Att nyhetsbrevsuppstarta efter sommarledigheten har varit ovanligt knepig. Inte för att jag inte varit tillräckligt utvilad (det är jag), utan för att huvudet har känts lite som ett garnnystan av motstridiga tankar och känslor.

I den lilla kontexten har jag haft en härlig sommar med en första längre ledighet på länge, helt utan bokskrivande. Jag har bland annat hittat nöjet i att 👩‍🌾 rensa ogräs, försvunnit in i Fredrik Backmans magiska sätt att jonglera med ord och frossat i känslan av att gå barfota på varm sten.

Men i det större perspektivet finns det mycket som oroar. Ett Europa som har brunnit och fortfarande brinner. AI-forskare och experter som ropar allt högre kring behovet av att bromsa utvecklingen och bygga skyddsräcken innan systemen blir ännu kraftfullare. Men också en sommar full av hopp och handlingskraft. Människor som samlats, sagt ifrån och försökt knuffa utvecklingen åt ett bättre håll.

I det här utskicket ska vi dyka ner i några av förändringskrafterna som formar framtiden. Och vi ska ta avstamp i två metallarmar fästa i varandra som visualiserar vår samtid förvånansvärt tydligt.

Redo? Då kör vi!

/ Judith

Vår värld som en dubbelpendel

Vet du vad en dubbelpendel är? Och har du någon gång fascinerats över dess oförutsägbara dans? Om inte, klicka här för att komma till video (gif:en här under visar bara en liten snutt av uppvisningen). Det som till en början ser ut som två ganska beskedliga armar som gungar fram och tillbaka börjar plötsligt slå volter åt alla möjliga håll. Regelbundna rörelser som plötsligt sticker iväg i en helt ny riktning, takt och improvisation.

Lite som världen beter sig just nu, drivet av komplexiteten i alla krafter som trasslar in sig i varandra och sätter igång kedjereaktioner: energi, geopolitik, klimat, ekonomi, säkerhet, teknik. Listan kan göras lång. Något händer på ett ställe, sätter fart på något annat, som i sin tur studsar tillbaka och förändrar det första.

Vad det betyder för framtiden? Ja, det är en fråga som blir allt svårare att svara på (och en fråga för den framtidiga). Vi ska snart kika på olika krafter bara inom AI-utvecklingen som pekar åt motsatta håll och gör framtiden i princip omöjlig att räkna hem i förväg. Men först: positiva krafter som redan är i full rörelse i Stockholm, Göteborg och på vägen däremellan.

Tåg och framtidskraft

🚆 Kan ett festivaltåg från Stockholm mot Way out West bli en plats där morgondagens hållbara lösningar tar form? Japp! Nyligen var jag med och ordnade ett Fixathon på räls – Tågathon (hej Göteborg!) – tillsammans med Norrsken, SJ och Spotify. En tågvagn full av entreprenörer, klimatforskare, hållbarhetsexperter och andra change makers. Under rubriken ”Lämna inga spår” ägnades resans fyra timmar åt att ta fram nya lösningar för hållbar mat, cirkularitet och minskade utsläpp. Men också åt en annan viktig fråga: hur festivaler och andra mötesplatser kan få människor att engagera sig och tillsammans skapa kraft till förändring. Här kan du läsa mer.

📣 89% vill ha en mer kraftfull klimatpolitik. Och i söndags syntes över 50 000 (!!!) av oss på gatorna i centrala Stockholm under Den stora klimatdemonstrationen, initierad av Naturskyddsföreningen. En partipolitiskt oberoende demonstration för klimatet. Alla åldrar. Hoppfullt. För planeten. För vi ÄR många som kräver verklig förändring. Läs mer på Impact Loop.

Mitt i framtidsrörelsen ser vi nu människor som samlas, bygger, engagerar sig, testar och försöker flytta utvecklingen åt rätt håll. Hållbarhetsfrågan må ha halkat ner på den politiska och mediala agendan, men förändringskraften har knappast försvunnit 🌍.

Nu till tillbaks till den oberäkneliga dubbelpendeln. Och AI.

AI-utvecklingens motstridiga krafter

Vart är AI-utvecklingen på väg? Vem driver på, vem vill bromsa ner och vem försöker styra riktningen. Tja, det är givetvis inte svartvitt. Men jag har ändå valt att plocka ut tre krafter som pekar åt riktningen “gasa på” och tre andra som gör tvärt om: ställt båda fötterna på bromspedalen.

⭆ Riktning 1: Fortsätt och öka takten

🌍 Geopolitiska krafter: Det geopolitiska rejset där AI blivit en allt tydligare ekonomisk, militär och strategisk kraft gör det svårt för länder att vilja bromsa in. Om USA saktar ner riskerar Kina att springa om, och vice versa. Och övertaget handlar om betydligt mer än att bygga världens bästa chatbot. AI kan ge länder försprång inom ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, cyberförsvar, underrättelsearbete, militär teknik - you name it. Inte direkt något stormakter frivilligt lämnar walkover i.

Läs mer här:

• Brookings: A summer of AI summits reveals a widening US-China divide

• Financial Times: The next China shock will come from open-source AI

• Business Insider: Hugging Face CEO says China is winning the AI race while the US is building ‘in silos’

• Fortune: Europe’s tech sovereignty is facing its biggest test yet

📈 Techbolagen: När AI har blivit hela techvärldens nya kapplöpning är det få som frivilligt vill bromsa in (om inte reglering tvingar alla till det, det vill säga). Tävlingen handlar dels om att bygga de bästa modellerna, men också om användare, talanger, datorkraft och vem som lyckas sätta standarden först. För om vinnaren-tar-allt-logiken gäller kan det bli astronomiskt lönsamt att ligga före. Att då säga “vi tar det lite lugnt och ser vad som händer” är ungefär lika enkelt som att be en hungrig flock måsar dela lika på en portion pommes 🍟. Jag har skrivit om vinnaren-tar-mest-logiken flera gånger tidigare. Bland annat här ➜ Kampen om AI intensifieras – där vinnaren tar allt🥇och ännu mer 🥊

🔬 Vetenskap & innovation. Den mest hoppfulla utvecklingen, och den jag själv ofta skriver om, hittar vi inom vetenskap och innovation. Inte minst inom medicin, energi och hållbarhet. AI kan hjälpa oss att optimera elnät, industri, byggnader och transporter. Och ge oss helt nya superkrafter i innovationsarbetet: snabbare utveckling av läkemedel, nya material, bättre batterier, klimatsmartare produktionsmetoder och lösningar på problem som tidigare varit för komplexa för oss att greppa. Mer om det här ➜ AI ökar innovationstakten. Rejält

Den andra sidan då, den som spjärnar emot?

⭅ Riktning 2: Bromsa in och tryck på paus

🚨 Forskare & AI-experter: Forskare och AI-experter har den senaste tiden börjat varna allt skarpare kring riskerna med AI: cyberhot, biologiska risker och system som blir allt svårare att kontrollera. Vi har också sett AI-modeller som självständigt börjat angripa system och manipulera människor. Ett konkret exempel är OpenAI:s GPT-5.6 som hittade en okänd säkerhetslucka, tog sig ur sin isolerade testmiljö och surfade ut på Internet och gjorde intrång i Hugging Faces system. Brevet Pacing the Frontier (juli 2026) får sammanfatta oron där över tusen personer från bland annat OpenAI, Anthropic, Google DeepMind och Meta efterfrågar internationella mekanismer som gör det möjligt att faktiskt trycka på bromsen om AI-utvecklingen springer ifrån vår förmåga att hantera den. På temat är även Future of Life Institute – AI Safety Index (juli 2026) värd att lyfta. En oberoende panel, bland annat med Max Tegmark i spetsen, som granskat nio stora AI-bolag kopplat till risk / AI Safety.

⚡ Datacenters energihunger: Under sommaren har verkligen debatten kring datacenter tagit fart (prognos från Gartner: förväntad ökad energiförbrukning med 26% under 2026). Och även om en hel del fossilfri energi byggs ut möts en stor del av den ökade efterfrågan med kol och gas. Dessutom följer miljöfrågor kring vattenförbrukning och mängder av e-avfall. Det här blir en konkret motkraft: AI kan skalas snabbt i kod, men inte hur snabbt som helst i verkligheten. Och bara för att kapacitet går att bygga betyder det inte att den bör byggas. Om expansionen sker utanför planetens ramar springer vi rakt in i andra kriser.

👩‍💻 Individen & jobben: Avslutningsvis har vi en bromsande kraft hos oss människor själva. Oro över jobben, men också vårt motstånd inför stora förändringar överlag, vilket vi vet inte direkt är vår paradgren.

Summan av kardemumman: AI-utvecklingen står med ena foten på gasen och den andra på bromsen. Tekniken ger oss enorma möjligheter, samtidigt som resursbehovet och säkerhetsriskerna kräver att både techbolag och politiker sätter spelregler för en hållbar utveckling.

En av de klokaste rösterna just nu kommer från FN:s vetenskapliga panel för AI (rapport: 1 juli 2026) där 40 ledande forskare har gått samman för att göra en global och oberoende vetenskaplig genomlysning av AI:s möjligheter, risker och påverkan på samhället. Mycket läsvärd! António Guterres sammanfattar det hela på Instagram:

Den här rapporten från Exponential Roadmap ger också klok vägledning ➜ What on earth aligned economy now requires from AI hyperscalers.

När det kommer till alla dessa AI-krafter som pekar åt olika håll är det som vanligt människor som formar riktningen. Men vi sitter väldigt olika nära ratten. De stora besluten om hastighet, investeringar och säkerhet fattas framför allt av stater och de stora AI-bolagen. Och när den allt smartare tekniken allt mer handlar om konkurrenskraft, ekonomiskt inflytande och militär förmåga blir frågan hur lätt det egentligen är att istället välja eftertanke…

Samtidigt är följande också sant: att vi i det vi bygger kan välja en annan väg. Nämligen att använda allt det smarta som nu utvecklas till något vettigt. Vad är annars meningen med hela skiten, om inte att rikta all den här kraften mot problemen som faktiskt spelar roll? Bygga sådant som på riktigt är bättre, inte bara mer bekvämt.

För ⤵

Framtidighet: 🎧 & 🎤

Avslutningsvis lite framtidighet.

Den senaste tiden har jag haft den stora förmånen att gästa ett gäng poddar som jag själv verkligen gillar och prata om framtidighet. Nu senast VD-podden med ⭐️ Arash Gilan som släpps snart. Och underbara Eva Ekedahls Karriärpodden, där jag pratar om framtiden, förändring och vad vi människor kan lära av 🐧.

Sist men inte minst. Bor du i Stockholm och vill komma och diskutera vad framtidighet betyder för dig och din organisation? Den 31 augusti klockan 16.30-19.00 bjuder härliga gänget på ACCESS TO in till författarsamtal, mat och mingel. Som sitta-på-scenen-och-snacka-person får jag bjuda in några av er som läser det här nyhetsbrevet (+vän/kollega) till eventet. Så släng er på länken här under och klicka på anmäl!

🔗 Mer information och anmälan.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Mina utskick brukar innehålla en Gott-&-Blandat-påse kopplat till teknik, hållbarhet och framtid. Men det här utskicket handlar om dig och mig: vilka vi kommer att vara i framtiden. Och poängen med att försöka närma sig sitt framtida jag. Göra henne lite mindre diffus, lite mindre främmande och lite mer närvarande i nuet. Varför? Jo, det finns (såklart) en anledning. Den kommer vi till.

Det här utskicket består av två delar. Den första texten är hämtad från min senaste krönika i Finansmagasinet. Den andra, från min bok Framtidig. Tillsammans ger de perspektiv på vår relation till framtiden och till personen vi själva ska bli.

Så när du har lite tid över, ta plats i hängmattan / kontorsstolen / någonstans mitt emellan och läs vidare. Och i nästa steg: gör övningen du hittar i slutet. En övning som skickar dig femton år framåt i tiden, öga mot öga med den person som får leva med besluten du fattar i dag.

/ Judith

Vår tids – och människans – kroniska kortsiktighet

✍️ Krönika: Finansmagasinet, 25 juli 2026

Sommaren bjuder på nyplockade jordgubbar, Sommar i P1 och den där sällsynta känslan av att tankarna äntligen får ströva fritt (åtminstone för oss som inte längre springer efter småbarn på stranden).

Men den bjuder också på något annat. En påminnelse om att klimatförändringarna inte längre är ett diffust hot långt borta, utan en verklighet som redan formar våra liv. Ett Europa som kokar. Kommuner som inför bevattningsförbud. Floder med historiskt låga vattennivåer och skördar som hotas.

Det handlar inte längre om enstaka extremväder, utan om ett framväxande nytt normalt. Och det borde inte komma som någon överraskning. Vi har känt till de kommande konsekvenserna av fossilberoende, överkonsumtion och ett slit-och-släng-samhälle.

Ändå beter vi oss som om framtiden alltid låg tillräckligt långt bort för att någon annan ska hinna ta hand om den.

Framtidsforskaren Amy Webb kallar vår oförmåga att tänka längre än näsan räcker för kronisk kortsiktighet. Hon menar att företag, regeringar och institutioner gång på gång misslyckas med att översätta långsiktiga mål till kortsiktiga beslut. Vi vet ofta vart vi behöver ta oss, men våra styrsystem belönar något helt annat. Kvartalsrapporter framför decennier. Mandatperioder framför generationer.

Klimatkrisen är därför inte bara en energikris eller en utsläppskris. Den är också en kris i vårt sätt att fatta beslut.

Det geopolitiska läget förstärker dessutom vår kortsiktighet. När världen känns osäker riktar vi blicken mot det omedelbara. Säkerhet och kontroll prioriteras framför långsiktiga investeringar och gemensamma lösningar.

Men den kroniska kortsiktigheten finns inte bara i våra institutioner. Den finns också i våra egna huvuden. I våra egna geniknölar av kött och blod.

Vi människor är fantastiska på att hantera akuta hot. Det har varit en överlevnadsfördel när faran bestod av lurviga rovdjur som gömde sig i buskarna. Men när hot växer fram långsamt, är osynliga i vardagen och sträcker sig över årtionden fungerar våra inbyggda varningssystem betydligt sämre. Klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald, AI:s påverkan på arbetsmarknaden och en åldrande befolkning är alla exempel på den här typen av lömska problem (”wicked problems”). Problem utan enkla lösningar, där orsaker och konsekvenser är tätt sammanflätade. Utmaningar som kräver samarbete, uthållighet och långsiktighet.

Psykologiprofessorn Emily Pronin vid Princeton University beskriver ett av de psykologiska hindren som försvårar vårt långsiktiga tänkande: temporal self-distancing, eller tidsmässig självdistans. Hon visar att när vi tänker på oss själva om 10 eller 20 år reagerar hjärnan ungefär som när vi tänker på en annan människa. Vårt framtida jag känns lite som en främling. Och precis som med en främling är det svårare att känna ansvar för den personens framtid än för våra behov här och nu.

Kanske är det därför vi om och om igen lämnar över notan. Till vårt äldre jag. Till nästa vd. Till nästa regering. Till nästa generation.

Ett sätt att bryta den kroniska kortsiktigheten är att börja skapa en relation till vårt framtida jag. Knyta ditt framtida jag lite närmare den du är i dag.

Så när sommaren nu ger lite extra utrymme för eftertanke, gör ett litet tankeexperiment. Föreställ dig människan du kommer att vara om 10, 15 eller 20 år. Hur lever hon? Vad oroar hon sig för? Vad kommer hon att tacka dig för att du gjorde redan i dag?

Den viktigaste personen att lära känna i sommar är kanske inte någon ny du möter i sommarvimlet. Utan ditt framtida jag. För hon kommer att få leva med konsekvenserna av de beslut du fattar i dag. Precis som du just nu lever med besluten ditt yngre jag en gång tog.

🔗 Här hittar du krönikan ➜ efn.se.

Lär känna ditt framtida jag

I min bok Framtidig är en av pusselbitarna till att bli mer rustad för framtiden just att utforska och lära känna sitt framtida jag. Låt oss nu 🤿 ner i detaljerna

Vill du köpa boken får du 15 % rabatt med koden “Judith” om du handlar här ➜ volanteshop.com/bok/framtidig. Den finns såklart också att köpa på Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln och i din lokala bokhandel.

✍️ Utdrag från boken Framtidig, kapitel 9: DU

Tidigare i boken har vi pratat om system, teknik och stora skiften. Nu handlar texten om den enda personen som faktiskt kan styra din riktning. Det handlar om dig.

När du börjar se världen genom framtidens version av dig själv förändras perspektivet. Då blir framtiden inte längre något som drabbar någon annan senare, utan något som angår dig personligen. Framtidsjaget går från att vara någon annan, en främling, till att bli en del av dig. Från att vara suddig till någon du kan lära känna, och därmed känna empati för. Någon du vill lyssna på. Bjuder vi dessutom in annat vi håller kärt i våra bilder av framtiden kan kraften bli ännu starkare.

För att jag ska kunna sitta där i de önskade framtiderna om tio, tjugo eller trettio år och känna frid och stolthet, hur behöver jag agera i dag?

Att möta sitt framtidsjag kan låta som något hämtad från en terapistol eller en flummig självhjälpsbok, men jag vill hävda att det är en av de mest strategiska handlingar du kan göra. För om du inte vet vem du vill vara i framtiden, spelar det ingen roll hur mycket du vet om framtiden.

Övning: Brev från mitt framtida jag, till mitt nutida framtidiga jag

Om jag får bestämma (vilket jag ju inte får) så ser du till att göra den här övningen på riktigt. Inte bara läsa om den. Ta fram papper och penna, ett dokument på datorn eller någon form av anteckningsredskap i mobilen.

Föreställ dig att det är femton år framåt i tiden från i dag. Du har blivit femton år äldre. Titta dig i spegeln. Se de nya linjerna i ansiktet. Känn de nya erfarenheterna i kroppen. Världen runt omkring dig har förändrats. En hel del av de där ”orimliga” sakerna vi har pratat om i boken har blivit vardag. Vissa saker blev bra, andra blev stökiga. Men du står stadigt. Du har tagit dig igenom omställningen. Du har navigerat osäkerheten. Du har dessutom både utforskat och utvecklat sidor hos dig själv som du knappt visste fanns.

Skriv brevet som om du redan lever där, femton år fram i tiden.

Skriv i jagform, från ditt framtida jag till den du är i dag.

Sätt dig ner och börja brevet med ”Hej [Ditt Namn], jag skriver till dig från framtiden ...”

Låt orden komma från kroppen snarare än från cv:t. Skriv inte om prestationer, utan om hur det känns att leva det liv du lever. Skriv om känslan av att vakna på morgonen. Skriv om vem du äter middag med. Skriv om vad som gör dig lugn. Skriv inte om vad som borde ha hänt, utan om hur det faktiskt känns att leva där. Vad fyller dina dagar, dina samtal, dina pauser? Vad har fått ta mer plats och vad har du medvetet slutat bry dig om? Zooma in och ut. Rör dig mellan det konkreta och det större sammanhanget. Mellan relationer, arbete, investeringar och vardag, och det du faktiskt fick att hända. Hur du använde din tid, din energi, dina pengar och din röst. Hur du tog ansvar utan att försöka bära hela världen själv. Hur du hittade ett sätt att bidra som höll i längden. För dig. Och för världen runt omkring dig.

Lägg sedan till svar på de här frågorna i brevet:

• Vilka beslut är du glad att du fattade?

• Vilka steg, små som stora, visade sig vara avgörande?

• Vilka rädslor släppte du taget om?

• Vilka värderingar stod stadigt genom allt?

• Vad blev viktigt på riktigt, när bruset lade sig?

• Vilken oväntad möjlighet tog du vara på?

• Hur bidrar du, i det lilla, till världen i stort?

Låt brevet vara ärligt snarare än imponerande. Vänligt snarare än perfekt. Det här är ingen framtidsplan som ska maximeras, effektiviseras eller snyggas till. Det är en berättelse som ska kännas sann. En påminnelse från den du blev till den du är nu, om vad som faktiskt var värt att våga.

Och ja, världen runt omkring dig i framtiden kan mycket väl kännas overklig, för den lär vara annorlunda. Men låt berättelsen om dig själv vara något annat. Mänsklig. Empatisk. Stadig. En berättelse om någon som stod kvar när det gungade. Som vågade tänka längre än det bekväma. Och som, i stort eller litet, bidrog till något som var större än sig själv.

Det finns inga färdiga svar om framtiden. Men när du vet vem du vill vara, blir valen du gör i dag enklare. För du vet vart och mot vem du siktar.

Och när riktningen är tydlig blir det mindre viktigt att ha en perfekt plan.

Du får du mod att börja röra dig.

Sedan hoppa.

Mot en mer hållbar framtid.

#Pingvineffekten

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Sommaren så här långt har bjudit på nyplockade jordgubbar, ljusa sommarkvällar och den där sällsynta känslan av att tankarna äntligen får ströva fritt. Tid att stanna upp, läsa, lyssna och fylla på med nya perspektiv – åtminstone för oss som inte längre springer efter småbarn på stranden.

Men sommaren 2026 har också blivit ännu en påminnelse om hur snabbt klimatet förändras. Ett Europa som kokat. Skogsbränder i Kanada. Översvämningar i Chile. Kommuner som infört bevattningsförbud. Floder med historiskt låga vattennivåer och skördar som hotas. Klimatförändringarna är inte ett diffust hot långt borta, utan en verklighet som allt mer formar våra liv.

I det här sommarutskicket ska vi prata om något som blir allt tydligare: att klimat, teknik, energi och konkurrenskraft inte längre går att separera. Något som även ⭐️ Susanna Campbell satte ord på i en läsvärd DI Debatt i onsdags: “Hållbarhet är inte dött – det har bara bytt skepnad”.

