för demokratin och djupa klyftor. Läs första delen här och prenumerera för att inte missa kommande delar.
  

• Camp Hurriya

  Jag var i Malmö för Camp Hurriya som samlade människor som motsätter sig Israels folkmord i Gaza. I samband med campen hölls också en aktion mot Volvo som säljer grävmaskiner och liknande som används för att riva hus på ockuperad mark i Palestina. Jag var där som poliskontakt och höll dialog med polis under aktionen och marschen genom stan som startade och avslutade aktionen. Människor stod på trottoarer, i fönster och balkonger när de skanderade med i tågets slagord. Mäktigt!

• Diskussionsdagar om nästa steg för rörelsen

  I slutet av månaden samlades en grupp personer från olika organisationer i klimatrörelsen för en helg av samtal om nästa steg för rörelsen. Vi pratade bland annat om risken för samhällskollaps och vad den innebär för rörelsen, om Gene Sharps tankar om storstrategi för frigörelse och om att inte samarbeta med makthavare som ett sätt att utöva makt. Det var emotionellt, spännande och givande.

• Klimatmarsch i Göteborg

  Med ett år till valet hölls en klimatmarsch i Göteborg. Ansökan om tillstånd gissade på 150 deltagare. Ungefär 1000 personer deltog. Förhoppningsvis är det en fingervisning om hur stort engagemang valåret kan skapa.

• Samtal med heltidare

  Under månaden har jag pratat med två personer om att bli heltidsaktivister i klimatrörelsen. Det känns mycket givande att kunna ge andra råd om övergången från ett jobb till heltidsaktivism.

• 7 av 9 planetens gränser har passerats

  En ny rapport säger att det nu är sju av nio planetära gränser som har passerats. Havens försurning är den senaste som passerar gränsen för vad som är hållbart om jordens tillstånd ska vara stabilt. De andra gränserna som överskrids är: klimatförändringar, biologisk mångfald, färskvatten, användning av landområden, kretslopp för näringsämnen och kemiska föroreningar.

• Tåg spårar ur i Västernorrland

  Svåra skyfall drabbade Västernorrland under september och fick två tåg att spåra ur. En första analys ger skäl att tro att kalavverkningar av skog förvärrade översvämningarna och ökade skadorna på järnvägen. Ett närmast perfekt exempel på samverkan mellan klimatkris som ger större regnmängder och naturkris som minskar motståndskraften mot stora regnmängder.

• Kommer Romina avgå?

  Regeringen misslyckas med att föra politik som når klimatmålen till 2030. Romina har tidigare lovat att avgå om klimatpolitiken innebär att ”vi rör oss längre från Sveriges klimatmål, och om utsläppen ökar med mig som klimatminister.”. Nu är det alltså dags att avgå.

• Hur kommer det gå för revolutionen i Nepal?

  Under några dramatiska dagar fick protester med unga i fronten Nepals regering att avgå och en övergångsregering att tillträda. Förhoppningsvis kan landet stärka demokratin och bekämpa korruption så att människor är fria. Men snabba omvälvningar är känsliga och det är långtifrån säkert att revolutioner drivna av sociala medier kan omvandlas till långsiktigt demokratiskt styre.

• Demonstranter kallas odjur!

  En grupp från Judisk antisionistisk allians demonstrerade mot ett föredrag som hölls av en tidigare soldat i Israels armé, i byggnaden låg även en judisk skola. Dessa demonstranter blev kallade ”odjur” av Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson i ett inlägg som också delades av utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Kanske är detta ett nytt lågvattenmärke i Sveriges nuvarande demonisering av protester. Att kalla människor för odjur är ovärdigt och farligt. Regeringen måste självklart tolerera protester och människor måste fortsätta protestera mot det som är fel i världen. Till exempel att regeringar fortsätter stötta Israel trots att deras armé begår folkmord i Gaza.

  

  Följ mitt nyhetsbrev - Dela gärna med vänner och bekanta

Jag behöver betala för boende och mat för att kunna fortsätta som heltidsaktivist. Min budget för 2026 går inte ihop och jag behöver öka mina intäkter ganska ordentligt för att kunna fortsätta som heltidsaktivist.

Om du vill stötta mig att betala mina levnadskostnader: svara på det här mailet så berättar jag hur.

