Vi pratar också om Sanna Hill, som lämnat den högerextrema miljön, och hennes uppgifter om finansiering och försök att påverka svenska medier. Dessutom tar vi upp ett amerikanskt projekt som ska ge pengar till högermedier i Europa. Vi diskuterar också AI som verktyg för debattartiklar, svenska redaktioners syn på frågan.

Till sist blir det Kristallen och Joakim Lundells sjunde raka vinst av årets program, OmniPoddens återkomst och konkurrensen med Aftonbladets ljudsatsning samt Cissi Wallins planerade sajt och domen mot Jonathan Alfvén för grovt förtal. Puh!

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Semestern har varit slut ett par veckor, men först nu fick jag tid att summera alla böcker jag hann läsa under sommaren! Arton böcker blev det i sommar:

Dmitrij Kapitelman - Ryska specialiteter

En son driver delikatessbutik i Leipzig med sin mamma, som radikaliseras in i Putins mörka, utopiska drömvärld. Detta är outforskade litterära miljöer, men tyvärr är Kapitelman alltför förtjust i sina egna finurligheter och kvickheter… jag vill hellre läsa böcker där författaren ligger på toppen av sin förmåga - utan att förstå det!

Jens Liljestrand - Mannen i skogen

Augustprisvinnande (2018) Vilhelm Moberg-biografi vars 731 sidor jag började fuska på redan innan sommarlovet. Otroligt välskriven och intressant, bra balans av “arts” och “letters”, det kändes aldrig lång.

Lukas Moodysson - Rebellerna

Ett gäng Mao-dyrkare sugs ned i en allt mörkare och sektliknande avgrund. Moodysson har väl hela sin karriär ägnat all sin nyfikenhet åt sekter och självförnekelser, så han behärskar ämnet till fullo och texten sitter som en handske på materialet.

Tove Ditlevsen - Barndom och Ungdom

Jag läste för fem år sedan danska Ditlevsens bok Gift, om hennes äktenskap och drogmissbruk. Dessa två böcker är upptrappningen till Gift och minst lika suggestiva. Hon skriver det svåra med lätt hand.

Niklas Rådström - Judas hågkomster

En konstruerad biografi över Judas, berättad i första person. Rådström är mästerlig på att göra stor litteratur av sitt fragmentariska källmaterial. En av sommarens höjdpunkter.

Katarina Muhr - En perfekt kvinna

En vass samtidsskildring av det perfekta, fasadliknande och innehållslösa sambo-livet i Vasastan. Pricksäkra miljöer, men en roman som snart börjar gå på tomgång och som inte lyckas sätta något essentiellt på spel.

Emile Zola - Människodjuret

Zola är en av mina favoritförfattare, med sin känsla för research, persongestaltning och dramaturgi. Människodjuret utspelar sig i järnvägsmiljö men blir tyvärr lite väl dramatiserad och blodtörstig, och järnvägsfebern mest en pliktskyldig kuliss.

Denis Johnson - Tågdrömmar

En man tänker tillbaka på sitt liv som nybyggare i Amerikas utmarker. Märkligt att en så lågmäld och sval bok kan skapa så mycket känslor hos alla som läser den. Sommarens bästa läsupplevelse.

Soraya Bay - Ymnighetshornet

En handfull noveller av debutanten Bay - om genus, kapital och klass placerade i oväntade situationships men bekanta samtidsmiljöer.

Natasha Brown - Samling

En kort karamell om en framgångsrik kvinna i Londons finansmiljö, tänk The Industry. Men Browns vilja att skriva som en Författare gör att texten ställer sig i vägen för både karaktärerna och frågan om klass och ras. Synd, både frågorna och miljöerna håller för mer.

Kerstin Ekman - Mordets praktik

Ekman är en mästare, och här trollar hon ihop en fiktiv doktor som ser sig som en förebild för Doktor Glas. Skickliga, tidstrogna miljöer och jag njöt av Ekmans förmåga att lura mig in i denna 1800-talsvärld.

Lea Ypi - Förödmjukelse

Ypi skriver en fiktionaliserad biografi över sin mormor. Jag hade höga förväntningar eftersom Ypis debut Fri är en av de senaste årens stora läsupplevelse (jag GRÄT på slutet). Men här saknas en trovärdig berättare och mormodern (en spännande gestalt redan i Fri) blir inte återskapad som utlovat. Detta var sommarens besvikelse…

Nina Lykke - Var är de vuxna?

Lykke skriver om en äldre mor som tappat kontakt med sin vuxna son. Lykke mixar anekdoter, iakttagelser, stämning och svåra livsbetingelser. Jag greps av boken, och fnissade igenkännande åt annat. Det ser så enkelt ut när Lykke skriver, men boken väcker så mycket hos läsaren.

Nils Håkansson - Bandy futura

En misslyckad kvinna i min egen ålder med förkärlek för Trocadero-groggar får ett märkligt uppdrag (eller egentligen två uppdrag) att göra en film om bandy. Som vanligt skickar Håkansson sin berättelse på roadtrip och visar det bortglömda, undanstädade hjärtlandet Sverige.

PO Enquist - Magnetisörens femte vinter

Enquist om den fiktiva helbrägdagöraren (äntligen får jag använda ordet!) Meisner på 1700-talets slut. Meisners förmåga att dupera, förgripa, övertyga och luras väcker rysgivande jämförelser med idag, trots att P-O skrev boken för 62 år sedan.

Vilhelm Moberg - Din stund på jorden

Mobergs antihjälte Albert väntar på att dö i Kalifornien. Han ser tillbaka på sitt liv, och många tankar kring relationer med föräldrar, syskon och barn skakar om. Moberg är i sin näst sista roman storvulen men flätar med underbara karaktärer (den danske Jesus!) och ett rakt språk som gör att boken aldrig blir pekoral.

Åsne Seierstad - Ängeln i Groznyj

Seierstad är nordisk mästare i att skriva reportage. Hon måttar exakt rätt med detaljer, hon iakttar till synes meningslösa händelser, gester, symboler som sedan skapar stor mening till hennes berättelse om ett Sovjet i upplösning och ett Tjetjenien i kaos.

