I det här avsnittet gästas de av den israeliska Pulitzerbelönde journalisten Ronen Bergman som är baserad i Israel och skriver för NYT och Mark Mazzetti från New York Times, som tillsammans grävt både djupt och länge i den fascinerande historien om hur Israels underrättelsetjänst Mossad samt landets premiärminister Benjamin Netanyahu lyckades övertyga president Trump om att det är en bra idé att starta ett krig med Iran, och att det kommer vara över på några få dagar.

Att det inte bara är jag som tycker att den här spionstoryn är minst sagt spännande visas av att den tidigare chefen för MI6 också sitter trollbunden och fascinerad av de båda journalisternas avslöjanden, som för övrigt ännu inte är färdigberättade.

Den första detaljen som jag fastnar för, och som är en nyhet för mig, är hur Mossad lyckts rekrytera den tidigare iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad som antingen en källa (asset) eller en uttalad israelisk agent, som en del av förspelet till kriget. Den delen av storyn inleder poddavsnittet med en agenthistoria som är som hämtad ur en spionthriller från Hollywood eller BBC, av högsta kvalitet.

Så här presenteras poddavsnittet på Youtube av producenterna.

“Hur blev en förintelseförnekande och hårdför före detta president i Iran mittpunkten i en israelisk plan för att störta regimen i Teheran?

Sir Richard Dearlove, tidigare chef för MI6, och programledaren John Raine träffar New York Times undersökande journalister Mark Mazzetti och Ronen Bergman för att i detalj beskriva det underrättelseuppdrag med höga insatser som föregick Operation Epic Fury.

De berättar hur Israels Mossad förberedde den tidigare iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad för en uppdrag för den israeliska underrättelsetjänsten, och hur Mossad-chefen David Barnea besökte Vita huset i februari 2026 som en del av en plan för ett snabbt och påtvingat regimskifte i Iran.

De diskuterar också hur planen kollapsade inom några få dagar efter attackerna, varför planen att använda kurdiska styrkor som ombud på marken inte genomfördes, hur krigets politiska konsekvenser för alltid kan förändra relationerna mellan USA och Israel och konsekvenserna för både USA:s president Donald Trump och den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu inför de kommande valen i höst.”

Jag kan bara i alla stillsamhet betygsätta författarintervjun i podden nedan genom att säga att detta fullt möjligt är den bästa sådan jag hört med författarna bakom en politiska reportagebok.

Förväntningarna jag haussade inför släppet i den här inför-artikel har således än så länge hållit måttet. [1]

Nu återstår bara att läsa boken.

Fotnot och länk

[1]

I korthet blev det pengar över efter insamlingen, och det beslöts efter en del diskussioner om vad pengarna kunde gå till att dessa skulle läggas på inköpet av en redan funktionell satellit. Därav namnet folkets satellit.

Det som folkets satellit riktigt effektiv för Ukrainas militära underrättelseväsende är att det är en radarbaserad satellit utvecklad och konstruerad för att kartlägga jordytan. Och eftersom den är radarbaserad och inte byggd på traditionell kamerateknik fungerar den i alla väder och under alla olika förhållanden.

Därmed har ukrainska militära underrättelsetjänsten DIU alltid ögon däruppe i skyn som de kan lita på, oavsett de väderförhållanden som då råder nere på marken.

Utmärkta videopodden The Military Show har ett avsnitt som handlar om satellitens histora, tekniska kapacitet och användningsområden.

Länkar och fotnoter:

[1] https://en.wikipedia.org/wiki/People%27s_Satellite

Om den genomförs, vill säga.

Varenda person som ger Boyle en halvtimme av sitt liv inser raskt att den här IPO:n inte bara är toxisk, utan också ett skämt. Alltså på riktigt ett skämt. Fast i hans underbart torra revisorsgenomgång ändå ett väldigt roligt sådant.

Eller som en av hans tittare skriver i en kommentar till analysen: “In space no one can hear your scam.”

Det går sammanfattningsvis på intet sätt att motivera den kosmiskt höga värderingen om 1,75 triljoner dollar som bolaget SpaceX fått inför noteringen.

För att riktigt förstå hur rolig den här analysen är bör man kunna läsa och förstå ett börsprospekt, oavsett om det är skrivet på engelska, enligt gällande amerikansk finanslagstiftning som styr livet på Wall Street, eller på svenska enligt vår gällande börslagstiftning.

Men även om du inte är van att läsa börsprospekt och företagsanalyser kan jag varmt rekommendera att du ger den den här filmade analysen en chans. Ty det är som jag brukar säga. Ofta skriver satiren sig själv numera, som i detta fall med rymdbolaget eller raketbolaget eller satellitbolaget eller om det nu är ett AI-bolag, det här finansiella svarta hålet som beskrivs i prospektet och vars extrema värdering blott bygger på Elon Musks unika förmåga till storytelling och att sälja drömmar som har liten eller rättare sagt noll markkontakt.

Det här är torr revisorshumor på allra högsta nivå. Enjoy the show.

För en second opinion. Se den här analysen.

Den som genomfördes under åren 1984-1985 och där en av Sydamerikas absolut vidrigaste militärjuntor under förra århundrandet ställdes inför rätta när demokratin precis återinförts, efter att juntan fallit och tvingats avgå i spåren av deras misslyckade Falklandskrig.

Det är första gången som en civil domstol prövat ledningen i en militärdiktatur i Sydamerika, världsdelen som under kalla kriget genomsyrades av militärdiktaturer.

Falklandskriget var kriget om en förgäten och nationellt omstridd ögrupp i södra atlanten där en grupp argentinska generaler i lustiga hattar tyckte att det var en bra idé att förklara krig mot Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher.

Vilket efter ett tag visade sig vara ett av 1900-talets sämsta säkerhetspolitiska beslut någonsin, eftersom det misslyckade kriget tack och lov ledde till Videlajuntans fall.

I filmen följer man rättegången ur den erfarna chefsåklagarens perspektiv. Han som verkligen inte vill ta det uppdraget, men som ändå tilldelas det och lojalt accepterar caset, eftersom han mer än något annat är sitt ämbete. Och ämbetet är i en fungerande rättsstat alltid större än dess enskilda innehavare, som bekant.

Eller som han lugnt förklarar för en tv-journalist en bit in i rättegången när hela åklagarteamet lever under en hård och brutal hotbild, (så klart): “Det spelar ingen roll om de skjuter mig, det påverkar ingenting, för då kommer jag bara ersättas av någon annan.”

Den repliken är den enskilt viktigaste meningen som yttras i hela filmen, som alltså baseras på en sann historia.

Det finns en annan institution som också står pall. Och det är domstolen, i betydelsen gruppen med domare, som fattat beslut om att ta sig an målet och genomföra förhandlingen.

Eftersom den argentinska demokratin när rättegången genomförs fortfarande är ung för att inte säga pinfärsk finns det naturligtvis dolda maktstrukturer kvar under ytan i såväl staten som i civilsamhället, som inte vill se den genomföras. Till exempel säger alla hans åklagarkollegor att fallet och rättegången är vansinnig och att de därför tackar nej att jobba ihop med honom.

Det leder till att åklagaren av lite olika skäl, bland annat för att han absolut inte kan lita på polisen, tvingas rekrytera ett team av unga och färska jurister som tar jobbet att ingå i hans team, som först måste genomföra en egen förundersökning i form av att identifiera över 700 brottsoffer, utspridda över hela landet, och samla ihop deras vittnesmål.

Scenen med anställningsintervjuerna är för övrigt en liten pärla i sig!

När rättegången genomförs finns det ett vittnesmål (based on a true story, kom ihåg detta) av en ung kvinna som är den kanske enskilt starkaste rättegångsscen jag någonsin sett på film.

Hon berättar om hur hon tvingas föda sin dotter liggandes bakbunden i baksätet på en bil, samtidigt som de båda militärerna och torterarna i framsätet iskallt bara skrattar åt henne och inte lyfter ens ett lillfinger för att hjälpa henne. De hjälper henne alltså inte ens med att ta av underkläderna. (sic!)

Åklagarens slutplädering som är ett retoriskt mästerverk är för övrigt inskriven i den moderna argentinska rättshistorien. Där tydliggörs varför språket är varje jurists enskilt viktigaste arbetsredskap.

Skådespelarprestationerna är genomgående starka och bra. Men en sticker ut ur mängden. Och det är Ricardo Darin som spelar chefsåklagaren. Han är en av Argentinas bästa skådespelare som också gjort internationell karriär i bland annat Spanien. Ni kommer förstå varför om ni ser filmen.

Hur rättegången slutar tänker jag inte berätta. Det får ni se själva. Filmen finns att se på Amazon Prime, och man får en månads gratis privatabonnemang om man reggar ett konto på streamingtjänsten.

Den här krönikan handlar om förkortningar som Fi/BA ihop med SB och Must/KSI och ÖB samt CIA och MI6 tillsammans med förslaget om att inrätta svenska Und.

Låt mig avkoda detta fikonspråk till vanlig begriplig svenska.

Fi/BA uttyds finansdepartementets budgetavdelning. Den i praktiken särklass mäktigaste tjänstemannaavdelningen på alla departement sammantaget, inklusive SB, alltså statsrådsberedningen där statsministern och dennes närmaste medarbetare har sina kontor.

Inte ens samordningskansliet på SB, där Tidölaget pratar ihop sig om regeringens alla politiska förslag, kommer i närheten av budgetavdelningens reella politiska makt och inflytande på det dagliga slitet i regeringskansliet.

Must/KSI är den svenska Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten med dess hemligaste del, Kontoret för särskild inhämtning. Det är på KSI våra hemliga svenska agenter och spioner har sin placering, innan de åker ut på uppdrag i länder som Ryssland eller i krigets Ukraina. Dess högsta chef rapporterar till ÖB, Överbefälhavaren som i sin tur rapporterar till sin chef, försvarsministern.

Om du minns Jan Guillous Hamiltonserie så skulle den svenska militära attackdykaren och agenten Carl Hamilton, om hans spionthrillers skrivits idag, ha placerats inne på KSI istället för hos Säpo.

CIA, Central Intelligence Agency, är den stora amerikanska civila och politiskt styrda underrättelsetjänsten.

MI6 är den brittiska motsvarigheten. Det är där fiktionens James Bond arbetar och vars chef M rapporterar till sin chef, som är den brittiska utrikesministern.

Vad har nu allt detta att göra med varandra och med Tidöregeringen, undrar du?

Låt oss börja med besparingarna i försvarsbudgeten. I den säkerhetspolitiska podden Höjd Beredskap går i avsnittet “Försöker Svantesson smygspara på försvaret?” panelisten, den före detta mångåriga yrkesofficeren och numera säkerhetsrådgivaren Johan Wiktorin och Aftonbladetredaktören Anders Lindberg samt Amanda Wollstad, chefredaktör för Svensk Tidskrift och den säkerhetspolitiska experten Patrik Oksanen, igenom hur Fi/BA genom smart siffertrixande hittar besparingar på försvarets pengar som inga andra gör, ser eller framförallt inte förväntar sig skall dyka upp i budgetarbetet med 2027 års svenska statsbudget.

Alla som någon gång jobbat i regeringskansliet på något departement med budgetfrågor förstår hur detta siffertrollande av finansdepartementets skickliga budgettjänstemän går till, utan att här beskriva det i detalj. Högsta chef för dessa siffernissar är finansminister Elisabeth Svantesson (M).

Detaljerna och missnöjet med finansens siffertrixande, som alltså leder till en mindre istället för större försvarsbudget, kommer från insidan av den sittande parlamentariska försvarsberedningen.

Resultatet av det som beskrivs här i krönikan blir att det svenska försvarets budget i praktiken bantas år 2027, istället för att som tidigare utlovat växa. Det sistnämnda har Sverige garanterat i den gemensamma Natoöverenskommelsen om detta, och som både försvarsminister Pål Jonson (M) och statsminister Ulf Kristersson (M) ständigt slår sig på bröstet för.

Samtidigt med detta har utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) presenterat en lagrådsremiss, alltså ett politiskt förslag, om det som getts namnet Und.

Und heter Sveriges nya civila underrättelsetjänst, föreslagen av enmansutredaren Carl Bildt (M), enligt modell från brittiska MI6. Den skall placeras på UD, alltså ha Sveriges utrikesminister som högsta chef och politiskt ansvarig för detta hemliga, politiskt känsliga och dessutom i praktiken farliga utlandsspionage riktat mot främmande makt, som det heter i spioneri- och diplomatsvängen.

Bildt har nämligen i sin utredning föreslagit att superhemliga KSI på försvarsstaben skall slaktas för att därefter flyttas, alltså återuppstå, på nya Und på UD, med utrikesministern som en mycket närmare politiskt ansvarig chef än vad försvarsministern är för dagens KSI-spionage, som ligger under ÖB.

Det betyder i praktiken att bland annat skall de svenska spionernas hemliga skyddsidentiteter, komplett med fejkade pass, falska personnummer, arbetsgivare i form av existerande men tomma skalbolag och svarta icke spårbara vapen som används vid uppdrag inne i Ryssland, hanteras av någon junior UD-anställd.

Den nya Undanställda diplomaten som kanske pluggat spanska och biståndskunskap på Södertörns universitet, och varit utstationerad på ambassaden i Bogota för att där som främsta merit ha hanterat borttappade svenska turistpass.

Tänk galet roliga humorserien Dips på SVT så kommer ni närmare verkligheten än vad ni tror. Ty det är vad Bildt föreslagit i sin svårförstådda enmansshow till utredning, hur osannolikt detta än låter för en utomstående icke moderat partigängare.

Givetvis har ÖB slaktat detta Bildtska egensinniga och okunniga påhitt i sitt skarpa remissvar och förklarat att försvaret inte klarar sig utan en egen underrättelsetjänst. Vilket innebär att de tvingas återuppbygga ett nytt Must/KSI när Bildt och utrikesministern, som tidigare aldrig sysslat med underrättelsefrågor, snor pengarna från Must/KSI:s anslag till Unds kommande budget på UD.

Dessa pengar för den tvingande återuppbyggnaden av det militära underrättelseväsendet kommer ÖB i nästa steg tvingas ta från den vanliga försvarsbudgeten, som alltså då bantas ytterligare jämfört med den utlovade och i procent fastslagna försvarsekonomiska Natotillväxten.

Som en jämförelse har Must ett årligt budgetanslag om cirka 1,5-2 miljarder kronor, plus en hemlig del som finansierar KSI, som vi inte vet hur stor den är. Unds årliga budget kommer uppgå till över 2 miljarder kronor, lät utrikesministern meddela på pressträffen, där hon också berättade att merparten av dessa pengar skall tas från Must/KSI, samt ytterligare en del framöver från Säpos budget. [3]

Hur mycket blir egentligen kvar av Must, kan man på goda grunder undra?

Tyvärr ställdes inga skarpa och nödvändiga frågor om detta av de på pressträffen närvarande journalisterna.