Introduktion

Vår tid är början på ett sönderfall av det samhälle som den industriella revolutionen gav upphov till. Sönderfallet visar sig genom ett antal kriser som ibland är uppenbart sammankopplade och ibland mer otydligt länkade till varandra. Vi har en kris för vår livsmiljö, till exempel för klimat och biologisk mångfald. Vi har krisen för demokrati i världen där allt fler länder blir auktoritära och demokratin på många håll försvagas där den ännu inte är avskaffad. Vi har de ekonomiska klyftorna som låter ett litet fåtal leva i groteskt överflöd medan många får allt svårare att få ihop sin vardag. Vi har makt som koncentreras i ett fåtal händer när stora teknikbolag tar kontroll över den information som når oss och samtidigt driver på en utveckling av AI som kan ge dem makt på sätt vi knappt kan förutse. Dessa kriser och omständigheter förstärker varandra. Vi är i en civilisatorisk kris, i en tid av sönderfall. Vilka alternativ har vi för att skydda andra människor, samhället och oss själva?

Mot den bakgrunden har vi, Henrik och Veronika, läst en samling texter av framförallt Gene Sharp. Texterna är sammanställda under titeln Self-liberation1 och handlar om hur man skapar strategier för frigörelse från förtryck. Texterna vänder sig i första hand till den som vill störta en diktators regim och ersätta den med demokrati, men vi har läst dem utifrån ett klimatkrisperspektiv.

I en serie på fyra delar kommer vi att skriva om våra lärdomar från de här texterna. I varje del kommer vi först att sammanfatta viktiga poänger och koncept för att sedan sätta dem i dagens sammanhang. De här texterna är i första hand riktade till dig som har varit aktiv i klimatrörelsen och vi tror det är väldigt viktigt att ni läser texterna. Vår förhoppning är att de kan fungera som introduktion till att göra motstånd i en tid av sönderfall.

Milda och skarpa konflikter

Konflikter uppstår när oförenliga åsikter eller beteenden möts. Sharp skiljer mellan "milda" och "skarpa" konflikter. Konflikter som är "milda" handlar inte fundamentala saker i ett mänskligt liv, det kan till exempel vara frågor om löner eller arbetsvillkor. Sådana "milda" konflikter kan ofta lösas genom förhandling och överenskommelser. "Skarpa" konflikter å andra sidan rör frihet, liv, rättvisa och civilisation där nederlag är katastrofalt. Sådana konflikter kan i allmänhet inte lösas genom förhandling utan kräver makt och styrka.

Ett typexempel på en skarp konflikt är en diktatur där en enda persons vilja formar en hel befolknings möjligheter att leva. Varje längtan efter frihet i en diktatur är förenad med stor fara eftersom den står i motsats till diktatorns makt. Diktaturer är ett återkommande problem genom den mänskliga historien och Sharps mål med texterna är att studera och stötta kampen mot diktaturer så den kan bedrivas mer effektivt och med färre dödsoffer.

Alternativ för konflikter

Det finns ett antal alternativ på hur man kan förhålla sig till en konflikt. Grovt indelat kan man vara passiv eller aktiv i konflikten. Att vara aktiv innebär oftast att använda någon form av sanktion för att få sin vilja igenom. I de flesta politiska sammanhang är våld den ultimata sanktionen som används av stater när andra åtgärder har misslyckats eller säkert kommer att misslyckas. När konflikter eskalerar ses ofta krig och väpnat våld som ett legitimt medel för att hantera konflikten. För att bekämpa förtryck uppmanar Sharp oss att titta på våra alternativ med en klar förståelse för vad som står på spel och vad alternativen innebär. Ett realistiskt alternativ till våld måste ha samma eller större chans att lyckas lösa konflikten än vad våld har.

Våra alternativ när vi är utsatta för förtryck, till exempel av en diktator eller oljeindustrin är:

• Passivitet

• Förändringar inom systemet

• Civilt motstånd

• Våld

Passivitet
Att vara passiv: inte ingripa mot ett förtryck och hålla sig inom ramarna för systemet kommer uppenbarligen inte att skapa förändring. Om du inte strävar efter att avvärja ett förtryck kommer du inte att bidra till att förtrycket upphör annat än genom sammanträffande. Det är sant att passivitet i stunden minskar risken för dig som individ, då avviker du inte från samhället runt omkring dig och risken att straffas för dina handlingar är lägre. Men i det långa loppet ökar risken. Ett auktoritärt samhälle där din frihet kan tas ifrån dig, du inte får tala fritt eller där tillgången på livsnödvändigheter som mat och vatten kan strypas kommer förr eller senare att drabba dig.

Förändringar inom systemet
Det är lockande att tänka att förändringar kan åstadkommas inom systemet. I en diktatur betyder det att använda förhandling eller övertalning, att försöka komma överens med makthavaren om att något måste ändras. Det kan fungera i en "mild" konflikt men inte i en skarp konflikt där motståndaren upplever att något fundamentalt står på spel. I en sådan konflikt är resultatet av en förhandling ett uttryck för maktförhållandet mellan parterna, inte för hur "bra" olika alternativ är.