David Szalay - Kött

Szalay följer en ungersk mans - SPOILER - uppgång och fall i ett Europa i förändring. Klass, relationer, globalisering, manlighet… om hade jag tyckt om att diskutera böcker hade det funnits mycket att prata om…

Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

^{Matilda Gross och Axel Adelöv i ”Bert sabbar allt”. Foto: SF Studios}

Regeringen vill stärka filmen – men publiken har redan lämnat

Förra veckan kom en proposition från Regeringen med målet att göra Sverige till “ett starkare filmland”. Det var en märkligt visionslös produkt även om målet att stärka svensk film är lovvärt. Tyvärr har Sverige har förvandlats till ett filmland i kris och svensk film är idag ett särintresse.

Få vuxna svenska tittar på svensk film och betalviljan för att gå på bio är låg. Det är en skarp kontrast mot bokbranschen: försäljningen ökar, läsningen är konstant och betalviljan för böcker är hög.

Ett par veckor innan propositionen släppte Filminstitutet sin rapport “Filmåret i siffror” om svenska filmbranschen. Även det är en bedrövlig läsning.

• Bara 19 svenska långfilmer hade premiär, varav minst tio var barnfilmer.

• Svenskarna gick på bio 9,8 miljoner gånger. Danmark hade 10,3 miljoner biobesök (6 miljoner invånare) och Norge 8,4 miljoner (5,6 miljoner invånare).

De totala biljettintäkter i Sverige var ynkliga 1,35 miljarder - och då inkluderas alltså alla filmer. Svenskarna betalade 162 miljoner kronor förra året för att se svensk film på bio. Svenskarna betalar mer för att lyssna på poddar än se svensk film. Jag tycker det är märkligt att svensk media (och politik) behandlar svensk film som en maktfaktor med betydelse, när den tvärtom gjort sig mindre relevant år efter år.

Nej, det är inte en allmän biokris - siffrorna från Danmark och Norge visar att det går att göra film som de egna medborgarna vill titta på. Det är svenskarna som inte tittar på svensk film: bara 12% av de svenska biobesöken gjordes på svensk film, i Danmark var det 37% och Norge 31%.

Det är nationell kris för svensk film. Den har gått från att vara en kulturell motor till ett särintresse på nivå med poddar och Patreons.

Filmbranschens siffror är helt enkelt urusla, även i jämförelse med andra sköna konster. En för mig tacksam jämförelse är bokbranschen, som ofta - felaktigt - döms ut som utrotningshotad. Men under 2025 såldes 24,6 miljoner fysiska böcker (till ungefär dubbelt styckepris jämfört med en biobiljetts 143 kronor). Bokförsäljningen i Sverige var 5,5 miljarder kronor - alltså fyra gånger större än det totala biotittandet!

Filmbranschen minskade 6% medan bokbranschen ökade 6%. Av alla biobesök var 42% barn/ungdoms-film. - motsvarande siffra för bokbranschen är 18%. (Pikant är att sex av tio svenska toppfilmer baserades på böcker…)

Bilden av filmbranschen är helt enkelt att det är en bransch som berör få svenskar. Speciellt inte svensk film: av de 20 mest sedda filmerna var ingen svensk.

Bokbranschen? Av de 20 mest sålda titlarna förra året var 18 skrivna av svenskar.

Svenska Filminstitutet skriver:

“Svensk film genererade knappt 135 miljoner i biljettintäkter under året, vilket motsvarar 10 procent av totalen, jämfört med 20 procent 2024. Intäkter från svensk film minskade med 53 procent 2025 jämfört med 2024”. Svensk film står alltså för en försvinnande liten del av svensk bio.

Det finns en mängd saker som filmbranschen kan lära av bokbranschen. Bokbranschen är helt publik-finansierad, den tar fram originella berättelser som tv-, film och andra branscher rider på - och bokbranschen växer.

Filmsverige! Ring någon förlagsperson om ni vill veta mer!

Om filmpropositionen “Ny politisk inriktning för ett starkare filmland”

Jag har skrivit en sammanfattning av den nya filmpropositionen, här.

Svensk film har halkat efter, tappat relevans och stora, amerikanska jättar som Netflix, HBO och Youtube har tagit publik, utan att bidra till den svenska infrastrukturen för film. Där hade filmpolitiken kunnat göra stor skillnad, och balansera strukturen med inte bara nya mål - utan sett till att fler är med och finansierar svensk film.

Veckans Mediepodden om LO Mediehus, 100%:s Almedalen-satsning och TV4:s hantering av sin prisade journalist

I veckans avsnitt pratar vi om Almedalen och hur mediehusens närvaro har förändrats. Expressen finns kvar med en stor satsning, flera andra mediehus syns mindre och 100 procent har byggt en stor scen nära Almedalsscenen.

Vi hinner också med att dissikera DI Digital läggs ner, Bonnier News köp i irländska Business Post, nya uppgifter om Ivar Arpis Substack och lyssnarfeedback om SVT24, Barnkanalen och fördröjning i streaming. Nu tar Mediepodden sommarlov och är åter 20 augusti.

Om Olle Lidbom

Jag driver Mediepodden sedan 2016 och skriver och analyserar mediefrågor vid sidan om mitt arbete som operativ chef på Norstedts Förlagsgrupp. Jag är styrelseledamot i Svenska Förläggareföreningen samt vice ordförande i Institutet för mediestudier och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.

• Den stora besvikelsen är att Netflix, Disney, HBO och de andra strömningstjänsterna inte behöver bidra med 1,5% av sin omsättning. “Medfinansieringsavgift” heter det, och regeringen bedömer att det är en s k punktskatt och anses förhindras med en lagstiftning.

• De stora internationella jättarna bidrar ingenting till svensk ekonomi. Netflix betalade 13 Mkr i svensk skatt, i sitt senaste bokslut för sitt svenska bolag. Bolagets svenska kunder betalde minst 2,8 miljarder kronor till Netflix. Det är ett hån mot svenska medieföretag att regeringen subventionerar Netflix och andra internationella bolag medan svenska medieföretag bidrar med stora skatteintäkter. Med en 1,5%-skatt hade Netflix bidragit med 42 Mkr till svensk film.