Överbefälhavaren skriver på knastertorr byråkratsvenska i sitt remissvar till förslaget om ett svenskt CIA eller MI6: “Försvarsmakten konstaterar att reformarbeten inom EU innebär en ökad integration av det som utredningen benämner civilt och militärt, snarare än en ökad specialisering mot respektive område.” [2]

Allt detta redogörs på ett utmärkt sätt i det påföljande avsnittet av Höjd beredskap, som heter “Ett svenskt CIA - en skandal i det tysta”.

I klartext betyder det att resten av EU gör exakt motsatsen till det Bildt föreslår i sin utredning, som redan håller på att sjösättas i påtvingad raketfart trots att riksdagen ännu inte fattat nödvändiga godkännandebeslut i frågan.

För allt skall vara klappat och klart och fungera i skarpt läge om bara ett halvår, enligt utrikesministerns löfte på pressträffen i Rosenbad. Alltså den 1 januari 2027.

Malmer Stenergard gör här i praktiken en så kallad Trump, som ständigt rundar kongressen i USA. Fast hon tycker väl att det är värt det eftersom det ska bli så coolt att få sin egen svenska James Bond eller Carl Hamilton att chefa över.

Alternativt har hon ingen susning om vad det är hon föreslår och håller på med, och konsekvenserna av dessa förslag. Eftersom hon aldrig tidigare jobbat med skarpa militära underrättelsefrågor, under sitt tidigare civila arbetsliv, innan yrkespolitiken.

Kronofogdar brukar nämligen inte göra det.

Universitetet i Lund som har Sveriges bästa akademiska fristående utbildning i underrättelsekunskap har också sågat förslaget om Und i sitt remissvar till regeringen, om regeringen vill ha en kritisk källa fristående från ÖB. [4]

“Sammanfattningsvis kan sägas att Samhällsvetenskapliga fakulteten intar en avvaktande hållning när det gäller utredningens påståenden om den nya skarpare hotbilden, liksom att det svenska medlemskapet i EU och Nato, skulle motivera upprättandet av en civil utrikesorienterad underrättelsetjänst.

Samhällsvetenskapliga fakulteten menar vidare att utredningens redovisning och analys av de påstådda bristerna hos Must i fråga om förvarningen under upptakten till det ryska väpnade angreppet mot Ukraina i februari 2022 är ofullständig på flera plan, och att slutsatsen här svårligen kan bli att en ny civil utrikestjänst skulle vara bättre skickad att hantera dessa brister.”

Hur statsminister Kristersson sammanfattningsvis vågar genomföra dessa två kombinerade smygbesparingar på försvaret ett valår med bara sex månader kvar till valdagen är som sagt var svårt att förstå.

Detta sett både ur moderata försvarsvänliga kärnväljares perspektiv, och utifrån de gemensamma säkerhetspolitiska överenskommelser med övriga riksdagspartier som finns om försvarets ekonomi som uttalat skall växa under budgetåret 2027.

Men som i praktiken nu bantas bakvägen och i smyg. Således överges dessa breda överenskommelser i riksdagen.

Den sammanvägda politiken behöver prövas ordentligt i den parlamentariska granskning och beredning som genomförs när propositionen om den moderata slakten av Must/KSI läggs på riksdagens bord, vilket alltså ännu inte gjorts, vilket forcerar tidspressen ännu mer.

Under tiden kan den sittande Försvarsberedningen tillsammans med finanutskottet förslagsvis kalla finansdepartementets moderata budgetstatssekretere till en utfrågning bakom stängda dörrar om vad Fi/BA egentligen håller på med, eftersom deras smygbesparingar och smarta siffertrixande leder till brott mot givna breda säkerhetspolitiska överenskommelser i riksdagen, samt också de mellan Nato och Sverige.

Till sist. Ni som följer frågan om skapandet av detta svenska svar på MI6. Har ni noterat att försvarsminister Jonson (M) är knäpptyst i sakfrågan om slakten av Must/KSI, som förslaget lika gärna kan benämnas? Alltså det förslag som hans underställda Överbefälhavare öppet slaktat i sitt skriftliga remissvar.

Har ni funderat över varför det är så? Och vems sida står den moderata försvarsministern egentligen på? Sin ÖB:s eller den moderata utrikesministerkollegan i regeringen som aldrig någonsin tidgare arbetat med militära underrättelsefrågor?

Statsminister Kristersson, ty det är han som är ytterst politiskt ansvarig detta valår för att lägga fram propositionen som slaktar det svenska militära underrättelseväsendet samtidigt som hans partivän, den moderata finansministern, låter sin budgetavdelning siffertrixa och smygspara på försvarsbudgeten i nästa års budget, och allt detta i hemlighet, har en del skarpa frågor att svara på.

Frågor som statsministerns förhoppningsvis får under höstens partiledarutfrågningar i TV. Under valrörelsens sista veckor. Där de moderata kärnväljarna förtjänar att få ett svar eller två på hur moderaternas samlade försvarspolitik egentligen ser ut.

Samtliga remissvar till Carl Bildts MI6-utredning återfinns här att läsa för den som är intresserad. [5]

Fotnoter och källor:
[1] https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/06/sou-202578/
[2] https://www.regeringen.se/contentassets/ff0193d9c4fc45cc93f32ffc6ea13275/forsvarsmakten-bilaga-1.pdf
[3] https://regeringen.se/pressmeddelanden/2026/05/presstraff-om-sveriges-utrikes-underrattelsetjanst/
[4] https://www.regeringen.se/contentassets/ff0193d9c4fc45cc93f32ffc6ea13275/lunds-universitet.pdf
[5] https://www.regeringen.se/remisser/2025/06/remiss-av-sou-202578-en-reformerad-underrattelseverksamhet/

Det var utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) som ensam deltog i pressträffen.

Alltså inte försvarsminister Pål Jonson (M och doktor i krigsvetenskap) eller justitieminister Gunnar Strömmer (M och advokat) eller statsminister Ulf Kristersson (M och tidigare kommunalråd). De andra tre statsråd som givetvis är intimt inblandade i arbetet med att ta fram propositionen.

Förslaget på Und kommer från enmansutredaren Carl Bildt, före detta utriksminister med mera (M). Den är ett politiskt beställningsverk, med ett på förhand fastställt resultat. Det visas av att utredaren Bildt inte fick fria händer i regeringens utredningsdirektiv som i så fall gett honom möjlighet att titta lite bredare på behovet av att antingen skapa en ny svensk civil underrättelsetjänst, eller alternativt genomföra justeringar inom befintliga svenska underrättelseorganisationer. [2]

Dessa fyra redan existerande är Must/KSI, FRA, Säpo och FOI. Alltså i tur och ordning den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och dess allra hemligaste del, Kontoret för särskild inhämtning, Försvarets radioanstalt, Säkerhetspolisen och Försvarets forskningsinstitut.

Det sistnämnda, FOI, glöms lätt bort när vi pratar om svenska underrättelsetjänster. Men där sitter kvalificerade Rysslandsanalytiker som i konkret handling tydligt visat varför Bildtutredningen levererat fel slutsatser, byggt på fel ansatser.

Min egen kritik mot förslaget bygger främst på den i utredningen centrala idén att Must kraftigt kommer avlövas på såväl befintliga resurser som budgetanslag. Men det bygger också på påståenden om att Sveriges förmåga att samarbeta med utrikes underrättelsetjänster kommer förbättras, vilket helt enkelt inte är sant.

Under den korta pressträffen ovan, mindre än femton minuter tog presentation inklusive journalisternas öppna frågor, förekommer en intressant uppgift. På en rak fråga svarar utrikesministern att 2,8 miljarder kronor, vilket Und kommer kosta, i princip kommer flyttas från försvarsbudgeten och till Und. Merparten av dessa medel kommer alltså från Must/KSI.

Att minska försvarsanslagen med tre miljarder kronor mitt under brinnande krig på andra sidan Östersjön och vid ett nyligen genomfört svenskt Natointräde, som i sig kräver nya sätt att samordna och utöka det militära underrättelsearbetet, är kanske inte den bästa säkerhetspolitiska idén som landat på undertecknad redaktörs skrivbord, milt uttryckt.

Givetvis har ÖB i sitt remissvar på utredningen slaktat förslaget. Det skulle man, om man skall försöka försvara utredningens förslag, kunna avfärda som byråkratiskt tjäbbel och gränsstrider. Men problematiken som uppstår när Must/KSI avlövas är betydligt allvarlige än så. Mer om detta nedan.

Förslaget innebär att vi kommer få “delvis överlappande organisationer” i den svenska underrättelsevärlden, vilket utrikesministern själv erkänner, utan att förstå konsekvenserna av vad det är hon säger.

Istället för att glatt hänvisa till att den här formen av föreslagen organisation finns i fyra länder, USA, Storbritannien, Estland och Holland, borde ansvarigt statsråd ha funderat över varför det inte finns fler länder än så som hon kunnat exemplifiera med på pressträffen och presentationen av förslaget.

Det är nämligen det här som är punkt nummer ett i min tydliga kritik som består av sammanlagt sju punkter i en första genomgång och granskning av Bildtutredningens förslag.

Byråkratiskt inbördeskrig

När underrättelsetjänster “delvis överlappar varandra”, för att citera utrikesministern på pressträffen, uppstår byråkratiska revirstrider. Istället för att generöst samarbeta och dela information med varandra tjuvhåller man på den, bland annat av budgetskäl. Ju duktigare den ena organisationen är, organisationen A, på den andra konkurrerande organisationens bekostnad, desto större möjlighet har den första organisationen att få mer budgetmedel i nästa års politiskt beslutade driftsbudget.

På bekostnad av organisation B. Alltså konkurrenten eller branschkollegan, hur man nu vill se det.

Ett klassiskt exempel på detta råkar vara attacken mot World Trade Center i New York, alltså 9/11. FBI och CIA satt båda på viktig kontraterroristinformation, som om den lagts ihop innan attacken möjligtvis kunnat leda till att den avstyrts innan dess planer verkställdes.

Det här är kontrafaktisk historieskrivning, men amerikanska analyser och utredningar i efterhand visar på att det sannolikt är så.

Alltså är “delvis överlappande organisationer”, vilket låter som något positivt i utrikesministerns mun på den väldigt korta pressträffen (givet det allvarliga i förslaget), inte alls det. Det är istället en tung kritik mot förslaget som det är utformat i dag.

Att utrikesministern inte själv inser det visar redan på den här punkten att hon inte på djupet kan och behärskar materien i den kommande underrättelsepropositionen.

Und avlövar kraftigt det militära spionaget - under pågående krig

Und sägs emanera från behovet av en ny underrättelstjänst då det svenska militära spionaget påstås ha misslyckats med att förutspå den fullskaliga invasionen av Ukraina år 2022.

Det där är helt enkelt inte sant, det heller.

Förslaget om Und är på den punkten ett tydligt försök att undkomma berättigad kritik riktad mot ledande svenska politiker.

Så här ser fakta i målet ut.

Sverige visste exakt vad som skulle komma, och när det skulle komma. Det var bara det att ingen svensk politiker lyssnade, trots att allt pedagogiskt drogs under bland annat ett föredrag på Folk och Förvars Rikskonferens i Sälen. Men inte bara där, vill jag understryka. Detta ryska faktum har det redogjorts för långt tidigare än så.

Av underrättelseorganisationen FOI:s ledande Rysslandsanalytiker och allra skickligaste Rysslandskännare, Gudrun Persson.

Från Folk och Försvars seminarium "Kampen om Krim – orsaker och konsekvenser" den 22 juni 2021. Lyssna på inledningen av hennes föredrag, så är frågan om Sveriges samlade underrättelseväsende visste eller ej vad som skulle komma i Ukraina 2022 avförd från dagordningen.

Vet ni varför Musts analyschef inte tydligt och klart berättade vad som skulle komma? Jo, för att det handlar om en klassiskt revirstrid mellan “två delvis överlappande underrättelseorganisationer”. Men inte Must/KSI och Und, utan här stället FOI och Must/KSI.

UD istället för Must skall hantera falska identiter och fejkade skalbolag som skyddar svenska spioner på KSI

Om ni gett statsrådet Malmer Stenergards presentation de mindre än 15 minuter den tar så berättar hon lugnt och stilla att arbetet med det mest hemliga av allt det hemliga som skapats för att rädda svenska spioners liv när de verkar i bland annat Ryssland, alltså fejkade skyddsidentiteter, falska pass och skalbolag med falska anställningar och verksamheter, det skall omorganiseras, som det heter på byråkratsvenska.

Allt detta skall flyttas till Und, alltså i praktiken UD, från Must/KSI.

Låt mig tala klarspråk här.

Istället för att högt kvalificerade miltära underrättelseagenter och spioner med gedigen militär bakgrund och erfarenhet av hemliga operationer skall få skydda sin egen personal på KSI, skall alltså någon sannolikt junior UD-anställd som kanske pluggat spanska och statskunskap och lite konsthistoria samt intersektionell genus- och biståndskunskap på Södertörns universitet, varit placerad på ambassaden i Bogota i Colombia och där jobbat med konsulära ärenden som borttappade svenska pass, plötsligt vid stationeringen hemma på UD/Und hantera och utfärda falska identiteter, fejkade pass, hemliga skalbolag och hantera ospårbara eldhandvapen som eventuellt skall komma till skarp användning i Ryssland.

Now, what could possibly go wrong with that?

Hörde någon Transportstyrelseskandalen? Alltså den oskickliga hanteringen av ett bil- och körkotsregister som läckte hemliga identiter bakom svenska fejkade spionidentiteter till ett serbiskt IT-bolag. Serbernas bästa kompisar är ryssen, remember.

Det var en socialdemokratisk regeringsskandal som tvingade ett par socialdemokratiska statsråd, samt en statssekreterare på statsrådsberedningen att avgå, eller hur det nu var?

Här måste ett ytterligare faktum in i den kritiska granskningen av Bildts på förhand beställda Und-förslag. Och det är att det är väl känt att utrikesdepartementet och försvarsdepartementet sedan länge har svårt att komma överens.

Något som i utrikesministerns politiska nyspråk alltså positivt beskrivs som “delvis överlappande organisationer”.

Det är här ingressen kommer in. Minst en svenska agent, eller spion, har alltså dött på operativt uppdrag i Murmansk. Hur och på vilket sätt jag säkerställt vet det tänker jag eventuellt avslöja i mina memoarer, men tveksamt om ens då. Sådant källskydd tar jag helst med mig i graven.

Ryssland och tidigare Sovjets allra viktigaste flottbas, där bland annat deras strategiska atomubåtar varit och fortsätt är placerade, är alltså Murmansk.

Om det är någonstans svenska KSI-operatörer behöver kunna verka under maximalt skydd av en perfekt täckmantel för att driva och hantera ryska spioner som arbetar åt Sverige så är det där.

