Denna gång är detta nyhetsbrev identiskt med nyhetsbrevet “Val och valda”. Jag tror att du kanske kan uppskatta detta nya nyhetsbrev, där jag kommer att skriva om val, opinioner, väljare och smartare politiska beslut. I så fall är det bara att klicka på knappen nedan och anmäla dig, så får du även det nyhetsbrevet i fortsättningen!

Prenumerera på Val och Valda!

Jag hoppas att min nya bok, “Politik är (inte) hjärnforskning” ska ge väljare, journalister och politiker mer insikt i varför partier och politiker agerar som de gör. Om vi inser att våra val inte är rationella kan vi bli bättre på att fatta vettiga beslut – både i vallokalen och som beslutsfattare. Just detta nyhetsbrev utgår från min nya bok, framöver kommer nyhetsbrevet att ha ett bredare perspektiv.

Många av de myter om valresultat och valrörelser som jag beskriver i min bok kommer ur min egen erfarenhet från politiken, men jag har även sökt i forskningen och kompletterat mina slutsatser med det. När jag kritiserar medias valkompasser är det utifrån forskning om hur partival går till och hur vi människor hanterar information och beslut. Till skillnad från valkompasser, som bortser från hur politik faktiskt fungerar.

Valkompasser - roliga men meningslösa

Valkompasser är självklart roliga att göra och populära att dela i sina sociala medier, men de hjälper inte till för att fatta väl underbyggda beslut om vilket parti man bör rösta på. Valkompasserna låtsas som att tolkningar av enskilda punkter i partiernas program berättar hur partierna kommer att agera om de får makten.

Det är i och för sig tur att valkompasserna inte fungerar: ingen vill ha en regering eller kommunledning som inte bryr sig om vad som händer i omvärlden. Men det är besvärande att valkompasserna lyfts fram som ett vetenskapligt eller objektivt sätt att avgöra sitt partival. Det stämmer helt enkelt inte.

Mindre statsvetenskap och nationalekonomi

För att förstå politisk strategi och spelet i valrörelsen måste man titta utanför statsvetenskapen och sluta tro att partiernas program är viktigast för väljarna. Överlag visar det politiska beslutsfattandet för mycket intresse för statsvetenskap och nationalekonomi. Hjärnforskning, psykologi och beteendeekonomi är avgörande forskningsområden för att förstå det politiska spelet. Den forskningen borde även användas mer när politiker fattar beslut.

Min nya bok kan vara jobbig att läsa för den som tror att rationella beslut, grundade på fakta, alltid vinner. Tror man det blir man lätt besviken på politikens logik. Men jag hoppas att min bok kan bidra till mer kunskap om vad forskningen säger på avgörande områden.

Några exempel som tas upp i boken:

• Därför är vi mer rädda för terror än för värmeböljor, trots att de senare dödar många fler.

• Så kan beslut bli smartare och göra mer nytta, till exempel när det gäller vaccinationer, rökning och på klimat/miljö-området.

• Vad forskningen säger om exempelvis människors partival, hur kandidaters utseende påverkar framgångar och varför äckel är ett så effektivt verktyg i en valrörelse.

• Exempel på misslyckade beslut som skulle tjänat på mer forskningsunderlag, exempelvis pensionsreformen och datoriseringen av skolan.

Vill du ha nyhetsbrevet “Val och valda” i fortsättningen är det bara att klicka på knappen nedan och anmäla dig, så får du även det nyhetsbrevet i fortsättningen!

Prenumerera på Val och Valda!

Underlätta analys och bidra till smartare beslut

För alla som ska lägga sin röst i september hoppas jag boken kan ge mer bakgrund och underlag för att förstå varför en del andra röstar så konstigt… Och framförallt kan den hjälpa dig att analysera resultatet när valet väl är över. ;-)

För dom som har politiska förtroendeuppdrag rekommenderar jag särskilt kapitlet om “Missar man minns och smarta förslag som gör skillnad”. Där går jag igenom några framgångsrika politiska beslut/förändringar - och några som varit väldigt dåligt underbyggda.

I det kapitlet beskrivs hur en förändring som skulle minska dyr skuldsättning gjorde att fler sattes i skuld, hur vi framgångsrikt fick folk att fimpa och varför mer kunskap om forskning visar att vi inte bör låta en folkomröstning avgöra om vi ska ha sommartid eller vintertid. Och en hel del annat.

Vill du köpa boken (eller sälja till andra)?

Boken går att köpa i bokhandlarna på nätet (en direktlänk finns nedan), både som e-bok och som vanlig bok. Tycker du att fler borde ta del av den kunskap jag berättar om i boken får du gärna tipsa om partier, organisationer eller företag som kan ha glädje av en bok!

Om du vill sälja boken (och få hela förtjänsten själv) får du gärna ta kontakt så skickar jag ett bokställ (se bilden) och några böcker så är det bara att ställa det i fikarummet, i möteslokalen eller någon annanstans där du tror att folk ser det!

Glad sommar!

/Björn Sundin
bjorn@bjornsundin.se

Jag är föreläsare och rådgivare med en bakgrund som kommunalråd i Örebro och politisk strateg. Du kan läsa mer om mig på www.bjornsundin.se

Share Val och valda

”Politik är (inte) hjärnforskning” är min fjärde bok, de tidigare tre nedan:

1. ”Samhällsbygge pågår”, om hur Örebro gick från en stad med gnälligt rykte till en modig snabbväxare som fick utmärkelser varje år.

2. ”När alla blev experter”, om varför vår urgamla hjärna har så svårt i det moderna samhället.

3. ”Om tyranniet oroar dig”, hur du motverkar troll, rysk statspropaganda, rasism och fakenews.

Subscribe now

Det är ingen större skillnad på Andrées tankefel och hur vi alltför ofta resonerar när vi startar projekt, planerar omorganisationer eller ska fatta andra strategiska beslut.

Längre ner kan du läsa om hur du gör för att få en checklista som kan hjälpa dig att förebygga en del av de tankefel som vi alla riskerar vid beslutsfattande.

Bea Uusma berättar mer om den misslyckade expeditionen i sin senaste bok, “Vitön”. Även denna gång vann hon Augustpriset för sin bok, precis som hon gjorde med sin förra bok om Andréexpeditionen, “Expeditionen”. Båda böckerna är välskrivna och värda att läsa.

Se gärna min kortföreläsning om Andrée, Uusmas böcker och tankefel vi gör vid beslutsfattande, klicka på filmen ovan!

Utifrån berättelsen om expeditionen kan vi lära mycket om hur beslutsprocesser går fel – och hur vi kan bli bättre på att fatta beslut: De trodde ju på sin plan, andra människor valde att tro på och stödja dem både ekonomiskt och på andra sätt. Så varför gick det ändå fel?

Vad kan vi lära av Andrée-expeditionens misstag?

Nästan alla projekt, omorganisationer och stora förändringar faller på ett grundläggande misstag: de överskattar sin egen förmåga.

Trots att ni mycket väl vet att de flesta andra projekt blir försenade, blir mycket dyrare och måste förändras kraftigt efterhand, så tror ni att just er grupp kommer lyckas bättre. Precis som alla projekt tidigare tänkt.

Daniel Kahneman, Nobelpristagare i ekonomi och en av vetenskapens giganter, berättar i sin bok ”Tänka, snabbt och långsamt” (här finns ett exemplar för 39 kronor…!) om hur han och hans forskarkollega Amos Tversky var engagerade i ett utbildningsprojekt. De gjorde en plan för projektet och därefter ställde de kontrollfrågan: ”hur lång tid brukar den här typen av projekt ta?”. En mer erfaren medlem i projektet berättade att denna typ av projekt oftast tog längre tid än den tidplan som gjorts. De flesta liknande projekt blev inte ens klara utan las ner efter att ha dragit ut alltför länge på tiden. Trots det gick de vidare med sin optimistiska tidsplan.

Även de som är experter och forskar om tankefel, går alltså i fällan.

Planeringsfelet drabbar dig också

I Andrées fall fick det stora konsekvenser.

Trots att ingen tidigare flugit mer än ett dygn, var de säkra på att de skulle lyckas. De fick avbryta ett försök men istället för att revidera hela tidsplanen och granska vad som gått fel gick de vidare och satte upp ett nytt, lika optimistiskt mål. Varför skulle deras fantastiska projekt misslyckas; de hade ju tänkt på allt?

Tankefelet att man ska lyckas med sitt projekt på utsatt tid, med uppsatt budget och enligt plan kallas planeringsfelet, eller planning fallacy.

Tankefelet som gör att man överskattar sin förmåga brukar kallas självsäkerhetsfällan. I kombination med ett annat vanligt tankefel som brukar kallas katastrofförsummelse (disaster neglect bias), gör det att man underskattar sannolikheten för stora katastrofer och tror att man ska klara mer än vad som är rimligt.

Det går att fatta bättre beslut

Ett sätt att motverka de ovan nämnda tankefelen är att göra en ”pre-mortem-analys”.

Det innebär att man tänker sig in i en framtid där hela projektet har gått fullkomligt åt skogen. Därefter ställer man frågan: vad kan ha lett fram till att det här gick fel?

Man listar alla de saker som skulle kunna leda till en katastrof och blir därmed mycket mer medveten om risker och kan förebygga så många som möjligt. Det gör dessutom att man blir mer mentalt redo att vara kritisk och försöka upptäcka risker som kan leda till katastrof eller felaktiga resultat.

“Sunk cost fallacy” - bra pengar efter dåliga

När ett projekt väl påbörjats är ett vanligt tankefel ”sunk cost fallacy”, att vi tenderar fortsätta kasta bra pengar efter dåliga, eftersom vi redan börjat investera i projektet. Istället för att rädda de pengar som vi inte slösat bort, slösar vi ännu mer i hopp om att på något mirakulöst sätt kunna rädda det vi redan förlorat. Vi fattar orimliga beslut baserat på de förluster vi redan gjort, snarare än den framtida nyttan.

Det finns alltför många exempel på hur ”sunk cost fallacy” får förödande effekter.

Tankefelet kallas ibland ”Concorde-effekten” eftersom det är ett av de mest kända exemplen. Trots att den brittiska och den franska regeringen ganska tidigt insåg att det inte skulle vara möjligt att göra detta unika överljudsplan lönsamt fortsatte projektet.

För mycket pengar och prestige hade investerats i projektet för att någon skulle våga säga stopp. Vilket ledde till att ännu mer pengar slösades bort på ett projekt som aldrig hade förutsättningar att lyckas.

Relationer, trasiga bilar och tråkiga böcker

Du kan hitta massor av exempel i samhället och i ditt eget liv på “sunk cost fallacy”. Du fortsätter läsa den urtråkiga boken, för du har redan ägnat flera timmar åt den. Vi stannar i en dålig relation, för vi har varit tillsammans så länge. Vi reparerar en sönderfallande bil, eftersom vi redan lagt så mycket pengar på den. Vi fortsätter investera i det där företaget som varje år går med miljarder i förlust, för vi har ju redan investerat så mycket… ;-)

Alla de här felen görs om och om igen. De flesta får inte lika förödande konsekvenser som Andréexpeditionen fick, som tur är.

Det är möjligt att bli bättre på att fatta beslut. Vi kan bli bättre på att ta fram rätt underlag, vi kan bli bättre på att hjälpa varandra att förutse risker och möjliga katastrofer och vi kan lära oss tänka mer klart när vi fattar beslut.