• Den nuvarande regeringen pratar ofta om “samspel mellan privat och offentlig finansiering”, vilket känns allt mer som en utopi. Intresset verkar lågt i Sverige, trots skattelättningar. När Operan skulle renoveras för 3,2 miljarder petade de tre rikaste finansfamiljerna i Sverige in 300 miljoner, knappt en tiondel. Kulturintresset hos de nya miljardärerna - Daniel Ek, Martin Lorentzon, grundarna till Evolution, EQT-grundarna, Erik Salin - verkar lågt på gränsen till obefintligt. Íngen värdering i det, men att hoppas på att de ska rädda svensk kulturliv känns… naivt. Att säkra att Netflix och andra aktörer faktiskt bidrar till film-systemet hade varit ett snyggt sätt att säkerställa att de privata.

• I övrigt en ganska tandlös filmpolitik, som mest handlar om att ersätta de sju gamla filmpolitiska målen med tre nya. Målen styr i viss mån vilka filmer som Filminstitutet finansierar. De som slopas är:

  • målet att skapa “värdefull film” (bra att det slopas, ett väldigt godtyckligt mål),

  • att barn och unga ska ha “goda kunskaper om film” (ja, det kan göras inom ramen för utbildningspolitiken)

  • målet om “jämställdhet och mångfald” slopas (också bra tycker jag: jag är naturligtvis positiv till mångfald men vad menar man? Hudfärg? Etnicitet? Klass? Stad/land? Hur film produceras eller hur mångfald representeras? Hur ska det kartläggas? Läs gärna forskningsrapporten från Mediestudier, Vitt eller brett.) Det här går i linje med Tidö-regeringens politik, som även slopat mångfaldsmålen inom andra delar av mediepolitiken.

  • Man slopar även målet att filmen ska “stärka yttrandefriheten och det offentliga samtalet” (bra att det slopas, men Regeringen borde göra mycket annat istället för att motverka yttrandefrihet och utmana det offentliga samtalet)

• Istället får den nya filmpolitiken tre mål:

  • 1. ett brett filmutbud av hög kvalitet skapas och visas i hela landet,

  • 2. svensk film lockar en stor publik nationellt och internationellt, och

  • 3. filmarvet bevaras och används.

Det är förstås svårt att se någon revolution i dessa mål, men Filmsinstitutet har en omvittnat skicklig och kunnig ledare i Anna Croneman, fd programchef på SVT. Nu får hon åtminstone en vassare verktygslåda att arbeta med, när man slopat gamla mål som leder för brett och fel. Men propositionen är tunn, har kallats “en av de tunnaste i Sverige historia”. Och även Anna Croneman är kritisk, och säger att det är “anmärkningsvärt att regeringen /…/ behöver ytterligare tid till utredning av förslagen som handlar om finansiering till svensk film.”

Svensk film har halkat efter, tappat relevans och stora, amerikanska jättar som Netflix, HBO och Youtube har tagit publik, utan att bidra till den svenska infrastrukturen för film. Där hade filmpolitiken kunnat göra stor skillnad, och balansera strukturen med inte bara nya mål - utan sett till att fler är med och finansierar svensk film.

I veckans avsnitt pratar vi om Almedalen och hur mediehusens närvaro har förändrats. Expressen finns kvar med en stor satsning, flera andra mediehus syns mindre och 100 procent har byggt en stor scen nära Almedalsscenen.

Vi går också igenom nyheten om att TV4 har erbjudit Daniel Andersson att bli utköpt. Han var mannen bakom Kalla faktas wallraffande i Sverigedemokraternas trollfabrik och har senare skrivit en bok om arbetet.

Dessutom pratar vi om att LO Mediehus får Mikael Österlund från SVT som ny vd, och om konflikterna inom LO Mediehus och Fastighetsfolket. Vi hinner också med att DI Digital läggs ner, Bonnier News köp i irländska Business Post, nya uppgifter om Ivar Arpis Substack och lyssnarfeedback om SVT24, Barnkanalen och fördröjning i streaming.

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Nu tar vi sommaruppehåll och är tillbaka 20 augusti!

AI-förbud för tidningar som vill ha mediestöd

I Danmark har regeringen gjort (ännu) ett utspel i AI-frågan och meddelat att de tänker “öka regleringen av nyheter som är producerade av AI.” Det ska göras genom det inte ska ges statligt mediestöd till tidningar som har nyheter som är “genererade av AI”.

I Danmark finns ett omtalat och omdiskuterat medieprojekt som heter Projekt Y, som med människohjälp ska skapa AI-nyheter. Projektet har kallats konservativt, och drivs av fem män. Weekendavisen har pratat med projektets huvudinvesterare Lars Seier Christensen om han tror att regeringens utspel gäller honom - det tror han inte.

Men han konstaterar också att det kommer bli svårt för regeringen, lagstiftningen och tillsynsmyndigheten för mediestöd att dra gränsen för vad som är AI-genererat och vad som är skapat med AI-hjälp. Det är inte ovanligt att publiceringssystem har AI-stöd för vinklar, stavningskontroll, faktacheck, sammanfattningsstöd, och AI-genererade faktarutor, nyckelord och metadata.

Gränsen bör rimligen gå vid den linje där verkshöjden eller originaliteten blir så låg att det inte går att hävda upphovsrätt. AI-skapat material har ingen upphovsrätt, och bör då inte heller få mediestöd. I Danmark får t ex inte böcker som är AI-översatta biblioteksersättning.

Debatten tycks inte ha kommit till Sverige, men den kommer sannolikt även hit när fler AI-aktörer ger sig in i svenska mediebranschen, med sitt generösa, statliga stöd. Förra året var stödet 977 miljoner.

Kampen om norska förlagspärlan Aschehoug fortsätter

Norska Aschehoug fortsätter vara osålt. Och nu berättar stiftelsen Fritt Ord som budat tillsammans med förlaget Vigmostad & Bjørke, att de drar sig ur. De la ett bud i april, blev uppmanade att höja och har nu fått veta att budet var för lågt.

Prislappen förväntas bli mellan 1,1 och 1,5 miljarder kronor för förlaget och andelen i bokhandeln Norli. (Fastigheten och juridiktjänsten Juridika ser ut att säljas separata.)

Förlaget har varit till salu sedan oktober och enligt norska VG är det Bonnier Books och danska JP/Politikens forlag som är fortsatt kvar i budgivningen. Tidsfristen för ett sista, bindande bud är 26 juni.