“Det händer något nytt inom den gröna omställningen. Och den här gången känns det annorlunda — mer moget, mer kopplat till industriella behov i den nya verklighet där Kina dragit ifrån. Det är både klimatpolitik och säkerhetspolitik på en och samma gång.”

Vi ska också prata om vad som står på spel om Sverige och Europa missar den AI-drivna teknikvåg som just nu ritar om världskartan (ledtråd: ett ekonomiskt och politiskt marginaliserande, där vi inte längre sätter spelreglerna utan tvingas följa andras). Dessutom blir det ett kommande Fixathon, ”Fixing the Paris Agreement”, som du inte vill missa (!), och lite annat smått och gott.

Då kör vi!

/ Judith

Infrastruktur, resiliens och den dubbla omställningen

Infrastruktur och resiliens. Två ord som plötsligt hamnat på allas läppar. Hur bygger vi ett Sverige som klarar AI-transformationen och stärker vår konkurrenskraft, samtidigt som Europa bygger upp en starkare egen teknisk förmåga? Och hur gör vi det i en värld präglad av klimatförändringar, geopolitisk osäkerhet och ett förändrat säkerhetsläge?

För att utforska de frågorna gästades Cow on the Ice under Almedalsveckan av Mikael Damberg, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson och vice ordförande i finansutskottet, Christian Landgren, grundare av Berget AI, och Lisen Schultz, forskare, docent och biträdande direktör vid Stockholm Resilience Centre. Och nu kan du se (eller lyssna på) hela samtalet som videopodd.

Även om frågorna är några av vår tids mest komplexa blev samtalet allt annat än tungt. Perfekt lyssning, oavsett om du rensar ogräs eller njuter av ett välförtjänt horisontalläge.

I vårt andra Almedalssamtal pratade vi om The Twin Transition - den gröna och den digitala omställningen. För det går inte att prata om AI utan att prata om energi. Och det går inte att prata om energiomställningen utan att prata om AI. De är beroende av varandra.

AI kan hjälpa oss att optimera energisystem, utveckla bättre batterier och nya material, göra sol-, vind- och vågkraft effektivare och ta viktiga steg mot att förverkliga fusion som energikälla. Samtidigt kräver AI enorma mängder el. Framtidens AI är därför beroende av att vi lyckas bygga ut fossilfri energi, smartare elnät och en robust digital infrastruktur.

Och! Vi behöver uppdaterade spelregler som gör det lönsamt att investera i det hållbara à la “The Laghum Economy”.

Med oss i det samtalet hade vi Stefan Krook, entreprenör, investerare och författare, Catharina Belfrage Sahlstrand, Chief Commercial Officer på CorPower Ocean och Sara Övreby, Public Policy and Government Relations Manager på Google Sverige.

Stort tack också till ServiceNow som öppnade upp sin Almedalsstudio för oss och gjorde de här samtalen möjliga.

Nu vidare till 🔮.

Europa 2031 – “What getting AI wrong means for us”

AI är inte bara ännu ett tekniksprång. Det är en omvälvande kraft som håller på att rita om världskartan. Den förändrar hur företag skapas, hur ekonomier växer, hur krig utkämpas, hur forskning bedrivs och hur makt fördelas mellan länder.

Och som vi vet ligger Europa långt efter när det kommer till teknologisk suveränitet, inte minst inom AI. Det är inte bara ett techproblem. Det handlar om huruvida vi också framöver kommer att kunna vara med och forma vår egen väg. Vår egen framtid.

På det temat gavs nyligen den väldigt läsvärda rapporten Europe 2031 ut. Ett nytt initiativ som använder strategisk framsyn för att måla upp ett möjligt framtidsscenario och väcka debatt om Europas AI-strategi. Och som fått över 1 miljon visningar.

Rapportens utgångspunkt är att AI-utvecklingen kräver den mest ambitiösa politiska och ekonomiska omställningen i Europa sedan efterkrigstiden. Om Europa inte agerar nu riskerar vi, enligt författarna, att bli ekonomiskt och politiskt marginaliserade. Ett Europa som inte längre sätter spelreglerna, utan tvingas följa andras.

Det här är läsning för dig som vill bli mer framtidig. För dig som vill förstå de större spelkrafterna bakom AI-utvecklingen. Inte bara tekniken i sig, utan också konsekvenserna för konkurrenskraft, demokrati och Europas möjlighet att forma sin egen framtid. För utan den förståelsen blir det svårt att mobilisera det kapital, de investeringar och det ledarskap som krävs för att förändra utvecklingen.

Bakom rapporten står ett informellt nätverk av personer inom AI-forskning, policy, investeringar och entreprenörskap, med ambitionen att påverka Europas AI-agenda. Läs mer om initiativet och gänget bakom det här.

➜ Rapporten hittar du i textformat på europe2031.ai och som podcast här ovan.

Sverige som kap

På samma tema, AI och konkurrenskraft, skrev Björn Jeffery nyligen en läsvärd artikel i SvD med rubriken För Silicon Valley är Sverige ett kap.

För samtidigt som OpenAI öppnar kontor i Sverige och vi gläds åt att allt fler amerikanska investerare och stora techbolag får upp ögonen för “Silicon Valhalla”, finns också en annan sida. Något Jeffery beskriver som ”en slags kolonisering av Sverige, driven av amerikanska techbolag”.

När investeringarna rullar in har svenska entreprenörer, konkurrenskraftig arbetskraft och grön energi blivit några av techvärldens mest eftertraktade råvaror. Men frågan är var värdeskapandet till slut hamnar. Jeffery beskriver ett slags lönearbitrage, där amerikanska pengar finansierar svenska löner, samtidigt som de största värdena byggs upp i amerikanska ägarbolag. Lägg till datacenter som använder svensk el och konkurrerar om kapaciteten i våra elnät, så blir bilden mer komplex.

Investeringarna ger jobb, kapital och möjligheter här och nu. Men om bolagen, vinsterna och AI-kraften till slut hamnar på andra sidan Atlanten behöver vi också våga ställa frågan: Vem är det egentligen som gör det största kapet?

➜ Här hittar du Jefferys artikel.

Sommarläsning

Som traditionen bjuder i Cow on the Ice spelade Aurore och jag in ett specialavsnitt med våra bästa sommarlästips innan ledigheterna kickade in. Om din sommarläsning fortfarande har plats för några fler titlar hittar du poddavsnittet och hela boklistan här under.

Böckerna:

• 💚 Moral Ambition, Rutger Bregman

• ⛅️ Clearing the Air, Hannah Ritchie

• 🚀 Human Frontiers, Bhaskar Michael

• 🌊 Oceankänslan, Isabella Lövin

• 🏴‍☠️ Be more Pirate, Sam Conniff Allende

• 🌍 Geografins Makt, Tim Marshall

“Fixing the Paris Agreement”

I december förra året arrangerade vi (Norrsken) världens största Fixathon. Under 24 intensiva timmar samlades människor i Stockholm, Barcelona, Amsterdam, Kigali och San Francisco för att bygga lösningar som framtiden behöver. Människor i olika åldrar, med helt olika bakgrunder, tog sig an utmaningar inom klimat, hälsa, AI safety, samhällsutveckling och en mer hållbar ekonomi.

Ett dygn som fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta 💜.

I december är det dags igen. Men innan dess tar vi Fixathon till Norrsken Impact/Week i Barcelona - och det vill du inte missa.

Nu söker vi 50 nyfikna människor som under 24 timmar vill vara med och ta sig an en av vår tids största utmaningar: hur vi kan snabba på omställningen och förverkliga ambitionerna i Parisavtalet.

För dig som söker och blir antagen (som individ eller team) ingår följande:

• Biljett till Norrsken Impact/Week, en två dagar lång flaggskeppskonferens i Barcelona

• Bidrag till resa och boende

• Möjlighet för utvalda teams att presentera sina idéer live från scenen på konferensen den 15 oktober

Mer information och ansökan

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Almedalen närmar sig och om du ska dit har du kanske redan en fullbokad kalender med seminarier, mingel och rosédränkta nätverksmöten att beta av. Eller så kör du motsatt strategi: att strosa runt, följa nyfikenheten och se vart veckan tar dig. Oavsett kommer här tips på samtal, seminarier och mötesplatser som kretsar kring teknik, hållbarhet och framtid.

För dig som inte ska till Almedalen: nix, just det här utskicket är förmodligen inte den bästa investeringen av din tid.

För alla er som snart sätter fötterna innanför ringmuren: nu kör vi!

/ Judith

Kullersten, rosé och demokrati

Första gången jag själv besökte Almedalen var nog runt 2009. Då jobbade jag på en större konsultbyrå där en ansenlig del av kollegorna hade någon form av bakgrund inom politiken. Vilka kunder jag som digital expert sprang runt mellan minns jag faktiskt inte. Men jag vet att veckan gjorde avtryck.

Almedalen är en alldeles egen plats där de stora samhällsfrågorna varvas med sena kvällar, trånga mingel och spontandans långt efter att seminarierna har tagit slut. Där det är fullt normalt att springa på en minister, en startupgrundare och en generaldirektör innan frukost.

Men bakom allt som till synes kan kännas som nätverkande på steroider finns också något annat. En plats där människor med olika perspektiv faktiskt möts. Där idéer testas, utmanas och ibland förändras. Där framtiden inte bara diskuteras, utan i viss mån också förhandlas.

Och i en tid präglad av klimatkris, geopolitisk oro, AI-revolution och ökande polarisering känns de demokratiska samtalen viktigare än på länge. Inte minst de som handlar om vilken riktning vi vill att samhället ska ta.

För om framtiden kräver en kompass, så formas den sällan i ensamhet.

Här kommer mina tips på saker att se, lyssna på och inspireras av i årets upplaga av Almedalsveckan. I vissa av samtalen står jag själv på scen. I andra hittar du mig laddad i publiken.

Måndag 22 juni

Så kan du uppmärksamma signaler som pekar på vår gemensamma framtid
Arrangör: Vinnova
📅 22 juni, kl 17:00-18:00
📍 Framtidens trädgård, Klosterbrunnsgatan 5
🔗 Mer information

Tisdag 23 juni

AI som konkurrenskraft – hur bygger vi en motståndskraftig nordisk industri
Arrangör: PwC
📅 23 juni, kl 09.30-10.15
📍 Hästgatan 9, Visby
🔗 Mer information

I panelen hittar du bland andra Jessica Rosencrantz, EU-minister, Karin Vajta Engström, Head of Communication at AI Sweden​, Elena Fersman, chef för Ericssons AI-inkubator​ och undertecknad 🙋‍♀️.

Topp 10 i världen på AI – vad krävs för att Sverige ska ta sig dit?
Arrangör: AI Sweden
📅 23 juni, kl 10.00-10.45
📍 AI Swedens trädgård, Berggränd 6, Visby
🔗 Mer information

Ett samtal med Erik Slottner (KD), civil- och digitaliseringsminister, Mikael Damberg (S), ekonomisk-politisk talesperson, Andrea Lewis, Communications & Public Affairs Lead, Lovable och Mikael Ljungblom, Director Public Policy & International Relations, AI Sweden.

Robotar som ser, agerar och bestämmer – vad krävs för att Sverige ska leda nästa industrivåg?
Arrangör: Impact Loop och Tech Forward
📅 23 juni, kl 13.00-14.00
📍 Loops innergård, Rigagränd 2, Visby
🔗 Mer information

Panelen spelas även in och publiceras på Tech Forward i efterhand.

Bortom vapnen – hur bygger vi en säkrare värld? + efterföljande mingel
Arrangör: ONE Campaign
📅 23 juni, kl 13.55-15.00
📍 Tranhusgatan 26, Visby
🔗 Mer information och anmälan

🥂 Mingel – Impact Loop
Arrangör: Impact Loop och Tech Forward
📅 23 juni, kl 16.00-18.00
📍 Loops innergård, Rigagränd 2, Visby
🔗 Mer information och anmälan

Onsdag 24 juni

AI är klimatets blinda fläck – hur synliggör vi utsläppen?
Arrangör: 2050 Consulting, Klimatkollen, Emission Twin
📅 24 juni, kl 09.30–10.15
📍 Teaterskeppet / Hållbarhetsarenan, Lilla matsalen
🔗 Mer information

Samtal med bland andra Frida Berry Eklund, Hållbarhetsprofil och medgrundare, Klimatkollen, Pär Holmgren, Parlamentariker, EU-parlamentet, MP och Christian Landgren, CPTO och grundare , Berget AI.

AI, produktivitet och tillväxt – hur växlar Sverige upp för att konkurrera och realisera potentialen
Arrangör: AI Sweden
📅 24 juni, kl 10.15-11.00
📍 AI Swedens trädgård, Berggränd 6, Visby
🔗 Mer information

I panelen bland andra Martin Lundstedt, VD och koncernchef, Volvo Group, Jessica Rosencrantz (M), EU-minister och Johan Harvard, Global AI Advisory Lead, Tony Blair Institute.

SUPERKRAFT SVERIGE - Almedalens Poddscen
Arrangör: PwC, Linda Palmgren & Per Schlingmann
📅 24 juni, kl 11.00-11.30
🎙️ Podcastsamtal med Helena Kaiser de Carolis, vd för PwC Sverige, och mig om Sveriges möjligheter, konkurrenskraft och väg framåt.
📍 Almedalens poddscen, St Hansgatan 14
🔗 Mer information

Future of Everything
Arrangör: NVIDIA, Dell, 500 och Norrsken Foundation
📅 24 juni, kl 14.15 - 16.00
📍 Tranhusgatan 26, Visby
🔗 Mer info och anmälan

Future of-panelerna modereras av bland andra Casper T. Schaber och mig. Hoppas vi ses där!

Hur bygger vi ett Sverige och Europa där innovation och entreprenörskap får bättre förutsättningar för att lösa vår tids största samhällsutmaningar?
Arrangör: Norrsken Foundation, Altor och Impact Loop
📅 24 juni, kl 15.00 - 17.00
📍 Loops innergård, Rigagränd 2, Visby
🔗 Mer info och anmälan

Det här vill du inte missa! Eventet inleds bland annat av Sofia Lindelöw och Lisen Schultz. Klockan 15.40 kör vi “Reversed Pitching” där de grymma entreprenörerna Elin Mårtensson (AI-Bob), Christian Landgren (Berget AI) och Klas Johansson (Fever Energy) presenterar sina förslag på reformer, regelförenklingar och framtidssatsningar direkt till politikerna. Klockan 17.00 fortsätter samtalet över ett mingel.

🥂 Mingel - AI Sweden
Arrangör: AI Sweden
📅 24 juni, kl 17.30-19.00
📍 Berggränd 6, Visby
🔗 Mer information och anmälan

Torsdag 25 juni

Soft power i en hård värld – kan mjuk innovationskraft förflytta Sverige?
Arrangör: Vinnova
📅 25 juni, kl 8:00-8:45
📍 Framtidens trädgård, Klosterbrunnsgatan 5
🔗 Mer information

Cow on the Ice Almedalen
Arrangör: Cow on the Ice Podcast och ServiceNow
📅 25 juni, kl 10.00 - 12.00
📍 Joda Bar, Skeppsbron 24, Visby
🔗 Mer information och anmälan

HURRA! Aurore och jag packar ner Cow on the Ice Podcast i resväskan och bygger upp en tillfällig poddstudio mitt i Almedalen.

Det blir tre specialavsnitt med ledande tänkare, entreprenörer och beslutsfattare som hjälper oss att förstå de krafter som just nu formar framtidens samhälle – från teknik och hållbarhet till ledarskap och omställning.

➜ Här hittar du mer information + anmälan

Stort tack till ServiceNow som öppnar upp sitt hus och skapar en tillfällig hemmaplan för Cow on the Ice under Almedalsveckan.

Ett energisystem som håller – hur säkrar vi Sveriges framtida energiförsörjning?
Arrangör: PwC
📅 25 juni, kl 14.15 - 15.00
📍 Hästgatan 9, Visby
🔗 Mer information

Två extra lysande ⭐️⭐️ i panelen: Catharina Belfrage Sahlstrand, CCO, Corpower Ocean​ och Sofia Lindelöw, vd Nordics, Norrsken​ Foundation

Slut på tips. Hoppas att vi ses i vimlet! & innan dess, glad midsommar 🌼.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Sommarkänslorna spirar och många räknar ner dagarna till lite efterlängtad semester. Samtidigt påminner verkligheten oss om att framtiden inte går på ledighet.

Södra och mellersta Europa kokar under extrem värmebölja med hundratals lokala värmerekord. Europa värms dessutom upp snabbare än det globala genomsnittet. Och sannolikt kommer El Niño – kanske till och med en super-El Niño – att förstärka utvecklingen ytterligare, med torka, skogsbränder och vattenbrist på vissa håll. Översvämningar och extrem nederbörd på andra 💔. Det som vi i vårt hörn av världen låtsats kunna ducka för gör sig allt mer påmint. Klimatförändringarna är inte längre ett framtidsscenario. De är här, och konsekvenserna kommer att bli allt mer kännbara.

Även inom andra områden slås rekord: SpaceX och andra AI-bolags skyhöga värderingar. I veckans nyhetsbrev ska vi prata om kommande börsintroduktioner och vad det kan tänkas betyda för framtiden.

Vi tittar även på en rykande färsk rapport om de globala energiinvesteringarna som har förändrats i spåren av konflikten i Mellanöstern. Och med tanke på AI-hypens enorma energibehov har energipolitik i allt högre grad också blivit teknikpolitik.

När klimat, teknik, energi och geopolitik börjar påverka varandra samtidigt räcker det inte längre att extrapolera från gårdagen för att förstå framtiden. Vi behöver bli bättre på att förstå de krafter som formar den – och modigare i hur vi väljer att påverka riktningen. För morgondagens utmaningar kommer inte att lösas med samma tankesätt som bidrog till att skapa dem.

Avslutningsvis: marknadsförarens nya (?) och kanske viktigaste roll hittills.

Då kör vi!

/ Judith

Framtidigheten sprider sig

Nu är det en månad sedan min bok Framtidig släpptes och en massa fina kommentarer har trillat in, både i DM och i poster på sociala medier. Jag blir så obeskrivligt glad över allt som skrivs 💜.

Många av hälsningarna kommer från personer som jag själv ser upp till – forskare, ledare, entreprenörer, andra författare och samhällsbyggare. Men också från lärare, studenter, ingenjörer, kommunikatörer och många andra som på olika sätt försöker göra världen lite bättre än den var igår.

Det gör mig extra glad. För boken skrevs aldrig för en viss yrkesgrupp. Den skrevs för alla som vill förstå förändring bättre – och vara med och påverka vart den tar oss.

Jag är såklart inte ensam om att prata om betydelsen av individer som visar vägen framåt, även om jag är ganska ensam om att prata om 🐧. För när någon tar det där första steget blir det lättare för fler att följa efter.

Förra veckan hade jag det stora nöjet att lyssna till historikern och författaren Rutger Bregman när han besökte Stockholm på inbjudan av Founders Pledge. Samtalet handlade om vårt gemensamma ansvar för framtiden utifrån hans senaste bok Moral Ambition. Och om en fråga som många av oss borde ställa oss oftare: Vad använder vi egentligen vår tid, kompetens och energi till?

Ett citat från kvällen som fastnade:

“Never doubt that a small group of thoughtful, committed citizens can change the world; indeed, it’s the only thing that ever has.” – Margaret Mead (1901 - 1978)

Pingvineffekten, långt innan jag satte namn på den. För varje pingvin som hoppar i blir vattnet lite mindre kallt för nästa.

SpaceX och AI-bolagens stratosfäriska värderingar

Vad har kännetecknat 2026 så här långt? Förutom det vi inledde nyhetsbrevet med: en historisk ommöblering av ekonomin.

På kort tid har datorkraft och AI blivit några av världens mest eftertraktade resurser. Inte för att AI är ännu en tekniktrend, utan för att den artificiella intelligensen håller på att bli en grundläggande byggsten i framtidens samhällen. Något som aktualiserats ytterligare de senaste veckorna i takt med att flera av världens ledande AI-bolag verkar närma sig börsen.

Och det är rekord på gång. “En trio AI-jättar i de tre största introduktionerna genom tiderna”.

För om det finns något investerare tycks älska just nu så är det möjligheten att fånga en bit av AI-framtiden.

Så vilka företag är det egentligen som investerarna står på kö för att få köpa in sig i?

I ena hörnet hittar vi Elon Musks rymd-, satellit- och AI-imperium SpaceX, som uppges vara på väg mot börsen redan i sommar. I det andra OpenAI som väntas följa i höst och Anthropic senare under året. Tre potentiella börsintroduktioner som inte bara visar hur en ny generation teknikbolag utmanar de etablerade Big Tech-giganterna, utan också hur snabbt ekonomisk makt kan skapas och omfördelas när ett teknikskifte tar fart.

Hur sjutton logiken bakom detta ser ut ska vi reda ut. Men först: lite mer om SpaceX.

🚀 🛰️ 🤖

SpaceX grundades 2002 av Elon Musk med målet att sänka kostnaderna för rymdfart och i förlängningen göra mänskligheten multiplanetär. Sedan dess har bolaget inte bara blivit världsledande inom raketuppskjutningar, utan också byggt upp världens största satellitnätverk för internetuppkoppling, Starlink. Samtidigt använder bolaget avancerad mjukvara, autonoma system och AI för att styra allt från raketer och satelliter till globala kommunikationsnätverk.

För investerare är SpaceX därför inte bara ett bet på rymden – utan också på några av de teknologiska system som kan komma att forma kommande decennier.