Men med varje byråkratiskt steg som leder till att fler personer och anställda tjänstemän i olika organisationer, som alltså är “delvis överlappande”, som hanterar de hemliga täckmantlarna och de ospårbara vapnen, leder det per automatik till ökad risk för läckor och ryskt spionage som kommer över dessa uppgifter och sprider dem till källor som kan kosta svenska operatörer på uppdrag i Ryssland livet.

Förstår utrikesministern det?

Jag känner mig inte helt trygg och bekväm med att en spansktalande svensk junior diplomat som tidigare jobbat med konsulära ärenden i Colombia eller Argentina och pluggat bistpåndskunskap på Södertörns universitet skall hantera dessa dolda viktiga täckmantlar.

Tror ni då att KSI-agenterna som skall in och bokstavligt talat riskera sina egna liv i skarpa hemliga spionoperationer på rysk mark gör det? Eller att deras närmaste Must-chefer känner sig trygga med den nya organisationen?

Men den ledande moderatfirman Bildt och Malmer Stenergard gör det. Tydligen.

Och på vilket departement var det nu Und-utredaren Bildt jobbat på, senast han satt i regeringen? Kan han eventuellt vara partisk i målet, någon?

Tidsplanen för sjösättandet av Und är ett skämt

I utredningens förslag finns en tidsplan. Enligt den, vilket utrikesminister Malmer Stenergard bekymmerslöst och okritiskt redogjorde för på pressträffen, skall Und sjösättas, alltså vara i full funktionalitet, den 1 januari 2027.

Alltså om lite mer än ett halvår. Och då har ändå inte det nödvändiga riksdagsbeslutet som krävas för att verkligen starta upp omorganisationen och skapandet av Und ännu tagits.

Men utrikesministern (M) ser tydligen riksdagen som ett bekymmerslöst transportkompani som lojalt och okritiskt skall trycka på rätt knappar, utan att ställa några som helst för henne jobbiga frågor. Jag får faktiskt lite Trump-vibbar av statsrådet Malmer Stenergard här.

Alla som varit med om en byråkratisk omorganisation i offentlig sektor vet hur av nödvändighet internt och navelskådande ett sådant arbete är. Det skall packas flyttkartonger, inredas nya arbetsrum med nya titlar och namnskyltar på dörrarna, bemannas med nyanställd personal, sammanträdas fram nya organisationsplaner, hittas rapportvägar till nya högre chefer som man ännu inte vet vilka dessa är och sist med inte minst, skrivas viktiga HR-planer om mångfaldsarbetet i det nya svenska civila utrikesspionaget.

Tro INTE att den sista punkten INTE är viktig, eftersom Und kommer bli en betydligt mer politiskt styrd organisation än vad Must/KSI idag är.

Ytterligare centralisering väntar

Det är inte bara det militära underrättelseväsendet som kommer avlövas. Läser man utredningen framstår det tydligt att här skall också Säkerhetspolisen, alltså Sveriges svar på MI5 för att prata med utredningens paralleller till UK om att skapa ett svenskt MI6, plockas av resurser i en nära framtid som skall föras till UD, alltså Und. Hur det i sin tur i nästa led kommer förstärka och förbättra Säpos arbete med kontraspionage får granskande journalister fråga Malmer Stenergard och Bildt om, ty det lyckas han inte förklara i utredningen. Och inte hon heller på pressträffen.

Det viktigaste problemet - personalbristen

Den enskilt viktigaste punkten som visar att Und är ett dåligt genomtänkt förslag är resursbristen, inte i form av pengar och budgetanslag, utan i form av kvalificerad underrättelsepersonal som analytiker och på marken verksamma operatörer som skall driva utländska spioner som i hemlighet arbetar åt Sverige.

Vem tror ni är lämpligast högsta chef för detta?

Utrikesministern eller ÖB?

Vad omorganisationen och skapandet av ett svenskt CIA kommer leda till för byråkratiska ineffektivitesproblem skapad av punkten ovan är också personalbristen. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt med kvalificerad underrättelsepersonal som räcker till för att både bemanna de kvarvarande och väl fungerande organisationerna, och det nya stora svenska CIA/MI6, styrd av utrikesministern.

Detta bevisas av det enkla tankeexperimentet att vi alla kan konstatera att kvalificerad inhämtning av underrättelser och därpå följande analyser av datan är svårhanterad materia som kräver kvalificerad och erfaren personal.

Alltså personer som redan arbetar på en av våra fyra existerande underrättelseorgansitioner.

Det kommer i sin tur leda till ett bemmaningsrace där den kommande HR-avdelningen på Und kommer behöva buda över redan existerande lönelägen hos branschkollegorna, samtidigt som de parallellt skriver på den nya mångfaldsplanen på politiskt styrda Und på UD.

Alltså kommer befintligt svensk underrättelseväsende avlövas på personal, vilket i nästa steg leder till sämre analyskapacitet under fler år än blott ett. Och detta samtidigt som Und inte på minst ett par år kommer klara av att leverera någon som helst kvalificerad analys till utrikesministern.

Och detta under ett pågående glödhett krig i Ukraina, tvingas jag påminna om.

Tajmingen i detta förslag är sämst tänkbara. Men det bekymrar inte politiker som Bildt och Malmer Stenergard som aldrig jobbat med dessa former av underrättelsefrågor på marken och ute i verkligheten.

Återigen. Glöm tanken på att detta svenska CIA skall vara up and running om blott sju månader. Den som tror det kan noll om hur byråkratier funkar i verkligheten.

Att utredaren Bildt inte tagit hänsyn till detta visar att han, som den tidigare utrikesministern han är, har ett tydligt politiskt beställarperspektiv på förslaget om Und, samtidigt som han har minimal, om ens någon, förståelse för leveranssidan, alltså de som skall exekvera de politiska beställningarna på kvalificerade underrätteler i ett känsligt läge.

Varför all denna politiska centralisering?

Förslaget om Und handlar sammanfattninsgvis om en politisk styrd och betälld centralisering av det svenska underrättelseväsendet. Ser vi vad regeringen Kristersson (M) hittills ägnat sig åt inom området så är det att skapa ett nytt centralt placerat säkerhetsråddgivarekansli direkt underställt statsministern på statsrådsberedningen, med hans bästa gamla Muf-polare Henrik Landerholm (M) som högsta chef, eller nationell säkerhetsrådgivare som det så fint heter.

Alltså något som hämtas från USA och Vita huset, där, just det, den nationella säkerhetsrådgivaren tillsammans med CIA har en central roll att spela.

Och det gick ju jättebra, verkligen jättebra det här med den gamla Mufaren Landerholm, det arbetet. Apropå politiskt styrda organisationer.

Eller hur?

Men vad Kristersson och Malmer Stenergård här glömmer bort i arbetet med att skapa sin nya supercentraliserade svenska underrättelsebyråkrati är tre saker.

1. Regeringen kommer garanterat aldrig att alltid vara moderatledd. Känner sig säkerhetspolitiskt erfarna moderater i riksdagen verkligen helt invändningsfritt bekväma med tanken på att en möjlig framtida rödgrön regering bestående av S+MP+V ges direkt politiskt inflytande över den nya svenska civila underrättelsetjänsten?

2. Hur lämpligt är det att Sveriges utrikesminister politiskt ansvarar för utfärdandet av falska pass, fejkade identiteter och hanteringen av svarta ospårbara vapen? Det medför givetvis politiska risker, så klart. Och om det är något som den diplomatiska och politiska organisationen kring utrikesministern på UD är duktiga på att hantera så är är det riskminimering för statsrådet i fråga. Ett annat ord för riskminimering är att obstruera, fördröja och slänga grus i maskineriet för bland annat kvarvarande Must/KSI, som är i desperat behov av svart vapenhantering och falska pass.

3. Detta blir nämligen den enkla politiska logiken av omorganisationen av utlandsspionaget till Und och därmed underställd departementschefen på UD. Är det inte bättre att allt detta sköts på betydligt mer än armlängds avstånd från politiken, alltså som idag, med en spionchef som rapporterar till ÖB som högsta chef. Och som i sin tur går till sin politiska chef, alltså försvarsministern? Dessa frågor har Bildt inte heller lyckats besvara i sin utredning.

Om det är någon gång det krävs en synnerligen kritisk prövning av en proposition i riksdagen så är det när Moderaterna i regeringen skall centralisera majoriteten av det svenska underrättelsearbetet till idag moderatstyrda SB och UD.

Men är verkligen både UD och SB garanterat fortsatt moderatstyrda också efter höstens svenska riksdagsval?

Det borde riksdagens ledande försvars- och säkerhetspolitiska samt utrikespolitiska moderater ta sig en funderare på.

Apropå i ämnet kunniga moderater vill jag starkt rekommendera ett avsnitt av den svenska säkerhetspolitiska podden Höjd Beredskap. I ett avsnitt från i november i fjol går den i ämnet militära underrättelsetjänster sakkunniga panelen igenom Bildts utredningsförslag om Und.

Den vassaste kritiken kommer från Amanda Wollstad, en klok och säkerhetspolitisk erfaren kvinna och redaktör med tydlig och mångårig M-stämpel. Hon bor för övrigt i skåne, alltså på hälsosamt avstånd från Stockholms säkerhetspolitiska kotteri, vilket i sammanhanget är en fördel.

Ju längre bort från kotterierna i Stockholm desto lättare är det att tänka fristående och kritiskt. Oavsett ämnen och frågor.

Lyssna på vad hon har att säga i avsnittet om Sveriges CIA. “Ett svenskt CIA? Varför inte döpa det till IB?”

Än är det som sagt var inte försent för riksdagens Socialdemokratiska, Sverigedemokratiska och Moderata riksdagsgrupper att tänka självständigt och kritisk i frågan om bristerna i Bildts beställningverk av ett på förhand bestämt inrättade av ett svenskt CIA. Eller ska vi kanske säga IB?

Glöm inte att i det analysarbetet läsa ÖB:s remissvar, samt det från Lunds universitet. LU bedriver nämligen sedan ett bra tag Sveriges bästa och akademiskt mest kvalificerade fristående utbildning i underrättelselära. [3] [4]

Tänk samtidigt tanken på att en moderatledd regering under ansvarigt moderat statsråd, som mig veterligen aldrig tidigare arbetat med underrättelsefrågor, alltså skall återstarta politiskt S-styrda och S-skapade IB. Är inte den tanken lätt bisarr, så säg? Men det är precis här vi är nu, när lagrådsremissen i skrivande stund presenterades för mindre än 24 timmar sedan.

Det är galna tider vi lever i, år 2026. Men det visste vi å andra sidan sedan tidigare. Bildts idéer om Und är blott det senaste exemplet på detta.

Fotnoter och källor:
[1] https://regeringen.se/rattsliga-dokument/lagradsremiss/2026/05/sveriges-utrikes-underrattelsetjanst/
[2] https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2023/10/dir.-2023150
[3] https://www.regeringen.se/contentassets/ff0193d9c4fc45cc93f32ffc6ea13275/forsvarsmakten-bilaga-1.pdf
[4] https://www.regeringen.se/contentassets/ff0193d9c4fc45cc93f32ffc6ea13275/lunds-universitet.pdf

Den utmärkt och fängslande berättade historien från 2024 som nyss släppts på SVT Play baseras på en amerikansk väl researchad bok från 2016 med samma namn.

Tänk er nu att ni ska skriva en bok som senare blir en tv-serie om andra världskriget, men ni utelämnar Japans medverkan i kriget.

Eller varför inte vara med om att skriva och producera låtarna till ett av rockhistoriens bästa album någonsin: London Calling med The Clash, men medvetet utelämna låtarna Guns of Brixton och London Calling när ni släpper dubbelplattan till lyssnarna, fansen och kritikerna.

Det är som att ni skriver manuset till tv-serien Band of brothers, som följer en amerikansk grupp med soldater under WW II i Europa, och säger att det här är hela amerikanska historien om världskriget, som om kriget i Stilla havet, återgiven i den lika excellenta syster-serien The Pacific, inte funnes.

Skulle något saknas? Well, you tell me…

Det är ganska exakt det som hänt i tv-serien om nio delar med ca 40-45 minuter långa avsnitt, som baseras på boken Say nothing, av den välutbildade amerikanska advokaten, grävande reportern och prisbelönta författaren Patrick Radden Keefe. [3]

Han har också arbetat som civilanställd politisk rådgivare åt försvarsledningen i Pentagon under åren 2011-2012, alltså under Obamaadministrationen.

Detta gedigna cv, som inkluderar historiestudier vid Columbia samt filosofistuder vid Cambridge och en master i nya medier från LSE, London school of Economics, som visar på historisk och politisk kompetens hos författaren gör min kritik av seriens historieskrivning ännu mer svårförståelig, i alla fall i mina ögon och efter att ha sett serien.

Men det finns en enkel förklaring till den inkompletta historieskrivningen. Och den stavas woke. Författaren är en tydligt demokratiskt lutande New York-bo, som skrev boken runt åren 2015-2016, alltså då Woke som världsbild hade slagit igenom på allvar i de kretsar han rörde sig i.

Han har så klart släktingar (great-grandparents) som härstämmar från Irland, konstigt vore väl annars med den här boken i bagaget som handlar om den (Nord)irländska frihetskampen, om jag får formulera det så, sett ur IRA:s perspektiv. Detta eftersom serien främst skildrar delar av The Troubles sett ur ett IRA-perspektiv

Men man skall ha ett par faktum i bakhuvudet klara för sig när ämnet The Troubles avhandlas. Det var i praktiken ett lågintensivt, eller med dagens språkbruk assymetriskt, inbördeskrig som utspelades på Nordirland och på delar av Irland, men också efter ett tag på det brittiska fastlandet dit IRA flyttade striden och sin väl utvecklade assymetriska terrorkrigföring på 1970-talet och 1980-talet.

Alla i min generation minns garanterat nyhetssändningarnas rapportering om bombdåden i London, riktade bland annat mot det konservativa partiet och dess partiledare, premiärminister Margaret Thatcher, bland annat vid en partikonferens på ett hotell där en mycket kraftig bomb placerats ut av IRA.

Trots att den blodigt brutala och våldsamma striden som gått till historien under namnet The Troubles (från slutet av 60-talet till fredsavtalet 1998) stod mellan republikanska katoliker på den ena sidan och unionistiska protestanter på den andra sidan var det inte ett kristet religionskrig. Istället var det ett nationalistiskt krig som handlade om Nordirland skulle fortsatt tillhöra och vara en del av Storbritannien och dess kungadöme, eller frigöra sig från det koloniala styret i London och knytas närmare resten av den irländska ön.

Därför är det konstiga, och den stora bristen i manuset bakom den annars utmärkta TV-serien, att det helt utelämnar Unionisterna och Ulsterlojalisterna i exempelvis UDA och UVF, Ulster Defence Association och Ulster Volunteer Force, som också de använde vapen och terror riktat mot den katolska pro-irländska sidan, ur historieskrivningen.