Åldersgränsen på sociala medier i Storbritannien

Storbritannien har annonserat sin 16-årsgräns på sociala medier. Snapchat, TikTok, YouTube, Instagram, X och Facebook omfattas, men ramverket är det samma som i Australien. Förbudet gäller alla plattformar som möjliggör “social interaktion mellan användare”, t ex genom att dela innehåll och använda olika algoritmer för att rekommendera och sprida innehåll.

Förbudet kallas “Australia plus” och förbjuder även livestreaming och “kommunikation med främlingar”, och därmed blir Roblox förbjudet. För övrigt har 60% av alla unga i Australien hittat vägar förbi förbudet.

Hur ska förbudet skötas? Det är sociala medier-plattformarna som ansvarar för att åldergränsen hålls, och de får betala dyra viten om unga slinker igenom nätet. Därför kommer man säkerställa ålderskontrollen genom att AI-granska uppladdade ansiktsbilder, ihopsamlad bankinformation, “e-postbaserad” åldersbestämning och digitala ID.

Effekten lär alltså bli den motsatta: att plattformarna får ännu mer information om oss användare, och speciellt de yngsta användarna. Den information som 16-åringar nu behöver ladda upp är exakt den information som de amerikanska techplattformarna haft svårast att komma åt, men med hjälp av lagstiftning i västvärlden får Meta, Snap, TikTok, Alphabet och andra nu hjälp att träna sina algoritmer och AI-modeller ytterligare…

“Förbudet förstärkte big tech” konstaterar flera kommentatorer, bland annat Taylor Lorenz.

Aftonbladet och SvD snart uppätna av AI-krokodilen

För någon vecka sedan uppdagades det att Schibsteds samarbete med Open AI skapat säkerhetsluckor mellan journalisternas arbetsanteckningar och Open AI. Open AI säger att de inte tränat på detta innehåll, där bakgrundsmaterial och material med källskydd finns. “Vet Aftonbladet och SvD vad som händer?” skrev jag i en snabb kommentar i Expressen Kultur:

Schibsteds avtal med Open AI börjar alltmer likna det som Churchill en gång sa om 30-talets politik: ”En eftergiftspolitiker är någon som matar en krokodil i hopp om att bli uppäten sist.”

Tidskriftsbranschens dödstädare slår till igen

I veckans avsnitt av Mediepodden pratar vi om vårens medieaffär: Egmont köper Tidningen Vi för en okänd köpesumma.

Att Vi Media AB (som bolaget heter) hamnade hos Egmont var inte oväntat, eftersom Egmonts fd affärsutvecklare Estelle Ejdeholm rekryterades till mediehuset Vi för att städa och sälja. Jag trodde att Bonnier/Dagens Nyheter skulle köpa, men de valde Råd & Rön istället.

Ejdeholms städräd har lyckats: Vi Media vände 2024 till vinst efter flera år av förluster. Senaste bokslutet (2024) visar på en omsättning à 34 Mkr (ned från 37 Mkr) och ett resultat på 300 tkr, nästan 1% marginal.

Vad händer nu? Egmont har blivit lite av tidskriftsbranschens dödstädare: de har köpt sådant andra inte vill ha, sådant som är dödsdömt och olönsamt. Café, Nära, Vagabond, Ica-kuriren, Hus & Hem och Hälsa (sista tre i Forma Publishing-förvärvet 2014) är några exempel.

Men Egmont har varit skicklig i sin dödstädning, och lyckats få de flesta magasin att överleva. En strategi har varit att säga upp redaktionen och driva vidare tidningarna genom att hyra chefredaktörer och andra på frilansbasis, t ex med Café och King. Det är ett modernt, flexibelt och intelligent sätt att driva tidskrift. Men fungerar det på Tidningen Vi?

Om detta och mycket annat i veckans avsnitt av Mediepodden

Om Olle Lidbom

Jag driver Mediepodden sedan 2016 och skriver och analyserar mediefrågor vid sidan om mitt arbete som operativ chef på Norstedts Förlagsgrupp. Jag är styrelseledamot i Svenska Förläggareföreningen samt vice ordförande i Institutet för mediestudier och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.

Vi pratar också om Substacks satsning i Norden, om Substacks position på den svenska marknaden och några av de nordiska profiler som lyfts fram på plattformen.

Dessutom om SVT:s beslut att flytta det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset, om fotbolls-VM i BBC:s och det senaste bokslutet för Dobb 2.0 och Fotbollsmorgon.

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Nya BBC-chefen Matt Brittins sex utmaningar

I mitten av maj tillträdde Matt Brittin som chef (“director-general”, divisen är viktig) för BBC. Brittin var under många år Googles chef för Europa och Mellanöstern men klev, rik som ett troll, av 2025 för att ägna sig åt sin hobby: rodd. Han vann brons vid rodd-VM 1989. Som ny topp-chef på BBC har han flera utmaningar:

• Sparpaket. I april annonserade BBC att de kommer att säga upp var tionde anställd, motsvarande 2000 personer. Skälet till sparpaketet på 500 miljoner pund är delvis att BBC får mindre tilldelning, men framförallt är det ökade kostnader som gör att “gapet mellan kostnader och intäkter ökar”, som BBC sa. Brittin sa i den här intervjun att, nej han visste inte om att BBC behövde spara men konstaterade sakligt och empatiskt att alla bolag i hela världen har samma utmaningar. Inte bara public service, inte bara mediebolag.

• Nytt sändningstillstånd. BBC ska 1 januari 2028 få ett nytt, tioårigt sändningstillstånd och det är Brittins ansvar. Det finns idéer i UK att göra sändningstillståndet permanent, för att skydda BBC från politiken, men också stärka dess oberoende ställning men också ställa högre krav på oberoende.

• Streaming. Det finns också röster som vill att BBC ska lägga mer av sitt innehåll bakom en betalvägg. Nyheter, samhällsjournalistik och barn-tv ska distribueras gratis, medan underhållning, arkivet och sport ska ligga bakom betalvägg. I Storbritannien är debatten kluven: å ena sidan är man stolt över att BBC når 453 miljoner mediekonsumenter i världen, å andra sidan vill många ha mer jämnbördiga villkor mellan BBC och kommersiella aktörer.