🚀 🛰️ 🤖

För SpaceX, OpenAI och Antropic viskas det nu om värderingar på nivåer som för bara några år sedan hade framstått som science fiction (för SpaceX sådär 1 800 miljarder dollar, nästan 17 000 miljarder kronor. Och där Elon Musk enligt vissa bedömare tros kunna bli världens första dollarbiljonär, en så kallad “trillionaire“).

Bolag som knappt existerade för ett decennium sedan värderas nu i samma ekonomiska liga som världens största industrijättar.

Här kan du läsa mer om värderingarna:

• EFN: Amerikanska fonder frigör kassa – inför SpaceX och OpenAI:s noteringar

• Dagens Industri: Jättenoteringar på rad – då ringer varningsklockan

Att siffrorna kan bli så astronomiska beror på vilken roll investerare tror att bolagen kan komma att spela framåt. Investerare köper nämligen inte bara dagens affär, utan en idé om framtiden. En framtid där AI förändrar hur vi forskar, producerar, utvecklar, fattar beslut och skapar värde – och där de ledande AI-bolagen utvecklas till plattformar som stora delar av ekonomin byggs ovanpå.

Då vs nu

Tidigare skapades de största ekonomiska värdena genom fabriker, oljefält, banker, handelsflottor och detaljhandel. Ville man växa behövde man bygga fler fabriker, öppna fler butiker, anställa fler människor eller flytta mer fysiska varor. Varje nytt steg krävde mer kapital, mer material och mer tid.

I den digitala ekonomin gäller till stor del andra regler. Här kan mjukvara kopieras till nära noll marginalkostnad, distribueras globalt på sekunder och användas av hundratals miljoner människor samtidigt. Ettor och nollor i kombination med datorkraft, energi och halvledare har blivit några av vår tids viktigaste produktionsmedel.

Nu befinner vi oss i en tid av skalfördelar, självförstärkande loopar och AI som generell teknologi.

A: Skalfördelar

Ett AI-system kan användas av tusen personer – eller hundratals miljoner – utan att kostnaderna ökar i samma takt. När plattformen väl finns på plats kan värdeskapandet växa betydligt snabbare än i den fysiska ekonomin. Ibland exponentiellt. Eller med mitt eget ord: med plötslighet.

B: Självförstärkande loopar

AI har potential att skapa ovanligt kraftfulla självförstärkande loopar. De bolag som bygger de mest attraktiva modellerna får fler användare, mer kapital och större möjligheter att förbättra systemen ytterligare. Det kan skapa en spiral där framgång föder mer framgång och där avståndet till konkurrenterna växer snabbt.

C: AI som generell teknologi

Den tredje pusselbiten är kanske den viktigaste. Många betraktar AI som en generell teknologi i klass med elektricitet – något som kan påverka nästan alla delar av ekonomin samtidigt.

Den stora frågan

Om detta skifte kommer att drivas av ett fåtal ledande aktörer, ja då kan värderingarna framstå som logiska i efterhand.

Men den utvecklingen är långt ifrån given.

Om utvecklingen däremot blir mer distribuerad, med fler vinnare och hårdare konkurrens, kan historien mycket väl beskriva perioden vi befinner oss i just nu som ännu en teknikbubbla.

Debatten om SpaceX, OpenAI och Anthropic handlar därför inte bara om aktier, utan om en större fråga:

Går vi mot en framtid av teknisk centralisering och koncentrerat kapital? Eller är detta bara det första kapitlet i en betydligt bredare AI-ekonomi där många aktörer så småningom får plats?

För det finns nämligen en annan möjlig riktning – förutsatt att vi väljer att satsa på den.

Den andra sidan av AI-myntet

Som vi vet ligger Sverige och Europa långt efter USA och Kina när det gäller kapital, datorkraft och de mest avancerade AI-modellerna. Men parallellt med de stora jättarnas framfart rustar nu även vår region, och många andra delar av världen, för att bygga större AI-kapacitet och teknologiskt självbestämmande.

För om AI håller på att bli en grundläggande del av morgondagens infrastruktur väcks en naturlig fråga: hur beroende vill vi egentligen vara av ett fåtal aktörer på andra sidan Atlanten?

Denna andra väg bygger på öppna AI-modeller som just nu förbättras i rasande takt. Kanske kommer de inte att vara bäst på allt. Men de behöver inte heller vara det. För de flesta organisationer är det sannolikt inte de sista procenten i prestanda som avgör, utan möjligheten att kontrollera sin data, sina kostnader och sina risker.

I ett sådant scenario behöver inte värdeskapandet koncentreras till några få globala jättar. Istället kan vi få ett mer distribuerat AI-landskap där företag, myndigheter och nationer bygger egna lösningar ovanpå öppen teknik. Då blir framtiden mindre beroende av vem som äger den bästa modellen – och mer av vem som använder tekniken klokast. Och använda den för verkliga problem.

Inte en framtid där alla är beroende av samma leverantörer, utan en där fler kan forma sina egna förutsättningar.

Men en sådan utveckling kommer inte av sig själv! Den kräver investeringar i datacenter, grön (!) energi, hårdvara och kompetens – snarare än en jakt på den enskilt bästa AI-modellen.

För den som vill förstå detta vägval rekommenderar jag det senaste avsnittet av En AI till kaffet, där Berget AI:s medgrundare och CPTO sitter framför mikrofonen.

Samtalet kretsar kring hur han är i full färd med att just bygga svensk kapacitet för organisationer som vill använda öppna AI-modeller utan att ge upp kontrollen över data, drift och juridik. Men också vad som händer när AI-suveränitet går från att vara en teknisk detalj till att bli en fråga om demokrati, konkurrenskraft och nationell motståndskraft.

🎧 Här hittar du avsnittet.

Konflikten i Mellanöstern förändrar investeringarna i energi (såklart)

Det pågår just nu en global kapplöpning om energi, drivet av säkerhet, konkurrenskraft och AI-förmåga. Konflikten i Mellanöstern förstärker en utveckling som redan tog fart efter Rysslands invasion av Ukraina: länder och företag vill minska sina sårbarheter och säkra tillgången till energi i en allt mer osäker värld. Något som är tydligt i IEA:s nya rapport World Energy Investments 2026

Resultatet? Investeringar i elnät, energilagring, kärnkraft, förnybar energi och elektrifiering drivs idag inte bara av klimatmål, utan också av geopolitiska realiteter. IEA beskriver situationen som den största energisäkerhetsutmaningen i modern tid, samtidigt som låg- och nollutsläppstekniker nu står för över 70 procent av världens investeringar i elproduktion.

Och yepp – AI dyker upp även här. Den snabba utbyggnaden av datacenter fortsätter att driva efterfrågan på el, särskilt i USA. Framtidens AI-kapplöpning handlar därför inte bara om algoritmer och modeller, utan också om vem som kan leverera tillräckligt mycket energi för att driva dem.

➜ Här kan du ladda ner rapporten

Den framtidiga marknadsföraren

Nyligen hade jag den stora förmånen att prata om framtidighet på eventet Årets Marknadschef, arrangerat av Marknadsföreningen på Maximteatern. Och mitt tema: den framtidiga marknadsföraren.

Under mina 20 år i tech har en hel del av dem kretsat kring kommunikation, där jag bland annat medgrundat och varit vd för den digitala byrån For Sure (där vi byggde AR innan folk viste vad det var, gjorde saker virala i sociala mediers tidiga skeden osv).

Nu tror jag att marknadsföraren och marknadschefen kan få en av sina viktigaste roller någonsin under de kommande åren.

Inte bara som ansvariga för varumärke och kommunikation, utan som en brygga mellan affär, ledarskap och framtid. Personer som fångar upp signaler i omvärlden, hjälper organisationen att lyfta blicken och formulerar berättelser om framtider som är både konkurrenskraftiga och hållbara.

För i tider av snabb förändring räcker det inte att ha rätt strategi. Människor måste också vilja följa med.

Det är här berättelserna kommer in. Inte som reklam eller kommunikation i traditionell mening, utan som verktyg för att skapa riktning, engagemang och momentum. Internt genom att samla människor kring en gemensam framtidsbild. Externt genom att bygga relationer med kunder, partners och samhälle.

När världen förändras snabbare behöver människor inte bara fakta och strategier. De behöver också berättelser som hjälper dem att förstå vart vi är på väg och varför det spelar roll. Där tror jag att framtidens marknadsförare kan få en viktigare roll än någonsin tidigare.

Mer om detta i vårt samtal, som också blev en live-podd.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Varje år är jag lika häpen över hur snabbt favoritmånaden maj lyckas rusa förbi. Och hur lite jag hunnit njuta av naturen precis när den går in i sitt mest storslagna läge. Som vanligt sammanfaller tiden då allt exploderar i grönska också med perioden då kalendern svämmar över.

Nu till veckans tema som bland annat handla om modiga djur som skapar rörelse, framtidighet och framsyn. Men också om AI-backlash med buande studenter – och teknikens allt mer komplicerade relation till oss människor.

Jag har också grottat ner mig i temat ”trendrapporternas död” och i varför framtiden allt mindre formas av enskilda trender och allt mer av mötet mellan olika system. AI, klimat, energi, politik, ekonomi och mänskliga strukturer.

Då kör vi!

/ Judith

Pingvineffekten

Vi lever i en värld där det brinner på flera fronter samtidigt. Klimatkrisen är existentiell. Krig och geopolitiska spänningar skapar osäkerhet. Polariseringen gröper ur tilliten i samhällen. Algoritmer formar våra beteenden i det tysta. De system som har byggt vårt välstånd har bidragit till att pressa planeten mot sina gränser.

Det är mycket nu. Och det är på riktigt.

Men det som också är sant är att våra möjligheter att påverka riktningen framåt aldrig har varit större.

De enorma teknologiska språng som har tagits bara under de senaste åren har snabbt flyttat gränsen för vad som faktiskt är möjligt. I kombination med riktning, mänsklig samarbetsförmåga, framtidig blick och handlingskraft, kan dina och mina beslut i dag få genomslag på framtiden på sätt som tidigare generationer knappt hade kunnat föreställa sig.

Men ingen skapar förändring ensam. För mod smittar. Handlingskraft också.

När någon tar första steget blir det lättare för fler att följa efter.

Därför spelar förebilder så stor roll. Runt omkring mig ser jag fler och fler som vägrar acceptera att framtiden reduceras till en nedåtgående kurva. Som vägrar nöja sig med att förvalta problem och i stället vill vara med och lösa dem.

Och när fler hoppar i förändras något.
Flocken börjar röra sig.
Vattnet fylls av liv.

Det som först kändes ensamt blir en rörelse.
Det som kändes riskabelt blir det nya självklara.

Pingvineffekten.

Det här är en hyllning till alla där ute som vågar hoppa i vattnet och visa vägen. Hjältar som Marta Sjögren, Martin Blomberg, Aurore Belfrage, Sára Nožková, Abeni Wickham, PhD, Gittan Schiöld, Nils Samrud, Jacob Schaldemose Peterson, Dora Palfi, Frida Berry Eklund, Christian Landgren, Catharina Belfrage Sahlstrand och många många fler.

För vet ni vad? Listan över individer som skapar positiv skillnad kan numera göras SÅ lång. Det är DET som ger mig hopp.

Tips: vill du också dyka ner i ett kaninhål av 🐧-filmer på YouTube ➜ börja med den här filmen. Klicka dig sedan vidare och vips har algoritmerna förstått att det enda du egentligen saknat i livet är fler pingviner.

Vi behöver bli mer framtidiga!

Förra veckan firade Finansmagasinet från EFN ett år och som kolumnist för tidningen var jag där och 🥂. Dagen efter damp ett nytt nummer ner i lådan där jag skriver om betydelsen av att vara mer framtidig. Den texten (i lätt omskriven form) får också bli en brygga till nästa tema: varför trendrapporten kanske har börjat sjunga på sista versen.

Krönikan: Vi behöver bli mer framtidiga

“Att blicka mot framtiden har aldrig varit så svårt som idag. Och paradoxalt nog: ju hårdare vi försöker förutse den, desto större är risken att vi missar det som faktiskt håller på att ta form.

Ändå fortsätter vi att att navigera som förut, med modeller som jag själv lärde mig på ekonomihögskolan för 20+ år sedan. Vi planerar, analyserar och fattar beslut som om världen vore en förlängning av det förflutna – bara lite snabbare, lite mer komplex. Som om det som fungerade igår automatiskt också fungerar imorgon.

Problemet är att de inte gör det längre. I en värld präglad av wicked problems – problem utan tydliga orsaker eller enkla lösningar, där varje försök att lösa dem dessutom förändrar själva problemet – uppstår effekter som inte låter sig extrapoleras. När vi kombinerar dagens allt mer häpnadsväckande AI-genombrott, påtagliga klimatförändringar och geopolitiska tvära kast får vi ett läge som inte går att räkna hem med traditionella modeller. Osäkerheten är inte ett tillfälligt brus. Den är det nya normalläget.

Att luta sig mot klassiska prognoser blir då som att köra bil genom att bara titta i backspegeln. Det fungerar alldeles utmärkt så länge vägen är hyfsat rak och inga hinder dyker upp. Men i en tid av exponentiella förändringar och plötsliga kurvor räcker det inte. Förr eller senare kör vi i diket.

Istället för traditionella strategimodeller behöver vi guidas av fältet framsyn – ett etablerat men fortfarande alltför okänt ramverk som länge använts av regeringar, storföretag och internationella organisationer. Här handlar det inte om att hitta rätt svar, utan om att utforska olika tänkbara utvecklingar och förstå vad de skulle kunna innebära. Att systematiskt arbeta med alternativa framtider – inte för att pricka rätt, utan för att bli bättre förberedd. Att rusta sig mentalt, så att vi inte står handfallna när det oväntade sker. Igen och igen. Och bygga förmågan att agera även när kartan är ofullständig.

Jag är i gott sällskap när jag menar att vi behöver uppdatera både våra tankemodeller och verktyg. Den aktade amerikanska futuristen Amy Webb, länge känd för sina årliga trendrapporter, ifrågasatte för några månader sedan trendrapporternas relevans. När teknologiska, ekonomiska och politiska system vävs samman på nya sätt räcker det inte att identifiera trender – vi måste förstå hur de samverkar och vilka konsekvenser de kan få tillsammans. Det förändrar också synen på strategi: från att välja en fast plan till att sätta en tydlig riktning – och löpande justera vägen dit.

Framtiden lär inte formas av dem som väntar på tydliga svar, utan av dem som, trots osäkerheten väljer riktning och börjar bygga. Som testar, justerar och lär i rörelse – och som inser att framtiden inte är något vi kan räkna ut, utan något vi tillsammans är med och skapar. Nu med teknologiska superkrafter som gör både våra misstag och våra möjligheter större än tidigare.”

Tillbaks till Amy Webb och varför hon menar att våra invanda sätt att förstå och tolka förändring inte längre räcker hela vägen. Dags för nästa rubrik ⤵.

RIP älskade trendrapport

Varje år i två decennier har Amy Webb – drottningen av moderna trendrapporter – och hennes konsultföretag publicerat mastiga trendrapporter. Tanken har varit att hjälpa företag förstå förändring och agera i tid. Men när årets rapport presenterades tidigare i år lät budskapet annorlunda:

“Skojar hon?”, undrade många.

Nix. Amy Webb menar att själva formatet i dag har blivit en belastning.

Årliga trendrapporter fångar bara ögonblicksbilder i ett landskap som förändras alldeles för snabbt för att kunna sammanfattas en gång om året. När AI, geopolitik, energi, robotik och bioteknik accelererar samtidigt blir en statisk PDF snabbt inaktuell, nästan innan den hunnit laddas ner.

Istället för att stirra sig blind på enskilda trender menar Webb att vi behöver förstå det hon kallar för “konvergens” – alltså vad som händer när flera teknologier och samhällsförändringar kolliderar samtidigt. När AI möter energi. När bioteknik möter AI. När geopolitik påverkar halvledare, datahallar och klimatpolitik på samma gång.

Det är i de krockarna som framtiden formas. Och det är också där många företag tenderar att underskatta hastigheten i förändringen, eller upptäcka den för sent.

Rapporten släpptes för två månader sedan och jag har själv bara läst delar av den – resten har åkt raka vägen till listan över sommarläsning. Men något du däremot kan göra redan nu, mitt i högtrycksmånaden maj, är att kolla på Amy Webbs presentation (om du inte redan gjort det).

Vi är inne på samma spår här, Amy och jag: att vi behöver nya metoder för att möta framtiden. Och att vi, förutom att försöka förstå teknik som förändringskraft, även behöver hämta verktyg och perspektiv från framsynsfältet.

Därför kommer här några fler tips på hur du kan vässa dina framtidsmuskler, stretcha dina tankebanor, och bli mer framtidig. Mer rustad att ta kliv framåt i en värld som känns mer osäker än någonsin.

• 🔭 Vinnova: Strategisk framsyn för innovation

• 🏛️ OECD: Strategic Foresight Toolkit for Resilient Public Policy

• 🔧 Sitra: Framtids­aktörens verktygslåda

• 🇪🇺 The European Commission: Strategic Foresight Reports

Och den där trendrapporten från Amy Webb, som inte längre är en trendrapport? Den hittar du här.

Sedan sist vi hördes

• Förändring möts ofta av motrörelser, framför allt när den upplevs hota vår identitet, våra yrken och vår plats i världen. Den senaste veckan har studenter buat åt tunga företagsledare som pratat om AI i optimistiska ordalag under examensceremonier på universitet i USA. Reaktionerna speglar en växande oro bland dem som nu ska ta steget ut på en arbetsmarknad i snabb förändring. Läs mer här, här och här.

• Att svenska EQT har vunnit EU:s förtroende att förvalta den största europeiska teknikfonden hittills, värd omkring 55 miljarder kronor, har du säkert inte missat. Med fokus på bland annat europeisk AI, energi, kvantteknik, rymdteknik och bioteknik. En fond som ska ”bridge the late‑stage financing gap” och stimulera Europas mest lovande scaleups att stanna i Europa. Här kan du läsa mer om vad European Innovation Council själva säger.

• Jakten på datakapacitet för den exploderande AI-utvecklingen fortsätter – och den verkar väcka ingenjörers kreativitet till liv. Bilden här under, ett flytande Globen? Nix, det är en prototyp för ett flytande datacenter drivet av vågenergi. Tanken är att placera framtidens AI-infrastruktur ute till havs, där kylning blir enklare samtidigt som energi kan hämtas direkt från vågorna. Lite på samma tema som förra utskicket, då jag skrev om datacenter som utforskas för rymden. Men jag skrev också om något annat: att all denna datorkraft kanske inte ens kommer att behövas i framtiden – om tekniken tar nästa stora skutt till datalagring i… 🥁.. DNA. Alltså livets eget kodspråk, istället för transistorer, chip och serverhallar. Ingen surrande hårdvara. Bara molekyler. Läs mer här.

  

• Den brittiska kolumnisten Helen Thomson har rest till Skandinavien och konstaterar i NewScientist att bastu kan minska risken för demens, stärka hjärnhälsan och ha antiinflammatoriska effekter i kroppen. Ok, kanske inte direkt några omvälvande nyheter här uppe i Norden (och inte heller en ny artikel, men jag upptäckte den först nu). En trevlig påminnelse om att hälsoteknik inte bara behöver handla om avancerad biohacking, utan också kan vara något så enkelt som ett väldigt varmt trärum, träpanel och existentiell tystnad.

Ett avslutande tack

Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till två av mina favoriter i nyhetsbrevs-Sverige.

Först ⭐️ för att du puffade för min bok förra söndagen. Har du missat Niklas nyhetsbrev är mitt varma tips att klicka in och trycka på subscribe – du kommer sannolikt ut som en klokare människa kring beteendeförändringar, psykologi och människans ibland rätt svårbegripliga drivkrafter.

Niklas Laninges nyhetsbrev

Sedan ett tack till ⭐️ för ett både roligt och framtidigt podd-samtal. Christians både matnyttiga podd och nyhetsbrev hittar du under namnet . Regelbundna framtidsspaningar, både i inboxen och i lurarna.

Heja Framtidens nyhetsbrev

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

I mitt, och vad det verkar många andras, hörn av Sverige har vi fått lite efterlängtat regn. Ändå märks det tydligt att sommar och ☀️ är på ingång. Men den här veckan är det inte bara solen som himlakropp som står i fokus, utan hela kosmos. Och det blir en lite längre text som resonerar kring varför rymden inte bara är något som ger oss existentiell svindel inför universums oändlighet, utan också hjälper oss lösa problem här nere på jorden. Inte minst när det gäller teknik, innovation och den gröna omställningen.

Vi ska också prata om varför politiskt ledarskap och AI behöver samverka smartare framåt för att skapa verkligt värde för samhället. Och det gör vi tillsammans med en person som verkligen vet vad hon pratar om.

Sist men inte minst ber jag också om lite hjälp med att knuffa ett visst ord mot att bli ett framtida nyord 👀. Vilket ord jag syftar på avslöjar jag längst ner i texten.

Redo? Då lyfter vi!

Judith 👩🏼‍🚀

Varför vi ska bry oss om rymden och avlägsna himlakroppar

Rymden är en kosmisk gåta som tycks ha fascinerat människor i alla tider. För visst kan det vara kittlande att blicka upp mot en stjärnklar himmel och konstatera att man faktiskt tittar rakt ut i ett scrollande utan slut.

Under min uppväxt var både mina småbröder och varannan kompis besatta av Star Wars-filmerna och det spelades olika rymdspel på vårt Nintendo 8-bitars i vardagsrummet. Även vuxna människor tycks ha en outtömlig dragning till det tyngdlöst okända. Om man har skäggväxt och hamnat på listan över världens mäktigaste techgrundare, verkar nästa logiska steg vara att sikta mot Mars och rymdsafari.