Vill du ha en checklista som kan hjälpa dig att förebygga en del av de tankefel som vi alla riskerar vid beslutsfattande? I så fall kan du skicka ett mail till bjorn.sundin@samhallsbygget.se så får du en generell checklista. Vill du ha mer specifika råd kan du berätta mer i ditt mail.

Tack för att du läst!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Tack för att du läst! Om du tycker att det är intressant, kanske du ska tipsa någon annan?

Share

Grupper som vågar

Amy Edmondson introducerade begreppet 1999 som en beskrivning på en grupp där deltagarna vågar begå misstag, pröva nya förslag och inte är rädda för att få straff om de medger att de gjort misstag. Sedan Edmondson lanserade begreppet har det bevisats i studie efter studie och idag är det vedertaget.

Vare sig amerikanska rockgruppen R.E.M. eller svenska kent hade läst Edmondsons studier när de bestämde sig för hur de skulle organisera arbetet. Men lite förenklat kan man säga att båda grupperna utgått från en kompisgrupp där de vågar pröva nytt, öppna sig för kritik och där syftet är att komma överens.

I kent hade alla veto

Svenska kent beskriver sitt arbetssätt som “demokratiskt”, och det yttrar sig i att alla medlemmar har veto mot en låt eller något annat de ska fatta beslut om. Om någon inte vill ha med en låt på skivan så skrotas den. Det gällde ända från starten till slutet 2016 (och till återuppståndelsen 2025).

Processen byggde på tryggheten i gruppen: sångaren och den huvudsaklige låtskrivaren Jocke Berg skrev låtarna på sin kammare och sedan möttes gruppen och han spelade upp låtarna på gitarr och sjöng texterna. Gruppen avgjorde sedan vilka låtar man skulle jobba vidare på och vilka som skulle läggas åt sidan.

Även om processen ändrades efterhand då digitalisering och datorprogram för musikskapande möjliggjorde en annan arbetsprocess så stod sig strukturen i arbetssättet ända tills gruppen splittrades som musikgrupp.

Kompisar 30 år senare

Originalmedlemmarna i kent är fortfarande kompisar och umgås då och då. Precis som R.E.M., som splittrades 2011, efter 30 år med samma sättning. Trummisen Bill Berry lämnade gruppen 1997 men ersattes aldrig av en ny medlem - trummaskiner och inhyrda trummisar fick lösa uppgiften. Fortfarande träffas originalmedlemmarna och spelar tillsammans, inklusive Berry.

Kompisskap kan vara en grund för psykologisk trygghet, men psykologisk trygghet innebär inte kompisskap eller mys. Tvärtom är psykologisk trygghet en förutsättning för att en organisation ska lyckas genom motgångar, prövningar och förändringar.

En förutsättning för att hålla ihop och utvecklas

R.E.M. och kent - och deras sätt att skapa psykologisk trygghet - bidrog till att båda banden hade en lång karriär. Grupperna höll ihop, vågade utvecklas och förändra musiken efterhand. Av dessa grupper, och av många andra, kan vi lära oss mycket. De ger lärdomar till företagsledare, organisationsföreträdare och andra som vill skapa framgång och utveckling i grupper och i organisationen som helhet.

Det är en av de saker man kan lära sig i Popologi - Sveriges enda forskningsbaserade musik-quiz. Det är förmodligen det roligaste sättet att lära sig mer om ledarskap, genier och hjärnforskning.

Fleetwood Mac i separata studiorum

Mänskligt beteende eller hur man skapar engagemang kan låta komplicerat, men går som en dans om man utgår från hur ”We Will rock you” kom till; eller varför Fleetwood Mac spelade in skivan ”Rumours” i separata studiorum. Det går att lära sig mycket om organisationsutveckling och psykologi om man utgår från historierna bakom A-has ”Take on me” eller Aviciis “Without you”.

Så boka Popologi som musik-quiz eller föreläsning nu så kommer du förmodligen nynna kända låtar på nästa möte med dina kollegor. Dessutom får du bättre förutsättningar att utveckla din organisation eller ditt företag…

Tack för att du läst!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

• Ekologisk hållbarhet. Minskade utsläpp, bättre luftkvalitet, mindre miljöpåverkan genom smartare transportsystem.

• Ekonomisk hållbarhet. Kostnadseffektivitet, minskade hälsokostnader, ökad attraktivitet för näringsliv och byggande (av både bostäder och för verksamhet).

• Social hållbarhet. Jämlik tillgång till transport, ökad säkerhet, förbättrad folkhälsa genom aktiv mobilitet.

Men trots att det är så avgörande för kommunernas arbete med hållbarhet och för att framtidssäkra planering och utveckling så stöter insatser för mer hållbara trafiklösningar nästan alltid på patrull. Det är helt enkelt svårt att ställa om trafiksystemen.

Svåra beslutsprocesser - ännu svårare genomförande

Trots att underlag, forskning och kunskap talar för förändringar för att öka gång, cykel och kollektivtrafik så tvekar många kommuner inför förändringar som är nödvändiga, önskvärda och - i de flesta fall - populära när de väl är genomförda.

Ett avgörande skäl är att beslutsprocesserna är svåra och att genomförandet skapar irritation eftersom det skapar hinder och svårigheter medan exempelvis en ombyggnad sker. Ingen cyklist gillar en omväg på grund av ombyggnader, ingen bilist gillar att vägen till jobbet tar längre tid än vanligt och ingen fotgängare blir glad av att få längre väg att gå.

För att lyckas med trafikomställningar krävs några insikter:

1. Upplevelse väger tyngre än rationella argument.

2. Det är viktigt i vilken ordning förändringar görs - snabba förändringar kan bana väg för mer omfattande förändringar.

3. Upplevelsen under ombyggnation spelar roll: det är nödvändigt med informativ skyltning, att något sker bakom avspärrningar och liknande.

4. Utvärdering, kommunikation och återkoppling till medborgarna är avgörande.

Utifrån forskning om kommunikation, beteendeförändring och trafikomställning, samt utifrån egna erfarenheter av att leda omställning av trafiksystemet har jag tagit fram en modell för hållbar trafikomställning, bilden nedan visar en förenklad beskrivning av denna modell.

Genom att arbeta systematiskt med förändringar är det möjligt att våga fatta nödvändiga beslut och att i efterhand få stöd för det som genomförts.

Bättre stöd till dem som ska driva processerna

Processledare och andra som möter motstånd vid omställning av trafiksystemet för mer cykel och gång, kollektivtrafiksatsningar, sommargågator och liknande projekt behöver ofta stöd i sitt arbete. I många kommuner finns varken tid eller andra resurser för att ge sådant stöd.

Därför erbjuder Kommunprogrammet ett paket med utbildning, coaching och utvecklingsstöd till dem i kommunerna som ansvarar för dessa processer. De får individuellt stöd i förändringen och lär tillsammans med andra mer om kommunikation, ledarskap och organisationsutveckling samt får stöd i den egna verksamheten. Det sker genom återkommande digitala seminarier, individuellt stöd i vardagsarbetet på hemmaplan och utbyte med andra. Läs mer om detta paket på www.kommunprogrammet.se (och skynda dig att anmäla dig om du är intresserad!).

Upplägget i Kommunprogrammet om hållbar trafikomställning bygger på forskning och mina egna erfarenheter från omställningen av trafiksystemet i Örebro, bland annat en av landets första ”sommargågator” (”Rosa gatan” 2015) och ombyggnaden av genomfartsleder till stadsgator med plats för alla trafikslag, butiker och attraktiva lägen för nybyggnation av bostäder.

Arbetet i Örebro beskrivs i boken “Samhällsbygge pågår” (som kan köpas bland annat här!). Vill du läsa mer om det arbetet, finns ett kapitel om trafikomställningen att ladda ner gratis här (pdf).

Tack för att du läst!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Samtidigt finns det risk att agerandet mot Musk faktiskt får motsatt effekt. Som vanligt spelar grupptänkande, identifikation och vi-mot-dom större roll i samhället än vi egentligen vill erkänna.

Från starkt varumärke – som lyfte företaget – till svagt?

Globalt backade Teslas försäljning under 2024, för första gången på över tio år. Teslas försäljning har rasat med mer än 50% i Europa bara under 2025. Trumps strafftullar riskerar dessutom göra Tesla ännu dyrare utanför USA.

Teslas varumärke värderades till 727 miljarder kronor för två år sedan, sedan dess har det minskat rejält i värde - nu rankas både Toyota och Mercedes varumärke högre.

Men tjänar inte Tesla fortfarande mycket pengar? Enligt Fortune tjänade Tesla 4,2 miljarder dollar 2024, vilket är en minskning från 11 miljarder dollar två år tidigare. Utifrån denna vinst borde börsvärdet vara runt 84 miljarder dollar enligt Fortune (som räknar ganska generöst). Men börsvärdet är - fortfarande - mycket högre än så.

Skälet till den höga värderingen av Tesla är löften (och förväntningar) om robot-taxi, självkörande bilar, möjligheter för ägare att hyra ut sina bilar och andra storstilade löften. Inget har dock inträffat de år företaget lovat – allt har skjutits på framtiden.

Det är självklart möjligt att marknaden fortsätter tolerera ständigt uppskjutna leveranser och brutna löften, men den varumärkeskris som Tesla nu går igenom ökar risken att marknaden faktiskt börjar kräva leverans på de löften som ställs ut. Det är alltid riskabelt att lova saker som man inte har förmåga att hålla…

För att leva upp till värderingen måste Tesla öka sina vinster till 64 miljarder dollar kommande sju år (fortfarande enligt Fortune-artikeln). Trots nuvarande nedgång i värde, varumärkeskris och internationella problem. För att nå det krävs enorma investeringar, vilket i sin tur kräver förtroende från investerare och marknad.

Tesla är ett impopulärt bilmärke - men gruppidentiteten är stark

Bilmärket Tesla är impopulärt i stora grupper. Enligt Medieakademins mätningar om förtroende hamnar Tesla i botten – efter bland annat Postnord och SJ. Knappt var tionde har “ganska” eller ”mycket stort” förtroende för Tesla.

Men stöd och opinionsframgångar avgörs inte med majoritetsomröstning: det räcker inte med en majoritet för att vinna i opinionen – opinionssegrar kan nås om en liten del av befolkningen övertygas – så länge det är rätt del. Och även en liten del av Sveriges bilköpare (eller av Sveriges väljare) är en stor grupp. 10% räcker för att skapa gemenskap, tillhörighet och bygga identitet. Vilket är vad Tesla varit skickliga på.

Subscribe now

Viljan att tillhöra en grupp och att rädda ansiktet inför andra är programmerad i människan. Det är ett skäl till att människor som känner sig utpekade och avskydda ofta radikaliseras ytterligare; de söker sig till den grupp som accepterar dem och även om den gruppen (till en början) kan uppfattas som lite extrem vänjer man sig

Människan är bra på att vänja sig. Och vi följer gärna andra.

Sociala bevis och normer är otroligt starka: vi är benägna att göra som andra gör. Det gör att det är viktigt för seriösa aktörer med ambition att bygga samhället att i opinionsbildning visa att ”de flesta gör så här”, ”medelvägen går här”, ”det är så här vi brukar göra”.

Tesla-ägare som forna tiders Saab-fanatiker eller Volvo-kramare?

Om man exempelvis vill få Tesla att teckna kollektivavtal och ge schysta villkor åt sina anställda eller motarbeta Elon Musks fascism är det alltså en dålig idé att anta att alla som kör Tesla gillar Elon Musk.