• Plattform. Brittin har jobbat med Youtube och kommer rimligen fokusera på att göra BBC än mer streaming-anpassat, vilket han antyder i den här FT-intervjun. Det kan innebära att det nya sändningstillståndet tillåter att BBC producerar mer för Youtube och TikTok där de unga mediekonsumenterna är. Samtidigt vill många se färre brittiska streaming-tjänster, och kanske ska BBC:s innehåll helt flytta till Netflix, som Netflix själva föreslagit? BBC som producent, inte distributör.

• Varumärket. Brittins föregångare Tim Davie slutade efter misskötseln av en illa klippt Trump-dokumentär i BBC-programmet Panorama. Den väckte många frågor om BBC verkligen var så opartiska och neutrala som många vill. Intressant nog upplever jag att den debatten svalnat, det finns just nu inte en levande debatt om BBC:s vänstervridning eller att de skulle vara del av en elitistisk komplott som det låtit tidigare (jag skrev själv om detta i Axess här inför BBC:s 100 årsjubileum.). Samtidigt behöver Brittin hantera Trumps stämning (mer om den nedan) och det faktum att många politiker och opinionsbildare gärna använder attacker på BBC för att få uppmärksamhet.

• Sviktande betalvilja. Eftersom BBC har licensavgift och (inte skatt, som i Sverige; eller obligatorisk licensavgift som i Tyskland) kan en britt tacka nej till att betala licens med hänvisning till att man saknar en radio- eller tv-apparat. Allt fler tackar nej: bara 80% av alla hushåll betalar men 94% använder BBC. Det gör att BBC förlorar mycket pengar: upp till en miljard pund per år, enligt beräkningar. det skulle kunna avhjälpas om BBC övergår till en obligatorisk licens eller skatt, enligt en del debattörer. Men alla förändringar får skeppet att gunga, och hur många förändringar klarar Brittin av att hantera samtidigt?

Dave Eggers om AI

Författaren Dave Eggers (som fick sitt genombrott med Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet, ja den heter så) blev intervjuad om vad han tycker att dagens unga generation behöver förstå:

“Det är här första gången i historien som en hel generation blir tillsagda att låta en maskin /…/ uttrycka sig åt dem. /…/ Att ge sin röst till en maskin och säga “för min talan, jag tänker vara tyst och låta en maskin tala för mig... Det är så dystopiskt”

Youtube-auteurerna som skakar om Hollywood

I USA håller filmbranschen på att gå upp i limningen tack vare två fenomenala biosuccéer: Obsession och Backrooms (bild ovan). Två skräckfilmer, varav den sistnämnda är en slags filmatisering av en kommentarstråd på forumet Reddit. Det som skakar om Hollywood är fler saker.

• Det är två filmer med enormt små budgetar: Obsession hade en budget på knappt en miljon dollar, men har sedan biopremiären 15 maj spelat in 156 miljoner dollar. Backrooms hade en 10-miljonersbudget, och har spelat in 126 miljoner. Obsession är den första filmen sedan E.T som lockar mer och mer publik varje vecka.

• Filmerna öppnade bättre än Disneys stora Star Wars-film Mandalorian and Grogu, en biofilm efter många Netflix-spinoffs.

• Regissörerna till dessa filmer är unga: Backrooms regissör Kane Parsons är bara 21 år, och därmed den yngsta regissören nånsin som har en etta på biolistan.

• Men de är inga nybörjare: båda regissörerna har etablerat sig i under många år på Youtube, där de spelat in egna skräckfilmer. Med hemgjorda filmer har de utvecklat och förfinat inte bara sin konstform, utan även lärt sig vad de jämnåriga filmfansen vill ha. Det har gjort att publiken som går på bio och tittar på deras filmer är ovanligt unga. Målgruppen som är så svår att locka till biograferna rusar ny till biograferna.

Obsession och Backrooms är omskakande för Hollywood, som krisat de senaste åren. Både kommersiellt och konstnärligt, och dessa två superframgångar (det finns fler liknande exempel, men inte i samma superliga) ses som nystarten. Många jämför dem med filmen Easy Rider från 1969 som skapade en ny guldålder för amerikansk film, efter en lång period av Hollywood-torka (men franska och svenska biosuccéer).

Trump kommer aldrig vinna mot BBC

Trump stämde BBC på 10 miljarder dollar efter den illvilligt klippta dokumentären Trump: A Second Chance? Hur går det med den? Inte så bra: en brittisk domstol har begärt in underlag för att få bevis på att skadan för Trump är så stor. Det har Trumps advokater nekat och kallat förfrågan för en “fisketur”. Trumps advokater har för övrigt gjort 503 förfrågningar, och BBC har lämnat över 45 000 dokument till hans advokater. Trump har lämnat in noll.

Jag är inte expert på brittisk juridik men en kvalificerad gissning är att åtalet avskrivs och Trump kommer därefter att anklaga Storbritannien för att vara en bananrepublik utan trovärdighet. TACO: Trump Always Chickens Out.

Hela soppan har som vanligt handlat om att Trump (och andra) använt BBC som foder och bränsle för att få uppmärksamhet. Att attackera BBC - och gärna med en miljard-stämning - ger förstås mycket uppmärksamhet.

Den stora MHÖP-boken om Bonnierfamiljen kommer 2028

Som MHÖP (Mediehistoriskt Överintresserad Person) går har jag redan gjort plats i mitt Mediehistoriska bibliotek för Anders Malmstens kommande bok Bonnier: Berättelsen om en familj och ett företag som kallas den första heltäckande skildringen av Bonnier. Jag har redan många böcker om Bonnier - t ex Mats Larsson, min handledare i ekonomisk historia, som skrivit mycket Bonnierfernalia och Björn af Kleens Lucke och Lull - men jag gör gärna plats i hyllan för en till. Boken kommer på Volante 2028.

Därför är årets sommarpratare ett sådant sömnpiller

I veckans avsnitt av Mediepodden pratar Emanuel Karlsten och jag om SVT:s hantering av högeraktivisten som bokades in och sedan cancellerades i SVT:s program Invandrare för svenska. Och så går vi igenom årets sommarpratare som känns som ett sömnpiller, kanske beroende på en känslighet och nervositet hos SR för att det är valår. Kanske borde Invandrare för svenskas talesperson Michael “Grotesco” Lindgren ta över ansvaret för nästa års sommarpratare, föreslår jag.