Själv har jag dock aldrig tillhört den skaran (varken särskilt rymdintresserad eller manlig techgrundare ). Jag har faktiskt inte sett särskilt många rymdfilmer utan att somna, utan föredrog Killinggängets mer humoristiska version av “jymden”

Den yngre versionen av mig fascinerades snarare av hur saker och ting fungerar här på jorden: varför ett högtryck roterar medsols på norra halvklotet men åt andra hållet på det södra. Eller av att försöka lista ut vad som faller snabbast till marken – äpplet eller brorsornas spelkonsol.

Nu till poängen!

På senare år har jag nämligen fått upp ögonen för rymden. Inte på grund av svarta hål eller oupptäckta galaxer, utan för att rymdforskning på många sätt är avgörande för livet här på jorden.

För i rymden finns inga marginaler. Ingen mat att plocka från träd. Inget vatten att ta för givet. Inte ens syre att andas. I ett slutet system måste allt återanvändas. Med andra ord behöver vi tänka kreativt. Väldigt kreativt. Något som skapar värde även här hemma.

Visste du att många av de innovationer vi omger oss med i vardagen har sitt ursprung just i rymdforskning? Mobilkameror, örontermometrar, reptåliga glasögon, Goretex-material, handdammsugare, trådlösa hörlurar, pulsmätare, tempurmadrasser och stötdämpande skosulor, för att nämna några. Enligt NASA finns det idag över 2 000 dokumenterade kommersiella produkter, så kallade spinoffs, med rötter i rymdprogrammets teknik.

Och mycket av det som nu utvecklas för rymden kan också visa sig bli centralt för att lösa några av våra största utmaningar här på jorden. Några exempel:

• På den internationella rymdstationen ISS har man lyckats återanvända upp till 98 procent av vattnet, för att kunna klara sig så länge som möjligt.

• När det kommer till längre expeditioner skulle astronauter behöva ta med sig både mängder av utrustning och stora lass käk med lång hållbarhet. Som alternativ till detta har European Space Agency lyckats 3D-printa metall direkt i rymden, vilket känns rätt praktiskt den dag någon plötsligt inser att en viktig pryl saknas. Men de forskar också på att …🥁 …hitta nya sätt att odla kött. I rymden.

• Ett annat fascinerande område under utveckling handlar om att omvandla koldioxid till syre. NASA har lyckats producera syre direkt på Mars genom en mackapär med namnet Moxie, ungefär lika stor som en brödrost. När den testades för några år sedan kunde den producera tolv gram syre i timmen (vet vill säga jättelite). Men, det ger en glimt av en möjlig framtida tillämpning, även här på 🌍.

• Europeiska rymdorganisationen utforskar just nu också nya möjligheter inom energi, exempelvis att placera solkraftverk i omloppsbana och skicka energin till jorden via mikrovågor. Det kan låta futuristiskt, men bygger i grunden på välkända naturlagar och teknik vi redan behärskar. Som Svenska rymdstyrelsen uttrycker det ↓.

Kanske rör vi oss mot en framtid där vissa resurser hämtas hem från rymden, inte bara energi. För vi vet att AI-revolutionen, elektrifieringen och den gröna omställningen också driver efterfrågan på metaller och mineraler i rasande takt. Inte minst sällsynta jordartsmetaller som i dag ofta bryts under stora etiska, sociala och miljömässiga kostnader här på jorden.

Idén om att skicka robotfarkoster till asteroider för att utvinna material som platina, kobolt och nickel låter som science fiction, men det har redan börjat testas. De tekniska och ekonomiska hindren är förstås enorma: att hitta rätt asteroid, ta sig dit, utvinna material och sedan transportera det vidare är extremt komplext och dyrt. Ändå finns det startups som försöker, och visionen lockar både riskkapital och statliga rymdorgan. Det här är inte lösningar för i morgon (!), men det stretchar idén om hur framtidens resursförsörjning skulle kunna fungera.

Eller så kommer vi inte alls att landa i en framtid av asteroidgruvor och intergalaktisk råvarujakt.

Kanske leder alla stora idéer istället till en helt annan insikt: att resurser faktiskt inte är oändliga.

Att lösningen inte alltid är mer, utan smartare. Mer återanvändning. Mer cirkularitet. Mindre slöseri.

Bara för att vi kan betyder det inte automatiskt att vi måste.

Kanske är det klokare att hitta nya vägar här på jorden där metaller inte längre behövs överallt. Det visar sig till exempel att DNA kan användas för att lagra även digital information. Alltså i livets eget kodspråk, istället för transistorer, chip och serverhallar. Ingen surrande hårdvara utan molekyler.

Med syntetiskt DNA – artificiellt framställda DNA-sekvenser som designas och skrivs i laboratorier – kan vi i framtiden tänkas lagra ofattbara mängder information på extremt liten yta. Uppemot hundratals petabyte i ett enda gram DNA, vilket kan liknas vid att trycka in hela internet i en sockerbit.

I teorin, och i allt större utsträckning i praktiken, skulle DNA inte bara kunna bära information om livet självt, utan också lagra företags hela kundregister, forskningsdata och andra digitala skatter. Extremt kompakt, stabilt över tusentals år och med en energiförbrukning som får dagens datacenter att blekna i jämförelse.

Redan i dag har forskare lyckats lagra och läsa tillbaka texter, bilder och till och med musik i DNA. Tekniken är fortfarande ung, dyr och långsam. Men utvecklingen går snabbt, och intresset växer i takt med att våra digitala arkiv sväller. Så kanske kommer alla dessa ton av metaller inte att behövas i framtiden. Kanske lagrar vi i stället den data vi behöver i biologiska arkiv. I livets eget språk. Ännu ett exempel på hur framtidens teknik kanske kommer att hämtas från naturens egen verktygslåda.

För dig som läste hela vägen hit: snyggt jobbat! Kanske fick det dig att stretcha idén om vad som faktiskt skulle kunna vara möjligt. Något som den framtidiga gärna ägnar sig åt, eftersom det hjälper oss att upptäcka möjligheter tidigare, fatta klokare beslut i osäkerhet och inte fastna i dagens begränsningar. För framtiden formas sällan av dem som bara reagerar på förändring, utan av dem som vågar föreställa sig vad som kan komma härnäst.

Avslutningsvis kommer här en lysande film på temat framtid och rymden. En film som visades under utdelningen av Polhemspriset, som jag hade nöjet att moderera, men där jag också fick vara med och bidra med idéer till manus kring vad som är på väg att bli rymd-möjligt. Framför kameran hittar vi briljanta Joakim Skog från Vinnova.

Nu till nästa tema!

AI, politiken och omställningen

AI-utvecklingen rusar fram, och för att möjligheterna ska kunna tas tillvara – samtidigt som riskerna hanteras klokt – behöver politiken på vissa områden kliva fram och på andra våga släppa taget. För mycket reglering riskerar att bromsa innovation och konkurrenskraft. För lite kan skapa otydlighet, maktkoncentration och samhällsproblem som blir svåra att hantera i efterhand.

Det finns många som pratar om AI utifrån teknik. Och många som pratar politik utan att riktigt förstå tekniken. Maja Fjaestad rör sig däremot sömlöst mellan båda världarna. Hon har nämligen den ovanliga kombinationen av AI-kompetens, erfarenhet från europeisk och svensk politik – bland annat från EU:s AI Office och som statssekreterare under pandemin – och ett genuint intresse för hur teknik faktiskt kan användas för människors och samhällets bästa.

När hon nyligen gästade Cow on the Ice Show blev det ett klokt, nyanserat och väldigt viktigt samtal om framtiden. Tack Maja, you rock!

➜ Hela samtalet hittar du på Spotify.

Någon av er läsare som är ett Wikipedia-proffs?

För att bättre rusta oss för vad som kan tänkas vänta runt hörnet behöver vi vässa våra framtidsmuskler. Dels genom att stretcha tanken kring vad som faktiskt skulle kunna bli möjligt, men också genom att själva vara med och skapa framtiden, istället för att bara överlåta den till någon annan. Begreppet för en sådan person satte jag på min bok: Framtidig. Och nu drömmer jag om att ordet ska få vingar 🦋.

Såhär lyder min definition:

OM någon av er har tillbringat lite för många timmar på Wikipedia får ni mer än gärna hjälpa mig att lägga in ordet där. Hur digital jag än är så är mina Wikipedia-editeringspoäng för låga för att sakerna ska få ligga kvar. Jag vore evigt tacksam! För visst behöver vi ett nytt ord för människor som inte bara väntar på framtiden, utan aktivt vill vara med och forma den?

Mål: att ordet bjuds in till Svenska Akademiens nyordslista 2026 🚀. Det gäller att sikta mot stjärnorna, right!

Tack för att du läste veckans nyhetsbrev med stort fokus på rymden. Nu ska jag själv stänga ner datorn, gå över till mobilen och med hjälp av YouTube nörda ner mig i fusionens förtrollande värld ✨⚛️✨. Mål: försöka förstå varför fusion, den heliga graalen inom grön energi, alltid sägs ligga trettio år in i framtiden. Och i nästa steg försöka ringa in varför den tidshorisonten äntligen kan ha krympt. Vad jag lär mig och kommer fram till får jag anledning att återkomma till om ett par veckor.

Stay tunded!

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Idag släpps ÄNTLIGEN min bok Framtidig! Och flera av er läsare var på bokeventet i fredags 😭. Jag vet ju liksom inte vilka ni läsare är (mer än som mailadresser i en väldigt lång lista), så att få träffa flera av er var helt magiskt. Stort tack för att ni kom och extra tack till er som kom fram och pratade 💜. Det betyder mer än ni tror.

Med det sagt: vi hoppar direkt till rabattkod på boken – och sedan till veckans innehåll som kommer att handla om ledarskap i polykris, centrala lärdomar från 2015 (~ish) års baksmälla och ☕️.

Då kör vi!

/ Judith

Boken Framtidig är äntligen ute 🥳

🥳 På Volantes sajt får du som nyhetsbrevsprenumerant en exklusiv rabatt på 15% med koden “Judith” ➜ volanteshop.com/bok/framtidig. Boken finns också på Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln och i din lokala bokhandel.

Och nu, ett litet bildtack från i fredags när vi smyglanserade boken på Norrsken. Igen, stort tack till er läsare som var där. Så kul att träffas IRL!

Tack också Martin Schori för ett kul samtal. Martins grymma bok Online Only 3 om AI, journalistik och samhälle finns att köpa här.

Nu ska vi byta spår. Från bokfirande till något betydligt mer… komplext. Nämligen den polykris vi lever i, vad den faktiskt innebär och vad den kräver av dagens ledarskap.

Att leda i en tid av polykris

Vi lever i en tid där kriser inte längre avlöser varandra – de överlappar. Klimatförändringar, geopolitisk oro, teknologiska språng och en demokrati under press formar tillsammans en spelplan som ständigt ritas om. Så hur leder man i en sådan verklighet? Vad krävs i den gröna omställningen? Och varför handlar framtidens ledarskap mindre om kontroll och mer om att kunna navigera osäkerhet med en tydlig kompass?

Det här är frågor som genomsyrar min bok Framtidig, men också något vi nyligen utforskade i podden Cow on the Ice. Förra veckan gästades vi av Annie Lööf, en ledare som stått mitt i några av vår tids mest utmanande politiska skeenden och som idag verkar i en mer internationell och strategisk roll med fokus på den gröna omställningen.

Vårt samtal kretsade kring vad ledarskap faktiskt kräver i en tid av ständig förändring, och landade i flera insikter som hänger tätt samman.

För det första: modernt ledarskap börjar inte med svar, utan med riktning. I en värld där planer snabbt blir inaktuella räcker det inte att försöka kontrollera varje steg. Det som behövs är en inre kompass, ett tydligt syfte och modet att vara både autentisk och öppen.

Men ledarskap handlar också om att stå kvar när det blåser. Att hålla fast vid sina värderingar, även när det kostar, är inte bara modigt utan avgörande.

Samtidigt finns det skäl till hopp. Mycket av det som krävs för den gröna omställningen är redan på plats. Mycket av tekniken finns. Entreprenörerna finns. Kapitalet finns. Och när energipriserna sticker i höjden blir det hållbara allt mer konkurrenskraftigt.

Det som nu också behövs är något annat. Framtidstro. Tydliga och långsiktiga spelregler. Snabbare tillståndsprocesser. Högre tempo i omställningen. Och fler som vågar kliva fram och driva utvecklingen vidare.

Stort tack Annie för dina insatser för både medmänsklighet och den gröna omställningen genom åren, för det arbete du gör idag och för att du tog dig tid att samtala med oss 💚.

Hela samtalet finns på Spotify.

Vad lärde vi oss från senaste techlashen?

Från min senaste krönika i EFN.

“Jag var där när optimismen var som starkast: tekniken skulle utan minsta tvivel göra världen bättre. Det var 20 år sedan, jag hade just klivit ut från ekonomihögskolan och landat mitt första ”riktiga” jobb på en inkubator för startupföretag i Stockholm. Plötsligt befann jag mig inte bara i en spännande tid, utan också på en nästan elektrisk plats där alla bar sneakers, pitchade drömmar och satsade på idéer som ännu inte hade någon affärsmodell.

Riktningen var tydlig – de nya plattformarna som växte fram skulle demokratisera information, riva gamla hierarkier och ge fler människor en röst. Innovation skulle lösa problem snabbare än gamla institutioner någonsin hade gjort.

Allt bubblade av framtidstro och entreprenörsanda. Vi samlades ofta på kvällar och helger för gemensamma projekt och på hackaton, där vi byggde, experimenterade och lärde oss tillsammans. Och vi var helt övertygade om att kaffe var det riktiga bränslet, och att sömn var … valfritt.

De nya verktygen, ja de var goda i sig. Vi trodde att mer uppkoppling automatiskt betydde mer förståelse. Mantrat som bäst sammanfattade eran är Mark Zuckerbergs berömda ”move fast and break things”.

Så hur blev det?

Vi hade fel

Teknik är inte neutralt, utan formas också av värderingar, av makt och av de ekonomiska incitament som omger den.

Internet, digitalisering, sociala medier och molntjänster har utan tvekan gett oss stora framsteg. Men den utopiska drömmen landade också i en techlash. En teknikbaksmälla.

Mantran som då kändes modiga och framåtlutade framstår i dag som ansvarslösa. För det var inte bara tröga strukturer eller förlegade affärsmodeller som gick sönder i plattformarnas snabba framfart. Även delar av samhällets grundpelare sprack i samma rörelse. Integritet urholkades, desinformation fick fotfäste och demokratiska samtal började i allt högre grad formas och styras av algoritmer snarare än av människor. Tilliten, det gemensamma offentliga rummet och vår mentala hälsa, särskilt ungas, fick betala priset.

Det jag, och världen kollektivt, borde ha lärt oss är att teknisk utveckling ofta är en paradox. Den bär på enorma möjligheter, men inte sällan också på lika stora risker.

Och nu är vi här igen. I en ny våg där både optimismen och innovationstakten slår i taket, men med artificiell intelligens i huvudrollen. Och den här gången kan tekniken göra än mer häpnadsväckande saker än att optimera våra flöden eller rekommendera nästa serie på Netflix. När AI kan analysera enorma datamängder, upptäcka mönster som människor missar, automatisera beslut och optimera komplexa system på sekunder, ja då kan konsekvenserna också bli långt större än vad vi tidigare har sett.

Många av de nya möjligheter som nu växer fram behöver vi verkligen, mer än någonsin. Speciellt när det kommer till att öka innovationstakten inom hållbarhet och hälsa. Men vi behöver lära av historien och inte gå in i denna våg med samma naivitet, utan aktivt styra vad tekniken används till.

När AI och militära tillämpningar börjar integreras allt tätare blir teknikens baksidor och konsekvenser snabbt än mer relevanta. För det är nog få som har missat att amerikanska försvarsmyndigheter och en rad AI-bolag numera samarbetar allt tätare kring nästa generations militära system, och där osäkerheten kring framtida tilllämpningar är stor.

Om vi fortsätter på ”move fast and break things” även den här gången, då riskerar vi att skala upp både oansvariga lösningar och oavsiktliga konsekvenser i samma takt.

Vi behöver: move fast to FIX things.

Låt oss nu visa att vi faktiskt har lärt oss något av den digitala historien: teknisk utveckling behöver mänskligt ansvar, riktning och aktiv styrning. Nu mot det hållbara, det medmänskliga och det långsiktiga. Mot en framtid vi faktiskt vill leva i.

Lärdomen ligger trots allt inte särskilt långt bak i minnesbanken.”

***
Så, varför lägger jag in den här texten från min senaste EFN-krönika här? Jo, för även om jag i min bok Framtidig framför allt aktivt har valt att lyfta fram möjligheterna och uppsidorna med tekniken, så finns en annan dimension. Teknisk utveckling är sällan är neutral. Den formas inte bara av vad som är möjligt, utan också av vilka värderingar vi prioriterar, vilka incitament vi skapar och vem som faktiskt sitter på makten.

Därför måste vi den här gången aktivt styra vart utvecklingen leder oss. När tekniken i sig inte sätter några moraliska eller samhälleliga gränser, då faller ansvaret på oss människor. Det är vi som behöver säkerställa att tekniken stärker och skyddar oss och faktiskt bidrar till det vi vill uppnå: medmänsklighet och hållbarhet.

Kaffe

Avslutningsvis, lite ☕️.

Jag ser inte mig själv som en person med superhöga krav. Men (!) när det kommer till min (oftast) enda kopp kaffe på morgonen är jag kräsen (jag tar ofta omvägar för att komma till rätt italienska hål i väggen för en cappuccino).

Nyligen var morgonkaffet inte bara extra aptitligt, utan också ovanligt trevligt. Jag hade nämligen den stora äran att prata med ⭐️ Marcus Weiland på Savantic AI Lab i podden En AI till kaffet.

Vad vi pratade om? Bland annat vad som krävs när AI-utvecklingen plötsligt lagt i en extra växel, hur vi möter en allt mer svårgreppbar framtid och vad som faktiskt spelar roll när tempot skruvas upp.

Vad Savantic som bolag gör lär jag få anledning att återkomma till. Här bubblar det nämligen av spännande lösningar som framtiden behöver inom grön omställning (allt från AI-näsor som avgör hur mogen frukt är, till AI som används för att ta oss närmare genombrott inom fusion, alltså den heliga graalen av ren energi 🥁).

Mycket bok-snack den här veckan. Extra tack för att du hängde med hela vägen hit 💚. Nästa vecka är jag tillbaka i ett mer “vanligt” format.

Avslutningsvis

Sist men inte minst: en inbjudan till dig som vill lyssna på mig när jag föreläser om boken Framtidig. Sweet Systems och Scrive bjuder in till en halvdagskonferens tillsammans med BankID, Kivra och Dun & Bradstreet, och jag har några platser att dela med mig av.

⏱️ 6 maj, 12.00-17.00
📍 Miss Clara i Stockholm

➜ Mer info och anmälan finns här.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Solen ☀️ tittar fram och ger energi, samtidigt som AI:s baksidor blivit allt tydligare den senaste veckan. Inte minst genom Claude Mythos, som bland annat kallats “the most dangerous model ever”.

Men det är just det som är paradoxen. Samma teknik som oroar driver också innovation i rasande takt och öppnar upp för nya genombrott inom bland annat Deep Tech, från hållbarhet till hälsa och nya material. Sådant som framtiden behöver.

Den här veckan pratar vi om just det: riskerna och möjligheterna. Men också om tårtan som i veckan har besökt Rosenbad.

Då kör vi.

/ Judith

Mythos

Förra veckan berättade AI-labbet Anthropic om modellen Claude Mythos Preview, en ny så kallad “general-purpose language model”. På ren svenska: en AI som kan förstå, resonera och generera text, kod och analyser inom de flesta olika domäner. Helt enkelt en ny och vassare generation än de vi tidigare har sett. Kopplar vi dessutom på agenter får vi teknik som inte bara kan tänka, utan också på egen hand utföra uppgifter, testa system och interagera med andra verktyg.

Men där är vi inte än. Mythos har nämligen inte lanserats öppet. Än. Den anses helt enkelt vara för kraftfull.

Anledningen? Den har särskilt imponerande förmågor inom cybersäkerhet. Mythos kan identifiera sårbarheter, analysera komplex kod och simulera attacker på en nivå som tidigare varit omöjlig att uppnå. Och det omvända: i fel händer skulle den kunna användas för att automatisera intrång, hitta säkerhetshål i stor skala och kraftigt sänka trösklarna för cyberattacker.

Av den anledningen har Anthropic startat vad man kallar för Project Glasswing, ett initiativ för att använda tekniken för att stärka säkerheten i väldens mest kritiska mjukvara och förbereda branschen för en ny era av AI-drivna cyberhot. Till projektet har ett femtiotal aktörer bjudits in, bland andra Microsoft, NVIDIA, Apple och Google. Tanken är enkel: ligga steget före angriparna.

Det har pratats mycket om detta, och igår gästade jag SVTs Morgonstudion för att reda ut vad det här faktiskt innebär.

Några av mina poänger:

Mythos är en föraning om vad som kommer
Vi ser nu vad som är möjligt i händerna på ett ansvarstagande AI-labb. Men liknande förmågor kommer högst sannolikt utvecklas av andra aktörer som inte har samma fokus på säkerhet och konsekvenser. Då ökar risken för en helt ny typ av cyberhot, där attacker kan skalas upp, automatiseras och bli betydligt mer sofistikerade.