Det är bara den brittiska armén, His Majesty´s armed forces, som förekommer i berättelsen. Inte ens den nordirländska polisen i form av RUC, Royal Ulster Constabulary, förekommer i någon nämnvärd utsträckning i historieskildringen.

IRA:s lågintensiva assymetriska inbördeskrig görs i serien till en fråga om feministisk frihetskamp, vilket givetvis är både woke och trams, på en och samma gång. För om det är något IRA inte var så var det en fråga om feminism och kvinnlig frigörelse. Det var en stenhård politisk och militärt stridande befrielsekamp eller terrorkampanj som bara handlade om nationalism. Inget annat. Och som också kvinnliga nordirländska soldater frivilligt anslöt sig till. Men det hade ingenting med feminism att göra.

Tro inte annat

Man skall också ha klart för sig att polisen, RUC, vilket redan hörs på namnet, inte var en opartisk del av rättsväsendet. Den stod tydligt på Unionisternas sida, alltså mot IRA och republikanerna, i princip nästan lika mycket som den brittiska armén gjorde. Och allt detta skapade givetvis en förståelig frustration och ilska hos katolikerna.

De behandlades som en sekundär och sämre del av Nordirlands befolkning, som levde under ett i praktiken apartheidliknande dagligt förtryck, där också klassförtrycket var mycket tydligt.

Att inte ha med den delen av historieskrivningen gör The Troubles lite svår att förstå för en tittare som inte redan själv kan den nutidshistoriska bakgrunden. Och framförallt blir det till en slags wokehistorisk form av storytelling, eftersom den hastigt och lustigt omvandlas till en fråga om feministisk frigörelse och kvinnlig militärstrategisk kompetens och planeringsförmåga.

Bildtext: Två av historiens kvinnliga huvudrollsinnehavare genomför en väpnad fritagning på ett sjukhus där de hamnar i en eldstrid med polisen. Men missta inte detta för feminism.

Dessa historiska brister i manuset sänker också betyget i mina ögon från en möjlig femma till max en trea. Tots att den hantverksmässigt är så skickligt och trovärdig berättad.

Utan att avslöja för mycket för alla er som läser den har recensionen utan att först ha sett serien cirklar den kring tre personer, två systrar uppväxta i en IRA-familj som själva ansluter sig till kampen och kriget, genom att bli medlemmar i den paramilitära organisationen IRA.

Dessutom förekommer Gerry Adams, partiledare för IRA:s politiska gren och parti Sinn Fein i en avgörande roll i serien. En roll som inte är okomplicerat beskriven, milt sagt. [5] [6]

Serien bygger på påståendet att Gerry Adams först var en av de mest hårdföra militära befälhavarna i IRA, för att därefter senare helt växla över till den politiska sidan av befrielsekampen. Att Adams haft en koppling till IRA:s stridande del i framförallt sin ungdom är nog alla överens om. Inte minst brittiska säkerhetstjänsten MI5. Men han har hela tiden, och gör det fortfarande, förnekat att han skulle varit en militär befälhavare i IRA, med ansvar för ordergivning om terrorattentat som bilbomber, mord och avrättningar av katolska tjallare och nordirländska brittiska informatörer.

Därav namnet på serien “Say nothing”. I princip allt som beskrivs i serien har hänt, och har en verklighetsbakgrund, utan att avslöja för mycket innan ni själva sett den. Men påståendet att Adams har haft den centrala befälhavarroll i IRA som han tillskrivs har hittills inte gått att leda i bevis. Och gör det fortsatt inte.

Det är den objektivt sett största bristen i berättelsens historieskrivning. Filmiskt, författaren har en bakgrund också som manusskrivare i Hollywood, är det berättartekniskt givetvis tacksamt att låta honom representera allt det onda och problematiska i The Troubles assymetriska krigföring från IRA:s sida.

Men påståendet, om än att det kanske är rimligt och har en del antaganden och fakta att vila sig emot, saknar faktisk bevisad och fastslagen grund och då bör en författare med sakliga historiska ambitioner, vilket han tydligt har, inte slira runt med sanningen så grovt som det görs i historien.

Det vi vet är att Adams i Belfast i sina yngre år som aktivist rörde sig i en gråzon mellan IRA och dess politiska lagliga gren Sinn Fein. Hans juridiska ansvar har prövats av det brittiska rättsväsendet. Där han satt gripen hos polisen i blott fyra dagar och åklagaren lade sedan ned förundersökningen med argumentet att det saknas tillräckligt med bevis för att skriva fram ett åtal.

Skulle jag betygsätta den på strikt historiska och juridiska grunder skulle den därför få max en tvåa. Påpekas bör att Patrick Radden Keefe har en amerikansk juristutbildning komplett med en bar-exam, vilket är den amerikanska motsvarigheten till ett medlemskap i det svenska advokatsamfundet.

Märkligt att en så juridiskt skolad författare glider så på den juridiska bakgrunden.

Men med reservation för detta är serien sevärld! Den är spännande och skickligt berättad. Men tror inte att detta är den sanna historien om The Troubles, för det är det inte.

Till sist så utelämnas en massa intressanta historier som skede under The Troubles, vilket är synd. Bland annat tänker jag på det som handlar om Libyens och PLO:s vapenaffärer med provisoriska IRA, finansierade med ekonomiska medel framförallt insamlade på Irland och bland irländska ättlingar i USA, och där smuggelvägarna gick från Mellanöstern sjövägen till Irland och sedan in i Nordirland, landvägen med bilar och lastbilar över gränsen. Mycket tyder på att Gerry Adams sannolikt var djupt insyltad i dessa vapenaffärer, som möjliggjorde den militära kampen och ett antal terrordåd både på Nordirland och i England.

Och där finns det definitivt en historia att berätta. Vapensmugglingen och vapenaffärerna mellan IRA, Kadaffis Libyen och den palestinska terrororganisationen PLO är värd en egen filmatiserad “based on a true story” agenthriller-serie.

Men då bör manuset skrivas av någon som inte slirar så mycket på historieskrivningen som Radden Keefe.

Fotnot och länkar:

[1] https://www.svtplay.se/video/KzVBZmp/say-nothing/1-the-cause
[2] https://en.wikipedia.org/wiki/Say_Nothing_(TV_series)
[3] https://en.wikipedia.org/wiki/Patrick_Radden_Keefe
[4] https://en.wikipedia.org/wiki/The_Troubles
[5] https://en.wikipedia.org/wiki/Gerry_Adams
[6] https://en.wikipedia.org/wiki/Sinn_F%C3%A9in

Jag är övertygad om att vi kommer få se ett fortsatt konstant lågintensivt israeliskt framgångsrikt säkerhetstjänstkrig mot det iranska kärnvapenprogrammet, kombinerat med hårda flygattacker med ett antal år mellan dessa.

Det vill säga det vi redan haft, och som funkat betydligt bättre under ett antal år för alla inblandade och påverkade parter, det vill säga alla, än det nuvarande kriget med snart förödande konsekvenser och effekter för den globala världsekonomin.

Det som bara är några veckor bort nu kommer få finanskrisen 2008 att framstå som något som princip var försumbart.

Fem exempel på effekter i den globala ekonomiska krisen i spåren av Irankriget.

1. Flygbränslebristen kommer göra det svindyrt att flyga. Så glöm alla privata weekendresor till Europas storstäder hit och dit. Eller semestern vid Medelhavet och i Thailand som ni flyger till. Det är förvisso ett bekvämt I-landsproblem. Men lätt för Europas och USAs välmående flygande medelklass att förstå och begripa.

2. Den kommande bensin- och dieselbristen kommer snart leda till att vi i Västeuropa seriöst tvingas överväga att införa bensinransonering modell den svenska som var nära att sjösättas i spåren av oljekrisen 1973. I vissa asiatiska länder har de redan minskat undervisningen påtagligt på universiteten i syfte att spara, alltså ransonera, el som produceras av olja eller gas köpt och importerad från Gulfen. Eftersom alla transporter, oavsett transportslag, fördyras kraftig tar den globala inflationen också fart igen, på samma sätt som skedde i spåren av viruskrisen Corona.

3. Halvledarbristen som uppstår globalt på grund av heliumbristen på Taiwan. Där i princip världens alla toppmoderna halvledare produceras i landets fabriker. Det slår i nästa led hårt mot Kinas tillverkning av alla konsumentprodukter med mera som tillverkas med halvledare köpta från Taiwan och sedan exporteras ut i via världen. Det slår vidare mot den toppmoderna AI-industrin som behöver stora serverparker byggda på halvledare från Taiwan.

AI har dessutom ensamt byggt det mesta av den ekonomiska tillväxt vi sett i USA det senaste året eller så. Den AI-drivna ekonomiska tillväxten kommer snart börja hacka och tvingas växla ned.

4. Sjukvården. Dagens avancerade sjukvård är i behov av helium. När dessa leveranser uteblir och heliumbristen ar ett faktum uppstår effekter som jag omöjligen kan kvantifiera och bedöma, men som garanterat finns där. Hård ransonering kommer framtvingas också där. Läkare är proffs på att prioritera bland patienters olika medicinska behov av operationer och så vidare. Vi klarar det, men den allmänna välfärdsnivån kommer sjunka på grund av detta.

5. Men absolut värst är svälten som vi först kommer få se i ett antal afrikanska och asiatiska länder. Detta eftersom produktionen och leveranserna av konstgödsel, som är en biprodukt av oljeutvinningen i Gulfen, redan upphört. Och det påverkar snart matproduktionen eftersom konstgödseln behövs till den vårsådd som redan pågår, men nu kraftigt försämras.

Om jag låter dyster? Tycker jag inte. Det här är nämligen bara några av de första initiala effekterna vi kommer få se av det stängda sundet. Det kommer flera. Som är garanterat värre än de som jag skissat på här i fem punkter.

Trump har genom beslutet att inleda Irankriget gett militärjuntan som nu styr landet en finansiell atombomb, som de redan utlöst. Och betänk hur jävla stryktålig den iranska ledningen är. Landet har varit utsatt för ekonomiska sanktioner i olika grad alltsedan Ayatollans revolution 1979.

Det är bara det att jämfört med en riktigt atombomb så har den redan utlösta explosionen i den finansiella atombomben (det stängda Hormussundet) eftersläpande sprängverkan.

Därför är det nu vår tur i “stora satan” USA och i resten av väst att känna på vår egen medicin, är jag övertygad om att de hårdare krafterna i Irans ledning tänker.

Det är i alla fall exakt så jag själv skulle tänka om jag ingick i eller jobbade åt den.

Låt oss kalla det som jag skissade på i början av den här postningen för Stuxnetmetoden. Det är där vi praktiken och garanterat kommer hamna efter det nya fredsavtalet. Oavsett hur det ser ut och när det nu kommer undertecknas.

Hur allvarliga de globala ekonomiska effekterna kommer bli på vägen dit återstår att se. More is yet to come, är det enda som jag som fristående bedömare garanterat kan utlova.

Idag måndag 28/4 2026 har regeringen bjudit in svenska företag för samtal om konsekvenserna av den uppseglande krisen.

På onsdag innevarande vecka (29 april) släpper SCB BNP-indikatorn och KI konjunkturbarometern, för att titta på relevanta svenska makrosiffror.

Källa: DI.se

Den kommande veckan sker samtidigt ett antal rapportsläpp av börsbolagens Q1-rapporter. Mest intressant blir att följa New-Yorkbörserna, där fem av sju av tech-jättarna, de så kallade “magnifika sjuorna” lämnar kvartalsrapporter. Det handlar om Meta (bolaget bakom Facebook), Apple (som just meddelat sitt kommande vd-byte), Amazon, Alphabet (bolaget bakom Google) och Microsoft. En tredjedel av S&P 500-bolagen presenterar sina Q1-rapporter den här veckan.

Källa: DI.se

Tittar vi på börserna så kan vi återigen konstatera att dessa finansmarknader som vanligt är dålig på att läsa av och prisa in komplicerade geopolitiska risker i sina index. Och det är inte första gången vi ser det, som sagt var.

Breda S&P 500 är upp 13 procent sedan månadsskiftet, medan tekniktunga börsen Nasdaq har klättrat hela 19 procent.

Bland de rapporterande bolagen rusade Intel 24 procent under fredagens handel. Halvledartillverkaren presenterade efter torsdagens stängning en delårsrapport där vinsten landade på 0,29 dollar per aktie, en rejäl bit över förväntade 0,01 dollar per aktie. Bolagets guidning inför nästa kvartalsrapport var också betydligt högre än vad marknaden väntat sig. Aktien handlas nu till en ny högstanotering för första gången på 26 år. Jätten Nvidia var upp 4,3 procent och åter nådde över 5,000 miljarder dollar i börsvärde, motsvarande 46,000 miljarder kronor.

Givet den kraftiga klättringen i indexen, och riskerna för framförallt AI-bolagen på grund av den kommande heliumbristen som skruvar åt halvledarproduktionen på Taiwan, är det rimligt att bedöma nedåtriskerna som betydligt kraftigare än möjligheten till fortsatt stigande börsindex.

När sentimentet väl vänder, och Wall Street-börsen, som leder Stockholmsbörsen till mellan 80-90 procent, börja deppa på grund av de ekonomiska konsekvenserna av Irankriget kan det går fort utför, och det under lång tid framöver.

Frågan är hur hungriga de stora investerarna kommer vara när “sjuan” alla lämnat sina Q1-rapporter, och New York-börserna återigen blir mer framåtblickande än bakåtblickande.

Enligt Wikipedia är White flight ett från början amerikanskt begrepp för storskalig migration av euro-amerikaner från områden med blandad etnicitet till områden där de flesta liksom de själva har europeisk eller euro-amerikansk etnicitet. [1]

I Sverige går gränsen för detta flyttmönster vid en brytpunkt om ungefär tre till fyra procent inflyttade utomeuropeiska invandrare, enligt gängse statsvetenskaplig forskning. Och vad som är mer intressant är att “höginkomsttagare och välutbildade flyttar först, vilket innebär att den etniska segregationen även medför en klassbaserad segregation”.

Villastadsdelen Östertälje är Södertäljes svar på Stockholmsförorten Djursan, alltså stans gräddhylla. Egentligen finns det två gräddhyllor i Kringelstan. Den andra heter Pershagen, men i det Södertälje som jag är född och uppväxt i är det Östertälje som är vårt svar på villa- och trädgårdsstaden Djursholm.

Den socioekonomiskt finaste stadsdelen att bo i.

I Östertälje har det på kort tid skett två sprängningar, på samma adress. Den första skedde den 8 december 2025 och den påföljande natten mot fredag, 24 april 2026. Alltså igår, när den här artikeln skrivs. [2]

Motivet bakom sprängningarna har ännu inte visats i en polisutredning, men hoppet att de klaras upp har ökat efter att en för dådet misstänkt gärningsman greps av polisen bara ett par timmar efter den senaste bomben, och då inte särskilt långt ifrån sprängningen.