Men idag tvingas många Tesla-ägare in i Musk-gruppen eftersom de möter motstånd från många andra. Även om de tycker att Elon Musk representerar mycket som de inte står för så är det enklare att acceptera det än att hitta en annan bil som är lika bra: skälet till att de valde Tesla från början var förmodligen att de antingen ville välja en bil som minskar utsläppen när man kör (och fungerar för vardagen) eller för att de ville öka sin status (antingen som en person med mycket pengar eller som en miljövän).

Share Samhällsbygge pågår

Det är viktigt att komma ihåg att Tesla-ägare på många sätt aviker från andra bilägare, även om det säkert finns likheter med gamla tiders engagerade Volvo- eller Saab-ägare. Risken är att fler Tesla-ägare, och personer som inte haft problem med Musk hittills, blir mer lojala med Musk när motståndet mot Musk ökar.

“Everybody hates Elon” - men du kan gilla din bil

Vi som vill bidra till tolerans, schyssta villkor för anställda och till att rädda jorden bör erbjuda en utväg för så många Tesla-ägare som möjligt: ”du gillar din bil, Tesla är en bra elbil, men du gillar inte Elon Musk och hans extrema åsikter”.

Ett tips till IF Metall och alla som stöder deras arbete för kollektivavtal är alltså att fortsätta peka ut Teslas ”högsta ledning där borta i Texas” som IF Metalls ordförande Marie Nilsson gjorde i en intervju med Dagens Arbete (oktober 2024).

En ordförande för ett fackförbund bör inte uppfattas som en stridslysten konfliktsökare. Men samtidigt vore det bra om fler spred dekaler och annat som underlättar för Tesla-ägare att ta ställning mot Elon Musk, exempelvis ”I bought this before Elon went crazy”. Det är dock inte så troligt att det blir en stor rörelse: om inte annat för att få tycks gilla bildekaler… Alltså vore det bra med lite innovation på området, “Everybody hates Elon” är ett exempel som sticker ut rejält…

Slutligen. Man kan alltså lära en hel del av Tesla och motståndet mot Tesla:

1. Om du är företagsledare: Lova inte sånt du inte kan hålla. Förr eller senare märker folk att du inte gjort det du sagt att du skulle göra. Att hela tiden lägga till något ännu märkligare (‘vi ska flyga till Mars’) gör inte det första löftesbrottet mindre.

2. Om du är investerare: Köp inte aktier i bolag baserat på galna företagsledare som lovar saker som de inte kan hålla i framtiden. I alla fall inte om du vill tjäna pengar.

3. Om du vill göra världen bättre: Erbjud alltid en möjlighet för människor som tillhör kritiserade grupper att hitta en ny grupp och slippa förlora ansiktet. Ökad polarisering och högre tonlägen bidrar inte till en bättre värld.

Tack för att du läst!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

I Max 6 Minuter sammanfattar jag ett ämne på under sex minuter. Tidigare avsnitt har handlat om kriskommunikation, personlighet, Trump och tullar - fler ämnen framöver. Se alla här! Hör gärna av dig med synpunkter! Vad vill du att jag ska ta upp? Andra föreläsningar på björnforeläser.se

Share

Här kan du läsa varför Thomas Eriksson utnämndes till “årets förvillare 2018” av föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Nätet flödar över av tester som visar vilken “personlighetstyp” du är och skaparna drar in stora pengar på sådana ovetenskapliga tester. Massor av skattepengar läggs på tester utan vetenskaplig grund och föreläsningar om hittepå-teorier. I värsta fall baseras rekrytering till viktiga jobb på tester som inte säger något om personens förmåga att göra ett bra jobb. Det går ut över både personen och organisationen.

Vetenskaplig grund för att beskriva personlighet

Men det finns vetenskapliga sätt att beskriva personlighet. På sex minuter försöker jag i föreläsningen om “Personlighet (forskning - inte hittepå)” sammanfatta vad vetenskapen säger om att beskriva personlighet, vem du är och hur du kan förändra ditt sätt att vara. Den vetenskapligt förankrade modell som används för att beskriva personlighet är femfaktormodellen (FFM, andra namn på samma modell är Big Five eller OCEAN).

På sex minuter tar jag i föreläsningen upp vikten av ett "growth mindset" (att du kan förändras), de fem grundläggande drag som beskriver personlighet (se nedan), hur förutsägbar du och andra är utifrån personlighetsdragen och lite om samspelet mellan arv och miljö.

Att en stor del av den du är bestäms av den arvsmassa du får från dina föräldrar råder vetenskaplig enighet om. De flesta accepterar att hårfärg, ansiktsdrag och en massa andra fysiska attribut kan föras vidare från föräldrar till barn. Detsamma gäller personlighet: över 50 procent av din personlighet kommer från dina gener.

Personlighet bakom idrottsframgångar och vardagsmotion

Men varför ska man överhuvudtaget studera eller lära sig mer om personlighetsdrag?

Ett skäl är att du som person på det sättet bättre kan förstå varför du agerar som du gör och lära dig att hantera när detta skapar problem. Exempelvis kan lägre värden på målmedvetenhet bidra till att du har extra svårt att komma iväg och träna. Då kan du skapa knep, påminnelser och annat som gör att du får till de promenader, löpturer eller gymbesök som du behöver. I bästa fall leder dessa “knuffar” till att du lär in nya vanor och beteenden som gör att du tränar oftare.

Om du har höga värden på målmedvetenhet kan du omvänt behöva påminna dig själv om att det inte är självklart för alla att stå och slå tennisbollar på garageportarna i kvarteret dag ut och dag in. På det sättet kanske du förstår varför andra inte vinner Wimbledon fem år i rad (om det skulle vara en fråga du funderat på).

Det viktiga är att du kan påverka hur du beter dig, vad du gör, vilka val du gör. Du är alltså inte en viss personlighetstyp; vare sig en färg eller en bokstavskombination.

Du kan justera för situationer då dina personlighetsdrag försvårar för dig att nå dina livsmål eller påverkar ditt mående. Dessutom kan du få större förståelse för andra; de är annorlunda än du och beter sig utifrån sina personliga förutsättningar.

Personlighetstester som utgångspunkt vid anställning

Tester är populära vid rekrytering av medarbetare, och effektiva för att kompensera för snedvridning vid exempelvis personliga brev och intervjuer. Alla människor har fördomar och förutfattade meningar och olika typer av tester kan göra att fler får chansen. Men att använda personlighetstester vid anställning har risker, även om man använder forskningsbaserade personlighetstester (enligt FFM).

Bo Melin är professor i arbetspsykologi vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet och beskriver det så här i en artikel i Chef: ”Samtidigt håller de inte för att förutsäga framgång för enskilda individer. De är helt enkelt inte tillräckligt känsliga”.

Ett personlighetstest i samband med rekrytering kan utgöra ett bra underlag för exempelvis ett samtal vid en anställningsintervju på samma sätt som en individ kan använda sina resultat: “hur gör du för att leverera på långsiktiga mål; vi ser ju att du har lite lägre värden på målmedvetenhet?”, exempelvis.

Se en föreläsning, gör ett test!

“Max sex minuter om personlighet” finns även på YouTube och via björnföreläser.se

Om du vill göra ett personlighetstest som baseras på forskning och vetenskap (femfaktorsmodellen), rekommenderas detta enkla (men inte så snygga…) test av personlighetsforskarna och författarna Anna Dåderman och Petri Kajonius i deras bok “Vem är du?”.

* DISC-teorin, Wonder Woman och sexlekar

DISC-teorin (DISA i Sverige) skapades av William Moulton Marston och grundades på hans egen teori om att människors beteende påverkas av “psykonisk energi”. Dessvärre finns inget stöd för den teorin, enligt forskningen existerar ingen “psykonisk energi”. Marston var dock bra på att teckna serier och skapade tillsammans med sin fru seriefiguren Wonder Woman. DISC-testet använde paret Marston bland annat för att hitta sexpartners.

Paret skapade även en tidig variant av en lögndetektor, vilket också är ett populärt påhitt som en del tror på. Det finns inget forskningsstöd för att lögndetektorer faktiskt fungerar.

Det finns inget forskningsstöd för DISC-teorin. Barnläkaren Mats Reimer skrev i Dagens Samhälle om alla de miljontals kronor som landets regioner lägger på påhittade personlighetstester: "Teorierna bakom DISC är rena fantasier och vetenskapliga utvärderingar lyser med sin frånvaro. Men de fyra färgerna verkar fascinera dagens publik på samma sätt som folk tills ganska nyligen såg (och en del fortfarande ser) horoskop som en källa till kunskap."

Dela gärna nyhetsbrevet och ta kontakt om du har några frågor!

Share

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Max sex minuter är ett koncept jag testar: att sammanfatta ett ämne på under sex minuter kräver att mycket väljs bort och någon fördjupning är inte möjlig. I bästa fall kan det ge fler kunskap om ämnen de annars inte skulle hinna lära sig mer om. Hör gärna av dig med synpunkter! Fungerar det eller är det för långt eller för kort? Vad vill du att jag ska ta upp?

Här finns tidigare “Max6min”, om kriskommunikation, med utgångspunkt i restaurangkedjan MAX sätt att hantera medias uppmärksamhet om hälsobrister.

Det har nyligen varit kent-feber i Sverige, i och med att Sveriges största rockband återuppstod för sex kvällar på 3 Arena i Stockholm. Popologi är ett koncept som bygger på att utifrån musik berätta om exempelvis framgång, förnyelse och skapande. Denna vår har föreläsningen/musik-quizen kompletterats med en särskild variant med kent-tema. Läs mer och boka på www.popologi.se

Prata med barn om svåra saker

Men hur pratar man med barn om hemska saker som inträffar? Hur kan man förklara sådan ondska för barn och hantera de känslor barnen har, den information de tagit del av och de rykten som cirkulerar?

I podden “Hur svårt kan det vara” pratade jag i senaste avsnittet med Fatima Nylén som coachar föräldrar och föreläser om hur man beter sig som en bra ledare i familjen. Hon ger goda råd om hur man kan hantera samtalen med barn om otäcka saker oavsett om det sker på hemmaplan eller i världen.

I samtalet pratar vi om det som hände på Risbergska skolan i Örebro 4/2, om hemska saker i världen och i sociala medier. Men även om goda ledare, medarbetarskap och hur svårt det ibland är för vuxna människor att hantera rykten och spekulationer. Det är inte bara barn som har svårt för det...

Lyssna gärna på avsnittet via länken eller där poddar finns!

Share Samhällsbygge pågår

Några råd vid kriskommunikation

För några veckor sedan gick hamburgerkedjan MAX in i krishanterings-läge efter att Aftonbladet rapporterat om hälsobrister i restaurangerna. Var och en får själv bedöma om Max lyckades med sin kommunikation, än så länge är det för tidigt att dra säkra slutsatser av hur Max klarar sig igenom denna kris. En del varumärken klarar sig bättre än andra genom kriser - en del klarar sig sämre (hej, Tesla!).

Det man kan säga om Max kriskommunikation är att den efterhand tycktes svajigare: den första reaktionen var resolut men efter ett tag verkar ägarna/ledningen haft starka åsikter som gjort kriskommunikationen mindre effektiv. Delvis följde de råden om kriskommunikation, men de glömde några punkter… Lär dig mer om kriskommunikation på max 6 minuter!