Cyberattacker kan bli både snabbare och billigare
Det som tidigare krävde specialistkompetens och mycket tid kan snart göras av fler, snabbare. AI kan identifiera svagheter, skriva exploit-kod och testa angrepp i en takt som människor inte kan matcha. KTH-professorn Pontus Johnson menar att läget är akut när det gäller samhällets mest kritiska funktioner. I Svenska Dagbladet säger han att det är dags att gå upp i stabsläge: “Jag har inte sett ett cyberhot som har varit så akut någonsin.” Länk till artikeln här.

Banksektorn är särskilt exponerad
Vårt moderna finansiella system bygger i grunden på digital infrastruktur. Pengar är ettor och nollor. Därför blir banker och betalningssystem naturliga mål. Med kraftfull AI ökar risken för mer avancerade intrång, manipulation av system och nya typer av bedrägerier. Men det stannar inte där. Även samhällskritisk infrastruktur är sårbar, från myndighetssystem till funktioner som styr vatten, energi och andra grundläggande tjänster.

Det här är början på en AI-driven säkerhetsera
Vi går från en värld där cybersäkerhet är reaktiv till en där den blir proaktiv och AI-driven. Organisationer som inte tar detta på allvar riskerar att hamna långt efter.

➜ Nyhetsinslaget hittar du här.

Är du intresserad av mer detaljer? Det finns ett 245 sidor långt dokument från Anthropic som beskriver hur modellen fungerar, dess förmågor, risker och hur den bör användas: Claude Mythos Preview System Card

Nu, en annan sida av AI.

Tårtan på turné

Som vi vet kan AI också användas för att effektivisera våra samhällen, frigöra tid och resurser i offentlig sektor och fatta bättre beslut. Rätt använt kan det både höja kvaliteten och sänka kostnaderna.

AI öppnar även för helt nya möjligheter i skärningspunkten mellan teknik och naturvetenskap. När teknik möter molekyler, biologi, nya material och energi ser vi konturerna av nästa stora innovationsvåg. I denna kan tekniken hjälpa oss att upptäcka nya material som exempelvis binder koldioxid, bygga mer effektiva energisystem och ta fram lösningar som tidigare varit bortom räckhåll, både i hastighet och skala.

Tidigare i veckan hade jag och mina kollegor på Norrsken Foundation möjlighet att besöka Rosenbad för att prata om just detta. Möjligheterna med AI, men också vad som krävs för att omsätta potentialen i verklig nytta. Hur vi bygger rätt kompetens, rätt incitament och rätt samarbeten för att gå från experiment till implementering, och från enstaka initiativ till verklig systempåverkan.

Och inte bara vi, utan ett gäng utvalda ⭐️ framtidsbyggare där AI är en naturlig del av lösningen:

• 🐄 Agteria - utvecklar molekyler för att bland annat minska metanutsläpp från boskap, med potential att påverka ~1% av globala utsläpp

• ⛰️ Berget AI - AI-infrastruktur och beräkningskapacitet för Europa

• 🫎 Flox - AI för att tolka och förstå djurs beteenden och kommunikation (inklusive att prata med djur)

• ⚡️ Lavoit - använder AI för att effektivisera och sänka kostnaden för grön vätgasproduktion

• 🛰️ Unearth Data - omvandlar klimatdata till operativa beslutsunderlag för företag och organisationer

• 🔒 Astralis Foundation - fokuserar på säker och ansvarsfull AI med samhällsnytta i centrum

• 🧅 Brave Onion - AI-baserad individanpassning inom psykiatrisk vård och behandling

• 🧠 Kognity - digitala läromedel och plattform för datadrivet lärande i skolan

• 🩺 Kry - digital vårdplattform med läkare och psykologer via app

• 🌲 Terra Labs - använder satellitdata och AI för att optimera beslut inom skogsbruk och markanvändning

Stort tack Erik Slottner och Jessica Rosencrantz för inbjudan.

Kul också att tårtan numera bor på Rosenbad (AI-tårtan lanserade jag för ett år sedan, och nu är även NVIDIA inne på samma 🎂-spår). Låt oss använda den som metafor för vad som faktiskt krävs: rätt ingredienser, samspel och viljan att faktiskt få saker att hända. Läs mer här under.

The European Deep Tech Report 2026

På tal om molekyler, biologi, nya material och energi. Nu ska vi kasta oss över The European Deep Tech Report 2026 som släpptes för några veckor sedan.

Deep Tech är när vetenskapliga genombrott lämnar labbet och blir till produkter och bolag som förändrar samhället. Och om vi blickar framåt är det just den typen av innovationer vi kommer att behöva mer än någonsin, för att hantera utmaningar som klimatförändringar, resursbrist och en åldrande befolkning.

Enligt rapporten har Europa mycket som talar för sig.

Här finns stark teknisk talang. Idag står Europa för 30 % av världens främsta Deep Tech-universitet och utbildar dubbelt så många inom naturvetenskap och teknik som USA.

Marknadsmöjligheter finns också, där geopolitiska drivkrafter ökar efterfrågan på suverän teknologi, AI-infrastruktur och lokala leveranskedjor. Och kapitalet växer, åtminstone i de tidiga skedena. Här listas Sverige som ett av de länder med högst andel investeringar i Deep Tech.

Allt fler regeringar i Europa ser möjligheten att driva ekonomisk tillväxt genom innovationsinvesteringar och använder policy samt offentligt kapital för att satsa på områden som AI, halvledare, rymd och försvar som strategiska tillväxtmotorer – men i grunden drivs mycket av investeringarna också av behovet att lösa stora samhällsutmaningar som klimatförändringar, resursbrist och energisystem i omställning.

Men, det finns tydliga utmaningar.

När bolagen har kommit lite längre och ska skala upp saknas ofta kapital i Europa. Upp till 70 procent av finansieringen i senare rundor kommer från investerare utanför Europa. Det leder till att bolag säljs, flyttar eller i praktiken växer vidare någon annanstans. Det årliga finansieringsgapet uppskattas till mellan 4 och 24 miljarder dollar.

Så bilden är dubbel.

Förutsättningarna finns. Talangen finns. Behoven finns.

Men om Europa ska bli en verklig kraft inom Deep Tech krävs det att vi klarar av att ta idéer hela vägen, inte bara till startup, utan till global påverkan.

➜ Här kan du läsa hela rapporten.

Megatrender för 2026

Kan du inte få nog av spännande och matnyttiga rapporter? Då är finska Sitra nästa tips – perfekt om du vill ge framtidsmusklerna en omgång.

Sitra är en oberoende organisation som arbetar för att stärka långsiktigt tänkande och handlingskraft, med målet att skapa välmående och ekonomisk utveckling inom planetens gränser. Tänk en mix av tankesmedja, investerare och förändringsmotor.

Deras framtidsrapporter och analyser är alltid både insiktsfulla och inspirerande. Senast ut: Megatrends 2026. Rapporten delas in i fyra perspektiv: People, Power, Nature och Technology – och bjuder på analyser och scenarier som är minst lika relevanta för Sverige som för Finland. Du hittar rapporten här.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Den 24 april firar jag bokrelease för Framtidig – och du är varmt inbjuden.

Det blir en kväll i form av AW + boksamtal på Norrsken House i centrala Stockholm, där jag och Martin Schori möts i ett samtal om våra respektive böcker som släpps samtidigt.

⏰ 24 april, 17.00-19.00
📍 Norrsken House, Birger Jarlsgatan, Stockholm

Om min bok Framtidig

“Förändringens tid är här – och den är större än någonsin. Teknikskiften, klimathot och samhällsomvälvningar kräver nya sätt och gårdagens lösningar räcker inte längre. Vi måste lära oss att bli framtidiga.

Framtidig är inte en bok om att förutsäga framtiden. Det är istället en bok om att förstå den och agera smartare i en tid som helt saknar manual. Judith Wolst visar hur vi kan upptäcka, utvärdera och använda nya idéer, teknologier och trender för att medvetet staka ut vår egen väg och dra nytta av möjligheterna i en bättre framtid.”

➜ Läs mer om boken på Volante.se

Om Martins bok Online Only 3 – AI och journalistik

”Online Only 3 – AI och journalistik är den första svenska handboken som på allvar tar sig an hur artificiell intelligens redan förändrar journalistiskt arbete. I vardagen, på redaktionen och i yrkesrollen.

Det här är inte en bok om teknik för teknikens skull. Det är en praktisk guide för journalister som vill förstå vad AI betyder här och nu: Hur verktygen används i skarpa publiceringar, hur arbetsflöden förändras, vilka genvägar som är värda att ta – och vilka som riskerar att underminera förtroendet.”

➜ Läs mer om boken på Carlsson Bokförlag

“Kul, hur anmäler jag mig?”

Det är högt tryck, men med koden Framtidig kan du ställa dig på väntelistan, så släpper jag in dig.

Gör så här:

1. Klicka på “Waiting list”

2. Fyll i dina uppgifter

3. Ange “Framtidig” i fältet “Invitation code”

4. Håll utkik i din mejl – du får en bekräftelse så snart jag hunnit att godkänna dig

Koden gäller för dig + vän.

ANMÄL DIG TILL BOKRELEASEN HÄR

Ser fram emot att ses.

Varmt välkommen!

Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

AI och teknisk utveckling rusar fram i rasande takt, där chatbotarna nu på allvar har fått sällskap av agenter som utför uppgifter åt oss, fattar beslut och automatiserar hela arbetsflöden. Något som kan ge oss många vinningar, men som samtidigt väcker oro – inte bara kopplat till jobben, utan också till tillit. Vad händer när deepfakes, propaganda och riktad påverkan enkelt kan produceras, förstärkas och spridas i stor skala? Och vad händer när alla dessa nya utmaningar kliver fram, mitt i en politisk valrörelse?

Den här veckan ska vi också dyka ner i trendrapporternas trendrapport: den som årligen släpps av ⭐️ Amy Webb. Temat är “konvergens”, det vill säga hur teknologier som AI, bioteknik, sensorer och avancerad mjukvara smälter samman och förstärker varandra. Något som skapar helt nya möjligheter men också nya risker.

Avslutningsvis blir det lite framtidssurr.

Då kör vi!

Judith

AI och demokrati

I september röstar Sverige. Men vem, eller kanske vad, har redan påverkat ditt val innan du ens kliver in i vallokalen? Vad händer när AI formar våra nyhetsflöden på sätt vi inte helt förstår, när tekniken skriver politiska budskap och kan imitera verkligheten så övertygande att vi inte märker skillnaden? Resultatet riskerar att bli fördjupad polarisering, mer desinformation och växande misstro.

Samtidigt finns en annan sida. Samma teknik kan göra våra samhällen betydligt mer effektiva, sänka kostnader och frigöra resurser där de verkligen behövs, inom hälsa och sjukvård, polis, skola och offentlig förvaltning. Och tekniken, om vi använder den rätt, kan göra demokratin mer tillgänglig, transparent och begriplig än någonsin.

I fredags hade jag och Aurore den stora förmånen att samtala med Sveriges talman Andreas Norlén på temat AI, demokrati och makten över berättelsen.

Ett spännande samtal där både skratt och allvar rymdes. Den här gången testade vi dessutom något nytt och poddade inför publik, på Norrsken. Hoppas att ni gillar, även när vi kliver utanför den vanliga studion.

➜ Lyssna på hela avsnittet här.

Innan vi stänger dörren till demokratifrågan. Förra veckan släpptes en undersökning som visar att en femtedel av unga bryr sig mer om hur det går för Sverige i fotbolls-VM än resultatet i höstens politiska val. Något som delvis kan förklaras av att unga inte känner samma emotionella koppling till politiska partier som äldre generationer gör. En trend som givetvis behöver brytas, frågan är hur.

Som alltid lär det inte finnas ett enkelt svar på den utmaningen. Men det finns initiativ. Två som jag själv är med i ett hörn på är Norrskens kommande hackathon tillsammans med PwC under Järvaveckan nu i maj, med fokus på hur vi kan öka valdeltagandet bland unga, särskilt i Järvaområdet. Och! Norrsken har också fått godkänt att bli vallokal för förtidsröstning. En vallokal som med största sannolikhet inte kommer att se ut som de flesta andra (to be continued 👀).

Amy Webbs mastodontrapport

Varje år släpper Amy Webb och hennes organisation FTSG en rapport som är både extra läsvärd – och rejält ambitiös. En rapport jag brukar försöka sammanfatta här (även om +300 sidor knappast låter sig kokas ner). Årets tema: konvergens.

Teknisk konvergens betyder sammanstrålning. Att teknologier inte bara utvecklas var för sig, utan ofta smälter samman till integrerade system där helheten blir mer kraftfull än summan av delarna. Och där de tillsammans skapar språng som ingen av dem hade kunnat åstadkomma på egen hand.

Det är det vi ser nu. När AI möter bioteknik. När sensorer kopplas ihop med avancerad mjukvara. När nya material, data och beräkningskraft förstärker varandra. Resultatet? Mer träffsäkra mediciner, smartare energisystem, nya gröna lösningar och effektivare samhällen. Men också något annat. Samma dynamik gör att risker växer. Små genombrott kan få stora konsekvenser, och systemen blir svårare att överblicka och kontrollera.

En av rapportens viktigaste poänger är att vi ofta missar den verkliga kraften i teknikdriven förändring. Vi tänker linjärt, medan utvecklingen i själva verket sker i nätverk, exponentiellt. Det gör att förändring kan kännas långsam – tills den PLÖTSLIGT inte är det längre. En dynamik jag själv ägnar stort utrymme åt i min kommande bok Framtidig.

Nu till Webbs rapport, där jag dyker ner i tre av alla läsvärda spår, trender och scenarier som presenteras (och ja, läs gärna rapportens alla 318 sidor när du får sådär 27 timmar över).

Ett) “Compute Shock” – AI och energi, den nya maktfaktorn

Compute shock sätter fingret på något vi precis börjat förstå: att datorkraft inte längre är oändlig, global och tillgänglig för alla, utan i allt högre grad en fysisk resurs, beroende av energi, mark och geopolitik. Länge har vi vant oss vid att molnet bara finns där – oändligt, snabbt och relativt billigt. Men nu börjar den logiken spricka. Länder vill säkra egen kapacitet, data och AI flyttas närmare nationella gränser och tillgången till storskalig datorkraft koncentreras till ett fåtal aktörer.

Det förändrar spelplanen. Från kostnad och effektivitet till kontroll och politisk riktning. Tekniken blir inte mindre global, men mer uppdelad. AI följer i allt högre grad energi, infrastruktur och makt. Det här är inte längre bara en mjukvarufråga, utan en fråga om vem som faktiskt har tillgång till framtiden.

Två) Maskiner tar ratten – när besluten flyttar från oss

Maskiner som tar ratten är det skifte vi är i full färd att kliva in i. Beslut fattas inte längre bara av oss, utan allt mer av mjukvara som agerar åt våra vägnar. Transaktioner som tidigare krävde vår uppmärksamhet sker automatiskt, i bakgrunden. Ofta utan att vi ens märker det. Köp, bokningar och val flyttar från våra skärmar till ett ständigt lager av delegering.

När agenten blir gränssnittet slutar vi navigera själva och börjar fråga. Det är inte längre vi som jämför alternativ, utan systemen som gör det åt oss utifrån mål, data och incitament vi sällan ser.

Fördelarna är många. Mindre friktion, bättre beslut och en vardag där mer bara fungerar. Men riskerna handlar inte bara om brist på insyn, utan om hastighet. Våra institutioner, domstolar och samhällen är byggda för mänskligt tempo. En långsamhet som möjliggjort ansvar, eftertanke och granskning. Nu riskerar fel att spridas snabbare än någon hinner reagera, och snedvridna incitament att sätta sig innan de ens ifrågasätts.

När agenten blir gränssnittet blir surfande ett föråldrat beteende. Vi slutar öppna appar och klicka oss fram, eftersom det går snabbare att fråga. Agenten väljer källor, visar alternativ och lyfter det som får oss att agera.

Den stora konkurrensen det kommande decenniet handlar inte om uppmärksamhet, utan om delegerad makt.

Tre) Programmable biology – när vi börjar designa livet

Programmable biology är något jag var inne på i förra nyhetsbrevet: Vibe coding science – när upptäckter görs över en lunchrast. I Amy Webbs rapport dyker hon ännu djupare.

Programmerbar biologi innebär att biologin börjar fungera som en plattform. Organismer, enzymer och levande material kan designas, testas och förbättras på samma sätt som mjukvara.

Här spelar olika tekniker olika roller. AI föreslår nya typer av proteiner, enzymer och genetiska konstruktioner. Robotik och automatisering gör laboratoriearbete skalbart och upprepningsbart. Tillsammans skapar de snabba loopar av design, testande och lärande.

I nästa steg förändrar det här hur produktion av biologiska lösningar ser ut. Istället för stora fabriker kan modulära enheter placeras där de behövs. Antibiotika kan produceras lokalt efter en naturkatastrof. Bränslen tillverkas på plats. Biologi blir en portabel infrastruktur.

Även här växer hoten i samma takt som möjligheterna. När det blir enklare att konstruera biologiska lösningar ökar också risken att “vem som helst” kan skapa skräddarsydda patogener, anpassade efter specifika genetiska egenskaper. Något som suddar ut gränsen mellan medicin och vapen.

• Här kan du ladda ner hela rapporten: Convergence Outlook 2026

• Här hittar kan du se när Amy Webbs presenterar de mest centrala spåren (YouTube)

Pingviner, pengar och AI

Sist men inte minst har jag gästat radarparet Henrik Mitelman och Gabriel Mellqvist, lika delar skarpa som charmiga, i deras mycket lyssningsvärda podd Börssurr.

“Det blir ett surr om pingviner, drag 37, gröna svanar och varför vinnarna kanske inte alls bara finns bland amerikanska techjättar, utan lika gärna i hälsa, material, banker och det lilla industribolaget i Solna. Vi pratar om AI som hajp, hot och verktyg – om mjukvarubolag som kan bli popcorn på marknaden, om läkemedelsbolag som springer fortare med AI, och om varför Europa riskerar att stå utan egen intelligens.”

➜ Här finns avsnittet: efn.se/börssurr

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Morgonpigg, i Stockholm och utan fredagsplaner? Perfekt. Då är du varmt välkommen på ett frukostsamtal där jag och Aurore möter Sveriges talman, Andreas Norlén. Vi kör premiär för podden Cow on the Ice inför publik och pratar AI, demokrati och vem som egentligen formar berättelsen om framtiden. Läs mer och anmäl dig här.

I veckans nyhetsbrev är temat AI + science. Och vad som händer när “vem som helst” inte bara kan bygga appar och affärssystem, utan också designa nya biologiska system och nya material. På gott och ont. Från kod till kemi. Från mjukvara till verklighet.

Vi ska också dyka ner i en fråga som blir allt svårare att ignorera: vad kostar det egentligen att inte ställa om? Varför energi inte bara är en klimatfråga, utan en som allt mer handlar om ekonomi, säkerhet, makt och vår förmåga att stå emot kriser.

Då kör vi!

Judith

Vibe coding…. science

I förra veckans nyhetsbrev konstaterade vi att en advokat, en kardiolog, en musiker och en vägarbetare vann Claude Code Hackathon. Och att teknik i allt mindre utsträckning kretsar kring vem som kan mest kod, och allt mer om vilka problem vi vill lösa och vilken riktning vi vill ta.

För det är ofta så det sker. När en teknik når en viss mognadsgrad byggs smarta, intuitiva användargränssnitt ovanpå allt det avancerade. Det som en gång krävde expertkunskap och år av utbildning paketeras i verktyg som fler kan använda. Trösklar sänks. I förra vågen såg vi det i hur sajter enkelt kunde byggas med drag-and-drop, och hur det plötsligt blev enkelt att publicera sig själv eller sälja produkter online – sådant som tidigare krävde både tid, resurser och teknisk kompetens.

Nu har AI blivit tillgängligt för oss alla. I första steget var det genom chattbottar. Nu är det agenter och vibe coding som tar det vidare, där vi kan beskriva vad vi vill bygga och få det skapat, med vanlig svenska eller engelska. Utan en enda rad egen kod. Från att skriva instruktioner till att formulera intentioner.

Men det är bara sannolikt början.

Nu har vi sett början på vibe coding av något helt annat – inte bara appar och system, utan själva vetenskapen, något jag skriver om i senaste numret av Finansmagasinet. Och här blir skiftet ännu större.

Vad betyder då detta?

För några veckor sedan lanserade OpenAI ett verktyg de kallar för Prism, en AI-samarbetspartner för forskare. I stället för att planera, skriva och omarbeta en vetenskaplig artikel steg för steg på traditionellt vis kan forskare nu arbeta mer som i en ständig tankedialog: bolla idéer, testa formuleringar, be om omskrivningar, förtydliganden och nya perspektiv. I dialog. Inte i linjära steg, utan i loopar.

I forskningsvärlden har AI länge använts för att analysera data och hitta mönster. Det nya är att systemen nu allt mer deltar i själva upptäcktsprocessen.

I över hundra år har forskningen i stor utsträckning följt samma logik: forskare formulerar en hypotes, testar den och analyserar resultatet. Labbrock, pipett och väldigt mycket tålamod.

AI börjar i andra änden. Den utgår från enorma datamängder, hittar mönster och samband som är för komplexa för människor att se – och föreslår nya hypoteser att undersöka.

Forskaren sätter riktningen. Maskinen utforskar möjlighetsrummet. Och den klagar inte ens när experiment nummer 12 000 misslyckas. Något Nature i rapporten AI for Science beskriver så här:

Och det går rasande snabbt. Under de senaste åren har AI exempelvis hjälpt forskare att utveckla nya material för batterier, identifiera nya lovande antibiotikakandidater och utveckla nya läkemedel. Den stora kartläggningen av hur proteiner veckar sig, där AI-systemet AlphaFold välförtjänt kammade hem ett Nobelpris, är kanske det tydligaste exemplet på hur grunden för forskning har förändrats. Bland annat används lösningen för att designa enzymer som kan bryta ner plast, utveckla mer motståndskraftiga grödor för ett varmare klimat och identifiera nyckelproteiner bakom hjärtsjukdomar. Inte illa för något som i grunden handlar om hur små biologiska spaghettisträngar viker sig i cellernas kemiska bad.