Vi lämnar motivet därhän i den här artikeln, eftersom spekulationer om flera olika möjliga motiv, kommer att visa sig vara både rätt och fel, eftersom det så klart då handlar om separata skäl som kan ses som troliga. Men där bara ett kan vara korrekt.

Och motivet är ointressant för det som är poängen med den här betraktelsen, alltså att exemplifiera den så kallade vita flykten.

När jag gick på naturvetenskaplig linje på Västergårdsgymnasiet i mitten av 1980-talet blev vi en socioekonomiskt väl uppblandad klass, med elever från hela Södertälje och dess kringsamhällen som exempelvis Järna och Nykvarn. Detta eftersom det var det enda gymnasiet i Kringelstan (det fanns totalt tre på den tiden) som erbjöd oss elever att gå på Natur.

Jag tar i den här krönikan min egen klass på Västergård som exempel på den vita flykten.

Södertälje hade, under min uppväxt, (jag är född 1968), på 1970-talet ungefär stadigt 70.000 invånare. Det har länge varit en invandrarstad, baserad på traditionell arbetskraftsinvandring från i huvudsak, men inte enbart Finland, till de två stora arbetsgivarna i kommunen. Lastbilstillverkaren Scania och det stora läkemedelsbolaget Astra, numera Astrazeneca. Två svenska sedan länge internationaliserade globala exportjättar, med svenska mått mätt.

Då bodde jag från det att jag var tre år gammal i stadsdelen Geneta. Där gick jag i först Genetaskolan i låg- och mellanstadet och sedan i Wasaskolan under högstadieåren. I den klassen, som följdes åt under nio år, hade vi två invandrare från Menaregionen.

Det var E, som kom från Libanon och Y, som kom från Turkiet. Inget konstigt med det.

Vi hade givetvis några elever som var födda i Södertälje, men vars föräldrar kom från Finland också. Inget konstigt med det. Vi var en väl uppblandad klass såväl etniskt som sociaoekonomiskt och ingen av oss gjorde någon som helst grej av att vi var bördiga från olika länder, eller från olika samhällsklasser.

Helt enkelt för att det inte var en grej, för någon av oss i klassen.

En i dag känd person i svensk samhällsdebatt som gick i Wasaskolan, bara något år separerat från min årskull, är för övrigt nuvarande LO-basen Johan Lindholm.

Det har gått bra för de flesta av oss, i alla fall som jag kan historien. En av mina bästa kompisar B, som jag också lirade knattefotboll med i samma lag, pluggade senare företagsekonomi på Stockholms universitet och driver idag en revisionsbyrå i stan tillsammans med sin medgrundare. Det händer att vi springer på varandra ute på stan.

Hans styvfar var argentinare och jobbade på den argentinska Stockholmsambassaden. Hans mor och jag kom senare att sitta i kommunfullmäktige tillsammans. Hon för moderaterna och jag som ung sosse och SSU-basen i stan.

E träffade jag av en slump på många år senare när jag var ute i Nykvarn och knallade in på den stora krogen i centrum då det var lunchdags. Chefen och ägaren kommer fram till mig med ett brett leende, räcker över menyn och säger “Men hej Andreas, vad kul att se dig här.”

Jag kände först inte igenom honom, var tvungen att lite lagom förläget så där fråga vem han är och när han säger “E från Geneta” trillade polletten direkt ned.

T, som kanske kunde ses då, felaktigt vill jag med kraft understryka så här i efterhand, som klassens stökis, jobbar med ett gediget hantverkaryrke i byggsvängen där han är inte lagbas, men väl mellanchef ute i verksamheten, alltså på golvet i verkligheten. Vi har tack vare Facebook återknutit bekantskapen han och jag och träffats och givetvis pratat en massa minnen från båda våra två grundskolor och klassen vi gick i.

För att titta på min klass på gymnasiet blev jag där ihop med H, min första flickvän. Vi hängde ihop i tre år och har fortfarande en bra och givande kontakt. Hon kom från Järna, uppväxt i en gedigen skötsam borgerlig småföretagarefamilj. Hennes farsa och farbror drev tillsammans en anrik entreprenadfirma inriktad på att gräva och göra markarbeten. Den finns fortfarande kvar under samma namn, där H:s båda yngre bröder driver den vidare.

Alla som någon gång har spelat på en av Stockholmsregionens absolut bästa och finaste golfbanor, Kallfors Golf utanför Järna, har bokstavligt talat vandrat på resultatet av H:s farsas jobb. Han gjorde alla grävjobb när banan anlades.

När jag vandrar i minnenas allé tillbaka till Östertälje på 1980-talet placerar jag fyra personer i min klass på Västergård, som bodde där.

Det är T och T, den idag välkända författaren och feministiska profilen i (borgerliga) Fredrika Bremerförbundet, U, samt till sist tjejen som kom från hotell- och aktiefamiljen i stan. Hennes fabror var i många år en välkänd offentlig profil som vd för intresseorganisationen Aktiespararna, under den tiden då aktier som sparform slog igenom på allvar och blev det hetaste av allt det nya heta under det glada och framtidsoptimistiska 80-talet.

Minns Yuppien och dess givna bil, börsmoppen, alltså en Porsche.

Den familjen ägde och drev, och kanske fortfarande gör det, Hotell Skogshöjd. På min tid hade det stans finaste och roligaste nattklubb, Olgas, där jag spenderat många och långa och roliga helgkvällar och nätter när jag kom upp i den åldern att jag började gå ut på krogen varje helg.

Varenda spänn som jag lagt vid den långa bardisken, och det är sannolikt många, är i efterhand väl investerade riksdaler.

En annan känd finansprofil som länge bodde i Östertälje är medgrundare av Sveriges tyngsta och anrikaste hedgefond.

T:s pappa var på den tiden Sveriges ledande kärnvapenexpert, anställd på försvarets forskningsanstalt, FOA. Den andra T:s mamma var chef på skattekontoret i stan, och hans pappa hade en väl etablerad chefspost i det privata näringlivet, som jag minns det.

Poängen är att detta är att de alla var väl etablerad borgerlig övre medelklass, eller kanske till och med ekonomisk överklass, som med hedgefondgrundaren.

Bor någon av mina klasskompisar från Östertälje kvar i stan? Svar: Nej.

Bor någon av deras föräldrar kvar i stan? Svar: Nej. (I alla fall inte som jag lyckats utröna.)

Aktieprofilen var den som senaste flyttade, upptäckte jag när jag hörde mig för med en källa som kan näringslivet i Telge och alla dess profiler utan och innan. Han drog för ett halvår sedan.

Finansmannen med hedgefonden stack från stan för ungefär tio år sedan.

Min första egna lägenhet hyrde jag i andra hand av J, som gick i min klass på Västergård, när han drog till Uppsala för att plugga. Han tog sedan över sitt uppväxthem, en fin kåk i Brunnsäng. Han och hans fru flyttade också för länge sedan, till Mariefred. Hans föräldrar, farsan drev en liten byggfirma i Södertälje, flyttade till Trosa.

För att sätta den assyrisk-syrianska inflyttning i perspektiv tillsammans med övrig migration så passerade Södertälje för något år sedan strecket för 100.000 invånare.

Kommunstyrelsens dåvarande ordförande, Anders Lago (S), åkte till Kongressen i Washington D.C under Irakkriget 2008 och vittnade inför ett utskott som bland annat Barack Obama satt i, om att lilla Södertälje tagit emot fler flyktingar från krigets Irak än vad hela USA gjorde i sina samtliga 50 delstater. [3]

Det är en historia som jag gärna skulle ha hört den dryga vicepresidenten J.D Vance berätta i sitt famösa tal vid säkerhetskonferensen i München häromåret, där han anklagade hela Europa för att vara woke och självvalt förstöra sig på grund av vår självvalt destruktiva flyktingpolitik.

Well… Om USA kunde ge fan i att starta krig runtom i världen, och då i synnerhet i Mellanöstern, som skapar enorma flyktingvågor till Europa och Sverige skulle vi faktiskt ha lättare att leva upp till hans önskemål. Men som den historiskt oblidande och oerfarna internationella toppolitiker han på kort tid blivit, kan han givetvis ingenting om den här i sak relevanta bakgrunden.

Med detta sagt håller jag med i kritiken om att Sveriges flyktingpolitik från ungefär år 2000 och fram tills idag, alltså under 25 år, är självdestruktiv, naiv, okunnig och direkt samhällsfarlig, för att tala hederligt klarspråk, som inte är PK-tvättat på Aftonbladets ledarsida under ledning av Anders Lindberg.

Huvudskurkarna i dramat är givetvis trion statsminister Fredrik “öppna era hjärtan” Reinfeldt (M), en extremliberal flyktingaktivist som fortfarande inte begriper hur destruktiv hans regerings migrationspolitik var, på andra plats statsminister Göran Persson (S) samt statsminister Stefan “mitt europa bygger inga murar” Löven (S) på tredje plats.

Det tog fram till statsminister Magdalena Andersson (S) innan politiken vändes och vi började prata om en given och helt nödvändig åtstramning av migrationen till Sverige.

Dessutom behöver regeringen Carl Bildt under tidigt 1990-tal, med folkpartisterna Bengt Westerberg och flyktingminister Birgit “nu tycker jag att vi tillsammans sjunger We shall overcome” Friggebo omnämnas. Det är nämligen de tre personerna som är ansvariga för EBO-lagen. [4]

Det är den lagen som mer än något annat förklarar varför Södertäljes socioekonomiska profil lett till att Sveriges första nätverk, Södertäljenätverket från stadsdelen Ronna, grundades i stan.

Det är också något som jag ofta hört framförallt borgerliga politiskt okunniga debattörer hävda, att Södertälje har sig självt att skylla i detta sammanhang.

Well… Ett dubbelfel där med, precis som hos J.D Vance. EBO-lagen tvingar nämligen bland annat Södertälje och Malmö att ta emot oproportionerligt många migranter per capita. Och då ska Gudarna veta att Södertäljes ledande socialdemokratiska politiker, men också framträdande S-profiler från Malmö och Göteborg hela tiden, ändå från EBO-lagens införande, kritiserat den och varnat för dess konsekvenser.

Men valde någon dåvarande topppolitiker i regering och riksdag, oavsett partifärg, att lyssna? Svaret på den frågan lyder grov nätverkskriminalitet.

Den enda av dessa fyra statsministrar som efterhand kan se sig i spegeln med någon slags heder i kroppen är Persson, som framsynt nog varnade för social turism i samband med EU-inträdet.

Och vad fick vi, om inte just det. Tänk alla romska tiggare som sitter utanför din Konsumaffär och Icabutik varhelst du bor i Sverige. Så ser i praktiken den sociala turism ut som finans- och statsminister Persson så tydligt och klokt varnade oss alla för.

Därmed inte sagt att det var fel att gå med i EU. Absolut inte. Jag jobbade på JA-sidan åt kampanjorganisationen JaTE, Ja till Europa, inför folkomröstningen samtidigt som jag pluggade juridik i Uppsala. För Sverige, en liten öppen exportbaserad ekonomi, är EU-medlemskapet en så kallad no brainer såväl på 90-talet som idag.

Apropå white flight undrar jag till sist vad stadens stora inflyttning från Mellanöstern, dess påföljande rykte, och nu senast de två bomberna i Östertälje, betyder för villapriserna sett över tid i Södertäljes eget Djursan?

Dessutom undrar jag, som den före detta kommunalrådssekreterare under några år i början på 90-talet och som där jobbade mycket med kommunens budget, över hur stadens skatteintäkter, eftersom det är den väletablerade övre medelklassen som först dragit från stan, påverkats och sett ut i en alternativ kontrafaktiskt historieskrivning där vi inte infört EBO-lagen och dessutom inte ogenomtänkt öppnat våra gränser på vid gavel.

Sådant, alltså hur villapriserna i stan utvecklats över tid jämfört med resten av Stockholmsregionen, går att räkna på och visa data över. Men det får bli ämnet för en annan krönika.

För några år sedan kollade jag, apropå data, hur många elever i Wasaskolan (förekoleklas - åk 9) som har svenska som modersmål. Det var tre stycken, alla tre är bröder uppväxta i samma familj. Kanske är det värt ytterligare en betraktelse här på Initierat, apropå termen “friktionsyta”, för att citera statsminister Bildt i Rapportinslaget ovan.

Bildtext: Polisens mobila kameravagn ligger online 24/7 och sänder sin kamerafeed till en av polisens övervakningscentraler, dygnet runt. Där det står en sådan här kameravagn utplacerad finns det en av polisen bedömd aktiv hotbild. Foto: Initierat.

Polisens kameravagn som från och med igår står uppställd vid den lilla Östertäljegatan där det sprängts får väl exemplifiera så kallade “friktionsytor”. Och att vi tyärr inte sade “stop, stop, stop” redan för länge sedan, för att citera Anders Lago i talet till kongressen i USA år 2008. (Se länken till SVT nedan.)

Fotnötter och länkar:
[1] https://sv.wikipedia.org/wiki/White_flight
[2] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/aJGblO/larm-om-explosion-i-bostadsomrade
[3] https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/sa-hamnade-sodertalje-i-usas-kongress-trodde-det-var-ett-skamt--94guir
[4] https://sv.wikipedia.org/wiki/Lagen_om_mottagande_av_asyls%C3%B6kande

De första tre som jag läst, givetvis i tidningen Affärsvärlden, är ekonomiprofessor Christian Sandström, som på relativt kort tid blivit Sveriges bästa granskande reporter, i just Affe, av de stora gröna satsningarna i norr, genom just sin flitiga medverkan i tidningen.

Den andra är en av Sveriges bästa och mest rutinerade och erfarna ekonomijournalister, Ronald Fagerfjäll. Han intervjuas i en artikel i samma tidning. Han är utan tvekan, genom sina många böcker i ämnet, Sveriges bästa bedömare av Wallenbergsfären och Wallenbergarna som de ledande svenska industrialister de är.

Därefter har tidningen också intervjuet en expert på stålmarknaden, vilken är den centrala överlevnadsfrågan för Stegra på sikt, när jätteprojektet väl är färdigbyggt.

De här tre artiklarna rekommenderar jag till läsning, och lägger länkar till dem i tråden.

1. Sandström: Stegra överlever men många frågetecken kvarstår [1]
2. Stålexperten: Här är Wallenbergs utmaningar i Stegra [2]
3. Experten (alltså Fagerfjäll): Wallenberg vill rädda Sveriges rykte [3]

När ni läst dessa, samt ett par artiklar till som jag också lägger länkar till, vill jag ge mina reflektioner i punktform. [4] [5]

1. Den viktigaste är konstaterandet att de gör affären utanför Investorsfären. Investor är som bekant det noterade investmentbolaget som Wallenbergarnas viktigaste maktbolag. Vad betyder detta? Jo, att transparensen återigen inte är så där imponerade stor. Hade de satsat dessa totalt 10-15 miljarder kronor via ett börsnoterat bolag hade insynen för utomstående bedömare som ekonomijournalister, akademiker och forskare samt finansanalytiker varit mycket större än vad den nu blir.