Max sex minuter är ett koncept som jag nu testar: att sammanfatta ett ämne på under sex minuter kräver att mycket väljs bort och någon fördjupning är inte möjlig. I bästa fall kan det dock ge kunskaper om ämnen du annars inte skulle hinna lära sig mer om.

Hör av dig med synpunkter! Fungerar det eller är det för långt? För kort? Ämnen du skulle vilja höra om?

Share

Samband mellan kreativitet och psykisk sjukdom

Vad kan vi lära av sambandet mellan (viss) psykisk sjukdom och kreativitet och hur skapar man miljöer och sammanhang som uppmuntrar kreativitet och innovation?

Det finns ett samband mellan kreativitet och vissa psykiska sjukdomar. Det man kan studera vetenskapligt (än så länge) handlar om schizofreni och bipolaritet - som går att mäta och spåra “enkelt” till skillnad från andra psykiatriska diagnoser.

Det verkar sannolikt att det finns samband mellan olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och kreativitet och skapande men det är svårare att forska på det sambandet. Listan över välkända och framgångsrika konstnärer, artister och skapare är lång och utifrån den kan man - oavsett kopplingen till diagnosen - lära sig mycket om kreativitet och skapande.

I föreläsningen berättar jag vad forskningen säger, hur ett antal konstnärer och genier uppmuntrade skapande och vilka slutsatser vi kan dra i vår egen organisation. Kan företaget, kommunen, föreningen eller organisationen förändra något för att skapa bättre förutsättningar för nytänkande, framsteg och kreativitet? Läs mer om föreläsningen (och boka!) här!

Gruppen kent och andra som håller ihop (och når framgång)

Denna (och kommande) vecka är det lite kent-hysteri för tusentals svenskar när Sveriges största rockband återuppstår för sex kvällar på 3 Arena i Stockholm.

Popologi är ett koncept som bygger på att utifrån musik berätta om exempelvis framgång, förnyelse och skapande. Denna vår har föreläsningen/musik-quizen kompletterats med en särskild variant med kent-tema.

Samla några vänner eller prata med din favoritkrog så ordnar vi den mest lärorika musikquiz du varit med om, denna gång med kent-tema! Läs mer och boka på www.popologi.se

Dela gärna nyhetsbrevet och ta kontakt om du har några frågor!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Föreläsningen är knappt 40 minuter och har fyra delar:

1. Det är mänskligt - men problematiskt - att vi sprider “sanningar” och spekulerar.

2. Hjärnan gillar berättelser: vi har svårt att acceptera slumpen och när vi inte ser sammanhang eller hur saker hänger ihop (så då tenderar vi skapa samband även där inga finns).

3. Psykologi och evolution: vad säger forskningen om fake news, ryktesspridning och vårt behov av att skapa förklaringar, sammanhang och berättelser.

4. Vad kan du göra för att inte bidra till spekulationer och ryktesspridning? Förutom att försöka tänka dig för och inte stressa upp dig ännu mer finns några knep att använda.

Föreläsningen är inspelad innan polisen offentliggjorde tidslinjen för morden på Risbergska skolan i Örebro. När vi såg tidslinjen fick vi än en gång bekräftat varför det är dumt att offentligt sprida rykten och spekulera fritt.

När man studerar tidslinjen från det som hände i Örebro 4/2 blir det tydligt att polisen agerade effektivt för att få stopp på morden. Påståenden om att polisen exempelvis borde skjutit tillbaka motsägs av att polisens insats fick stopp på våldet utan att fler skadades.

Det är mänskligt att spekulera och försöka förstå när något fruktansvärt inträffat. Men vi har ett ansvar för att inte bidra till konspirationsteorier och ökad oro.

Här finns en äldre föreläsning med forskningsbaserade råd om hur du motverkar troll (15 minuter) på webben. Trollens syfte är att sprida oro, så misstro och det går inte att möta med information eftersom det inte handlar om en saklig debatt om sakfrågor. Hjälp inte trollen genom att upprepa deras budskap, särskilt aktuellt idag, på årsdagen tre år sedan Ryssland startade krig mot Ukraina.

Dela gärna föreläsningen, dela gärna nyhetsbrevet och se till att prata med nära och kära om oro, sorg och tankar om vad som hänt.

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Tack för att du läser det här nyhetsbrevet! Vill du följa arbetet i Ställ Om Sverige och få ett nyhetsbrev om omställningen av Sverige (och världen) kan du anmäla dig här! Nyhetsbrevet är gratis (men ekonomiska bidrag gör att jag kan lägga mer tid på initiativet).

Få Ställ om Sveriges nyhetsbrev!

Vi har inte mycket tid: enligt forskarna måste utsläppen snart nå sin topp, för att sedan minska ordentligt. Så vad krävs för att omställningen ska vara möjlig? Det krävs mer förnyelsebar elproduktion, det krävs batterier och andra sätt att lagra elen på och svensk basindustri behöver ställa om så att den kan bära Sverige även i framtiden.

Omställningen hotas

Men omställningen av Sverige hotas. Och det kan göra att vi missar chansen att ställa om till ett mer ekologiskt hållbart samhälle samtidigt som vi går miste om chansen att skapa nya jobb, få fler delar av Sverige att leva och öka det svenska välståndet.

• Vindkraft stoppas och befintliga vattenkraftverk läggs ner. Samtidigt som vi behöver mer el för att förverkliga omställningen.

• Omställningen förutsätter mineral till bland annat batterier, men få tillstånd för brytning ges. Och planerade batterifabriker riskerar stoppas på grund av elbrist.

• Cementbrist hotar investeringar i byggande och infrastruktur.

• Järnväg och elbilar förutsätter järn och stål, men tillstånd för fossilfri stålproduktion tar tid och dagens elproduktion räcker inte till framtida tillverkning.

Vill du följa arbetet i Ställ Om Sverige och få ett nyhetsbrev om omställningen av Sverige?

Få Ställ om Sveriges nyhetsbrev!

Många ser hur frågorna hänger ihop: hur bland annat elbrist hotar nyindustrialiseringen i norra Sverige; hur lokalt motstånd mot vindkraft sätter krokben för ökad vindkraftsproduktion; hur bristen på mineral fördyrar de batterier vi behöver för elektrifiering (och gör oss beroende av diktaturen Kina).

Den bästa kunskapskällan i dessa frågor är Fossilfritt Sverige, en statlig myndighet med kunnige Svante Axelsson i rollen som Nationell Samordnare. Deras underlag, presentationer med bildmanus och andra material är fantastiska redskap för att berätta för andra om arbetet för att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. För vi är på god väg!

Vill du följa arbetet i Ställ Om Sverige och få nyhetsbrev om omställningen, anmäl dig här!

Få Ställ om Sveriges nyhetsbrev!

Fler måste ge stöd till dem som går före

Men fler behöver höja sin röst för att skapa förutsättningarna för den hållbara omställningen. Det är därför du och jag måste börja engagera oss. Inte genom att sätta oss på gator för att stoppa bilarna utan genom att ge stöd till dem som vågar gå före: forskare, kommunpolitiker, riksdagspolitiker, näringslivsföreträdare, privatpersoner, engagerade organisationer med mera.

Det behövs fler röster för att främja den hållbara omställningen - och de röster som finns behöver i högre grad stärka varandra. Man kan inte välja en av följande tre: samtliga tre krävs för att helheten ska fungera:

1. Det krävs mer förnyelsebar elproduktion - även på ställen där folk är arga för att man kommer ana blinkande ljus från vindkraftverken långt ute till havs.

2. Det behövs brytning av mineral som är avgörande för den gröna omställningen - även på några av de ställen där boende och miljöorganisationer försöker stoppa gruvor och mineralbrytning.

3. Svensk basindustri måste få stöd för att ställa om till mer hållbar produktion - även om det innebär att vi skattebetalare måste bidra till vägar, bostäder och annan service på andra orter än där vi bor.

Det är möjligt att ställa om Sverige - och bidra till att människosläktet kan överleva:

2045 kan elbilarna ha tagit över och tack vare effektiva batterier, som laddas av förnybar el, kan trafikens direkta påverkan på klimatet nästan ha försvunnit. Belysning och elektronik i våra hem kommer sluka nästan lika mycket el som idag, men tack vare omställningen av elsystemen och ökad produktion räcker elen så att den svenska basindustrin kan fortsätta utvecklas - fri från tidigare beroende av olja och kol.

Få ett nyhetsbrev om omställningen av Sverige (och världen)!

Få Ställ om Sveriges nyhetsbrev!

Det krävs att vi hjälps åt. Här är tre tips på vad du kan göra!

1. Ta reda på om det finns fler val du kan göra som konsument: Kan du fråga din handlare om fler hållbara alternativ eller berömma han/henne för det de gjort i butiken? Kan du välja hållbar elproduktion? Finns sol- eller vindkooperativ i regionen som du kan bli medlem/delägare i? Kan du använda bilen mer sällan och oftare välja cykel eller buss?

2. Tipsa barnens skola, lokala idrottsföreningen, ett företag i närheten eller liknande om goda exempel som är enkla (och/eller lönsamma), som sparar el eller minskar mängden restsopor. Det finns massor av goda exempel runtom i landet, sök några minuter på internet så hittar du massor!

3. Skriv en insändare och visa ditt stöd för någon politiker, företagsledare eller annan offentlig person som gjort något som är bra för klimat och miljö. Inte för att dessa personer är viktigare än andra; men för att det bara är om de får stöd som de orkar fortsätta driva på. De flesta som skriver insändare om dem är förmodligen kritiska, så var istället stödjande!

Lycka till: nu ser vi till att bidra till omställningen! Vill du ha fler tips och vara med och bidra ännu mer kan du anmäla dig på www.ställomsverige.se!

/Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
bjorn@bjornsundin.se

Tack för att du läser det här nyhetsbrevet! Vill du följa arbetet i Ställ Om Sverige och få ett nyhetsbrev om omställningen av Sverige (och världen) kan du anmäla dig här! Nyhetsbrevet är gratis (men ekonomiska bidrag gör att jag kan lägga mer tid på initiativet).

Få Ställ om Sveriges nyhetsbrev!

Det korta svaret är: de är människor, precis som du och jag. Deras val är inte mindre rationellt än dina och mina val - utifrån deras verklighet. Många av dem tycker att du och jag är fullkomligt lurade som betalar skatt för att finansiera gemensam sjukvård, skola och förskola. För att bara nämna något.

Jag har - i all hast… - gjort en tiominutersfilm där jag försöker förklara några viktiga faktorer som förklarar varför miljoner amerikaner idag röstar på Trump.

Vi hamnade nämligen, som så många andra, i en diskussion i tv-soffan härom kvällen. Sonen (14 år) ställde den helt rimliga frågan om hur amerikaner kunde vara så korkade att de röstar på den där idioten Trump (sonens ord, inte mina…). Och även om jag förstår hans fråga så började jag försöka krångla till det hela…

Sonen blev nog inte helt övertygad, men det ledde i alla fall till att jag väldigt snabbt och utan vare sig manus eller redigering spelade in en tio minuters föreläsning om varför jag tror att det är viktigt att komma ihåg att Trump och andra auktoritära (eller anti-demokratiska) ledare inte vinner för att de är korkade eller för att deras väljare är det.

Även för väljare så gäller den grundläggande sanningen om mänskligt beteende: varje handling verkar rimlig för den person som utför den - åtminstone just då.