Om Olle Lidbom

Jag driver Mediepodden sedan 2016 och skriver och analyserar mediefrågor vid sidan om mitt arbete som operativ chef på Norstedts Förlagsgrupp. Jag är styrelseledamot i Svenska Förläggareföreningen samt vice ordförande i Institutet för mediestudier och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.

Vi pratar också om årets sommarpratare i Sommar i P1, om Aftonbladets VM-podd med Simon Bank och Erik Niva, Filip och Fredriks VM-podd och Fotbollsmorgon. Till sist blir det om 60 Minutes, CBS, Bari Weiss och om Gadworld - som saknar ansvarig utgivare.

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Dessutom handlar avsnittet om Ivar Arpis försäljning av nyhetsbrevet Rak höger till Kvartal, vad affären betyder för Kvartals positionering och hur Substack utvecklas i Sverige. Till sist går vi igenom utredningen om åldersgräns för sociala medier, förslaget om 15 års gräns, undantagen och frågan om ungas tillgång till det offentliga samtalet.

Med Emanuel Karlsten och Olle Ridbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Vi pratar också om Aftonbladet Radio, rekryteringen av Alex Letic och kopplingarna mellan public service och Aftonbladet. Dessutom handlar avsnittet om Schibsteds nya styrelseordförande Raoul Grünthal och vad det säger om bolagets svenska mediesatsningar.

Vi pratar även om BBC:s nya chef Matt Brittin, sparpaketet där vad tionde BBC:are behöver lämna och BBC:s kommande sändningstillstånd. Till sist pratar vi om regeringens uppdrag till Mediemyndigheten att undersöka hur sociala medieplattformars algoritmer påverkar vilket innehåll som når barn och unga.

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Har regeringen en agenda med public service?

I söndags medverkade jag i SVT Agenda. Jag gjorde en lång intervju, där bara en bråkdel kom med: det som handlade om SVT:s ökade kostnader för marknätet. (Jo, visst är det lite navelskådande att SVT gör ett inslag om sin egen ekonomi…)

Regeringen har lovat att SVT (och SR) ska ersättas för de ökade kostnaderna som uppstod efter att TV4 lämnade marknätet. Men pengarna har inte betalats ut, vilket bidragit till att SVT behöver göra besparingar på innehållet för att kunna finansiera tekniken.

Parisa Liljestrand satt i SVT Agendas studio och hennes svar att SVT bara är ett par månader in i sitt nya sändningstillstånd, och ville framställa det som att de ökade kostnaderna blev kända först i januari. Det är ohederligt: i public service-utredningen 2024 beskrevs denna problematik, också i sändningstillståndet som kom i maj 2025, skrev man:

“Om andra medieföretag lämnar marknätet under tillståndsperioden och detta medför påtagligt ökade kostnader för public service-företagen, bör detta ses som en extraordinär kostnad som // inte bör ingå i det medelsbeslut som avser tillståndsperioden.”

Dessutom lovade kulturministern pengar redan under hösten. Att i maj 2026 påstå att man inte känt till, eller hunnit utreda, låter alltmer som ett svepskäl. Att SVT Agendas programledare inte kunde ställa den motfrågan (jag var inte i studion) gav ett svagt och okunnigt intryck.

Många oroas över att Tidö-avtalet vill försämra finansieringen och snöpa public service. Att Regeringen lovat pengar men inte betalar, ger konspirationsteoretikerna vatten på sin kvarn. Finns det en dold agenda?

Utmaningarna är inte bara svenska, även BBC står inför stora besparingar och finansieringsproblem. BBC ska dessutom in i ett nytt sändningstillstånd 2027, något som blir nytillträdde BBC-chefen Matt Brittins första uppdrag. Han började förra måndagen...

Med det sagt så behöver både BBC, SR och SVT förändras och säkerligen se över sina kostnader. Mediebranschen har förändrats enormt de senaste 25 åren, och alla kommersiella medieföretag har behövt nagelfara organisation, struktur, publik och kostnader. Sparpaketen på Bonnier, Schibsted, Aller, Egmont, Viaplay och andra medieföretag har duggat tätt under 2000-talet, medan BBC, SR och SVT, varit fredade. Självklart behöver även public service omdanas, och kanske behövdes det en yttre fiende för både SVT och BBC - i form av minskad finansiering - för att få medarbetarna med sig.

Men det är olyckligt om allt fler börjar undra om det finns en dold agenda, och börjar ana en politiserad konflikt om public service.

Illegala, AI-inlästa ljudböcker allt vanligare

New York Times skriver om ett växande problem för amerikanska bokbranschen: olagliga, AI-inlästa ljudböcker som läggs upp på t ex Youtube. (Sammanfattning på deras Instagram här.) Tekniken är enkel: piraterna tar en e-bok, laddar upp den på en AI-tjänst som omvandlar den inläst ljudbok, därefter laddas de upp på Youtube och andra plattformar.

Youtube har avancerad teknik för att förhindra piratanvändning av musik, och använder precis som många andra vattenstämplar som SynthID, för att hitta musik som är AI-genererad.

För ljudböcker finns inte teknik för att hitta illegala ljudböcker - än. De stora förlorarna här är författarna: när deras verk laddas upp förlorar de royalty, men språkmodellerna som skapar AI-böcker tränas samtidigt illegalt på deras verk.

Apropå AI så har påven gjort en skarp positionering om AI

En av flera sammanfattningar finns här. Men jag väntar nu på Joel Halldorfs fullständiga analys i hans nyhetsbrev Vit Rök, han skrev där intressant inför påvens encyklika.

Vad betyder det att påven och religionen har skarpa åsikter om AI? Och makten över AI är närbesläktad med makten över algoritmerna, som styr så mycket vår världsbild, och om makten över kreativitet och skapande. Halldorf är bäst på att bena i dessa frågor, även för oss ateister.

Forskning om de virala hoten mot journalistiken

I en helt färsk forskningsantologi om hur algoritmer, uppmärksamhetsekonomin, plattformar hotar journalistiken och demokratin. Speciellt intressant tycker jag Martin Schoris text är. Den handlar om hur begreppet “mediekritik” börjat missbrukas och blivit ett verktyg som vänts mot medierna, för att försvaga trovärdigheten. Så här skriver Schori:

När ifrågasättandet blir ett mål i sig – när syftet är att destabilisera tilliten snarare än att komma fram till vad som är sant – förvandlas källkritik till något destruktivt

Rapporten Virala hot mot demokratin är finansierad av Institutet för Mediestudier, och är fulladdad med medieforskning. Den finns att ladda ned här.