Den typ av upptäckter som tidigare tog år och kostade enorma summor kan nu göras över en lunchrast (ok, inte riktigt, men nästan). Nya material, läkemedel och energilösningar kan dyka upp snabbare än våra institutioner är vana vid att hantera.

För den gröna omställningen kan det här bli en kraftfull hävstång. När forskningsprocessen accelererar kan också omställningen göra det.

Fler konkreta exempel på temat.

• Googles Gemini Deep Think hjälpte till att lösa 18 öppna forskningsproblem inom algoritmer, ML och kombinatorisk optimering – i samarbete med experter.

• Googles AI co-scientist föreslog nya kandidater för läkemedelsompositionering mot akut myeloisk leukemi – som sedan validerades experimentellt i labb.

• MITs BoltzGen är den första öppna modellen som genererar helt nya proteinbindare redo att gå direkt in i läkemedelsutveckling – testad i åtta wetlabs.

Det här är på många sätt hoppfullt.

Men som vi vet finns nästan alltid en annan sida. När verktygen bakom vetenskapliga genombrott blir allt mer tillgängliga ökar också risken att samma metoder används för mindre önskvärda syften. I teorin kan samma AI som hjälper forskare att designa nya läkemedel också användas för att utveckla farliga kemiska ämnen eller biologiska hot. Accelerationen gäller inte bara framstegen, utan också riskerna.

Plötsligt handlar “vibe” inte bara om appar och affärssystem. När vi blickar framåt kommer det sannolikt i allt högre grad handla om biologi och nya material. När trösklarna sänks i vetenskapen förändras också vem som kan påverka den. En talesperson på OpenAI menar exempelvis att “2026 kan bli för vetenskapen vad 2025 var för mjukvaruutveckling.”

Framtida genombrott lär i allt större utsträckning komma från AI-drivna, halvautonoma forskningsloopar där system iterativt förfinar hypoteser, experiment och resultat – precis som kod itereras vid vibe coding. Vetenskap som process blir mer lik mjukvara.

Idag befinner vi oss på nivån “AI-assisted science”, där forskare använder AI som ett kraftfullt stöd i sitt arbete. Men fullt utvecklad “vibe code science”, där vetenskapen i grunden demokratiseras och fler kan vara med och driva upptäckter, ligger fortfarande åtminstone en liten bit fram i tiden. Men riktningen är tydlig: från expertstyrd till mer distribuerad upptäckt.

I denna framtid blir vår roll viktigare än någonsin. Tekniken sätter tempot, men människor måste sätta riktningen. Vilka problem vi väljer att lösa, vilka risker vi accepterar och vilka regler som ska gälla kommer i slutändan att avgöra vilken sorts framtid dessa verktyg skapar. För både möjligheterna och riskerna med detta växer i samma takt.

Notan vi skjuter framför oss. Och vad det faktiskt kostar

Gröna teknologier följer ofta teknikens grundläggande logik: de blir både bättre och billigare över tid. Vid en viss brytpunkt är de inte längre bara ett hållbart alternativ, utan det mest ekonomiskt rationella. För solenergi har den punkten redan passerats, där energislaget ☀️ är det billigaste av dem alla på de flesta platser i världen.

För många av oss som arbetar med hållbarhet har följande faktum länge varit djupt frustrerande: ju längre vi väntar med verklig omställning, desto mer förödande blir konsekvenserna. Och dyrare! När temperaturen stiger ökar också både skadorna och kostnaderna för översvämningar, torka och andra extrema väderhändelser. Klimatkrisen är inte bara en miljöfråga, utan en accelererande ekonomisk risk.

Nu blir ytterligare en dimension allt tydligare: kostnaden för att inte ställa om handlar inte bara om pengar, utan också om exponering mot geopolitisk instabilitet.

Kriget i Mellanöstern har återigen drivit upp priserna på gas och olja. Det blottlägger sårbarheten i ett energisystem som är beroende av fossila bränslen där priset sätts av konflikter, handelspolitik och globala maktspel.

🇪🇸 I Spanien lyfts investeringar i sol- och vindkraft fram som en förklaring till att landet står starkare än många andra europeiska länder i tider av energikris. Budskapet är tydligt: förnybar energi fungerar som ett skydd mot globala energichocker. I artikeln Spain Says the Sun Shields It From Rising Gas Costs. Is That True? i The New York Times kan du läsa mer.

🇬🇧 Liknande argument förs i Storbritannien, där experter nu uppmanar regeringen att accelerera energiomställningen. Erfarenheterna från Rysslands invasion av Ukraina är talande: fossilberoendet kostade EU och Storbritannien 1,8 biljoner dollar mellan 2022 och 2025 🤯. Resultatet blev högre energiräkningar, en fördjupad levnadskostnadskris och ett ökat beroende av importerad energi. I artikeln UK must double down on renewables as wars drive up energy costs, experts say i The Guardian menar man att det också gjorde Europeiska regeringar allt mer beroende av import av flytande naturgas från USA, vilket gav Donald Trump ett starkt grepp om EU:s och Storbritanniens energiförsörjning.

Hur många gånger behöver vi påminnas om att det fossila inte är hållbart, ur något perspektiv. Och det finns, som vi vet, andra sätt.

Argumenten är alltså:

• 🌿 Klimat: Kostnaden för klimatförändringarnas effekter växer för varje dag vi väntar. Och konsekvenserna riskerar att bli systemhotande om vi inte agerar med kraft.

• 💶 Ekonomiskt: Förnybar energi är redan i många fall det billigaste alternativet. Fossil energi är inte bara smutsig – den är volatil. Prischockerna återkommer. Och notan landar alltid i samhället.

• 🌍 Geopolitik: Energi är makt. Den som kontrollerar sin egen energi kontrollerar sin egen framtid. Förnybart minskar beroendet av andra länder, regimer och konflikter vi inte kan påverka.

• 🛡️ Risk & resiliens: Det fossila systemet är skört. Det räcker med ett krig, ett beslut, en störning så skakar hela ekonomier. Ett mer distribuerat, förnybart system är robustare. Mindre sårbart. Mer framtidssäkert.

• ⏳ Tid: Varje fördröjning gör omställningen dyrare. Och hårdare. Det som kunde ha varit en planerad transformation går allt mer mot att bli en panikåtgärd.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Vår tid rymmer många motstridiga känslor. Världen präglas av konflikter, samtidigt som vardagen nu fylls av sol och vårkänslor. Och tekniken fortsätter framåt i rasande takt, med både nya hoppfulla möjligheter och skrämmande hot.

Att vara alltför pepp kan ofta kännas både svårt och fel. Samtidigt har vi aldrig tidigare haft så stora möjligheter att skapa positiv förändring som idag. Oro och hopp i samma ögonblick. Och att kunna balansera dessa två är kanske en av de viktigaste färdigheterna framåt.

“A big thing to know about how people think is that progress requires optimism and pessimism to coexist. The two seem like conflicting mindsets, so it’s more common for people to prefer one or the other. But knowing how to balance the two has always been, and always will be, one of life’s most important skills.” - Morgan Housel, Same as Ever

Den här veckan ska vi kika på ett väldigt konkret bevis på att vi alla kan vara med och bygga lösningar som framtiden behöver.

Vi ska också strö lite socker över AI-resonemanget och ställa oss frågan: Har en av världens största techledare råkat läsa det här nyhetsbrevet? ✨

Då kör vi!

/ Judith

Vem kan bygga framtiden? Svar: alla

Om det är något som har hänt det senaste året så är det att trösklarna till avancerad och kraftfull teknik har rasat. Idag kan i princip vem som helst med en dator, lite tålamod och en idé bygga saker som tidigare krävde stora organisationer och betydande budgetar. Med generativ AI, vibe-kodning och agenter kan en enskild person nu testa idéer, skriva kod, bygga prototyper och sätta ihop helt nya tjänster på rekordtid.

Ett tydligt bevis på att rollerna har förändrats hittar vi i Anthropics senaste Claude Code Hackathon (tips-tack Elin Frendberg). Inte bara i vad som byggdes, utan framför allt vilka som byggde. Från kommentarsfältet:

“So the winners of the Claude Code hackathon were: a personal injury attorney, an interventional cardiologist, an electronic musician, an infrastructure/roads worker and one software engineer. That should tell you something!”

Av de fem vinnarna var det bara EN klassisk utvecklare.

“That should tell you something”, vad handlar det om? Jo, att teknik i allt mindre utsträckning kretsar kring vem som kan mest kod, och allt mer om vilka problem vi vill lösa och vilken riktning vi vill ta.

Och för oss alla betyder det att vi behöver lära känna de nya verktygen som växer fram, så att vi kan använda dem som hävstång för sådant som framtiden behöver. Och hur gör vi det? Jo, genom att dyka rakt in, med nyfikenhet och viljan att testa som vägvisare.

Vill du till exempel göra som advokaten, kardiologen, musikern och vägarbetaren: komma igång med att använda Claude Code? Då kan Sabrina, Allie, Claire & Teresa guida dig steg för steg i pedagogiskt videoformat!

• Allie K Miller: Claude Code for Absolute Beginners: STEP-BY-STEP TUTORIAL

• Sabrina Ramonov: Claude Code Full Course

• Claire Vo / Teresa Torres: Claude Code for product managers: research, writing, context libraries, custom to-do system, more

AI som en kaka

För ett tag sedan var jag på lunchmöte på restaurangen Riche i Stockholm, ett ställe som enligt kaffesnobben i mig har ett riktigt gott kaffe. När det var dags för en espresso-på-maten bad jag om lite socker, varpå kyparen blixtsnabbt svarade:

“Absolut, vill du ha en cigg också?”

Ett kul skämt, med en tydlig underton: “Va? Använder du fortfarande socker? Har du inte fattat att det är lika dåligt som att röka?”

Jo, jag vet. Men ändå en rätt mild last tänker jag.

För, ja. Livet blir ändå lite godare med en skvätt socker ibland. Och en annan av favoriterna på temat: glass.

När generativ AI började ta fart på riktigt försökte jag sommaren 2023 pedagogiskt förklara de olika lagren i AI-landskapet med hjälp av just en glass. En lite mer inspirerande tolkning av det som annars lätt kan kännas rätt krångligt och som på nördspråk brukar kallas “the AI Stack.”

Såhär såg min modell ut:

1. Glasskulorna (1️⃣) symboliserade allt det vi kan göra med AI – applikationerna, tjänsterna, upplevelserna (läs mer här).

2. Själva struten (2️⃣) fick motsvara de stora AI-modellerna i sig – Foundation Models och LLM:er (Large Language Models). Och i senare skede tillkom också mindre grundmodeller i from av småstrutar (läs mer här).

3. Handen (3️⃣) fick stå för hårdvaran och den beräkningskraft som behövs för att träna och köra modellerna (👋🏼 läs mer här).

4. Och molnen i bakgrunden (4️⃣) – ja, de representerade infrastrukturen för att lagra och hantera data i just molnet.

Sedan hände något. Modellerna blev multimodala och glasskulorna, alltså tillämpningarna, började smälta ihop. Då blev en annan socker­metafor mer pedagogisk. Glassen förvandlades i mina texter till en tårta.

Vilket fick mig att fundera:

Har Jensen Huang, vd och grundare av NVIDIA, läst mitt nyhetsbrev? För förra veckan publicerade han nämligen ett resonemang med rubriken:

“AI is a Five-Layer Cake.”

Vi låtsas att han inspirerats av mitt socker, det känns ändå rimligt (😂).

Oavsett vilket är det en läsvärd bloggpost, du hittar den här. Och det kanske mest centrala i resonemanget:

Yepp.

AI handlar inte bara om smarta tillämpningar i det översta lagret, utan om ett helt ekosystem där även datacenter och gröna energisystem behöver skalas upp i en takt vi knappt sett tidigare. Och där framför allt lagret beräkningskraft är något som vi i Sverige, och Europa, ligger farligt efter i.

Men det finns hoppfulla satsningar på gång. Bland annat stjärnorna Christian Landgren och Andreas Lundmark som med Berget AI är i full färd med att bygga upp en europeisk både hållbar och konkurrenskraftig AI-infrastruktur (transparens: jag är ängelinvesterare i bolaget). Men också initiativ som Wallenbergs AI-center i Linköping, med compute från NVIDIA. Och nu senast Mistral AI och EcoDataCenter som går samman för att bygga AI-datacenter i Borlänge.

Det börjar alltså hända saker i Sverige, även längre ner i glassen/tårtan! Men än så länge är det framför allt i det översta lagret – tillämpningarna – som vi som land imponerar. Något som Bloomberg nyligen uppmärksammade. Dags för nästa rubrik.

“How Sweden Became a Tech Powerhouse”

Bloomberg Tech har rest till Sverige för att ta reda på varför vi kallas för Silicon Valhalla och hur ett litet land i norra Europa gång på gång lyckas kläcka fram globala techbolag.

I det trettio minuter långa reportaget intervjuas bland andra Anton Osika (vd, Lovable), Isabel Keulen (vd, SSE Ventures and Business Lab) och Max Junestrand (vd, Legora) för att bena ut varför Spotify, Klarna, Skype, Minecraft och en hel rad nya AI-bolag har vuxit fram just här.

En del av förklaringen: att vi är ett litet land med stora idéer, snabb digital adoption och ganska låg respekt för hierarkier. Vilket, i teknikvärlden, ofta är en rätt bra kombination.

Några avslutande nedslag

• Att AI också handlar om fysisk infrastruktur blir tydligt på flera sätt. Som att Iran hotar techbolag och deras AI-satsningar. ”Datacenter är legitima krigsmål. Irans besked leder till att världens AI-infrastruktur militariseras.” Läs mer i SvD.

• Hur ser framtidens byggnader ut? Kanske kommer de inte bara att stå där, utan leva och förändras över tid. Forskare utvecklar just nu väggar med mikroorganismer som både fångar koldioxid från luften och kan laga sina egna sprickor. Tanken är att framtidens hus inte bara ska vara strukturer, utan levande system som växer, binder kol och förbättrar miljön runt sig. Något mellan ett byggprojekt och en krukväxt.

• Sist men inte minst. Vi har koll på hardware, men har du hört talas om wetware? Datacenter som drivs av mänskliga hjärnceller 🤯. Det är fortfarande på experimentstadiet (som du säkert gissat), men biologiska datorer som i teorin skulle kunna vara betydligt mer energieffektiva än dagens AI-processorer. Läs mer här.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

För några dagar sedan skickade jag in boken, wohooo!!!! (Den ges ut 29 april och går att förköpa här). Det betyder att jag har fått tillbaka livet och att nyhetsbrevet därmed trycker på nystart 🎉.

Den här veckan ska vi fira med att kika in i framtider som skulle kunna bli möjliga, om vi styr dem åt det hållet. För även om världen känns minst sagt skakig så ser vi samtidigt nya öppningar mot något nytt och bättre. Historien visar att de mest banbrytande idéerna, innovationerna och förändringarna ofta har tagit form just i perioder av osäkerhet, när gamla lösningar inte längre har fungerat. När vi inte längre har kunnat luta oss mot det invanda har vi tvingats tänka nytt. Låt oss se till att använda den kraften rätt.

Efter att vi har dykt ner i nya möjligheter ska vi också påminna oss om att tekniken i sig inte är neutral. Den formas också av värderingar, av makt och av de ekonomiska incitament som omger den. Något som blir än viktigare i en tid av allt mer imponerande intelligenser.

Då kör vi!

/ Judith

Framtid, framtid på väggen där

Framtiden dyker sällan upp med en stor skylt där det står “här är jag”. Den smyger sig snarare in i nutiden i små fragment. I prototyper som testas i labb. I startups som provar något som först låter lite galet. I svaga signaler som passerar i periferin medan vi tittar åt ett annat håll.

Den som vill förstå framtiden behöver alltså inte vänta på stora genombrott. Vi kan ana den idag genom att vara uppmärksamma på sådant som redan testas i liten skala. Där, i det halvfärdiga och ibland lite märkliga, gömmer sig ofta ledtrådar till vad som kan bli nästa stora grej.

Nu kan du få möjliga framtider serverade i ett både underhållande och lärorikt format. Först lite kontext.

Polhemspriset är en årlig hyllning till ingenjörsskap, teknik, innovation och hållbarhet 🌱🚀. Ett ett pris som delas ut av Sveriges Ingenjörer och som jag nu senast hade den stora äran att få moderera.

Vid min sida hade jag den bästa tänkbara kollegan i framtidsäventyret: Joakim Skog, Head of Emerging Futures and Technologies på Vinnova. Men Joakim dök inte upp i vilket format som helst, utan som flygande reporter i egen hög inspelad person. Både i en nutida och i en AI-genererad framtidsversion.

Både jag och Joakim var med och spånade kring innehållet i dessa filmer och nu finns de publicerade för alla att ta del av.

Resa 1: Vågkraft och stjärnkraft kan forma morgondagens energi

“Hur kan framtidens energi se ut? Core Power Oceans innovativa vågkraftsteknik efterliknar hjärtats pump och kan ge betydligt mer energi per utrustning än tidigare metoder. Inom fusionskraft bidrar svenska forskare med avancerad instrumentering och styrsystem, och ITER i Frankrike tar nu ytterligare steg mot att förvandla stjärnkraft till verklighet på jorden.”

Resa 2: Science fiction kan bli verklighet med asteroidbrytning och rymdhissar

“Rymdhissar och asteroidbrytning är inte längre science fiction. Forskare vid Chalmers ligger i framkant när det gäller supermaterial som kan göra framtidens rymdhiss möjlig, och vid Luleå tekniska universitet utvecklas innovativa metoder för att borra och bryta material på asteroider utan fysisk kontakt.”

Resa 3: När tekniken flyttar närmare människan

“Tänk dig att kunna styra en protes med tankekraft eller skriva ut vävnad som kan rädda liv. Tankestyrda proteser gör det möjligt för användare att via hjärnsignaler kontrollera avancerade proteser, vilket redan nu förändrar vardagen för personer med funktionsnedsättningar. Inom bioprinting har forskare lyckats ta fram hud, brosk och små blodkärl i labbmiljö, och målet är att på sikt kunna skriva ut hela personligt anpassade organ direkt av patientens egna celler.”

Stort credd till ACCESS TO som producerat både filmerna och eventet. Mer information finns här.

Vad lärde vi oss egentligen från senaste techlashen?

Jag var där när optimismen var som starkast: tekniken skulle utan minsta tvivel göra världen bättre. Det var 20 år sedan, jag hade just klivit ut från ekonomihögskolan och landat mitt första “riktiga” jobb på en inkubator för startups i Stockholm. Plötsligt befann jag mig inte bara i en spännande tid, utan också på en nästan elektrisk plats där alla bar sneakers, pitchade drömmar och satsade på idéer som ännu inte hade någon affärsmodell.

Riktningen var tydlig – de nya plattformarna som växte fram skulle demokratisera information, riva gamla hierarkier och ge fler människor en röst. Innovation skulle lösa problem snabbare än gamla institutioner någonsin hade gjort.

Allt bubblade av framtidstro och entreprenörsanda. Vi samlades ofta på kvällar och helger där vi byggde, experimenterade och lärde oss tillsammans. Och vi var övertygade om att kaffe var det riktiga bränslet, och att sömn var … valfritt.

Vi trodde att mer uppkoppling automatiskt betydde mer förståelse. Att de nya verktygen var goda i sig.

Mantrat från då sammanfattas bäst i Mark Zuckerbergs berömda “Move fast and break things.”

Så hur blev det?

Vi hade fel.

Teknologier är inte neutrala. De formas också av värderingar, av makt och av de ekonomiska incitament som omger dem.

Internet, digitalisering, sociala medier och molntjänster har utan tvekan gett oss stora framsteg. Men den utopiska drömmen landade också i en techlash. En teknikbaksmälla.

Mantran som då kändes modiga och framåtlutade framstår idag som ansvarslösa. För det var inte bara tröga strukturer eller förlegade affärsmodeller som gick sönder i plattformarnas snabba framfart. Även delar av samhällets grundpelare sprack i samma rörelse. Integritet urholkades, desinformation fick fotfäste och demokratiska samtal började i allt högre grad formas och styras av algoritmer snarare än av människor. Tilliten, det gemensamma offentliga rummet och vår mentala hälsa, särskilt ungas, fick betala priset.

Det jag, och världen kollektivt, borde ha lärt oss är att teknisk utveckling ofta är en paradox. Den bär på enorma möjligheter, men inte sällan också på lika stora risker.

Och nu är vi här igen. I en ny våg där både optimismen och innovationstakten slår i taket, men med artificiell intelligens i huvudrollen. När AI kan analysera enorma datamängder, upptäcka mönster som människor missar, automatisera beslut och optimera komplexa system på sekunder, ja då kan konsekvenserna också bli långt större än vad vi tidigare har sett.

Många av de nya möjligheter som nu växer fram behöver vi verkligen, mer än någonsin! Speciellt när det kommer till hållbarhet och hälsa. Men vi behöver lära av historien och inte gå in i denna våg med samma naivitet, utan aktivt styra vad tekniken används till.

När AI och militära tillämpningar nu börjar integreras allt tätare blir teknikens baksidor och konsekvenser snabbt än mer relevanta. För det är nog få som har missat att amerikanska försvarsmyndigheter och en rad AI-bolag numera samarbetar allt tätare kring nästa generations militära system, och där osäkerheten kring framtida tillämpningar är stor.