2. Det är mycket pengar som satsas. Men det är deras egna pengar, och de har definitivt råd att både satsa och eventuellt förlora dessa, utan att de behöver gråta på väg till banken. Jag har inte riktigt satt mig in i alla detaljer kring finansieringsupplägget, men smolken i bägaren är att svenska pensionsfonder fortsatt slänger in goda pensionsspararpengar efter dåliga pensionsspararpengar i stålfabriken. Detta genom beskdet från AP2 att de går in med mer pengar för att fortsatt behålla sin ägarandel i bolaget.

”Vi har åtagit oss att delta i finansieringen och gör det pro rata med vår tidigare investering, vilket innebär ett ytterligare åtagande på cirka 30 miljoner euro”, säger Åsa Norman på AP2 till Afv. [6]

Man kan prncipiellt tycka att det får vara slut med misslyckade pensionsinvesteringar i först Northvoltkraschen i Skellefteå och i den första investeringsrundan i Stegra i Boden.

3. Wallenbergarna är något som Harald Mix aldrig varit, och aldrig kommer bli, mycket erfarna industrialister. I flera generationer! De två nya Wallenbergsnamn som nu kliver in i styrelsen är blytunga svenska företagsledare, och industrialister, som kan leda industrier, vilket finansmånglaren och mångmiljard-duperaren Harald Mix, upplärd på Wall Street, aldrig gjort och kunnat, bör understrykas.

Dels är det nya styrelseordföranden Leif Johansson, och vid sidan av honom styrelseledamoten Håkan Buskhe.

Johansson har bland annat varit vd för Volvo och Electrolux, samt ordförande i bland annat Ericsson och Astrazeneca.

Buskhe har bland annat varit mångårig vd för det framgångsrika försvarsindustriföretaget Saab samt ordförande för logistikföretaget och järnvägsbolaget Green Cargo. (Logistiken via bland annat järnvägen är en nyckelfråga för det framtida Bodensiska stålverket. )

Jag tror personligen inte att dessa båda erfarna industrialister och 18-taggare i Wallenbergsfären hade klivit in i Stegras styrelse om de inte vid en seriös genomlysning av Bodenjätten trott att hon går att rädda. I alla fall bedöms chansen rimligtvis som tillräckligt stor för att de vill göra ett ordentligt försök.

4. Med Wallbergarnas miljarder kan de bygga klart och få fabriken på rull. Det tvivlar jag inte en sekund på. Ty om det är något som Wallbergarna kan, och som sitter i generna hos flera generationer i familjen, så är det att bygga fabriker. Punk och slut och end of story.

5. Men...

6. Sedan kommer frågan om de kan leverera produkten (nästan fossilfritt stål - alltså ej grönt men nästan grönt) som det eventuellt finns en marknad för, med en prisbild som både de tänkta köparna och säljaren känner sig kontanta med.

Min spontana reflektion är densamma som Sandström gör i sin krönika.

Det har inte byggts ett enda nytt stålverk i hela Europa, på 50 år!

Och det naturligtvis av en anledning. Det här är ett extremt högriskprojekt. Inte tu tal om annat. För naturligtvis har det räknats på liknande projekt på andra håll. Tro inte annat. men inget av dessa har sjösatts.

En rad viktiga punkter i Stegras kalkyl för kostnader och intäkter, alltså det som ytterst sätter bolagets pris för kunderna, har förändrats sedan idén kläcktes. Men redan då fanns det kraftig anledning att ifrågasätta dessa K/I-kalkyler. Och det inte åt det bättre hållet, för Stegra alltså. (Läs Sandströms krönika för genomgång av detta.)

Magnus Henrekson var först ute med att göra detta. Han fick kritik av Stegrafolket redan på den tiden de hette något annat, H2GS AB eller H2 Green Steel, om ni minns. De hävdade med emfas att Henrekson gjorde fel analys, varvid professor Henrekson lugnt replikerade att då kan ni öppna era böcker och visa mig vars jag tänker fel.

Pressbild: Stegra.

Tror ni att Stegrafolket med Harald Mix och vd:n Henrik Henriksson i spetsen någonsin gjorde det? Well, den frågan svarar sig själv, utan någon mer krävande tankeverksamhet från någon av er som läser den här analysen.

Jag litar på Ronald Fagersjälls mångåriga erfarenhet som bedömare av Wallenbergsfären och andra stora svenska bolag, samt egentligen Sveriges hela ekonomiska företagshistoria, vilket han gjort i en serie läsvärda böckers om avhandlar 1900-talet svenska bolagshistorier.

Han säger i intervjun med Affe, som han själv varit chefredaktör för, följande:

“Det handlar om att rädda menige Ryan. Vi i Sverige kan inte ta en till sådan smäll.”

´”Han hänvisar till föregående års Northvolt-krasch, som blev en av de största konkurserna i modern tid. Där var det också mycket utländskt kapital med i bilden. Ronald Fagerfjäll menar att konkursen satt djupa spår i bilden av Sverige som industrination.

“Det har ställt hela Sverige i rätt taskig dager. Då har affärsetablissemanget frågat sig: vad kan vi göra åt Stegra-situationen?”

Han menar att ytterligare en megakollaps i Stegra hade spätt på den bilden. Något Wallenbergsfären vill förhindra.

Men enligt Ronald Fagerfjäll finns det även andra praktiska förutsättningar här än i Northvolt-fallet.

“Batterier var inte lätta att fixa, men just stål kan vi i Sverige kanske hantera, om vi anstränger oss.”

Han understryker att Wallenbergarna inte heller är okända i det norrländska industrilandskapet.

“De har en formidabel kontaktyta och kan manövrera det här på ett sätt som inte andra kan. Marcus Wallenberg har ju varit styrelseordförande i LKAB. De var med och skapade SSAB“, säger han och fortsätter.

“De har varit med i det här klustret i Norrland ända sedan farfars fars tid. Det ger en annan tyngd åt det.”

Den långa historiken ger sfären något få andra aktörer har: ett nätverk som sträcker sig över alla inblandade parter. Det ger en annan möjligt att manövrera i den komplexa situationen.

Att Wallenbergsfären är inblandad i flera andra projekt i det svenska industrilandskapet, och i Norrland specifikt, är enligt Fagerfjäll ytterligare en förklaring till varför de kliver in som ledande ägare i Stegra.

“De är del av ett jätteprojekt med råvaror i Norrland. Det kräver någon slags total kompetens och total nätverkskapacitet.”

Frågorna om elnätet, ny kärnkraft och vindkraft, fortsatt gruvbrytning från LKAB, och infrastrukturen kring Luleås hamn och malmbanan hänger alla ihop.

“Nu kanske det går att knyta ihop det på en hög nivå så att man verkligen får ordning på det hela.”

Vad jag tror? Jo, att Stegra genom den räddande skyddsängeln Wallbergfamiljens tunga historia och finansiella megamuskler gett bolaget en chans att bygga klart fabriken och testa marknaden för det nästan fossilfria stålet.

Det kommer garanterat bli dyrare än allt annat stål på marknaden. Och frågan är om det finns en fortsatt betalningsvilja för detta när först viruskrisen och sedan den kommande stora internationella ekonomiska krisen på grund av kriget i Iran förändrat grunden för kalkylerna?

Den svenska och internationella Gretahypen är som bekant över.

Men om det kommande priset på det nästan fossilfria stålet accepteras av marknaden kan ingen veta i nuläget, utan bara marknaden själv visa när den testats i skarpt läge, om några år.

Hur många år vet vi för övrigt inte, eftersom bolagets ledning på presskonferensen med nyheten om kapitalinjektionen inte kunde ge ett nytt startdatum för när fabriken står klar och kan rampa upp produktionen.

Också det är ett talande tecken för vilka problem som fortsatt kvarstår också med fabriksbygget.

Det finns en tydlig och klar vinnare med beskedet, vilket jag ser som glädjande. Och det är Bodens alla skattebetalare som investerat många lånade miljoner i sina kringinvesteringar. Förhoppningsvis får de tänkt payback för dessa för den lilla norrländska kommunen mycket stora räntetyngda lån, räknat per invånare.

En viktig observation som en av mina källor gör är följande: Om burnraten ligger och taktar på miljarder kronor per månad blir återigen likviditeten den springande punkten i Wallenbergarnas investeringskalkyl.

Detta eftersom inte ens bolagets ledning kan bedöma när fabriken står färdigbyggd, trots att de på pressträffen försäkrade att pengarna räcker.

Men hur vet de detta när inte ens de själva vet när de byggt klart fabriken, alltså hur lång tid det pågående bygget kommer ta?

Vi saknade således fortsatt en del viktiga besked efter pressträffen.

Och jag tycker fortfarande att det behöver tillsättas en Northvoltkommission för att pensionsspararna och skattebetalarna har en viktig principiell rätt att få veta vars alla deras miljarder som Harald Mix obetänksamt satte sprätt på i batteriäventyret i Skellefteå, beläget 16 mil bilvägen från Boden, försvann.

Fortsättning följer, som bekant. Det är det enda vi med säkerhet kan säga idag i skrivande stund, onsdagen den 15 april 2026.

Källor och fotnoter:
[1] https://www.affarsvarlden.se/artikel/sandstrom-stegra-overlever-men-manga-fragetecken-kvarstar
[2] https://www.affarsvarlden.se/artikel/stalexperten-har-ar-wallenbergs-utmaningar-i-stegra
[3] https://www.affarsvarlden.se/artikel/experten-wallenberg-vill-radda-sveriges-rykte
[4] https://www.affarsvarlden.se/kronika/hatten-av-for-marcus-wallenberg
[5] https://www.affarsvarlden.se/artikel/avfardar-likheter-med-northvolt-stegra-ett-bra-projekt
[6] https://www.affarsvarlden.se/artikel/mer-pensionskapital-till-stegra-ap2-okar-nagra-hundra-miljoner

Ok, here goes. Hunt them down with a two seater 40 year old plane, almost like they fought with planes and rifles and shotguns in WW I: Inside the Cockpit of Ukraine’s Secretive Unit Hunting Russian Drones | WSJ News

Second. Shoot them down with a helicopter equiped with a simple and cheap machine gun and a skilled gunner, just like in the Vietnam war.

Watch: Ukranian helicopter hunts down and destroys russian killer drone
Watch: The view from inside the helicopter with the machine gunner shooting down the russian killer drone

Here is finally the most important lesson of them all, and a must read for my american friends. The economics of the modern asymmetrical warfare, and why US soon won´t be able to afford fighting a single battle in them. Much less the whole war.

Caption: The quote in the picture comes from president Trump.

In swedish: Förlustkalkylen bakom USA:s krigföring (Put the link through Google translate and you can read it in english. The headline reads “The cost-benefit analysis behind US expensive warfare”.

It is based on a very interesting US article: The awful arithmetic of our wars - If we don’t figure out a way to fight far more cheaply, we won’t be able to afford to win a single battle.

Ett inlägg på Truth Social förra månaden fick Washington och insiders bland politiska reportrar att klia sig i huvudet: Varför hade president Trump attackerat New York Times Maggie Haberman och några av hennes medarbetare – när alla i West Wing visste att hon och hennes reporterkollega, Jonathan Swan, hade varit tjänstelediga under ett antal månader för att skriva en bok?

Nu kan det sägas: Haberman och Swan bafann sig på presidentens radar eftersom de två reportrar med bäst och flest källor av dem alla, stjärnorna i den nyhetsorganisation som presidenten är mest besatt av, har arbetat i mer än två år på en bok som orsakar stor oro i Trumpvärlden.

Boken är färdig, och Axios kan avslöja dess titel:

“Regime Change: Inside the Imperial Presidency of Donald Trump.” It’ll be out June 23 from Simon & Schuster.

I artikeln i Axios uppger Allen att publishingkällor berättat att boken som de arbetat på i ett par år bygger på minst 1,000 intervjuer och är på 500 sidor. [1]

Och det är inte kattskit det, om jag som jobbat som redaktör och skrivande reporter i över 25 år ska uttrycka mig milt om detta bokprojekt. [2]

Så här beskriver förlaget boken i en säljpitch på hemsidan,

Baserad på hundratals intervjuer och unik rapportering från insidan av administrationens mest bevakade rum, tar Regime Change läsaren med in i Situation Room och in i de hemliga överläggningarna i Ovala rummet som har ritat om det globala handelssystemet och inlett militära operationer som har överraskat världen, och bakom kulisserna på ett presidentskap som har förändrat kulturen, förvandlat justitiedepartementet till ett verktyg för vedergällning mot presidentens fiender och själva ämbetet till ett korrupt verktyg för att dra in pengar.

Haberman och Swan granskar en andra mandatperiod driven av en historisk ironi som Trump själv har kommit att definiera på följande sätt: att åtalen, domarna, mordförsöken och fyra års exil gjorde honom inte svagare utan istället mycket mäktigare, mer hämndlysten och mer villig att spela högt än någon annan president i den moderna historien.

Häromdagen kom ett första avslöjande i NYT kopplat till boken från författarteamet som väckt uppmärksamhet.

“How Trump Took the U.S. to War With Iran.” [3]

I reportaget berättas initierat om storyn bakom beslutet att starta ett krig med Iran. Ett krig som nu när fredsförhandlingar skulle startat igår fredag, men inte gjorde det, framstår som det sannolikt sämsta och värsta beslut Trump tagit som president, under båda sina mandatperioder.

Här berättar de båda i en kort, välklippt och medryckande video om sin historia om det faktiska beslutet av president Trump att starta kriget med Iran.

https://youtube.com/shorts/cmuvyqhTicY?si=yBsW8mm4_talpzKn

Källor och fotnoter:
[1] https://www.axios.com/2026/04/07/exclusive-maggie-haberman-jonathan-swan-book-on-trump-regime-change-coming-in-june
[2] https://www.poynter.org/commentary/2026/nyt-haberman-swan-leak-story-trump-iran/
[3] https://www.nytimes.com/2026/04/07/us/politics/trump-iran-war.html

“Ebba Buschs (KD) statssekreterare Simon Westberg har investerat personligen i två ryska företag på Moskva-börsen. Aktieköpet gjordes samma månad som Ryssland invaderade Ukraina.
”Det var ett felaktigt beslut”, skriver Ebba Buschs högra hand i en kommentar till TV4 Nyheterna.”

I rapporten från december förra året som visar vilka aktieinnehav folk i regeringskansliet har och som TV4 har analyserat framgår att Simon Westberg, statssekreterare på klimat- och näringslivsdepartementet för Ebba Busch, äger aktier i två ryska bolag. Bolagen är Rosagro, ett stort ryskt jordbruksföretag, och Phosagro, som tillverkar gödningsmedel.