Så på 10 minuter försöker jag i denna kort-föreläsning förklara några grundläggande faktorer som förklarar varför Trump-väljare inte är mindre intelligenta än andra. Det finns logiska skäl till att politiker (och andra ledare) som Trump blir populära, och de som röstar på dessa politiker är ungefär som du och jag.

Vi gör bäst i att försöka förstå vad det är som orsakar dessa extremisters framgångar.

Här kan du se föreläsningen med sparsam textning på YouTube om du hellre vill det..
Hör av dig om du vill att jag föreläser kring detta, på plats (gärna med diskussion) eller på distans. Mailadress finns nedan.

Min bok, “När alla blev experter” från 2021 kom till som en följd av att miljontals amerikaner 2016 röstade fram Donald Trump som president. Boken handlar om hur vi tenderar att fatta mindre genomtänkta beslut på grund av att vår hjärna är som den är (den har inte förändrats särskilt mycket på 40 000 år) medan samhället gör det svårt att vara rationell och rimlig (samhället har förändrats väldigt mycket på 40 000 år). Här kan du köpa “När alla blev experter”: https://www.vulkanmedia.se/nar-alla-blev-experter/
Den finns även i vanliga internetbokhandlar: https://www.adlibris.com/se/bok/nar-alla-blev-experter-9789189335271

Eller så tar du kontakt så tar jag med en bunt böcker när jag kommer och föreläser… ;-)

Share Samhällsbygge pågår

Det är bevisat att ryska intressen bidrog till Trumps seger 2016, liksom till att Storbritannien röstade för att lämna EU samma år. Extremisternas framgångar beror åtminstone delvis på fientliga handlingar från fientliga makter så jag klipper nedan in några punkter från ett tidigare nyhetsbrev om vad du ska tänka på för att inte bli lurad av troll och rysk propaganda.

1. Andas och tänk efter: är det meningen att du ska bli arg?

Det där som gjorde dig arg gör dig till en dålig beslutsfattare. Syftet är förmodligen att locka fram dina känslor: ju argare människor blir, ju mer sprids budskapet. Upprepning får fler att tro på budskapet.

Människor agerar inte rationellt och förnuftigt när de är arga, rädda eller trötta. Så när du ser ett budskap som du blir arg på; andas och tänk efter. Grundtipset är att andas och avvakta i 8 sekunder innan du - eventuellt - agerar.

2. Lär dig hantera trollen (tig ihjäl dom)

Det är en dålig idé att försöka vinna mot trollbeteenden genom information och debatt; syftet bakom hatspridande, hetsande och konfliktskapande är inte att åstadkomma en saklig debatt om sakfrågor. Trollens agerande handlar om att sprida oro och låtsas vara fler än de är. Hjälp dem inte genom att upprepa deras budskap.

Här finns en 15-minuters föreläsning med forskningsbaserade råd om hur du motverkar trollen. Tipsa gärna andra om den!

3. Inse att det handlar om demokratin - inte om enskilda åsikter

“I land efter land varnar analytiker och säkerhetsexperter för hur ryska påverkansoperationer hotar grunderna i samhället. Ryska oppositionspolitiker förgiftas både i och utanför Ryssland, och spåren leder undantagslöst till den ryska statsledningen.” Så skrev jag i boken “När alla blev experter” 2021 och det har inte förändrats.

Här kan du läsa kapitlet om detta i boken gratis (och här kan du köpa boken i sin helhet!).

Det handlar nämligen inte om enstaka exempel, om någon trodde det. I land efter land investerar ryska intressen i spridning av rykten, hacker-angrepp och annan påverkan för att göra västerländska demokratier mer instabila och för att få fler ryss-vänliga politiker i ledningen i länderna.

Men Ryssland, Kina och andra diktaturer tjänar inte endast på att få fler anhängare - de är nöjda med att demokratier försvagas, att misstron ökar mot statsledningar och att interna konflikter eldas på. Kaos gynnar inte demokratin, det gynnar demokratins fiender.

I boken “Om tyranniet oroar dig” (2022) ger jag sex råd om hur man motverkar troll, rasister och rysk statspropaganda. Du kan läsa mer om råden på sajten www.mottyranniet.se och du kan köpa boken i bokhandeln (exempelvis här).

Här är mina sex råd:

• Råd 1: Var inte så förbannat naiv

• Råd 2: Debattera rätt sak

• Råd 3: Slösa inte tid på idioter

• Råd 4: Lär dig räkna

• Råd 5: Engagera dig lagom mycket

• Råd 6: Dela med dig av det goda (och engagera dig!)

Om du är mer intresserad av vad du eller din kommun kan göra vad gäller risk, kris och hot kan du se fler föreläsningar på kommunföreläsning.se. Tipsa gärna andra om dessa föreläsningar!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

PS Om du inte redan prenumererar, anmäl dig ovan för att få kommande nyhetsbrev!

I USA har Donald Trump gång på gång hyllat Vladimir Putin. Det är bevisat att ryska intressen bidrog till Trumps seger 2016, liksom till att Storbritannien röstade för att lämna EU samma år. Samtidigt får Sverigedemokraterna enorma summor i anonyma gåvor och ständigt kommer nya avslöjanden om partiets band till ryska intressen.

Share Samhällsbygge pågår

Även om vi idag inte behöver vara rädda för ett militärt angrepp från Ryssland så är det inte endast Ukraina som hotas av rysk aggression. Alla länder, inklusive Sverige, påverkas av de icke-militära attackerna från ryska intressen, och från de krafter som finansieras av ryska påverkanspengar. Frågan är vad du och jag kan göra åt detta?

Här är tre tips:

1. Andas och tänk efter: är det meningen att du ska bli arg?

Det där som gjorde dig arg gör dig till en dålig beslutsfattare. Syftet är förmodligen att locka fram dina känslor: ju argare människor blir, ju mer sprids budskapet. Upprepning får fler att tro på budskapet.

I en artikel om SDs kommunikationschef Joakim Wallerstein i Svenska Dagbladet konstateras att SD nådde 92 procent av svenskarna med sitt budskap mot tiggare genom sin kampanj i tunnelbanan 2015 och den följande uppmärksamheten (SD spred själva filmerna på när rasande människor drog ner reklamen…).

Det var självklart ingen slump. SD visste att de skulle få massor av uppmärksamhet från alla som var arga. Denna typ av uppmärksamhet bidrar sällan till att SD får färre sympatisörer (i en artikel på www.valochvalda.se förklarar jag mer om detta: https://www.valochvalda.se/varfor-skulle-sd-valjarna-bry-sig-om-kalla-fakta/)

Människor agerar inte rationellt och förnuftigt när de är arga, rädda eller trötta. Så när du ser ett budskap som du blir arg på; andas och tänk efter. Grundtipset är att andas och avvakta i 8 sekunder innan du - eventuellt - agerar.

2. Lär dig hantera trollen (tig ihjäl dom)

Det är en dålig idé att försöka vinna mot trollbeteenden genom information och debatt; syftet bakom hatspridande, hetsande och konfliktskapande är inte att åstadkomma en saklig debatt om sakfrågor. Trollens agerande handlar om att sprida oro och låtsas vara fler än de är. Hjälp dem inte genom att upprepa deras budskap.

Öva på källkritik, försvåra fake-news och förstärk inte lögner. En lögn som upprepas får fäste och blir mer ihågkommen. Även om du vill rätta något är det dumt att dela det igen.

Här finns en 15-minuters föreläsning med forskningsbaserade råd om hur du motverkar trollen. Tipsa gärna andra om den!

3. Inse att det handlar om demokratin - inte om enskilda åsikter

“I land efter land varnar analytiker och säkerhetsexperter för hur ryska påverkansoperationer hotar grunderna i samhället. Ryska oppositionspolitiker förgiftas både i och utanför Ryssland, och spåren leder undantagslöst till den ryska statsledningen.” Så skrev jag i boken “När alla blev experter” 2021 och det har inte förändrats.

Här kan du läsa kapitlet om detta i boken gratis (och här kan du köpa boken i sin helhet!).

Det handlar nämligen inte om enstaka exempel, om någon trodde det. I land efter land investerar ryska intressen i spridning av rykten, hacker-angrepp och annan påverkan för att göra västerländska demokratier mer instabila och för att få fler ryss-vänliga politiker i ledningen i länderna.

Men Ryssland, Kina och andra diktaturer tjänar inte endast på att få fler anhängare - de är nöjda med att demokratier försvagas, att misstron ökar mot statsledningar och att interna konflikter eldas på. Kaos gynnar inte demokratin, det gynnar demokratins fiender.

I boken “Om tyranniet oroar dig” (2022) ger jag sex råd om hur man motverkar troll, rasister och rysk statspropaganda. Du kan läsa mer om råden på sajten www.mottyranniet.se och du kan köpa boken i bokhandeln (exempelvis här).

Här är mina sex råd:

• Råd 1: Var inte så förbannat naiv

• Råd 2: Debattera rätt sak

• Råd 3: Slösa inte tid på idioter

• Råd 4: Lär dig räkna

• Råd 5: Engagera dig lagom mycket

• Råd 6: Dela med dig av det goda (och engagera dig!)

Om du är mer intresserad av vad du eller din kommun kan göra vad gäller risk, kris och hot kan du se fler föreläsningar på kommunföreläsning.se. Tipsa gärna andra om dessa föreläsningar!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

PS Om du inte redan prenumererar, anmäl dig ovan för att få kommande nyhetsbrev!

På kommunföreläsning.se finns ett antal - korta - gratisföreläsningar som på olika sätt tar upp hur vi stärker Sverige, kommunerna och oss själva inför risker, hot och kris. Titta gärna på dessa föreläsningar, och tipsa gärna andra!

Denna gång handlar nyhetsbrevet om vad du kan göra själv: hur du höjer din beredskap, hur du blir bättre informerad och - sist men inte minst - hur du blir mer motståndskraftig mot troll och fake news. Det senare återkommer vi till, men först lite om din egen dagliga beredskap.

Föreläsningen har fyra rubriker:

1. Din egen beredskap. Fundera på din egen situation: vad är extra besvärligt för just dig. Vattenbrist och elbrist slår hårt mot alla svenskar, men kanske har du bättre förutsättningar än andra när det gäller livsmedelsförsörjning? Du kanske har tillgång till extra frys, ett skafferi och ett extra förråd så att du är mer motståndskraftig mot kris. De flesta av oss är inte väl förberedda, och därför bör vi fundera på vilka lägen som kan skapa problem.

2. Vet du vad som gäller? Skaffa mer information: vet du var närmaste skyddsrum finns, vet du vilka skyldigheter du har och vilka informationskanaler du kan lita på? Vi är alla skyldiga att bidra med det vi kan om Sverige skulle bli militärt angripet; alla de som har särskilt viktiga uppdrag begår brott om de lämnar landet. Men även om du inte är krigsplacerad på ditt jobb eller i annat uppdrag så kan du hjälpa till: vet du vad du kan bidra med?

3. Klarar du dig utan el, vatten och mat...? Även om du inte har tillgång till extra lagermöjligheter eller liknande kan du se till att du klarar vardagen och din egen familj genom att ha filtar, ljus och ficklampor, extrabatterier och liknande. Om du behöver din bil i vardagen bör du se till att ha en reservdunk i bilen och så vidare.

Share Samhällsbygge pågår

En fråga som återkommer i alla sammanhang kring beredskap inför kris och krig handlar om desinformation, fake news, trollfabriker och annan skadlig propaganda. Dessa frågor är även aktuella i vardagen, när vi exempelvis scrollar i sociala media, och i år när en mycket stor del av världens befolkning går till val är frågan större än någonsin.