• MIT Technology Review: A “QuitGPT” campaign is urging people to cancel their ChatGPT subscriptions.

• Hard Fork (podcast): At the Pentagon, OpenAI is In and Anthropic Is Out.

Om vi fortsätter på “Move fast and break things” även den här gången, då riskerar vi att skala upp både oansvariga lösningar och oavsiktliga konsekvenser i samma takt.

Vi behöver: Move fast to FIX things.

Låt oss nu visa att vi faktiskt har lärt oss något av den digitala historien: teknisk utveckling behöver mänskligt ansvar, riktning och aktiv styrning. Nu mot det hållbara, det medmänskliga och det långsiktiga. Mot en framtid vi faktiskt vill leva i.

Lärdomen ligger trots allt inte särskilt långt bak i minnesbanken.

Några avslutande nedslag

Sist men inte minst, några avslutande nedslag.

• 🛰️ På temat rymden: En Nvidia‑driven satellit körde för ett tag sedan en avancerad språkmodell i omloppsbana – ett steg mot rymdbaserad beräkningskapacitet, bortom markbundna datacenter?

• 🌿 Lite optimism från Forbes: Why 2026 Could Quietly Be The Most Strategic Year Yet For Climate Tech. Slutsats: omställningen fortsätter, men mer i det tysta. Tekniker som sol, batterier och elbilar växer snabbt, för att de helt enkelt blivit billigare och bättre. Klimatlösningar blir allt mer bra business, inte bara goda intentioner.

• 🌍 Läsvärd artikel i TIME: The World Needs China’s Climate Technology. That’s the Dilemma. Klimatet bryr sig som bekant inte om geopolitik.

• 🩻 Vi ser hur klimatförändringar bryter ner naturen, förutsättningar för liv och fungerande ekosystem. Men nu menar forskare att ökande halter av CO2 också kan påverka människokroppen. Studier visar bland annat tecken på svagare skelett.

• 👩‍🏫 Som författare är det inte direkt upplyftande att konstatera: allt fler tycker att det är klurigt att ta sig igenom en bok. Men lugn, hjärnan går att träna upp igen. Forskning inom neurovetenskap visar att några enkla förändringar kan minska distraktioner och hjälpa oss tillbaka till längre läsning. Så det finns hopp, även för våra stackars bokhyllor. Mer i artikel från Fast Company.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Men vilken framtid då?

Vi lever i en tid där förändring inte längre är något som händer ibland. Det är grundläget. Tekniken tar språng som får oss att tappa hakan. Planeten skickar fakturor vi inte längre kan stoppa längst ner i högen. System vi trodde var stabila visar sig vara bräckliga. Och allt sker samtidigt.

Då är det inte lätt att vara människa.

Just därför behöver vi stöd. Inte i form av enkla svar, utan i form av riktning. Något som hjälper oss att hitta fotfästet när marken rör sig. Att välja medvetet. Att agera trots att osäkerheten inte försvinner.

Hur en sådan kompass skulle kunna se ut har jag funderat kring det senaste året. Resultatet? En bok som jag ger ut i vår på mitt absoluta favoritförlag, Volante.

Så kul! & äntligen kan jag berätta, hurra!

Detta har alltså varit anledningen till att mina nyhetsbrev varit lite glesare den senaste tiden. Skrivhjärnan har varit upptagen med annat. Men på fredag är manus inskickat och jag tillbaka som vanligt i plötslighetens nyhetsbrevstecken.

Vad handlar då boken om?

Framtidig: Upptäck pingvineffekten, tekniksprång och signaler från framtiden

“Förändringens tid är här, och den är större än någonsin. Teknikskiften, klimathot och samhällsomvälvningar kräver nya sätt och gårdagens lösningar räcker inte längre – vi måste lära oss att bli framtidiga.

Framtidig är inte en bok om att förutsäga framtiden. Det är istället en bok om att förstå den och agera smartare i en tid som helt saknar manual. Judith Wolst visar hur vi kan upptäcka, utvärdera och använda nya idéer, teknologier och trender för att forma en morgondag som vi faktiskt vill leva i.”

Boken rör sig mellan det personliga och det systemiska. Mellan tekniksprång som förändrar vad som är möjligt, och våra egna mentala bias som gör att vi ändå står kvar. Den tar avstamp i dubbla revolutioner, teknikens och planetens, och landar i frågan om vem vi själva vill vara när marken rör på sig.

Framtidig: ett mindset och ett verb

Att vara framtidig är både ett mindset och ett verb. Det är en hållning som accepterar osäkerheten som en del av spelet. En förmåga att se fler möjliga framtider än den som känns mest sannolik just nu. Och ett mod att ta det löjeväckande på allvar, eftersom historien gång på gång visat att det som först låter orimligt senare kan bli självklart.

Men det räcker inte att tänka framtidigt.

Framtiden formas inte av dem som sitter still och väntar. Att bara resonera sig till förändring leder ingenstans. Vi behöver också verbet. Att vara framtidig i handling.

Det innebär att agera trots att vi inte har alla svar. Att fatta beslut med ofullständig information. Att börja bygga prototyper istället för att skriva perfekta planer. Att arbeta baklänges från den framtid vi faktiskt vill leva i. Att använda teknikens kraft med riktning, inte som självändamål.

📚 Framtidig släpps 29 april 2026

Jag återkommer med inbjudan till en öppen bokrelease när det närmar sig (eller tja, den är öppen för er kära nyhetsbrevsprenumeranter 💚).

➜ Här kan du förhandsboka boken

Tills dess. Låt oss träna vårt framtidssinne här på Substack. Jag är snart tillbaks med nya utskick. Ska bara bok-spurta lite först.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

I veckan har jag DI-debatt:at mig, tillsammans med min kollega Sofia Lindelöw. I artikeln skriver vi om Sveriges potential när det kommer till AI och om vad som krävs framåt.

Det handlar om AI:s nya fas. Vad den innebär i praktiken. Och vilken roll Sverige rimligen kan, och borde, ta i den utvecklingen. Ja, du gissar rätt, det har med AI for Good att göra.

Detta blir även den gröna tråden för nyhetsbrevet.

Då kör vi!

/ Judith

Sverige & AI

För lite drygt två år sedan gästade jag, tillsammans med Carl Bildt och Jacob Lovén, SVT:s Utrikesbyrån på temat Makten över AI. Vårt samtal då kretsade kring hur AI allt mer blir en nyckelfråga för länders konkurrenskraft, geopolitiska inflytande och militära styrka. Mycket av det vi diskuterade har sedan dess blivit smärtsamt konkret. Utvecklingen har gått snabbare än de flesta förutsåg, och insikten om att AI inte bara är en teknisk fråga utan en strategisk sådan har blivit glasklar.

Att AI är en så kallad General Purpose Technology (generell nyckelteknologi) betyder i praktiken att den spiller in överallt. I alla branscher. I alla sektorer. Samtidigt. Från industri och vård till skola, försvar och offentlig sektor. Precis som tidigare teknikskiften bygger AI också in sig i vår infrastruktur, men det unika är nu vad som byggs in. Intelligens. Förmågan att analysera, resonera, förutse och fatta beslut. Det som tidigare krävde mänsklig kapacitet, tid och uppmärksamhet kan nu skalas.

Och när intelligens byggs in i systemen uppstår snabbt självförstärkande effekter. De som kontrollerar användningen, datan och lärandet kan förbättra sina modeller i ett tempo som andra inte hinner med. Ett försprång skapas som är svårt att ta igen, avsett om man är en organisation eller ett land.

En allt tydligare logik av vinneren tar allt.

Hur står sig då Sverige idag?

Som land har vi legat efter, och gör det fortfarande (läs mer här). Men den senaste tiden har det ändå börjat hända saker. Framför allt mentalt. Någonstans har vi vaknat upp.

Till viss del genom ett nytt momentum i startup-världen, “Silicon Valhalla”, som också har börjat spilla över på offentlig sektor. Men (!) det är viktigt att vara tydlig här. Det som framför allt tar fart i Sverige just nu är tillämpad AI. Alltså att använda AI-modeller som någon annan har utvecklat och bygga produkter, tjänster och arbetssätt ovanpå dem.

Själva grundmodellerna, de som sätter takten för hela utvecklingen, hittar vi fortfarande nästan uteslutande i USA och Kina.

Och datan? Ja, den lagras i alltför liten grad i Sverige, eller ens i Europa. Därför är det en väldigt positiv grej att Berget AI nu tar in pengar och trycker på gasen för en ny svensk AI-infrastruktur. Läs mer här under.

• DI Digital: Deras AI-servrar hinder mot Trumps vapen

• Breakit: Berget AI vill rädda oss från USA – plockar in 24 miljoner

• ComputerSweden: Svenska uppstickaren utmanar AI-jättarnas moln med ett berg

  ---

Sverige har dock en spännande potential framåt. Men innan vi går in på resonemanget i vår debattartikel behöver vi zooma ut ett steg. För AI är inte en isolerad kraft. Den sammanfaller just nu med andra teknologiska genombrott som tillsammans formar nästa stora våg.

En framtid av 💥 BANG

BANG – Bits, Atoms, Neurons, Genes – är ett av de begrepp som används för att beskriva den nya teknologiska våg vi nu kliver in i. Ett tydligt skifte där den exponentiella utvecklingen inte längre nöjer sig med att stanna i skärmar, servrar och moln, utan kliver rakt ut i världen. In i biologin. In i kemin. In i materialen. In i energin. In i själva byggstenarna för livet och samhället.

En sorts teknologisk treenighet där AI, bioteknik och nanoteknik möts, och där den fysiska verkligheten börjar formas med digital precision.

Det här är en ny typ av förändring där AI:s förmåga att se mönster, simulera komplexa system och utforska enorma möjlighetsrymder öppnar dörrar som tidigare varit stängda. Inte för att viljan saknats, utan för att komplexiteten varit för stor.

Tänk på det så här:

1. AI är hjärnan. Den kan designa, simulera och optimera system vi människor inte kan överblicka. Peka ut vetenskapliga genombrott innan vi själva förstår frågorna fullt ut.

2. Bioteknik är de biologiska fabriken. Den låter oss använda celler och mikroorganismer för att odla, bygga och producera, snarare än att bryta, borra och utvinna.

3. Nanoteknik är materialens byggstenar. Den ger oss möjlighet att manipulera materia på atomnivå och därigenom forma egenskaper som tidigare inte varit möjliga.

Denna treenighet har två sidor. Å ena sidan en riskbild, med etiska, säkerhetsmässiga och samhälleliga konsekvenser (läs mer här). Samtidigt öppnar den upp för helt nya möjligheter till verklig grön omställning. Till genombrott inom hälsa, resurseffektivitet och hållbar produktion. Till lösningar som inte bara minskar skador, utan faktiskt bygger något bättre.

Och det är här jag tror att Sverige har en särskild möjlighet.

Inte genom att använda AI enbart för att effektivisera det vi redan gör, utan för att angripa problem som tidigare varit för komplexa för både människor och traditionella modeller.

Sverige saknar egna stora grundmodeller inom AI, ja. Och vi har svagheter när det gäller storskalig beräkningskapacitet och kompetensförsörjning. Men vi har något annat som är minst lika värdefullt: starka och oberoende institutioner, hög tillit i samhället, god datainfrastruktur och en lång tradition av samverkan mellan offentlig sektor, näringsliv och forskning. Dessutom är Sverige redan ett av världens mest koncentrerade ekosystem för impact-drivna bolag, med betydligt fler impact-startups per capita än det globala snittet.

Summa av all kardemumma: vi har en unik möjlighet att förena teknisk spets med faktisk samhällsnytta.

Så.

Sverige skulle kunna bli den testbädd där AI används för att lösa riktiga problem. Från att utveckla nya klimatsmarta material, till att förstå komplexa ekosystem och bygga robusta energisystem. Från precisionsmedicin och förebyggande vård, till resilient livsmedelsförsörjning i ett förändrat klimat. Och till material och industriprocesser som måste ställas om i grunden.

➜ Här finns vår debattartikel.

Några avslutande nedslag

• MIT Technology Review har släppt sin lista över 10 Breakthrough Technologies:

  1) Sodium-ion batteries, 2) Generative coding, 3) Next-gen nuclear, 4) AI companions, 5) Base-edited baby, 6) Gene resurrection, 7) Mechanistic interpretability, 8) Commercial space stations, 9) Embryo scoring, 10) Hyperscale AI data centers.

  ➜ Här hittar du rapporten

• Att förnybar energi behöver byggas ut så snabbt som det bara går råder det ingen tvekan om. Hur ser trenderna ut globalt? I den här artikeln finns en MASSA data som ger en tydligare bild av läget just nu.

• Äntligen har jag haft tid att läsa TOMORROW REPORT, producerad av Jennie Sinclair. En rapport som bland annat konstaterar:

  • 9 av 10 svenskar vill att Europa ska bygga egna digitala plattformar för att minska beroendet av USA och Kina. En tydlig signal om att digital suveränitet är en prioriterad fråga.

  • På bara fem år har andelen svenskar som tror att ny teknik leder till en bättre framtid sjunkit från 76% till 56%. De flesta tror fortfarande det, men tilltron till tekniken går ner i alla åldersgrupper. Något som kan kopplas till oro kring AI, cyberhot och etiska frågor.

  ➜ Här hittar du rapporten

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Det har varit ovanligt tyst från det här nyhetsbrevet de senaste månaderna.
Inte för att det har saknas saker att skriva om (tvärtom). Utan på grund av min hjärna som bara till en viss del trivs med att ägna sig åt långsamt och stillasittande författande. Resten av 🧠 behöver driva projekt (helst i hög hastighet), försöka skapa förändring genom action, stå på scener, jobba i team och annat mer extrovert.

Skrivande har det blivit en del av, men på något annat som har snott åt sig skrivkvoten (och som jag snart får anledning att återkomma till).

Snart är jag dock tillbaka med min vanliga nyhetsbrevsfrekvens: sådär ett utskick i veckan, eller åtminstone varannan.

Då kör vi!

/ Judith

Saker som hänt den senaste tiden

Vi är smärtsamt medvetna om att året som just passerat har skakat. Av krig, geopolitiska spänningar, klimatkris, demokratiskt slitage och tekniksprång som förändrar spelplanen snabbare än vi hinner förstå dem. Allt på samma gång, utan paus och utan tydlig riktning. Som ett konstant brus av samtid där marken under fötterna aldrig riktigt står still.

Vad behövs nu framåt? Att vi håller hårdare i kaffekoppen, eller lyfter blicken? Jag tror både och. Något jag skriver om i senaste numret av Finansmagasinet (yepp, delar av skrivhjärnan går också hit).

Det står en massa kossor på isen, brådskande utmaningar som behöver adresseras. Jag och min poddkollega Aurore hade nyligen förmånen att intervjua ⭐️ Darja Isaksson, generaldirektör för Vinnova, på temat AI, innovation och Sveriges framtidsförmåga. Frågor som blivit än mer aktuella i ljuset av den geopolitiska cirkus som utspelar sig. I samtalet fokuserade vi bland annat på vad som behövs framåt – och var Sveriges potential och styrkor ligger.

Avsnittet finns att lyssna till här (Spotify).

Imorgon stänger vi årets upplaga av The World’s Largest Fixathon, med ett Grand Finale-event på Norrsken. Då ska vinnarna avslöjas och presentera sina lösningar på scenen. Det finns fortfarande några få platser kvar, mer information och anmälan här.

Bakgrund: Under 24 intensiva timmar i december samlades hundratals fixers för att med hjälp av AI, kreativitet, omtanke och mod bygga nya lösningar som framtiden behöver. I en mörk tid gav det både hopp och kraft framåt. Det skapade också ett momentum som sträckte sig långt bortom rummet, där fler inspirerades att använda teknik för att utforska nya vägar.

Även om vi stänger för den här gången så kommer Fixathonet tillbaka i december 2026. Kanske ännu större. Här kan du läsa mer om vad ett Fixathon är.

💚

Nu, några tankar om vad fysikens lagar kan säga oss om vår värld, vår samtid och vår framtid.

Newtons tredje lag i ny tappning

Varje kraft har en lika stor motriktad kraft, så lyder Isaac Newtons tredje lag om rörelse.

När du hoppar i vattnet och trycker armar och ben bakåt, ja, då trycker vattnet dig framåt (även kallat att du simmar). När ett gevär avfyras framåt slår det tillbaka mot axeln, rekylen.

Rörelse skapar alltid respons.

Men Newtons lag går också att applicera på oss människor. För ofta väcker stora förändringar motreaktioner i samhället, i kulturen, mellan oss. När världen förändras sker det sällan bara i en riktning. Förändring skapar inte bara rörelse framåt, utan också friktion, rädsla, hopp, motstånd, nya idéer. Som om varje framsteg kastar en skugga efter sig, ett eko av det vi upplever att vi håller på att förlora.

• När industrialismen omformade samhället under 1800-talet växte en romantisk rörelse fram, där människor sökte sig tillbaka till naturen, känslan och det storslagna.

• När massproduktion och fabriker blev vardag ökade längtan efter det handgjorda och det unika.

• Och när televisionen slog igenom under mitten av 1900-talet uppstod motrörelser inom konst, litteratur och scenkonst, uttryck som ville återerövra det levande, det äkta och det som inte kunde redigeras bort.

Jag tänker inte prata om motkrafter som uppstår kring de internationella, politiska spänningar som råder. Det överlåter jag till sådana som kan. Nej, jag tänker (inte helt otippat) fokusera på tekniken och planeten.

För nu, när gränsen mellan människa och maskin blir allt mer suddig, är vi tillbaka där igen. Vi tar till oss det nya. Integrerar det i vardagen.

Men. Samtidigt växer en annan rörelse. Tyst, men kraftfull.

En som drar oss tillbaka mot det mest grundläggande mänskliga.

Det som bär spår av liv, inte kod.

Redan 1982 förutsåg futuristen John Naisbitt att ju mer avancerad teknologi vi omger oss med, desto mer kommer vi att törsta efter mänsklig kontakt. Något han kallade för “High Tech High Touch”, idén att teknologi utan en motsvarande dos mänsklig värme riskerar att leda oss fel. Och nu, när AI suddar ut gränsen mellan äkta och artificiellt, blir den insikten allt mer påtaglig.

Även nu ser vi konturerna av en motrörelse. En längtan till det som inte kan promptas eller genereras.

Vänskap. Närvaro. Samtal. Empati.

Berättelser, inte bara information.

Kroppar i rörelse, inte bara skärmar som reagerar.

Snarare börjar vi uppskatta det vackert ofullkomliga framför det perfekt genererade. Konst, poesi, dans, inte bara som underhållning, utan som motstånd. När världen omkring oss blir allt mer sömlös, slipad och syntetisk, växer kärleken till det skeva och sårbara. Till det som gör oss till människor, i kontakt snarare än i funktion.

Och tittar vi på reaktionerna som uppstår i skuggan av den andra stora förändringskraften, den planetära krisen, ser vi liknande mönster. Ett skifte där det blir allt mer tydligt att naturen är något vi står i relation till, inte en outtömlig resurs. Vi börjar släppa bilden av jorden som ett maskineri vi kan optimera. I stället växer en annan berättelse fram – planeten som ett levande system med egen rytm, värdighet och gränser.

Ett system där vi inte står vid sidan av, utan mitt i. Där det mänskliga inte går att separera från det ekologiska.

Allt fler engagerar sig för att skydda, återställa och leva i samklang. Ett nytt sorts ansvarstagande, inte bara drivet av plikt, utan av kärlek.

Så om fysikens lagar går att se även i oss människor hoppas jag att de positiva motreaktionerna, de medmänskliga och de planetära, växer sig starkare.

Kärleken till varandra. Till skogen vi joggar i. Haven vi badar i. Till livet självt. Till det vi håller kärt.

Spaningar bortom nästa år

I januari duggar trendspaningarna tätt. Listor, pilar och svar på vad som väntar runt hörnet. Men som jag skrev i min krönika i Finansmagasinet finns det goda skäl att göra tvärtom, särskilt i turbulenta tider. Att lyfta blicken. Så istället för att tipsa om ännu fler spaningar för 2026 tänkte jag istället lyfta sådant som vågar titta längre bort. Perspektiv som säger något om vilken framtid som skulle kunna bli möjlig, och vilken framtid som faktiskt kommer att behövas.

• Det första, kanske otippade tipset, kommer från MrBeast som i en nysläppt video besöker framtiden i formatet $1 vs $1,000,000,000 Futuristic Tech! Här står bland annat avancerad bioteknik, DNA-baserade lösningar, nya typer av material och odlat kött på menyn. 25 underhållande minuter som hjälper oss att stretcha framtidstanken.

• World Economic Forum har släppt sin globala riskrapport för 2026. Det är en framåtblickande sammanställning som inte bara tittar på de närmaste riskerna, utan även tio år bort. Just det längre perspektivet är avgörande om vi ska klara av att lyfta blicken på riktigt. Och de tre största riskerna på tio års sikt, ja, de har alla med planeten att göra. Som vanligt tung, viktig och väl värd tiden.

• Strategiska tekniker för Sverige är en rapport från Vinnova som Darja tipsar om i vårt samtal. En läsvärd genomgång som ringar in vilka teknologier som kan bli avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft, säkerhet och omställningsförmåga. Mindre hype, mer riktning. Så bra!

• Det här är ingen nypublicerad trendrapport, men den ger tydlig inblick i vart framtidens AI-riktning pekar (särskilt för den som börjar bli trött på allt prat om agenter och nästa AI-verktyg). Rapporten The Era of Living Intelligence är framtagen av Future Today Strategy Group (Amy Webbs bolag) och fokuserar på skärningspunkten mellan AI, biologi och adaptiva system. Och på vad som händer när nya intelligenser inte längre bara består av algoritmer, metall och kod, utan av något som växer, anpassar sig och börjar leva sida vid sida med oss.