Tidpunkten för investeringen är minst sagt problematisk. Hur problematisk den är framgår inte av Fyrans avslöjande, där Westberg vågat i en så kallad skriftlig pudel hävdar att investeringen nu är nullifierad och värd noll kronor. [1]

“Enligt statssekreteraren handlar det om en initial investering på 14 000 kronor. Aktierna är i dag värda noll kronor eftersom handel med ryska bolag inte är möjligt sedan krigets utbrott.”

Låt mig här komplettera den kristdemokratiska statssekreteraren Westbergs aktieinnehav och förklaring till detta till TV4 med en analys som visar att riktigt så enkelt skall han inte undkomma fakta på bordet om sina, när de genomfördes, potentiellt mycket lönsamma ryska aktieaffärer.

Tidsfönstret mellan att Ryssland inledde den storskaliga invasionen av Ukraina i februari år 2022 och att Ryssland stängdes av från det internationella Swift-systemet, som hanterar transaktioner mellan banker världen över, och följdaktligen gjorde handel med ryska aktier från Sverige väldigt svårt, var bara någon vecka. [2]

Samtidigt förbjöd Ryska centralbanken utländska ägare att sälja ryska värdepapper. Under denna korta tid investerade alltså Westberg, som varit en av Busch närmaste medarbetare sedan hon var kommunalråd i Uppsala, i ryska jordbruks- och konstgödselföretag. Det var ett uppenbart finansiellt bet på att Ryssland snabbt skulle vinna kriget.

Bildtext: Moskvabörsen, där statssekreterare Westbergs (KD) aktieklipp med koppling till kriget i Ukraina inte blev riktigt så lönsamt som han först kalkylerat med.

Han visste alltså exakt vad han gjorde, vilket gör statsekreterarens skriftliga pudel till TV4 minde trovärdig. “Simon Westberg skriver i en skriftlig kommentar till TV4 Nyheterna att ”det var ett felaktigt beslut” att köpa aktierna där och då.

Westberg är inte dum. Han är snarare en intelligent karl, uppger källor som jag pratat med efter avslöjandet. Han snubblade inte in i den numera “felaktiga” ryska investeringen och kopplingen. [3]

Så här är det. Hade det ryska storskaliga kriget varit snabbt och framgångsrikt och tagit säg blott 74 timmar, vilken Putin själv utgick ifrån och räknade med, hade det varit en investering som gett en avsevärd hävstångseffekt i Westbergs privata aktieportfölj. Oavsett hur resten av den såg ut vid investeringstillfället i direkt anslutning till invasionen.

Alltså varit ett iskallt och välplanerat svenskt-rysk aktieklipp. I hjärtat hos Kristdemokraterna. På Putins brutala anfallskrig i Ukraina. (sic!)

Busch har själv beskrivit Westberg som “en av Sveriges skarpaste hjärnor vad gäller politisk strategi och policyutveckling.” Poängen med att lyfta fram detta citat är att visa att fler personer än de som Initierat varit i kontakt med trycker på att statsekreteraren är en intelligent karl som vet vad han gör.

Bildtext: Ett av filmhistoriens mest kända tal, hämtat från filmen Wall Street,1987.

Således uppstår följande fråga. Hur länge tänker statsrådet vara redo att svara på journalisters jobbiga frågor om detta? Frågor som givetvis tar fokus från det viktiga för henne, den kristdemokratiska sakpolitiken i Tidöregeringens regi

Länkar och källor

[1] https://www.tv4.se/artikel/7B6uXNq2kS693iNSBArHuD/ebba-buschs-statssekreterare-aeger-aktier-i-ryska-foeretag
[2] https://stripe.com/se/resources/more/what-is-swift
[3] https://sv.wikipedia.org/wiki/Simon_Westberg

Nu har branschtidningen Lloyds list, och deras sidoverksamhet Lloyds shipping intelligence kartlagt rutten och genom data och statistik synliggjort exakt var den går och hur många fartyg som tagit den.

I artikeln “‘Zombie’ tankers take Tehran Toll Booth route as more vessels make detour” publicerad måndagen den 23 mars visar Lloyd’s List exakt var rutten går, och hur många fartyg samt vilka kategorier dessa tillhör. [1]

Deras kartläggning kan sammanfattas i tre punkter.

Två fartyg passerade Hormuzsundet – via den nya iranska omvägen – under helgen och utgav sig för att vara så kallade döda olje- och gasfartyg.

Mer än 20 fartyg har nu tagit den Teheran-godkända rutten genom iranskt territorialvatten.

Ytterligare två indiskflaggade gasolfartyg har också företagit resor ut från Gulfen under de senaste 24 timmarna.

Bildtext: “Vägtullsrutten” ses här i bild. Den går mellan de båda iranska öarna Qeshm och Larak.

Jag noterar särskilt att bland annat indiskflaggade gasolfartyg öppet använt rutten, vilket inte förvånar. Det handlar nämligen om gasol (på engelska Liquefied Petroleum Gas, LPG.) Den består av propan och butan, samt ett par ämnen till, och används primärt i Indien för matlagning, i stor utsträckning, tänk gasolspisar, stora eller små. Detta förklarar i nästa led det stora behovet landets regering har av att hålla dessa transporter flytande och på väg hem till alla hungriga privata konsumenter.

Under måndagen den 23 mars gick två indiskflaggade mycket stora gasfartyg, som signalerade sitt indiska ägande via sin öppna AIS-signal, genom “vägtullsrutten”. Det är för övrigt en utveckling som blir allt vanligare bland indiska och kinesiska fartyg.

Indiens sjöfartsdepartement säger att de två fartygen, som fraktar över 92 600 ton flytande gasol, är planerade att nå indiska hamnar någon gång mellan torsdagen den 26 och lördagen 28 mars.

Brist på gasol i Indien har blivit en het politisk fråga, vilket tvingat regeringen att inleda samtal med Teheran för att säkra dessa laster och fartygstransporter.

Så här ser “vägtullsrutten” (toll booth) som den döpts till på engelska ut, enligt Lloyds List Intellligence. De skriver också att avgiften för att gå den här av Teheran säkrade vägen kan kosta 2 miljoner dollar per fartyg. Under helgen köpte sig ett kinesiskt containerfartyg fri lejd ut ur sundet via den rutten.

Transiteringen förmedlades av ett kinesiskt sjöfartsföretag som agerade som mellanhand, vilket även hanterade betalningen till iranska myndigheter, enligt Lloyd’s List. Det exakta beloppet och betalningsmetoden har inte kunnat bekräftas. [2]

Rutten går mellan de båda iranska öarna för att de ska kunna kontrolleras av iranska aktörer.

Den vanliga rutten, när sundet inte är stängt, går syd om den nya rutten, och passar rakt över texten i mitten på kartan, “Strait of Hormuz”.

Så här ser ser den senaste fartygsstatistiken ut, enligt samma källa. Notera att det alls inte bara handlar om oljetankers, även om det är den fartygstypen som får mest medial uppmärksamhet för närvarande.

Fotnot från Loyds list: “Spårbara transiter av lastfartyg över 10 000 dwt. Mörka transiter (dark transits, reds anm) inkluderade i siffrorna efter den 28 februari 2026. Information om mörka transiter kommer att uppdateras allt eftersom mer data blir tillgänglig.”

Zombieidentiteter används under omvägen

Lloyds kartläggning av sjöfarten i Sundet innhåller ljusskygga inslag av enskilda fartyg i skuggflottor. För varför skulle de annars vidta följande komplicerande byråkratiska undanmanövrar för att dölja sin rätta identitet?

De två zombieidentiteter som användes av fartyg som passerade sundet under helgen var den för det japanskflaggade LNG-fartyget Jamal (IMO: 9200316), som recyklades i Alang sent förra året, och den för Liberiaflaggade aframax Nabiin (IMO: 9251585), som skrotades i Chittagong för nästan fem år sedan.

Jamals identitet dök upp igen tidigt på morgonen den 13 mars, och påstås ha seglat norrut i Omanbukten mot Hormuzsundet, innan den försvann igen flera timmar senare. Den dök upp igen den 20 mars, med AIS-data som visade att den lämnade Mellanöstern genom Larak-omvägen, innan den försvann igen samma eftermiddag.

Det var inte omedelbart klart vilket fartyg som tog Jamals identitet, men ett mycket stort gasfartyg sågs på satellitbilder i närheten.

Datumen för Jamals korta återuppståndelse stämmer överens med datumen då en USA-sanktionerad VLGC (Very Large Gas Carriers, reds anm) förfalskade dess AIS i Omanbukten. Den VLGC:n har egenskaper som matchar de hos fartyget som syns på satellitbilderna nära där Jamal dök upp igen. Begränsningar i tillgängliga satellitbilder från MEG hindrar dock för närvarande vidare analys.

Samtidigt tog fartyget som utgav sig för att vara den återvunna Nabiin från 2021 aframaxens IMO-nummer men indikerade att det seglade under flagg från Moçambique och där under namnet Nature Heart.

Fotnot och källor:
[1] https://www.lloydslist.com/LL1156694/Zombie-tankers-take-Tehran-Toll-Booth-route-as-more-vessels-make-detour
[2] https://www.lloydslist.com/LL1156689/Chinese-boxship-pays-Iran-for-Hormuz-passage-as-corridor-traffic-grows

Jag ser i en postning av Marcus Oscarsson att Anders Borg är säker på att det bara är två veckor kvar av kriget i Gulfen. Mellanösternkännaren och affärsmannen Sven Otto Littorin instämmer.

Men Anders Borg, som numera är styrelseordförande för LKAB, tar larmrapporterna med ro, och verkar tämligen säker på sin sak.Han tror att kriget kommer att vara över om två veckor, rapporterar EFN.

– Vi har två veckor kvar av kriget, efter det kan vi återgå till våra vanliga liv, säger Anders Borg till kanalen.

Men vet ni vad? Jag säger precis tvärtom!

Betydligt fler faktorer pekar på ett långt och utdraget krig i Iran, än ett relativt kort och smärtfritt.

Här har ni mina tio raka punkter som pekar på ett långt istället för ett kort och bekvämt litet krig.

1. Irans nya hårdföra ayatollah är seriöst förbannad på Israel och USA. I attacken mot Irans statsledning i början av kriget fick han inte bara sin farsa utraderad, utan också stora delar av sin familj. Alltså finns det, allt annat lika, personliga motiv hos honom att hämnas ordentligt.

2. Iran har alltsedan den islamistiska revolutionen 1979 haft USP:en att revolutionen skall vara internationell, alltså genomföras samtidigt i flera olika länder. Det är som att jämföra Troskij (global revolution) med Stalin (rysk revolution), där den nya ayatollah givetvis går i sin fars fotspår och framförallt storayatollan Khomeni själv. Alltså det islamistiska svaret på den internationella revolutionären Trotskij.

3. Iran har länge sagt att om det blir ett krig i Gulfen där de attackeras, vilket nu skett, så kommer det bli ett regionalt krig, vilket nu skett genom Irans attacker med missiler och drönare riktade mot sina grannländer. De har samtidigt enkelt och effektivt stoppat fraktsjöfarten genom Hormussundet. Det hade USA galet nog ingen taktiskt militär planering för.

4. Iran har alltsedan 1979 kallat USA för “Den stora satan”. Vidare har landet under ett antal år arbetat med att utveckla egna kärnvapen, samt vapenbärare för dessa (missiler). Tänk en stund på det glada iranska studentpartyt som bröt ut direkt efter revolutionen. Ockupationen av den amerikanska Teheranambasasden. Den pågick i över ett år, och var ett kraftigt brott mot allt vad internationella lagar och överenskommelser som reglerar diplomatins funktionssätt. Den hade fullt stöd av storayatollan Khomeni själv. Visar tydligt hur mullornas Iran förhåller sig till sin omvärlds internationella lagar, regler och konventioner.

5. Nu har Iran fått chansen att slå hårt mot den stora satan genom att stoppa oljetransporterna genom Homussundet. Oljepriset ligger i skrivande stund (lördag morgon 21/3 svensk tid) på $109 per fat. Om oljepriset skulle fortsatta klättra upp mot $150-$200 och ligga kvar där uthålligt skulle vi snabbt och utan tvekan stå inför en stor global ekonomisk kris som sannolikt är värre den subprimekris med start i USA som skakade den internationella storbanksvärlden år 2008.

6. Vad är punkt nr 5 om inte en finansiell atombomb, som riktas mot hela världen. Varför skulle Irans islamistiska och mycket hårdföra ledning inte använda sig av den? Alla bedömare som tror på ett kort krig tänker överdrivet positivt och ekonomiskt västerländsk rationellt, men då förstår man inte den iranska regimens djupgående drivkrafter och världsbild. De är fullständigt ointresserade av saker som ekonomisk tillväxt, välfärd och befolkningens bästa.

Det är inte bara den nyligen genomföra masslaktandet av demonstrater på landets gator och torg som visar detta, utan ännu mer landets obefintliga BNP-tillväxt över tid. Jämför man Irans BNP per capita över tid med grannlandet UAE:s dito så visar chartsen att UAE med startåret 1979 då man låg långt efter det då moderna och västorienterade oljelandet Iran nu klättrat förbi det befolkningsmässigt 90 miljoner stora grannlandet. Och varför har man lyckats med det. Jo, för att policyn i Iran jämfört med UAE i praktiken är inverterad sedan revolutionen 1979. Irans tokdårar till ayatollor struntar fullständigt i det som vi i väst menar med välfärd.

7. Det som överraskat mig mest med stängningen av sundet är att Iran trots den slagit exportrekord till sin stora och i praktiken enda oljekund, Kina, under den senaste månaden, visar skickliga fristående oljemarknadsanalytiker som följer världens oljetransporter på daglig basis. Alltså under kriget. Det visar att Iran har råd att fortsätta kriget, och inte kommer råka ut för hårda kinesiska påtryckningar om att sluta kriga och öppna sundet för transporter så att Kinas oljeförsörjning säkras. [1]

8. Glöm att militära eskorter, och de två små pipelines som finns i regionen, löser något som helst problem. Rören har alldeles för liten kapacitet, och det krävs 7-8 militära fartyg för att eskortera blott 4 oljetankers genom sundet. Men glöm att det gör någon som helst skillnad värd namnet på den i sanning globala råoljemarknaden. Det är för trögt och långsamt och smått. [1]

9. Det finns ingen amerikanskt uttalad exitstrategi för kriget. Och att ge sig in i ett komplicerat krig utan tydlig avfartsramp ger mig vibbar tillbaka till Vietnamkriget, vilket kanske inte gick så där jättebra, eller?

10. Alla utomstående bedömare, likt Anders Borg och den erfarna mellanösterkännaren Sven Otto Littorin tänker alldeles för västeuropeiskt. Typ, jo men det fattar ju alla att businessen måste funka, cashen ska rulla och komma in i allas våra bolags fickor ty det är det enda rationella. alltså rationella sett ur vårt perspektiv, vill undertecknad tillägga.