Norska Aschehoug fortsatt till salu

Norska storförlaget Aschehoug (bild på huset ovan) är ännu inte sålt, men det finns över 20 spekulanter enligt norska VG. Det mesta pekar på att Aschehoug styckas upp i tre delar.

• Bokverksamheten (som inkluderar förlaget Aschehoug, 91 procent av Oktober förlag, Aschehoug Undervisning, Universitetsforlaget, 51 procent av bokhandelskedjan Norli, och streamingtjänsten Fabel.

• Fastigheterna: Aschehoug-villan på Drammensveien och de stora kontorslokalerna på Sehesteds plass i centrala Oslo (bild).

• Juridika – en digital juridisk tjänst.

Alla tänkbara spekulanter svarar “inga kommentarer” i VG:s artikel, men enligt uppgifter har de som lagt låga förstabud uppmanats att höja sina bud om de vill vara med i fortsättningen. Bland annat spekuleras det om att Petter Stordalen är intresserad - av juridiktjänsten Juridika.

Mest troliga köpare just nu är: Amediastiftelsen, svenske Bonnier, stiftelsen Fritt Ord och danska Politiken.

SVT:s sparpaket börjar märkas i tv-rutan

I veckans Mediepodden pratar Emanuel Karlsten och jag om avhoppen från SVT, där många stora profiler och höga chefer lämnar. Några av dem gör det utan att berätta att de tackat ja till ett avgångsvederlag, utan säljer in det som att de går i protest mot SVT:s strategi.

Vi pratar också om faran med att använda influencers i satsningar. Edvin Törnblom skulle intervjua för Dagens Nyheter, men har bojkottats av flera partiledare. En del skyller på hans påstådda stöd till Magdalena Andersson, andra (Ebba Busch) har kanske inget till övers för Törnblom efter att han fabricerat och eldat på ryktet att Busch haft en affär med Markoolio.

Och vi pratar även om SVT:s satsning på Fördomsshowen med Emil Persson… det är tvivelsutan underhållande men är det verkligen ett bra sätt att bevaka politik? Nä, det tycker jag inte alls.

(Efter vi spelat in kom den kanske mest spektakulära avhoppet från SVT: tungviktaren Michael Kucera, ansvarig för SVT Nyheters samhällsprogram lämnar tillsammans med Kajsa Gudmundson, projektledare för Agenda, för att starta eget. Och profilen Alex Letic lämnar för att gå till Aftonbladet Radio.)

Om Olle Lidbom

Jag driver Mediepodden sedan 2016 och skriver och analyserar mediefrågor vid sidan om mitt arbete som operativ chef på Norstedts Förlagsgrupp. Jag är styrelseledamot i Svenska Förläggareföreningen samt vice ordförande i Institutet för mediestudier och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.

Vi pratar också om mediernas växande fascination för influencers och humorprofiler i politiken. Vad säger DN:s havererade satsning med Edvin Törnblom om journalistikens identitetskris? Är "newsfluencers" framtiden eller ett hot mot förtroendet?

Dessutom:
• NRJ överlever trots dramatiken kring radiotillstånden
• Eurovision tappar över 600 000 tittare – början på slutet för lägerelds-tv?
• Affärsvärlden rusar ekonomiskt och affärsjournalistiken blomstrar
• HBO Max börjar med poddar och videopoddar – ännu ett tecken på att alla plattformar blir TikTok
• Och så hinner vi snudda vid Ben Shapiros problem i USA och vad det kan säga om svenska högermedier.

Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Dessutom: SVT:s mystiska "segment 6" visar sig faktiskt existera. Mediepodden reder ut vad målgruppen egentligen är och varför Daniel Suhonens kritik mot SVT väckt debatt.

Emanuel har också läst boken Lögnare av Daniel Andersson – wallraffaren bakom TV4:s avslöjande om Sverigedemokraternas trollfabrik. Var det ett journalistiskt hjälteepos eller 400 sidor gnäll? Vi pratar om arbetsvillkor och undercoverjournalistik.

Och så blir det snack om varför Kunskapskanalen läggs ned, vad Viaplays förlust av Champions League betyder för svensk sport-tv – och varför Disney plötsligt blivit en av Sveriges viktigaste sportaktörer.

Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Nytt förlag vill bota männens läskris

När nya förlag uppstår numera bygger det på en tydlig publicistisk idé, snarare än en affärsmässig. I Sverige har de senaste åren till exempel Flo förlag byggt sin position fokusera på litteratur från “länderna kring Nordsjön”. (Lyssna gärna på intervjun med grundaren Ingemar Nilsson i Förlagspodden här.) Eller förlaget Textat som bara ger ut biografier, än så länge översatta sådana. Ett tredje exempel är Éditions J, som enbart ger ut fransk litteratur (precis som svenska Sekwa).

I Storbritannien har det startat ett förlag ett förlag som enbart ger ut manliga författare: Conduit. Förlagets grundare Jude Cook pratar om hur 80- och 90-talets litterära scen var “prevailing toxic male-dominated” men hur det förändrats under 2000-talet, där kvinnliga röster blir allt fler, inte minst med en blick på faderskap och maskulinitet. Cook menar att förändringen var nödvändig, men att det på vägen inneburit att “berättelser av nya manliga författare ofta förbises, med en uppfattning om att den manliga rösten är problematisk.”

Förlagets första bok, Malc’s Boy av debuterande Shaun Wilson, med våldsam och hård arbetarklassbakgrund, har precis kommit ut och mötts av ljumma recensioner. Morten Hoi Jensen konstaterar till exempel i danska Weekendavisen att Wilson inte har någon “egentlig begåvning” och han betraktar boken som “ett svek”. Ett svek mot Wilsons berättelse, och ett svek mot löftet om en bok som ska locka män att börja läsa.

Men manlighetens kris, som det pratas om på kultursidor, botas knappast av en enda bok, och knappast utgivningen hos ett enda förlag.