Civilt motstånd
Ett annat alternativ är att aktivt ingripa i en situation som är oacceptabel utan att använda våld. Här ryms en bred uppsättning metoder som att demonstrera, hålla tal, bygga alternativa sätt att trygga samhällets behov, strejka och blockera. Den typen av motstånd är organiserat och har potential att vara mycket starkt. Exemplen är många genom historien på hur människor har störtat diktaturer och kolonialmakter genom icke-våld. Att agera i civilt motstånd är inte gratis. Du kommer med hög sannolikhet utsättas för olika former av straff och sanktioner. Men i ett starkt motstånd är den risken värd att ta eftersom du har goda chanser att lyckas.

Civilt motstånd tenderar också att skapa motståndskraft mot förtryck i samhället genom att institutioner som kan balansera statsmakten byggs upp. Makten sprids ut på flera institutioner i samhället och ledarskap tenderar att spridas ut på många människor, bland annat för att ledare ofta fängslas eller mördas. Det massdeltagande som civilt motstånd kräver gör att många i samhället ges verktyg för att organisera motstånd mot nya förtryck, även utan någon form av central ordergivning.

Våld
Det sista alternativet är våld: att genom fysisk åverkan skada systemet. Det innebär att förtrycket bekämpas med vapen, till exempel genom olika former av krig. Våld har vissa chanser att lyckas mot en svag motståndare men om en kamp mot en stat utkämpas med våld bedrivs kampen inom ramar där staten har ett enormt övertag. Övertaget består bland annat av tränade soldater, krigsmateriel, kontroll över infrastruktur och möjligheter till övervakning. Dessutom har den tekniska utvecklingen av vapensystem gjort att det krävs allt större materiella resurser för att uppnå militär styrka. Att en rörelse för frigörelse ska kunna matcha en stat i våldsam konflikt är mycket osannolikt. Kampen utspelas på statens villkor.

Dessutom finns stora risker även om den omedelbara kampen lyckas eftersom våld är en antites till ett ordnat samhälle och ett samhälle byggt på våld kommer att använda det. Risken är stor att våld förstör oberoende institutioner och koncentrerar makten i de händer som kontrollerar vapnen i samhället. I ett sådant samhälle kan ett förtryck snabbt ersätts av ett annat.

Det finns inga genvägar

Genomgången av alternativen vid konflikt leder till en kärv slutsats: det finns inga genvägar ut ur en situation av förtryck och inga garantier att lyckas. Att vara passiv ger ingen förändring, att arbeta inom systemet är otillräckligt och att använda våld har förkrossande små chanser att lyckas och enorma risker. Civilt motstånd har bäst chanser men kräver uppoffringar av oss. För att lyckas måste människors beslutsamhet och förmåga till motstånd stärkas. Oberoende institutioner behöver byggas och utvecklas. En disciplinerad motståndsrörelse måste skapas. Om det arbetet leds av en klok strategi ökar chanserna att lyckas. Människor måste organisera sig, göra saker på nya sätt och våga sätta sig upp emot ett samhälle som förstör deras möjligheter att leva. I grunden vilar dessa uppgifter på befolkningen själv, det finns ingen frälsare som kommer göra det åt dem. Det är därför texterna är sammanställda under titeln Self-liberation, självfrigörelse.

Argument för icke-våld

Att använda civilt motstånd innebär bland annat att deltagarna använder icke-våld och kan argumentera för sin sak. Det kräver däremot inte att deltagarna förkastar våld av moraliska skäl. Det är fullt möjligt att se våld som legitimt i vissa situationer och ändå välja att bedriva konflikten med icke-våld eftersom man tror att det är det mest effektiva medlet att vinna konflikten. Detta kallas även för strategiskt icke-våld.

Några argument för att välja icke-våld i en konflikt är:

• Icke-våld utmanar makten där den har potentiella svagheter. Mer om detta kommer i senare delar. Våld, å andra sidan, utmanar där makten är stark.

• Alla kan delta i icke-våld. Det finns inga krav på att vara fysiskt vältränad som i våldsamma konflikter.

• Antalet skadade och döda är mycket lägre än vid väpnad konflikt.

• Icke-våld decentraliserar makten och gör nya förtryck mindre sannolika genom att makten inte sitter i vapen utan i människors vilja eller ovilja att samarbeta.

På samma sätt som Sharp skriver om civilt motstånd som ett realistiskt alternativ till våld i kampen mot diktatur behöver vi fundera på vad realism är i vår tid. Vi tror att följande är sant:

• Klimatkrisen är en skarp konflikt med en deadline och kommer antingen leda till kollaps eller transformation av samhället, eller en blandning av de två. Oavsett måste människor utöva makt för att styra utvecklingen i demokratisk och human riktning.