Att höja sin beredskap mot troll och fake news handlar i korthet om:

• Bli inte uppskrämd - och skräm inte andra: Skrämda människor agerar inte rationellt och är därmed sämre på att fatta kloka beslut och lättare att lura. Försök att inte agera direkt: grundtipset är att andas och avvakta i 8 sekunder och sedan tänka igenom det du sett igen.

• Hjälp inte trollen: Öva på källkritik, försvåra fake-news och förstärk inte lögner. En lögn som upprepas får fäste och blir mer ihågkommen (även om den följs av en rättelse): så även om du vill rätta något är det dumt att dela det igen. När du ser något du får starka känslor inför beror det förmodligen på att det är syftet med inlägget, bilden eller uttalandet: fundera på vem som tjänar på det - är det någon du vill hjälpa?

Det låter enkelt, men vi vet hur svårt det är. Därför finns nu en 15-minuters föreläsning på kommunföreläsning.se som utvecklar mer om vad forskningen säger om vad som fungerar och vad som inte fungerar mot troll och desinformation. Se gärna den och tipsa andra! (Här finns en direktlänk till föreläsningen på YouTube.)

Att föreläsningen är kort innebär självklart att den inte är heltäckande, men syftet är att så många som möjligt ska ha tid att se den. Hör av dig om du har fler frågor eller om du vill fördjupa dig!

Sveriges beredskap inför risker, kriser eller krig är inte i första hand en fråga för staten eller försvarsmakten. Medborgarnas engagemang och det arbete som görs i Sveriges kommuner och regioner är mer avgörande för vår beredskap än hur många stridsflygplan vi kan få upp i luften vid ett luftangrepp.

En föreläsning med medskick, goda exempel och råd till Sveriges kommuner vad gäller beredskap inför risk, kris och hot finns på kommunföreläsning.se. Alla kan ta del av denna föreläsning här. Dela gärna till andra som kan vara intresserade!

Den föreläsningen har fyra rubriker, kort sammanfattade i det följande:

1. Den egna organisationen: diskutera i förväg diskutera när en särskild krisorganisation ska träda in och när den inte ska det. Öva, öva och öva.

2. Engagera medborgare: kommunerna har en nyckelroll i kommunikationen med medborgarna och i att engagera dem i beredskapsarbetet. Men skräm inte upp invånarna!

3. El- och livsmedelsförsörjning: Vattenbrist, bakterier i vattnet och liknande drabbar flera kommuner varje år. Hur länge klarar sig den kommunala verksamheten utan transporter eller vatten?

4. Några enkla tips. Skrämda medborgare är inte mer krismedvetna. Öva med ordinarie organisation och våga använd krisbefogenheter.

Många människor vill ha mer information och höja sin beredskap i dessa tider. Bjud gärna in dem människor i föreningen, på företaget eller i kommunen till en föreläsning som både ger svar på de grundläggande frågorna kring vilka hot vi står inför och vad vi kan göra själva.

I alla kommuner finns experter på området, men se till att göra föreläsningarna så breda att inte bara de som redan är mest engagerade tar sig tid. Självklart hjälper jag gärna till med både tips och som föreläsare!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

PS. Missa inte heller föreläsningen: “Akta så att inte tomträtt blir ett Frankensteins monster”. Något smalare ämne, men väldigt viktig för dig som jobbar med sådana frågor!

PS Om du inte redan prenumererar, anmäl dig ovan för att få kommande nyhetsbrev!

De senaste veckorna har det blivit uppenbart att hotet från andra länder mot det svenska samhället är påtagligt. Ett antal hackerattacker har slagit ut it-system och i helgen slogs 120 myndigheter ut efter en storskalig attack mot Tietoevry. Det har slagit mot lönesysstem, patientjournaler, butiker och biografer. Den som tror att detta är en slump bör tänka om: även vid attacker som inte kan spåras direkt till den ryska staten så bör man utgå från att Ryssland tillåter attackerna.

Share Samhällsbygge pågår

Därmed blir det också än mer tydligt att frågan om Sveriges beredskap inför risker, kriser eller krig inte i första hand är en fråga för staten, försvarsmakten eller överbefälhavaren. Den svenska beredskapen stärks i första hand genom det arbete som görs i kommuner och regioner.

Ändå är detta inte högst upp på dagordningen när hotet mot Sverige diskuteras. Dagens Samhälles chefredaktör Christina Kennedy konstaterade i en krönika efter Folk och Försvars konferens i Sälen i januari att endast 18 minuter av tre heldagar ägnades åt det kommunala och regionala perspektivet:

“Det är bra att utgå från det man själv kan göra något åt, men lätt att glömma bort det allra viktigaste. Beredskap utgår från att det normala funkar hyggligt bra, att det är stabilt och hållbart. Att det finns en grund att stå på, något som går att växla upp.”

Hon citerade Anna Lindh Wikblad, kommundirektör i Luleå, som sa:

“Det kommunala perspektivet är fortfarande för osynligt i de statliga förberedelserna. Det civila försvaret kommer inte kunna planeras ÅT kommuner, det kommer behöva planeras tillsammans MED kommuner, därför att en väsentlig del av jobbet kommer att utföras AV kommuner.”

På Kommunföreläsning.se finns nu en gratisföreläsning på 30 minuter som ger ett antal medskick, goda exempel och råd till Sveriges kommuner vad gäller beredskap inför risk, kris och hot. Alla kan ta del av denna föreläsning här. Dela gärna till andra som kan vara intresserade!

Föreläsningen har fyra rubriker:

1. Den egna organisationen: Kommunen måste i förväg diskutera och vara klar över i vilka lägen den särskilda krisorganisationen ska träda in och när den inte ska det. Vid de flesta risker och kriser är det ordinarie organisation som gäller: se till att alla vet vad som avgör vilket som gäller och vem som bestämmer. Och öva, öva och öva.

2. Engagera medborgare: Staten är inte den viktigaste kommunikatören kring beredskap, risk och kris: det är kommunerna som har lättast att kommunicera till medborgarna och därmed också engagera dem i den nödvändiga beredskapen. Skräm inte upp invånarna med larm om få skyddsrum, men använd gärna skyddsrumsfrågan som utgångspunkt för fortsatta diskussioner. Och bjud in föreningslivet att vara delaktiga i arbetet med att göra kommunen beredd på risk eller kris.

3. El- och livsmedelsförsörjning: Kommunen har ett avgörande ansvar för försörjning av såväl vatten, mat som el och värme. Även om kommunen inte äger vare sig elledningar eller elproduktion (det är olika i olika kommuner) så är det bara kommunen som kan förbereda invånarna på hur man agerar om vattnet eller elen inte längre fungerar. Vattenbrist, bakterier i vattnet eller andra problem med vattnet drabbar flera kommuner varje år - det är inte problem som är avgränsade till gråzonslägen i svensk beredskap. Hur länge den kommunala verksamheten (skola, förskola, äldrevård och så vidare) klarar sig utan transporter eller vatten kan ingen utom kommunen klargöra.

4. Några enkla tips: Att skrämma upp befolkningen är inte ett bra sätt att förbereda kris. Välj rätt ansvariga och öva ordentligt med ordinarie organisation. Som sammanfattning:
   - Paranoia är inte krisinsikt
   - Skrämda medborgare är inte mer krismedvetna
   - Störst kniv gör ingen bäst lämpad för krisansvar
   - Öva med ordinarie organisation och våga använd krisbefogenheter

Se hela föreläsningen på kommunföreläsning.se och hör av dig om du har frågor, synpunkter eller tillägg!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn.sundin@samhallsbygget.se

Att kunskapen är så låg om hur svenska kommuner fungerar är lika besvärande som obegripligt.

Runtom i landet försöker kommuner lösa problem och skapa bättre förutsättningar för sina medborgare. Det är inte alltid lätt. Bristande ekonomi, stuprörstänkande, revirstrider och personalbrist är vardagsproblem i alla kommuner. Men mer grundläggande är den bristande kunskap och förståelse som finns för kommunal verksamhet i hela det svenska samhället - trots att den kommunala självstyrelsen är en både grundläggande och historiskt väl förankrad utgångspunkt.

Ibland anser medborgare att kommunens agerande är märkligt:

• “Varför drar kommunen ner på budgeten till skola och verksamhet för ungdomar, när samhället borde satsa mer på barn och unga - det är väl lönsamt och minskar gängkriminalitet?”

• “Varför sänker inte fler kommuner markpriset, nu när byggbolagen har så svårt att få ihop budgeten för nybyggnation?”

• “Varför säger kommuner nej till vindkraftsinvesteringar när det behövs mer ren el i Sverige och byggprojekten skapar jobb i kommunen?”

Psykologer brukar påminna om vikten av att förstå att varje beteende eller handling sker för att den som utför det anser att det är rimligt eller nödvändigt (åtminstone i den stunden). Det är också avgörande om man ska förstå varför det blir som det blir - i kommuner och i alla andra organisationer.

Några beslut är korkade

Det finns kommunala tjänstepersoner och politiker som fattar direkt korkade beslut. Men det är sällsynt. I de flesta fall är besluten - där och då - rimliga eller rentav de enda som är möjliga att fatta.

För att förändra beslut och bidra till en bättre värld måste man förstå skälen till varför människor fattar sina beslut. Och den kunskapen är pinsamt begränsad i den verkliga världen. Kunskapen är dessvärre begränsad även bland tyckare och nationella företrädare för politik och förvaltning.

Men det är inte bara deras fel.

Share Samhällsbygge pågår

Sveriges kommuner förvånansvärt dåliga på förklaringar

Sveriges kommuner är, överlag, för dåliga på att sprida goda exempel och skapa förståelse för vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Det är en förklaring till att Sveriges kommuner inte lyckas avskaffa fyrkantiga budgetregler, fått rätt att övervaka hastigheter i stadskärnan eller fått effektiva verktyg att motverka organiserad brottslighet. För att bara ta några exempel.

Dels handlar det såklart om att påverka riksdag och myndigheter, men minst lika viktigt är att skapa förståelse bland allmänhet (och tyckare) för vad som krävs för att kommunerna ska kunna ta sig an framtidens utmaningar. Att lyfta - och tillämpa - smarta lösningar på problem är ett effektivt sätt att få förståelse för krav på ytterligare förändringar.

Förebilder och goda exempel

Det finns massor av goda exempel runt om i världen, det svåra är att förstå om de är möjliga i ett svenskt sammanhang.

Exempelvis är det smart att ha cykelparkering eller bilparkering under jorden, så man kan använda gator och torg till annat. Problemet är att det inte är möjligt att göra om marken kostar för lite. En automatiserad cykelparkering under jord är bara möjlig där den frigjorda ytan är så mycket värd att det finansierar grävande och drift av parkering; med andra ord är det inte möjligt i vare sig Laholm, Luleå eller Örebro.

Det mesta som fungerat i en svensk kommun går dock att lära av för en annan svensk kommun - men inte heller alla svenska kommuner är lika. Alltså krävs förståelse för svenska kommuner för att delande av goda exempel ska bli meningsfullt.

Gratis föreläsningar för alla!

Förståelse för hur val och demokrati fungerar

Självklart vet alla hur folket styr den politiska makten i Sverige: var fjärde år väljer svenskarna vilka partier och politiker som ska styra. Enkelt.