Hur många sidor måste man läsa i en bok…

… innan man ger upp? En populär regel är att man behöver läsa hundra sidor minus sin ålder. Jag vet inte vem som uppfunnit regeln, ursprunget är dunkelt. Men maximen är tänkt att bromsa ungdomens snabba avfärdanden, och vi andra tillåts använda vårt förvärvade omdöme - till att hinna läsa fler böcker!

Var är public service intresse för böcker?

Nu har fler börjat uppmärksamma public service-bolagens njugga och ljumma inställning till litteratur. Victor Malm skriver om litteraturkritiken i SR att det är som att “räkna blommor på ett kalhygge” och konstaterar att en enda kvällstidning publicerar fler “litteraturrecensioner än P1 har gjort hittills i år.”

Vänta bara tills Victor Malm upptäcker tillståndet på SVT, som knappt bevakar litteraturen alls, vilket jag skrev på den här Substacken i höstas. Den retade upp några på SVT. Men jag gav i texten också en förklaring till boktorkan: SVT är besatta av endast två perspektiv: ung/gammal och höger/vänster. Då faller litteratur och kultur bort.

Norska storförlaget Aschehoug allt närmare försäljning

I torsdags klockan 16.00 stängde styrelsen i Aschehoug för nya bud på förlagsgruppen. Enligt norska uppgifter finns bland budgivarna:

• Stiftelsen Fritt Ord som lagt ett bud tillsammans med förlagshuset Vigmostad & Bjørke. Stiftelsen bygger på försäljningen av Narvesen 1974, och har ett kapital på 3,8 miljarder norska kronor. Budet gäller endast delar av Aschehoug-koncernen, som förlagen och bokhandeln Norli - inte t ex distributionsbolaget.

• Svenska Bonnier Books ska finnas bland budgivarna. Bonnier finns i Norge genom Norsk Forlag, och var fram till 2021 delägare i stora Cappelen Damm, innan man sålde sin andel till danska Egmont.

• Danske Politiken, som klev in i Norge 2021 med förvärvet av Kagge Forlag och J.M. Stenersens Forlag ska också ha lagt ett bud på Aschehoug.

• Amediastiftelsen är, liksom Fritt Ord, en stiftelse som verkar för yttrandefrihet och demokrati. Amedia är delägare i Bonnier svenska lokaltidningar.

En gissning är att Amedia köper Aschehoug. I Norge oroar sig många för att “ännu ett norskt förlag skulle hamna i händerna på utländska ägare från Köpenhamn eller Stockholm” som en branschföreträdare säger i den här texten. Fritt Ord har varit i olika blåsväder, bland annat för sitt stöd till högerextrema bloggaren Fjordman och vill dessutom bara ta russinen ur kakan. Återstår Amedia!

Vad säger forskningen om Tiktok?

För några veckor sedan lanserades den första forskningsöversikten av Tiktok, av forskarna Andreas Widholm och Rebecca Bengtsson Lundin. Matnyttig, innehållsrik och lärorik. Rapporten är finansierad av Institutet för Mediestudier, och finns att ladda ned gratis här. Eftersom jag är vice ordförande i Mediestudier fick jag vara med vid lanseringen och ge några lekmannaperspektiv som komplement till forskarna.

Kvartals kortsiktiga affärsmodell: att ständigt attackera SVT

I veckans avsnitt av Mediepodden pratar vi om Kvartals kampanjer mot public service och Dagens Nyheter. Jag hade egentligen inte någon lust att ge mer näring åt dessa rekryteringskampanjer, som genom att reta upp etablissemanget fått uppmärksamhet inte genom sin journalistiska stringens, utan genom sin förmåga att skapa känslor.

Kritiken och attackerna på public service och Dagens Nyheter är helt enkelt inte journalistik, utan en affärsmodell. Jag tror dessutom att det är en kortsiktig affärsmodell, där man snart når sitt tak med public service-kritiska mediekonsumenter. Hur ska man växa då? Och vad vad tycker den public service-kritiska målgruppen om Kvartal skulle skriva positivt om public service?

Om Olle Lidbom

Jag driver Mediepodden sedan 2016 och skriver och analyserar mediefrågor vid sidan om mitt arbete som operativ chef på Norstedts Förlagsgrupp. Jag är styrelseledamot i Svenska Förläggareföreningen samt vice ordförande i Institutet för mediestudier och styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.

Vi pratar också om Granskningsnämndens beslut att fria SVT:s dokumentär Hatet om Joakim Lundell på samtliga punkter – och vad beslutet egentligen betyder för journalistikens rätt att granska influencers och andra makthavare i offentligheten.

Dessutom: maktskiftet i Ungern och vad det kan innebära för landets politiserade public service-system, ett tips om TikTok-forskaren Marcus Bösch nyhetsbrev – och Thomas Nordegrens oväntade satsning på en egen YouTube-kanal inspirerad av Joe Rogans långintervjuer.

Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Vi pratar också om Breakit-grundaren Stefan Lundells nya investering i ett AI-verktyg för redaktioner, utvecklat av en 21-årig entreprenör i Norrtälje. 

Dessutom: Affärsvärlden köper branschsajten Revisionsvärlden, SVT skrotar kulturnyheternas morgonsändningar i sitt sparpaket och Spotify testar nya AI-baserade spellistor för poddar – men kan algoritmer verkligen lösa poddarnas stora problem: att hitta nya lyssnare?

Vi följer också upp diskussionen om PodMe och Podindex, noterar förändringar i poddpriset Guldörat och pratar om SVT:s nya Head of AI Peter Kurzwelly  

Med Olle Lidbom och Emanuel Karlsten. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden

Vi tittar också på poddmarknaden och hur det har gått för stora poddar efter flytten till PodMe. Alex och Sigge, Ursäkta och Gynning & Berg har tappat lyssning i olika grad, och vi pratar om vad siffrorna kan säga om betalvilja, räckvidd och konvertering. Vi berättar också att Tutto Balutto nu lämnar PodMe.

Dessutom pratar vi om Perfect Days export av Fördomspodden till Finland, OpenAI:s köp av techpodden TBPN, Patreons växande affär inom betalpoddar och att det inte kom några extra pengar till SVT i vårbudgeten.

Med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Betala och få mer tillgång på https://patreon.com/mediepodden