Något annat är inte rimligt för det blir alldeles för jobbigt för oss. Ungefär så tänker de.

Men vad de gör sig skyldiga till i sina styrelserum där de mindre lyckosamt stämnt av sina analyser med varandra är dels klassikern groupthink och ännu mer en oförmåga att analysera och förstå det extrema iranska prästerskapets syn på omvärlden alltsedan 1979. Minns som sagt var hur knäpp studentockupationen av den amerikanska Teheranambassaden var som drog i gång i spåren av revolutionen 1979. Samma världsbild som då styrde mullorna styr dess efterträdare idag. Den politiska minnet är tyvärr, vilket jag beklagar, kort och navelskådande hos västerländska geopolitiska analytiker.

Och så gör de samma felslut som alltför många svenskar gjorde ända fram till den stora rysk-Putinistiska invasionen av Ukraina år 2022. Det gick inte att rationellt förstå varför ryssarna med Putin i spetsen ville göra det. Alltså gjorde de inte det. Eller?

Som stöd för min analys lägger jag det senaste poddavsnittet av The Rest Is Politics, som gästas av den bästa Irankännare jag lyssnat på sedan kriget startade - iraniern Karim Sadjadpour här nere. Han har också skrivit de bästa artiklar som publicerats om kriget i tidskriften Foreign Affairs. [2]

I den här podden faller den iranska regimens drivkrafter på plats. Han är kritisk mot analytiker i väst, just för att de inte förstår Iran på djupet. Och han argumenterar skickligt och samtidigt lugnt och avslappnat för sin position. Lyssna själva så får ni se.

Återigen och sammanfattningsvis: Nyckelordet är västerländsk politisk groupthink tillsammans med conformation bias. Och det är i sanning ingen bra kombo.

Fotnot och källor

[1]

[2]

Och sedan tog han fram slaktaryxan och fortsatte.

Yakovleff är nu ingen slumpmässig säkerhetspolitisk soffpratare...

Han är trestjärnig general, tidigare befälhavare för den legendariska franska främlingslegionen och har haft ledande befattningar i Nato under sin karriär.

Och om det är några soldater som stridigt stenhårt, överallt och alltid på denna jord sedan legionen grundades år 1831, så är det de franska främlingslegionärerna. De är alltid först in och tar de hårdaste smällarna på nya slagfält, eftersom det politiskt och krasst för franska politiker inte handlar om franskfödda soldaters liv. Det är såldes deras högsta befälhavare och ingen annan som personligen ansvarar för varenda legionärs liv när de drar ut i strid.

Ingen annan tar ansvar för dem. Annat än deras stridskamrater!

Legionärer litar således på sina stridskamrater, och att deras befälhavare vet vad han gör när han ger dem marschorder in på fientligt territorium. Till exempel var de bland de första, om inte första, marktrupper som gick in i Irak i det stora kriget därnere. Och de har opererat i ungefär hur många afrikanska före detta franska kolonier som helst.

De utbildas de för strid precis överallt. Deras stenhårda djungelträning sker i Franska Guyana, i norra Sydamerika, som ett exempel.

De lägger sina liv i regementschefens händer och utgår från att han verkligen tänkt igenom varenda dagorder de får när de strider.

Det här är med andra ord ingen fransk teoretiker till skrivbordsgeneral som tagit till orda, skall vi alla ha klart för oss.

Han är en av de mest respekterade militära rösterna i Frankrike och uttalar sig regelbundet i frågor om internationell säkerhet. Så när han fick frågan om Trumps desperata vädjanden om att Europa skulle ansluta sig till hans pågående katastrof i Iran, har han en viss erfarenhetsbaserad tyngd i sitt svar.

Han skrädde inte orden. Han presenterade fem olika punkter till varför varje europeisk nation absolut måste säga nej till Trumps vädjan/krav eller vad det nu är han som vanligt varit ute och dillat ostrukturerat om i pressen och på sociala medier.

1. För det första förstår Trump inte hur Nato faktiskt fungerar. Man kan inte starta sin egen ensidiga bombkampanj, alltså sitt eget lilla mysiga och roliga anfallskrig, och sedan bjuda in allierade att driva en separat operation under det inbjudande landet. Det är inte så försvarsalliansen fungerar.

Om president Trump vill att Nato ska vara involverat tar Nato befälet och kommandot. Allt enligt principen En operation, en flagga, en befälsordning.

“Jag tror inte att han förstår det”, säger Yakovleff. Bara det är i sig en skarp salva mot mannen som påstår sig vara den största dealmakern som fötts på jorden, någonsin, genom alla tider ända sedan Gud skapade jorden på sex arbetsdagar.

2. För det andra vet ingen vad de strategiska målen med Irankriget är. Utöver nu att öppna upp Hormussundet, som ju är en taktisk och inte en strategisk fråga.

Hur ser exitstrategin ut?

Handlar det om regimskifte? Inneslutning (containment)? En deal, vad nu den ska bygga på och innehålla? Vare sig Trump, försvarsministern (inte krigsministern ty departementet har inte juridiskt bytt namn genom ett kongressbeslut), eller utrikesministern tillika den nationella säkerhetsrådgivaren har förklarat detta.

Varför? För att Trump själv så klart inte har en susning om detta. Han har som vanligt skjutit från höften efter att Israel genom Benjamin Netanyahu ogenomtänkt pressat in honom i kriget.

3. För det tredje kan man inte koordinera en multinationell militär kampanj genom tweets och andra postningar på sociala medier som ändras en gång i timmen. Om allierade nationer ska utsätta sina soldater för livsfara på slagfältet behöver de uttryckliga och klara mål från USA. I skrift. Som håller över tid!

Som Yakovleff själv formulerar sig: “Det kommer att vara nödvändigt för Trump att själv veta vad han vill.”

Nå, kan någon som läser dessa rader ärligt säga att det vet så klart det 5D-schackspelande största militära geniet sedan japanen Sun Tzu föddes ca 450 fkr, alltså president Trump?

Möjligtvis kan tyska militärteoretikern Carl von Clausewitz, född 1780 vara vassare än DJT. Men skulle man fråga den säkra källan som aldrig ljugit i hela sitt liv, alltså president Trump om detta, skulla han säga att tyskar aldrig kan vara bästa på att kriga jämfört med oss, eftersom jänkarna spöat skiten ur dem i två på varandra följande världskrig.

4. För det fjärde handlar det om den grundläggande frågan om förtroende.

Trump har övergett, svikit och vänt sig mot sina allierade förut (senast Grönland) och alla vet att han skulle göra det igen, utan att tveka en sekund det blev politiskt användbart i det ultrakorta perspektivet att svika dem för honom.

Fråga kurderna som vet det. Fråga Afghanerna som vet det. Fråga Grönland och Danmark som vet det. Och fråga framförallt ukrainarna som vet det.

De enda som ännu inte varit med om att bli svikna av DJT är Orban i Ungern och Putin i Ryssland. Och det kanske säger oss något viktigt?

“Han svek oss närhelst det passade honom”, säger den trestjärninga generalen. Varför skulle någon nation någonsin offra trupper för en president och ÖB med den meritlistan?

5. Och för det femte och sista. Yakovleff citerar en princip som han lärt sig vid U.S. Army War College:

“Man förstärker inte misslyckanden. Man går vidare. Man hittar något annat.”

Eller som jag som erfaren ekonomijournalist säger: “Man skall aldrig slänga goda pengar efter dåliga.”

En synnerligen dekorerad fransk general använder alltså en amerikansk militärdoktrin, som lärs ut vid amerikanska militära högskolor till dess officerare, för att förklara för världen varför det skulle vara ett strategiskt feltänk och svårt misstag att följa den här amerikanske presidenten ut i strid.

Den internationella reaktionen var lätt att förutsäga.

Japan säger nej. Australien säger nej. Storbritannien säger nej. Europeiska unionen säger nej. Tyskland säger nej. Polen säger nej. Flera andra länder säger så klart också nej.

Han borde fråga sina länder i det nyligen instiftade Board of Peace föreslår jag. De ställer säkert med glädje och utan minsta tvekan upp med marina styrkor och annat som dess enväldiga ordförande, som enligt stadgarna sitter på livstid, Trump nu efterfrågar.

Samtidigt har iranska missiler och drönare gjort Hormussundet så osäkert att försäkringsbolag inte försäkrar frakfartyg som försöker eller våga pröva att passera sundet. Och då är det stängt eftersom det inte bara handlar om ett ekonomiskt risktagande, utan framförallt och viktigast om väldigt många sjömäns liv som bokstavligt talat står på spel.

Och det tänker inte fartygens ägare tolerera. Det handlar inte om pengar utom om människoliv i sundet. Glöm aldrig det.

Tjugo procent av världens råolja samt ungefär lika mycket naturgas transporteras normalt genom sundet.

Oljepriserna har givetvis skjutit i höjden som en konsekvens vilket leder till kraftigt stigande priser vid pump på både bensin och diesel. Inflationen kommer stiga som ett brev på posten och konsumenter överallt i hela världen känner av det, eftersom oljemarknaden är en på riktigt global marknad.

Fakta! Det finns inget alternativ till att öppna Homussundet med återställd total transportkapacitet för råoljan och gasen. De två små pipelinses som finns räcker inte på långa vägar. Eskorterade oljetankers skulle kräva cirka 8 militära fartyg på 4 tankers. Men det är ju ett skämt, fattar varje normal tredjeklassare i lågstadiet. [1]

You do the math!

Trump startade detta krig. Han eskalerar det. Han isolerar USA från sina allierade i processen. Han får i sanning nu städa upp i sin egen skit efter sig!

Karma är ordet som skall in på vågrätt ett i Melodikrysset i morgon lördag, bara så ni vet.

Men frågan är om han kommer göra det, eftersom DJT I är USA:s absolut sämsta och mest inkompetenta president genom alla tider. Den enda som är sämre som president råkar nu bevisat vara DJT II.

Och glöm inte! De amerikanska väljarna satte Trump i Vita huset. Två gånger om. I full förvisning om vad de skulle få. Ty han var fullständigt transparent under senaste valrörelsen.

Så de vi mest måste misstro i den här komplicera geopolitiska processen är faktiskt inte president Trump själv, utan alla hans stenkorkade Maga-väljare och andra supporters, såväl i USA som i alla andra länder där den så kallade leksakshögern finns representerad i debatten.

Och när de gjort ett sådant bisarrt fucked up val som år 2024, vad säger att de inte gör om det om en sex, sju år framåt i tiden eller så, eller måhända senare?

Vi kan tyvärr inte längre lita på jänkarna. Den transatlanstiska länken vi alla förlitat oss på sedan 1945 har slutligen dött. Nato har krackelerat och vi i Sverige måste ensamma eller bättre tillsammans med Natoländerna runt Östersjön med Tyskland och Polen i spetsen skaffa oss egna taktiska kärnvapen.

Ty Putin förstår bara brutalt och rakt stenhårt militärt maktspråk. Därför egna taktiska kärnvapen hos länderna runt Natos innanhav Östersjön.

Och så blir det vi i EU plus Storbritannien och inte USA som får se till så att Ukraina piskar skiter ur ryssen och tvingar dem till en fullständig reträtt från ukrainskt territorium. Det kommer så klart ta tid, men vi är fullt kapabla att tillsammans göra det, både finansiellt och militärt. Tro inget annat!

Så enkelt är det.

Fotnot och källa

[1]

När jag var i den yngre tonåren älskade jag att lyssna på klassiska Radio Luxemburg på mellanvågen. Från den hoppades jag över till att lyssna på kortvågsstationer på nätterna innan jag somnade. Stationer som sänder på kortvåg kräver av atmosfäriska orsaker nattlysning.

En bra natt, lyssningsmässigt, kunde jag lyssna på stationer väldigt långt bort.

En natt sitter fortfarande kvar i mitt minne då den präglat mig så pass att det är därifrån mitt stora och långa intresse för spioner, agenter och underrättelsevärlden sitter kvar, drygt 40 år senare.

Det som hände var att när jag snurrade på frekvensratten plötsligt hamnade i en station vars like jag aldrig hört förut. Det var en kristallklar station som hade en kvinnlig röst som sände på svenska. Ljudkvalitetet var som att jag lyssnade på FM-bandet, fast stationen sände på kortvåg.

Vad rösten sände ut var femställiga sifferserier, upplästa på svenska. Det lät så här: 5,2,8,3,3 [paus] 7,9,0,3,5 [paus] 5,5,7,2,1 [paus]….

Jag visste det inte där och då den natten, men vad jag stött på var en så kallad nummersändare.

Sådana nummersändare var vanligt förekommande under kalla kriget.

En sådan sänder siffror som är ett engångschiffer. Det kan endast avkodas av den som har rätt engångsnyckel i ett litet block med chiffer. När sidan ur blocket använts en gång kommer det aldrig mer användas igen. Efter att ha avkodat meddelandet med papper och penna, det lästs av mottagaren som därefter eldat upp pappret med meddelandet och det papper med engångskoden finns det inte ett enda spår kvar av sändningen och mottagningen.

Annat än det lilla blocket med kommande chiffer som används någon annan gång, någon annan natt.

I synnerhet inte om mottagaren ställer om kortvågsmottagaren till en annan frekvens och slår om den till FM-bandet.

Vad jag lyssnat på var en ordergivning till en svensk spion, som med stor sannolikget arbetade åt Sovjetunionen. Det fanns nog bara tre personer som lyssnade på just den sändningen. Först den svenska spionen (svensk eftersom nummersändaren sände på perfekt svenska). Därefter med stor sannolikhet någon tjänstgörande nattlyssnare på FRA, Försvarets Radioanstalt.

Och så en nyfiken tonåring på pojkrummet sitt i Södertälje.

Åter till nutid, mars 2026 och Israels och USA:s gemensamma anfallskrig mot Iran.

Stationen eller kanalen Radio Free Europe/Radio Liberty, också det en rest från kalla krigets dagar, har tipsats om en nummersändare som väckts till liv samma dag som kriget startade. Den sänder på persiska, och har aktivt bjudit motstånd när den började störas ut, några få dagar senare.

Här är inslaget om numemrsändaren.

I reportaget spekuleras det om vem som är mottagaren, och avsändaren. Vi vet bara en enda sak, mottagaren eller mottagarna talar persiska, alltså iranska. Vi vet inte vem som står bakom sändaren och vilka mottagarna eller lyssnarna är.

Det kan så klart vara det som underrättelsetjänster i väst länge varnat för. Sovande iranska terrorceller som nu ges order och direktiv. Eller kanske motsatsen? Alltså spioner verksamma inne i Iran som arbetar på uppdrag av Israel eller USA.

Vi vet inte. Det enda vi vet är att kalla kriget just gjort comback, i Irankriget.

Så här ser nummerserien översatt och nedskriven på papper ut. Stationen sände detta den 10 mars på frekvensen 7842 kHz. Källa är en kommentar i tråden till inslaget på Youtube.