Men vad vill den enskilde väljaren med sin röst? Vet den enskilde väljaren vilken inriktning som kan vänta om min röst blir avgörande? Med tanke på att mer än 4 av 10 väljare inte vet vem som styr sjukvården i Sverige (rätt svar: regionerna och i viss mån kommunerna, beroende på hur man definierar sjukvård) så är det rimligt att utgå från att inte alla väljare är medvetna om vad respektive röstsedel leder till.

Det är inte heller självklart för en kommunpolitiker att agera för en vindkraftpark som behövs och som de flesta (förmodligen) gillar, om det finns en högljudd opinion som hela tiden syns i lokalsamhället och kräver att vindkraften stoppas (i alla fall där de bor). Sånt måste man förstå för att förklara varför en del beslut blir “ologiska”.

Så när vi tycker att kommuner agerar obegripligt eller fel så är det förvånansvärt ofta vår egen kunskap och förståelse som är problemet. Problemen kan aldrig lösas genom fingerpekande. Staten (inklusive statsråd i regeringen) brukar regelmässigt ägna sig åt att skylla på kommunerna när något inte fungerar - vilket varje gång endast förvärrar problemen.

Då och då krävs självklart ändringar av lagar och regler - fast inte fullt så ofta som somliga tror. Ofta är problemet för lite innovation och spridning av goda exempel. Ibland är det kunskap eller kommunikation som saknas. Men en sak är säker: varje gång det finns ett problem, så går det att hitta en lösning. Det kräver dock att man bryr sig om att försöka förstå orsaker och sammanhang - samt att det aldrig finns en lösning som fungerar likadant överallt.

Vad kan du göra?

1. Hör av dig till tyckare, politiker och andra som uttalar sig tvärsäkert och ställ följdfrågor: “hur vet du det där?”, “kan jag läsa mer om hur du kom fram till det?”, “vore tacksam för mer bakgrund till det du skrev”. Att påpeka att någon “har fel” leder sällan till framgång - det är smartare att ställa öppna frågor.

2. Lyssna klart och be kommunala företrädare (och andra) förklara sammanhang och helhet. Att lagstiftningen begränsar utrymmet för kommunen kan ju inte vare sig en kommunal politiker eller tjänsteperson göra något åt.

3. Hör av dig till dina politiker, även när de gör bra saker… Och skicka gärna tips på bra exempel från andra svenska kommuner!

Vill du fundera vidare är jag tacksam om du hör av dig!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn@bjornsundin.se

Share Samhällsbygge pågår

Vi har inte mycket tid: enligt forskarna måste utsläppen ha nått sin topp 2025, för att sedan minska ordentligt. Så vad krävs för att omställningen ska vara möjlig? Det krävs mer förnyelsebar elproduktion, det krävs batterier och andra sätt att lagra elen på och svensk basindustri behöver ställa om så att den kan bära Sverige även i framtiden.

Omställningen hotas

Men omställningen av Sverige hotas. Och det kan göra att vi missar chansen att ställa om till ett mer ekologiskt hållbart samhälle samtidigt som vi går miste om chansen att skapa nya jobb, få fler delar av Sverige att leva och öka det svenska välståndet.

• Vindkraft stoppas och befintliga vattenkraftverk läggs ner. Samtidigt som vi behöver mer el för att förverkliga omställningen.

• Omställningen förutsätter mineral till bland annat batterier, men få tillstånd för brytning ges. Och planerade batterifabriker riskerar stoppas på grund av elbrist.

• Cementbrist hotar investeringar i byggande och infrastruktur.

• Järnväg och elbilar förutsätter järn och stål, men tillstånd för fossilfri stålproduktion tar tid och dagens elproduktion räcker inte till framtida tillverkning.

Många ser hur frågorna hänger ihop: hur bland annat elbrist hotar nyindustrialiseringen i norra Sverige; hur lokalt motstånd mot vindkraft sätter krokben för ökad vindkraftsproduktion; hur bristen på mineral fördyrar de batterier vi behöver för elektrifiering (och gör oss beroende av diktaturen Kina).

Den bästa kunskapskällan i dessa frågor är Fossilfritt Sverige, en statlig myndighet med kunnige Svante Axelsson i rollen som Nationell Samordnare. Deras underlag, presentationer med bildmanus och andra material är fantastiska redskap för att berätta för andra om arbetet för att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland. För vi är på god väg!

Fler måste ge stöd till dem som går före

Men fler behöver höja sin röst för att skapa förutsättningarna för den hållbara omställningen. Det är därför du och jag måste börja engagera oss: inte genom att sätta oss på gator för att stoppa bilarna utan genom att ge stöd till dem som vågar gå före: forskare, kommunpolitiker, riksdagspolitiker, näringslivsföreträdare, privatpersoner, engagerade organisationer med mera.

Det behövs fler röster för att främja den hållbara omställningen - och de röster som finns behöver i högre grad stärka varandra. Man kan inte välja en av följande tre: man måste faktiskt vara för samtliga tre för att helheten ska fungera:

1. Det krävs mer förnyelsebar elproduktion - även på ställen där folk är arga för att man kommer ana blinkande ljus från vindkraftverken långt ute till havs.

2. Det behövs brytning av mineral som är avgörande för den gröna omställningen - även på några av de ställen där boende och miljöorganisationer försöker stoppa gruvor och mineralbrytning.

3. Svensk basindustri måste få stöd för att ställa om till mer hållbar produktion - även om det innebär att vi skattebetalare måste bidra till vägar, bostäder och annan service på andra orter än där vi bor.

Det är möjligt att ställa om Sverige - och bidra till att människosläktet kan överleva:

2045 kan elbilarna ha tagit över och tack vare effektiva batterier, som laddas av förnybar el, kan trafikens direkta påverkan på klimatet nästan ha försvunnit. Belysning och elektronik i våra hem kommer sluka nästan lika mycket el som idag, men tack vare omställningen av elsystemen och ökad produktion räcker elen så att den svenska basindustrin kan fortsätta utvecklas - fri från tidigare beroende av olja och kol.

Det krävs att vi hjälps åt. Här är tre tips på vad du kan göra!

1. Ta reda på om det finns fler val du kan göra som konsument: Kan du fråga din handlare om fler hållbara alternativ eller berömma han/henne för det de gjort i butiken? Kan du välja hållbar elproduktion? Finns sol- eller vindkooperativ i regionen som du kan bli medlem/delägare i? Kan du använda bilen mer sällan och oftare välja cykel eller buss?

2. Tipsa barnens skola, lokala idrottsföreningen, ett företag i närheten eller liknande om goda exempel som är enkla (och/eller lönsamma), som sparar el eller minskar mängden restsopor. Det finns massor av goda exempel runtom i landet, sök några minuter på internet så hittar du massor!

3. Skriv en insändare och visa ditt stöd för någon politiker, företagsledare eller annan offentlig person som gjort något som är bra för klimat och miljö. Inte för att dessa personer är viktigare än andra; men för att det bara är om de får stöd som de orkar fortsätta driva på. De flesta som skriver insändare om dem är förmodligen kritiska, så var istället stödjande!

Lycka till: nu ser vi till att bidra till omställningen! Vill du ha fler tips och vara med och bidra ännu mer kan du anmäla dig på www.ställomsverige.se!

/Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
bjorn@bjornsundin.se

Share Samhällsbygge pågår

När nybyggandet av bostäder nu rasar förvärras bostadsbristen: redan idag har de flesta växande kommuner bostadsbrist. Och det skapar särskilt stora problem för utsatta grupper:

• Våldsutsatta kvinnor som inte hittar ny bostad riskerar tvingas stanna hos mannen som misshandlar dem.

• Många barnfamiljer har idag svårt att få en bostad som passar. Det resulterar i sämre skolresultat för barnen, sämre framtidstro och ökad risk för utslagning och kriminalitet. (Oavsett vad man tycker om förslagen påpekar forskarna i denna SNS-rapport följderna för barnen som växer upp i trångboddhet i utsatta områden).

• Bostadsbristen, tillsammans med bland annat bolånetaket gör det nästan omöjligt för många unga (studenter eller familjer) att köpa boende, och de nya hyreslägenheter som byggs är för dyra.

Uteblivet bostadsbyggande hotar dessutom nyindustrialiseringen och det lyft som norra Sverige skulle kunna få. Utan bostäder i de växande industriorterna riskeras fly-in/fly-out-lösningar för att hitta arbetskraft till företagen och därmed går kommunerna miste om den inflyttning de behöver. Eftersom satsningarna i norr är avgörande för att Sverige ska klara klimatmålen gör detta att det blir svårare att klara klimatkrisen.

(Skälen till bostadskrisen skrev jag om i nyhetsbrevet i mars, det kan du läsa här.)

Det märkligaste med exemplen ovan är att det i samtliga finns efterfrågan på bostäder nu och i framtiden.

• Även om vi kan hoppas att ingen kvinna (eller man) tvingas fly från en partner som misshandlar dem så kommer det likväl att hända även i framtiden. Och i de fallen har samhället tagit på sig ett ansvar för att hjälpa dessa kvinnor och män. Läs gärna SKRs råd till kommuner och andra aktörer här.

• Större lägenheter med rimliga hyror är egentligen inte en olönsam affär, på de flesta orter skulle alla sådana lägenheter hyras ut omedelbart och över hela sin livstid är dessa bostäder väldigt lönsamma.

• Unga familjer och studenter har inte dåliga förutsättningar att efterfråga en bostad, och det går att bygga studentbostäder med relativt låga hyror - sådana exempel finns i nästan alla studentstäder.

• De enorma satsningarna i norra Sverige sker redan nu och kommer utökas ännu mer framöver. Även om dessa lägenheter “bara” skulle behövas i 25 år är det inte svårt att räkna hem byggena.

Problemet är orden “framöver”, “i framtiden” och “livstid”. För även om de flesta är övertygade om att behoven står sig på sikt så måste en kalkyl för nybyggda bostäder ta hänsyn till risken. Och risken är alltid större för vad som ska hända i framtiden; som alla vet är det särskilt svårt att förutspå framtiden… Och risk kostar pengar och skjuter på investeringsbeslut när läget är ostadigt.

Men tänk om det fanns ett sätt att investera kapital idag i bostäder, för att i framtiden få tillbaka investeringen när hyrorna väl börjar ticka in, när nya invånare flyttar in i kommuner i norra Sverige, när kommunerna söker en bostad för en våldsutsatt kvinna (eller man)? Normalt skulle somliga hävda att det är just det som är poängen med en investering, men på bostadsmarknaden är obalansen så extremt skev mellan när kostnaderna uppstår och när intäkterna börjar strömma in. Det bidrar - tillsammans med mycket annat - att problemen är extra stora på byggmarknaden när det råder så mycket osäkerhet som det gör idag.

Jag är dock helt övertygad om att det går att hitta ersättningsmodeller, långsiktiga avtal och andra lösningar som gör att exempelvis riskkapital ser potentialen i bostadslösningar som särskilt syftar till att lösa behov för de som har störst behov.

Jag tror helt enkelt att en mellanhand med allmännyttigt intresse kan lyckas där andra misslyckas. Genom att ta risk idag skapas affärer som annars inte blir av och eftersom kommuner alltid behöver försöka undvika kostnader idag - men kan vara generösa med att avstå en del av framtida intäkter borde det gå att kombinera med fastighetsägare (och finansiärer) som är intresserade av framtida intäkter.

Om några år kommer efterfrågan på bostäder vara ännu större - och bristen ännu större. Bostadsbristen förvärrar kommunala problem både idag och i framtiden - men de saknar verktyg för att lösa dem. Kommunerna vill markanvisa till fastighetsägare som löser problem - men få håller vad de lovar och kommunerna har inga garantier för deras löften.