• Vill vi ha demokrati och respekt för mänskliga rättigheter behöver vi utöva makt. Urholkande av demokratin och maktkoncentrationen i samhället har redan skapat och kommer fortsätta leda till förtyck av människor världen över.

• Våra makthavare är handfallna inför eller driver på sönderfallet av samhället. De kommer inte att ändra kurs utan att tvingas till det.

• Civilt motstånd är ett realistiskt alternativ för att möta vår tid av sönderfall med klimatkris, urholkning av demokratin, ojämlikhet och framväxande högerextremism.

En diktator som förtrycker sin befolkning är inte samma situation som vår tid av sönderfall innebär. Den viktigaste skillnaden är att den planetära krisen förvärras med tiden vilket inte alls är säkert för en diktatur. En annan skillnad är att kampen mot en diktatur har en tydlig fiende: diktatorn. Diktatorns förtryck är relativt begränsat av nationsgränser, medan förtrycket i klimatkrisen i högsta grad är globalt och fienden utspridd över flera aktörer.

Men det finns trots detta viktiga likheter som gör att Sharps texter är relevanta för vår tid, kanske till och med avgörande. Några av likheterna är att:

• människor skadas och dödas av såväl en diktators förtryck som av den planetära krisen.

• situationen splittrar människor och dränerar deras hopp om att situationen kan förändras.

• förhandlingar har visat sig vara otillräckliga för att åtgärda våra kriser (för exempelvis klimat).

I praktiken innebär realism i vår tid att alla alternativ vi har innebär stora förändringar och stora risker. Om den planetära krisen inte stoppas kommer samhället som vi känner det troligen kollapsa okontrollerat med enorm död och förstörelse som följd. Samhället skulle också kunna genomgå en snabb transformation till ett samhälle byggt på andra värderingar och drivkrafter. De värderingarna kan vara respekt för varandra och planeten, demokrati, rättvisa och frihet. Den vägen skulle kunna hantera våra kriser och är den väg vi strävar efter. Värderingarna skulle också kunna vara förtryck, hatisk nationalism och den starkes rätt vilket skulle leda till ett inhumant samhälle som ändå löper stor risk att drabbas av kollaps när den planetära krisen inte hanteras. Slutligen skulle det också kunna bli i en blandning av kollaps och transformation, potentiellt med inslag av geoengineering för att på artificiell väg kyla jorden.

Det vi gjort hittills har varit otillräckligt. Hittills har försök att förändra inom systemet varit en mycket vanligt och i viss mån naturlig reaktion i förhållande till klimatkrisen. För individer har det till exempel varit att göra medvetna konsumtionsval, att försöka påverka sin arbetsplats eller ändra sina vanor. För stater och de flesta organisationer har olika nationella och internationella förhandlingar om klimatåtgärder varit i fokus. Att göra de sakerna är bra och något vi bör göra, men på egen hand är förändringar inom systemet otillräckliga. Varken individuella handlingar eller internationella förhandlingar har lyckats sänka utsläppen globalt. Trots 29 COP-möten har utsläppen ökat varje år utom vid stora kriser som covid-19 pandemin och finanskrisen 2008. Det stora problemet med individuella handlingar är att dessa tillåter att systemet fortsätter orsaka förstörelse och skada. De är inte organiserade och det är naivt att tro att människor som är beredda att låta andra människor dö kommer ändra sig genom att vi spelar enligt de regler dessa personer har satt upp.

Därför behöver vi mer kraftfulla strategier för att möta situationen och därför är civilt motstånd intressant. Vi behöver en plan för att ändra maktbalansen i samhället och tvinga fram förändring.

Utvecklingen av vår tid kommer styras av de krafter som försöker påverka utvecklingen och att vara passiv är att lämna över makten till någon annan. Det kommer att bli en enormt omvälvande tid och det kommer att bli revolutioner runt om i världen när livsförutsättningarna blir omöjliga. Revolutioner som kan vara demokratiska eller auktoritära. Vi tror inte att revolution är oundviklig i en demokrati som Sverige men även ett scenario utan revolution kommer kräva storskaligt, disciplinerat motstånd som tvingar fram en politik som skyddar planeten, demokratin och människor världen över.

Vi befinner oss i en skarp konflikt om våra liv och vi behöver realistiska alternativ för makt. Det är ämnet för nästa del.

Workshops om strategi och motstånd

Svara på det här mailet om du är intresserad av en workshop i tre delar om strategi och civilt motstånd för vår tid.

Följ Veronikas substack