• Sist men inte minst blir det ändå ett tips om spaningar för 2026. Och om jag ska välja en sådan så blir det från ⭐️ . Jag har själv anmält mig till hennes digitala dragning 30/1, Trender för 2026, och ser fram emot den.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Och lika plötsligt är vi snart inne i december, med allt vad det innebär i form av jobb-spurt, frusna fingrar och julstress. Men samtidigt en tid där vi kan stanna upp och fokusera på det som verkligen betyder något: relationen till människor som vi tycker om och tid i den fruset vackra naturen.

Den här veckan slänger jag in några pingviner och ett bra-för-världen-hackathon i mixen.

Då kör vi!.

/ Judith

Pingvineffekter 🐧

Ta ett djupt andetag och föreställ dig att du befinner dig sådär 17 000 kilometer söder ut.

Det börjar med tystnad. Ett stilla knarr från isen. Kroppar som står tätt intill för att dela värme och hålla temperaturen uppe. Kanske också för att det är tryggare och lite mysigare så, i den karga blåvita världen. Men så plötsligt hoppar hela flocken i havet.

I stora pingvinkolonier händer alltid just detta. Alla ståtliga djur står på iskanten, vet att de måste hoppa för att få mat, men också att sälar och späckhuggare lurar där nere. Så de väntar. Trycker sig mot varandra. Någon lutar sig för långt fram. Och till slut hoppar en, ibland av misstag. När den första vågar följer resten. Vattnet fylls plötsligt av liv.

Och vi människor är inte så olika. Vi står också vid iskanten inför ny teknik, nya idéer, nya sätt att arbeta. Vi vet att vi förr eller senare måste hoppa. Att framtiden inte väntar.

Men vi ser också riskerna där nere: felaktiga beslut, förlorad kontroll, den obekväma känslan av att behöva lära oss nytt, kanske till och med förlust av identitet.

Så vi väntar.

Chefen vill se hur det går för andra. Ledningsgruppen vill ta det stegvis, vänta in rätt strategi. Inget händer.

Men så vågar någon. Eller lutar sig lite för långt fram. Och rörelsen är i gång. Jag kallar det för pingvineffekten.

Människans flockbeteende har beskrivits av många forskare. På 1960-talet talade Everett Rogers om spridningen av innovationer: från innovatörer till eftersläntrare, där de flesta väntar tills de sett att de första klarat sig.

Daniel Kahneman och Amos Tversky lyfte i slutet av 1970-talet förlustaversionen: att rädslan att bli attackerad av sälen väger tyngre än möjligheten att fånga fisken, där förlust smärtar mer än vinst ger glädje.

Företagsvärlden har sin egen variant. Harvardprofessorn Clayton Christensen myntade på 1990-talet begreppet ”the innovator’s dilemma” för att beskriva hur framgångsrika företag ofta fastnar i sin egen logik på grund av inbyggda bromsklossar som attityder, strukturer, processer, kultur och djupt inarbetade beteenden.

I en tid av exponentiell teknisk utveckling blir det här allt farligare. Scott Brinker beskriver med Martec’s law det gap som uppstår när teknisk utveckling springer snabbare än organisationers förmåga att hänga med. Då hamnar organisationer allt längre efter, inte av brist på ambition, utan för att vi fastnar i värmen i flocken.

Men det finns hopp.

För det finns de som vågar bryta mönster. Som ser tekniken som en kraft för förändring. Och de blir allt fler.

Nu ser vi målfokuserade entreprenörer som visar att fossilfri cement inte bara är möjlig, utan också kan lagra koldioxid i framtidens byggnader. Innovatörer som fört odlat kött till nya brytpunkter, där utsläppen kan minskas drastiskt och maten produceras utan slakt. Industriella utmanare som använder AI för att optimera produktionen av grön vätgas. Ekonomer som utvecklar nya modeller för liv inom planetens gränser. Samhällsbyggare som formar ett mer motståndskraftigt och medmänskligt samhälle. Listan kan göras lång.

Och när fler ser hur vattnet redan sjuder av liv, hur många som faktiskt hoppat, då kan rörelsen växa. Det är så förändringseffekten tar fart.

Den här gången handlar det inte om att alla plötsligt ska spela padel, utan om att använda nya teknologier och alla andra verktyg vi har till vårt förfogande för planetens och samhällets framtid. En framtid som gynnar både människa och pingvin.

Världens största Fixathon

Nu äntligen är vårt Fixathon lanserat! Ett globalt hackathon för att adressera de stora utmaningarna och som i Stockholm äger rum 5-6 december.

Nu till det viktiga: kom och var med oss i att hitta nya lösningar för framtiden!

Så här ser utmaningarna ut ⬇.

🌍 Our Planet:

• Oceans of the Future: I samarbete med Stockholm Resilience Centre och Planethon.

• AI for a living earth

🩺 Health:

• Exploring cell intelligence: I samarbete med Hugging Face 🤗

• Mind matters - AI for mental health

💶 Economy:

• Build an inflation forecasting model: I samarbete med Sveriges Riksbank

• Capitalism Reimagined

🏘️ Society:

• Building a sustainable and healthy city for the future: I samarbete med Stockholms Stad

• Building an inclusive future of work: I samarbete med Arbetsförmedlingen

🔒 AI Safety:

• Aligned intelligence: I samarbete med Tzafon

• AI we can trust

Här kan du läsa mer och anmäla dig ➜ www.norrsken.org/fixathon.

Nej! Man kan inte vara för gammal, för o-uppdaterad eller för [insert your own excuse] för att vara med. Vi vill ha en mångfalld bland deltagarna, inte bara the usual AI-nerd suspects.

Det kommer att bli kul!

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen.

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

En extra intensiv jobbhöst har haft sitt pris: nyhetsbrevet har fått mindre kärlek och omtanke än det förtjänar. Så, till er alla fina läsare, tack för ert tålamod 💚.

Den här veckan vill jag därför bjuda på extra mycket pepp och några av de krafter som arbetar för en positiv framtid.

Så, utan att slösa bort mer tid eller energi – låt oss hoppa rakt in i den första nyheten.

/ Judith

🌍 Världens största Fixathon på G!

I fredags kunde jag äntligen berätta om en av de saker jag sysslat med den senaste tiden, nämligen ett kommande Fixathon.

I början av december kommer hundratals problemlösare att samlas på olika platser runt om i världen för att under 24 intensiva timmar, med hjälp av AI, ta sig an stora samhällsutmaningar. Tillsammans ska det byggas innovativa prototyper inom klimat, hälsa, AI-säkerhet, samhälle och ekonomi.

Nej, vi kommer förstås inte lösa alla världens problem på en dag. Men vi kan rikta fokus dit det verkligen behövs – och tillsammans hitta nya vägar framåt. Jag tror det kan skapa något större: ett momentum av hopp, samarbete och konkret handling.

För det finns en enorm kraft i när människor samlas, brainstormar, designar och förvandlar idéer till något vi inte bara kan prata om, utan faktiskt ta på.

Stort tack till Spotify, Lovable, NVIDIA, Advania och Sveriges riksbank som gör detta möjligt tillsammans med oss. Och till Swenode.AI som håller i spakarna flera tidszoner bort, i Silicon Valley.

Sajten och anmälan är inte släppt än, men du kan signa upp dig för mer information här ➜ norrsken.org/fixathon

Från forskning till företag, centrala krafter mot en bättre framtid

En person som verkligen inspirerar är ⭐️ Lisa Ericsson, vd för KTH Ventures och chef för KTH Innovation. Tre centrala motorer i det svenska innovationssystemet (alltså Lisa och de två organisationerna). DI kallar henne för “Kvinnan bakom enhörningsfabriken”.

Så ja, det var självklart att bjuda in Lisa till Cow on the Ice.

I vårt samtal dök vi ner i frågan många av oss är intresserade av: vad krävs egentligen för att ta forskning från labbet till globala, konkurrenskraftiga företag inom områden som framtiden behöver?

Vi pratar om AI (såklart), där Lisa berörde ett av mina favoritämnen; hur AI inte bara effektiviserar, utan också accelererar innovationstakten dramatiskt. Särskilt inom deeptech, där utvecklingsresor som tidigare tagit år, ibland decennier, nu sker betydligt snabbare.

Vi pratade också om Europas roll i den globala innovationskampen. Lisa beskrev hur Europa står starkt i forskning, men behöver mer långsiktigt kapital och mod för att bygga hållbara, teknikdrivna företag som kan mäta sig med jättarna i USA och Asien.

Optimismen är ändå tydlig. Sverige, och särskilt Stockholm, bubblar just nu av kreativitet, kapital och samarbete. Vi befinner oss i ett spännande momentum där forskning, entreprenörskap och framtid faktiskt möts på riktigt.

Stort tack Lisa för att du gästade oss! Hela avsnittet hittar du på Spotify.com.

🫧 När tippar en AI-boom över i en bubbla?

Mycket positiv utveckling sker just nu med hjälp av AI, men allt som byggs skapar förstås inte verkliga värden.

Azeem Azhar lyfter i sitt nyhetsbrev Exponential View en artikel av investeraren Paul Kedrosky, som använder det så kallade Minsky-ögonblicket för att tolka dagens AI-boom. Kedrosky menar att vi nu börjar se de klassiska tecknen på en bubbla: de bästa projekten är redan finansierade, och kapitalet börjar söka sig mot allt mindre lovande idéer och allt mer riskfyllda investeringar.

Azhar ser samma varningssignaler. Investeringarna växer snabbare än intäkterna, och finansieringen börjar likna de mönster vi sett innan tidigare krascher. Samtidigt påminner han om att varje boom inte slutar med en smäll – delar av det som byggs upp kan faktiskt bli bestående värden.

Ändå är känslan tydlig hos både Azhar och Kedrosky: vi närmar oss ett Minsky-ögonblick, den punkt där eufori och överinvestering riskerar att slå över i baksmälla. Eller med ett mer brutalt ord: krasch.

Men det finns en annan väg. Och här kommer mitt tillägg:

Om vi riktar AI-kraften mot det som verkligen betyder något – hållbarhet, hälsa, grön energi, nya material och fossilfria industrier – kan vi bygga värden som håller längre än nästa hypecykel. Innovation som tjänar framtiden och som är motsatsen till att ”jaga allt sämre idéer”.

Så, låt oss Prompt what Matters!

Några avslutande nedslag

• 👩🏻‍🔬 Många forskare inom naturvetenskap är svinvassa på sina områden, men inte nödvändigtvis lika hemma i kod. Nu utvecklas allt fler AI-plattformar som gör det möjligt att köra avancerade dataanalyser utan programmeringskunskaper – och ta vara på de snabbt växande biologiska datamängderna. Ett exempel kommer från MIT, läs mer här.

• 🔬 Hur står sig Sverige som forskningsnation i internationell jämförelse? Inom vilka ämnesområden har Sverige störst genomslag? Forskningsbarometern 2025 från Vetenskapsrådet ger svaren.

• 💯 Har du missat Impact/100 från Norrsken Foundation? En lista över de 100 mest lovande startupsen världen över som arbetar för att lösa några av mänsklighetens största utmaningar. ”100 ways to fix the future”. Lösningar som ger tydliga signaler om vart framtiden behöver styras: mot sådant som förenar hållbarhet, teknik och mänsklig nytta. Här hittar du listan.

• 🔌 AI förbrukar som bekant stora mängder energi och vatten. Samtidigt kan AI fungera som en kraftfull hävstång för att skapa en hållbar framtid, men det kräver medvetna insatser. I den här artikeln lyfts AI:s påverkan på 🌍, men framför allt vad vi kan göra åt det.

• 🔮 Sist men inte minst! Spanarna i P1 – det legendariska radioprogrammet som sedan 1988 låter tre spanare tolka samtidens tendenser och försöka skymta framtiden. Ett program jag tidigare följde slaviskt, men som jag av någon anledning tappade bort längs vägen. Fram till nu när Annie Lindmark har tagit plats i gruppen. Mitt sista tips blir därför att lyssna på hennes spaningar om från delningsbaksmälla till farmorsflödet och ghostworking, att vi allt mer låssas jobba. Så bra, heja Annie!

  

  🍬 Bonus: Sugen på nostalgi? Missa då inte de 25 första programmen från 1988 och 1989. Här hittar du spaningar kring kärnfamiljer som splittras på grund av mikrovågsugnen, yngre medelålders män och deras dyra leksaker, fler parfymer som bär kändisars namn och bärbara toaletter.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.

Hösten är i full gång och jag har studsat som en jojo mellan möten, events, föreläsningar och skrivande (dock inte nyhetsbrevet, vilket du säkert märkt på dess glesare uppenbarande). Men snart hoppas jag vara ikapp mig själv igen.

Nog om det. Låt mig istället introducera veckans tema: inte bara varför vi ser tecken på en AI-bubbla, utan också varför bubblor uppstår. Och hur de ofta spelar en viktig, ja till och med positiv, roll på längre sikt.

Men först några ljusglimtar kring 🌍 och 👩🏻‍🤝‍👨🏽.

Då kör vi!

/ Judith

Veckans nedslag

Impact är tillbaks 🌍

Under förra veckans Nordic Tech Week lanserade Norrsken VC den hittills mest omfattande europeiska pulsmätningen kopplat till investeringar i impact.

Rapporten bygger på insikter från över 660 grundare och investerare från hela kontinenten. Och resultatet är tydligt: en våg av impact-optimism sveper över Europa.

Några av de viktigaste insikterna:

• 🚀 6 av 10 grundare och investerare är optimistiska

• 💶 75 % av investerarna planerar att investera mer i impact

• ⚡️ Energi, industri och hälsovård toppar listan

Samtidigt belyser rapporten att det fortfarande finns strukturella hinder som bromsar Europas fulla potential. För att omvandla optimism till konkret förändring krävs samverkan, kapital och långsiktiga strategier.

➜ Hela rapporten finns här.

De mest lovande startupbolagen

Listorna över de mest lovande startupbolagen, särskilt inom AI, fortsätter att dugga tätt.

• Här listar a16z vad de anser vara “The Top 100 [Gen AI] Consumer Apps” .

• Y Combinator lyfter de mest spännande bolagen från deras senaste kull här ➜ ”The Most Promising Startups To Watch From YC Summer 2025 Batch” (& yepp, AI dominerar).

• Forbes listar The Next Billion-Dollar Startups 2025. 25 startupbolag som de tror har störst chans att nå värdering på $1 miljard 🦄.

Vart man än blickar är det minst sagt fullt AI-ös.

Plötsligt i framtidens centrum

På kort tid har något hänt i Sverige.

PLÖTSLIGT står vi, och framför allt Stockholm, i framtidens centrum. AI-bolag som Sana, Lovable och Legora har visat vägen, och nu innoveras det som aldrig förr. Och det märks på alla fronter.

Utländska investerare har återigen börjat boka resor hit, nyfikna på vad som döljer sig under ytan. Svenska AI-bolag syns på framsidorna av internationella magasin. Det talas om ett ”Silicon Valhalla” och momentum känns i hela ekosystemet.

Men vad är det för AI-lösningar vi egentligen bygger?

Ska vi verkligen slösa vår nyvunna superkraft på ännu ett gäng säljbotar eller generiska produktivitetsverktyg när världen ropar efter svar på sina största frågor? Detta utvecklade jag nyligen i en krönika i Finansmagasinet, du kan läsa den här.

Ytterligare ett tecken på momentum ser vi i antalet hackathons som slår någon form av rekord.

Genom livet har jag själv deltagit på fler hackathons än jag kan räkna, där sömn, sund mat och balans i livet offrats för att under 24 timmar bygga någon form av fungerande digital produkt. MEN, det var för sådär 15-20 år sedan.

För någon vecka sedan fick jag chansen att göra det igen: dygna framför datorn tillsammans med ett laddat team. Men den här gången handlade det inte om att bygga nytänkande WordPress-sajter, utan AI-lösningar. Och! Att göra det som 43-åring var en helt annan upplevelse och något jag får anledning att återkomma till 😂. Men superkul och lärorikt som sjutton.

Hackathonet gick under namnet AI Mission Possible och arrangerades av Founders House, hubben för Stockholms mest lovande AI-startups, tillsammans med Lovable, den mest hyllade AI-kometen. Hela huset vibrerade av ambition och optimism. Och av övertygelsen att framtiden går att bygga här och nu.

Tillsammans med superstjärnorna Abeer (17 år från Indien) och Hugo (19 år från Stockholm) knappade vi loss på tangenterna i takt med den enorma energi som AI-världen gungar till just nu.

Vårt bidrag blev en AI-matchningstjänst där man laddar upp information om sig själv, inklusive LinkedIn-profil, och får förslag på hållbara affärsidéer att ge sig på, baserat på intressen och kompetenser. Ett slags Tinder för värderingsdrivna entreprenörer som söker sin nästa stora idé, sin framtida partner inom impact eller kanske till och med sitt livsprojekt.

Stort tack till alla ⭐️ på Founders House för en rolig helg!

Nu 🫧.

Bubbla bubbla på väggen där

Den tech-eufori som råder just nu, och som jag själv befinner mig mitt i, är något jag har känt av tidigare.

För ja, likheten med dotcom-eran är svår att ignorera: enorma investeringar, skyhöga värderingar och hypekurvor som pekar spikrakt uppåt. Ett mönster som även Sam Altman har påpekat.

Entusiasmen är enorm, men risken är också stor att många investerare kommer att förlora stora pengar (läs mer här, här och här). Det är ett välbekant fenomen, kanske tydligast illustrerat av Gartners berömda Hype Cycle – där uppblåsta förväntningar ofta följs av en period av desillusionering när verkligheten inte lever upp till alla löften. Men till slut landar teknologin i en mer stabil fas, där stabila värden kliver fram och de långsiktiga vinnarna utkristalliseras.

Nu till kärnan.

Att en bubbla spricker behöver inte vara negativt på längre sikt. Tvärtom lämnar det ofta efter sig en nödvändig sållning av idéer, mer hållbara affärsmodeller och en tydligare riktning framåt. Något som en av mina favoritekonomer, Carlota Perez, har forskat kring.

Perez är internationellt känd för sina studier kring teknologiska revolutioner och hur de formar den ekonomiska utvecklingen. Ja, hon har ägnat stora delar av sin karriär åt att studera hur innovationer inte bara förändrar enskilda branscher, utan också omformar hela samhällets ekonomiska och sociala strukturer.

I sin forskning har Perez visat att bubblor gång på gång har spruckit genom historien. IT-bubblan såklart, men också mer bortglömda episoder som kanalmanin på 1790-talet eller järnvägsmanin på 1840-talet.

Mönstret är detsamma.

När FOMO driver upp värderingarna till orimliga nivåer tar det stopp, ofta med en finansiell kris och en smärtsam krasch. Stora mängder kapital går förlorade, företag går under och många människor mister besparingar.

Men enligt Perez är dessa bubblor paradoxalt nog ofta nödvändiga. Hypen fyller en viktig funktion genom att accelerera utvecklingen och få teknologin att ta stora steg framåt. Men när det blir alltför överhettat kommer kraschen och rensar bort det svaga, överdrivna och ogenomtänkta – det som saknar verkligt värde.

Kraschen blir på så sätt en avgörande vändpunkt. Ett läge där den nya tekniken måste stå på egna ben och bevisa sin nytta. Och det är först då som den kan gå från överlöfte till infrastruktur, från spekulation till samhällsnytta. Och bli en stabil motor för ekonomisk tillväxt.

Här kan du läsa mer ➜ Carlota Perez’s framework of technological revolutions. And the AI revolution.

Nu behöver vi använda AI och andra teknologier för att ta oss mot en hållbar framtid. För genom att faktiskt angripa de verkliga problemen kan vi bygga värden som inte spricker i en bubbla. AI-drivna lösningar som står kvar när bruset har rensats bort.

Nu behöver vi vrida om HUR och TILL VAD vi använder tekniken. Något som Carlota Perez 2020 kallade för: ”Digital and green: a very convenient marriage.”

Ett äktenskap i form av teknikdriven grön innovation som kan ta oss mot en ”sustainable golden age”, en hållbar guldålder där vi innoverar samtidigt som vi drastiskt minskar utsläppen, bygger cirkulära flöden och skyddar vår planet.

Men för att nå dit behövs mycket mer än teknik (såklart). Det krävs institutioner, incitament och investeringar. Inklusive frågan: vem ska betala för bröllopet?

Nu står vi vid ett avgörande vägskäl.

Om politiska beslut, kapitalflöden och teknikutveckling pekar åt rätt håll kan vi skapa en hållbar och inkluderande ekonomi. Men om vi fortsätter på den inslagna vägen – med kortsiktig kapitalism och miljöförstörande industrimodeller – riskerar vi enligt Perez istället en utdragen kris snarare än en gyllene era.

Här kan du läsa mer ➜ The Digital-Green Nexus is a Win-Win for the Planet and the Economy.

Det här betyder: låt oss Prompt what matters!

Och jag tror också att det här här som Sverige har sin verkliga chans. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med USA eller Kina när det gäller att bygga de allra vassaste grundmodellerna. Vi behöver hitta vår grej. Och det tror jag att vi gör genom att använda den nya tekniska verktygslådan för det som är Sveriges styrka: teknik för en bättre framtid.

Det var allt för den här gången.

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

/ Judith

🥰 Tack för att du prenumererar på nyhetsbrevet Plötsligt i Framtiden! Om du har frågor eller tips på vad jag borde skriva om – kommentera gärna på LinkedIn eller skicka ett DM. & tipsa gärna andra som du tror skulle gilla att kika in i en framtid där teknik och hållbarhet är den gröna tråden.