Några pusselbitar i en sådan lösning tror jag är följande:

• Genom att idag teckna avtal om ett antal eller alla lägenheter i en nybyggd byggnad underlättas kalkylen, trots oklarheter kring framtida hyressättning. Sådana avtal kan både tecknas av kommunen eller av ideella aktörer för personer eller familjer med särskilda behov.

• Genom en nationell bostadskö för särskilda behov vet fastighetsägaren att deras satsning på billigare boende inte urholkar marknadsförutsättningarna, utan går till de personer som har störst behov.

• En nationella bostadskö gör det lättare att samordna nationella behov - även mellan fastighetsägare på olika orter.

Så vem ska se till att en nationell bostadskö fungerar?

Ja, inte bör det vara staten. De kommuner som idag har en oberoende bostadskö är populära bland både bostadssökande och fastighetsägare och har både teknik och förmåga att agera nationellt. Men det krävs samordning och förmodligen en del pusslande mellan behov och utbud.

Problemen är på riktigt. Möjligheterna finns. Kan vi skapa verktygen?

Vill du fundera vidare så är jag tacksam om du hör av dig på adressen nedan!

I övrigt hoppas jag du får en trevlig sommar!

/ Björn Sundin
Föreläsare, författare och rådgivare
Ta kontakt på bjorn@bjornsundin.se

Det är totalstopp på bostadsbyggande och risken är stor att de bostäder som håller på att färdigställas blir de enda nya bostäderna i många kommuner, för många år framåt. Den insikten tycks ännu inte nått den nationella politiken.

Share Samhällsbygge pågår

Ändå kommer det varje månad nya siffror som visar att det byggs för lite bostäder i Sverige. Jämfört med behovet på över 60 000 nybyggda bostäder per år (för att klara befolkningstillväxt och undvika bostadsbrist) har Boverket de senaste åren återkommande redovisat att det byggs för lite: prognosen från december var att det under 2023 kommer byggas cirka hälften av behovet, och långt under det antal som byggts tidigare år. Varje gång konstaterar byggbranschen uppgivet: “det där är gamla siffror - läget är värre än så”.

Om någon månad redovisar Boverket sin bostadsmarknadsenkät, där landets 290 kommuner redovisar sin bedömning av antalet påbörjade och färdigställda bostäder. Den baseras på siffrorna för 2022, men inte heller den rapporten kommer att spegla den aktuella verkligheten, eftersom det i de siffrorna även ryms byggen där en grävskopa grävt lite och fastighetsägaren meddelat kommunen att de “påbörjat bygget”.

Därför är läget värre än enkäterna visar och eftersom ingen fastighetsägare vill förknippas med “kris”, “ekonomiska problem” eller tvärstopp för byggande är det för få som uttalar sig om läget publikt.

Boverkets enkät brukar (efter viss bearbetning) ge den bästa indikatorn, så i maj kan vi hoppas att nationella politiker förstår hur allvarligt läget är. För det har de uppenbart inte förstått ännu.

Läget är värre än de flesta tycks ha insett. Vad blir konsekvenserna?

1. För det första leder det till ökad bostadsbrist kommande år. Tillsammans med extra tuff ekonomi för många familjer, leder bostadsbristen till ökad trångboddhet, att det blir svårare för unga att få bostad och att rörligheten minskar på bostadsmarknaden (vilket i sig skapar problem i ekonomin).

2. Bostadsbristen kommer att skapa större problem för mellanstora kommuner : planerade nya områden skjuts på framtiden, investeringar i välfärden försvåras och utvecklingen i växande städer kommer att dämpas. Det kommer även synas i minskad tillväxt för landet som helhet.
   För en del kommuner i norra Sverige, som behöver nya bostäder för att försörja nyindustrialiseringen med arbetskraft, kan kraschen på bostadsmarknaden krossa all planering. Även större städer drabbas, men i exempelvis Stockholm kommer det förvärrade läget sannolikt inte synas så tydligt: läget är redan så besvärligt på bostadsmarknaden men jobb och andra möjligheter lockar ändå - särskilt om övriga Sveriges utveckling dämpas.

3. Lägre tillväxt kommer att leda till arbetslöshet, men ovanpå allmänna problem i ekonomin staplas det faktum att byggbranschen står för en så stor del av landets totala ekonomi: 11 procent av Sveriges BNP. Kraschen på bostadsmarknaden kommer att skapa högre arbetslöshet i byggbranschen och hotar återväxten (de sist anställda blir först av med jobben).

4. Ökad arbetslöshet i byggbranschen har långvariga följdverkningar: när byggandet så småningom kommer igång igen finns risken för att det återigen blir brist på kompetent personal, vilket i sin tur leder till ökade kostnader för kommande byggen och upprepar de gamla problemen med överdrivna svängningar på byggmarknaden.

Så problemen är stora. Varför finns då inte insikten?

Jag tror dessvärre att svaret är att många politiker inte förstår hur bostadsmarknaden och byggandet fungerar. Och delvis är det komplicerat: jag ska inte här försöka förklara konsekvenserna av en dom i Svea Hovrätt förra året, andra förklarar det bättre här (Sveriges Allmännytta) och här (två fastighetsägare och en jurist). Det viktiga är dock att domen skapat extra osäkerhet för alla de som planerat och räknat på byggen av nya hyresrätter. Jag förutsätter att regeringen i detta nu funderar på hur detta kan pareras genom lagändringar.

Det är nu över fem år sedan jag slutade som kommunalråd i Örebro och lämnade politiken, och kanske har det - utan min kännedom - genomförts utbildningsinsatser bland politiker på alla nivåer för att få fler att förstå hur marknaden fungerar. Men inte mycket tyder på det: det var ju exempelvis bara mindre än två år sedan den nationella nivån ägnade all bostadspolitisk diskussion åt en fullkomlig ickefråga för bostadsmarknaden: marknadshyror på nyproduktion. Eftersom det redan råder marknadshyra på nyproduktion i nästan alla kommuner i landet, hade ett riksdagsbeslut varken gjort till eller från i den frågan. (Marknadshyror på hela beståndet är en annan sak; personligen kan jag inte se på vilket sätt det skulle leda till en bättre situation på bostadsmarknaden.)

Eftersom jag stött på en hel del kunskapsluckor kring bostads- och byggmarknaden* bland nationella politiker (och i en del kommuner) så finns risk att påhittade politiska motsättningar även framöver kommer att göra att bygg- och bostadsmarknaden lämnas vind för våg. (Jag har tidigare skrivit om varför det inte byggs fler billiga bostäder.)

Men det finns saker man kan göra, om viljan finns. Här är tre förslag:

1. Inför ett investeringslån! Staten kan snabbutreda, och sedan införa, en ny typ av investeringslån (eller omforma befintliga system). Detta skulle göra det möjligt för byggbolag att räkna på en låg ränta under lång tid (25-30 år). Hyresgästföreningen har föreslagit en sådan lösning, liknande tankar finns även med i Byggnads program “Bostäder för alla” från 2019 (i det programmet har någon dessvärre även smugit in den feltänkta idén om ett statligt byggbolag). Ett sådant investeringslån kan skapa möjlighet för partierna att profilera sig med tillägg i villkoren, istället för att man helt byter system efter valen… (viss andel med lägre hyra?, lägre energiförbrukning?, solceller på taken?), eller möjliggöra för kommunerna att besluta om de vill ha några tilläggskrav (som inte ökar byggkostnaderna).

2. Undanta allmännyttan från LOU (lagen om offentlig upphandling). Att allmännyttan måste följa LOU driver upp kostnaderna och minskar mängden anbud som lämnas; det verkar alla vara överens om. Det finns förslag som kan genomföras på hur allmännyttan kan undantas (frågan har utretts) - vilket i kombination med nästa punkt - kan bidra till ökat byggande.

3. Använd allmännyttan! Kommunerna kan ge tydligare uppdrag till sin allmännytta om att bygga mer (och med lägre hyror), däremot kan inte allmännyttan bygga om det inte finns någon marknad för nya bostäder. Den kalkylen måste de enskilda allmännyttiga bolagen göra själva, men det finns exempel på hur stora allmännyttiga bostadsbolag tar sitt ansvar. I Örebro har allmännyttan ÖBO exempelvis sett över vad som kan tidigareläggas av projekt som man tidigare avvaktat med för att då inte bidra till överhettning.

(För övrigt bör fler kommuner även markanvisa till Bokoop, som bygger kooperativ hyresrätt med låga hyror och hög kvalitet. Men eftersom jag sitter i styrelsen för Bokoop, och vi inte har kapacitet att ensamma lösa problemen, tar jag inte med det bland punkterna ovan…)

/ Björn Sundin
PS: Jag ger gärna fler tips om det ovannämnda! Ta kontakt på bjorn@bjornsundin.se

* De 3 vanligaste feluppfattningarna om bostäder och byggande som jag stött på bland politiker:

1. “Lägre byggkostnader leder till lägre hyror.”

2. “Det går inte att bygga bostäder med lägre hyra.”

3. “Allmännyttan måste ha lika höga hyror som de privata hyresvärdarna.”

Share Samhällsbygge pågår

I Dagens Samhälle 15/11 skrev jag på debattsidan om att media, politiker och statsvetare borde bli bättre på att informera oss som väljare om tankefel och annat som gör att vi drar fel slutsatser: det går ju nämligen (ofta) att korrigera sina tankefel om man är medveten om dem. I artikeln tar jag upp de tre kanske vanligaste myterna:

1. Myt: ”väljarna har varig väldigt tydliga med…”: exempelvis menar en del att “svenska folket vill att SD ska ha inflytande” på grund av att 1,3 miljoner väljare – var femte – valde deras valsedel. Det motsäger poängen med det svenska statsskicket om alla partier som ökar i valet automatiskt ska sitta i regeringen och eftersom väljarna inte är ett kollektiv faller påståendet.

2. Myt: ”Människor röstar på den politik de vill se förverkligad.” Våra val av valsedlar är inte rationella; det är orimligt att säga att svenskarna exempelvis vill trappa ner reduktionsplikten för drivmedel för att en majoritet röstade på fyra partier som nu vill göra det.

3. Myt: ”Valresultatet visar att strategin var fel” skriver jag om i artikeln, men det är värt att utveckla. Det är en fin tanke att strategibeslut ska fattas bakom en “slöja av okunnighet” om andras val, preferenser eller utgångspunkter (för att låna ett filosofiskt uttryck). Att komma fram till vad som är rätt och riktigt kan i teorin göras utifrån moral och grundläggande värderingar, men filosofiska tankeexperiment fungerar väldigt sällan i verkligheten.
   
   Så länge det finns andra aktörer kan även en välgrundad strategi misslyckas: i politiska val finns det dessutom ett givet antal röster – det handlar alltså om fördelning, inte om att sälja fler till dem som redan är övertygade. Politiker kan visserligen lägga all kraft på att nå den femtedel som inte röstar i valen, men valfri hjärnforskare eller psykolog kan berätta för dig att det är en riskabel strategi; huvuddelen av dessa är de svåraste att övertyga.

Av myten om att valresultat kan visa huruvida strategin var fel följer en annan myt:

”X borde pratat om det här, istället för det här”.

Det är mer komplicerat än det kan verka:

1. För det första är det för de flesta politiker inte möjligt att ta sig igenom alla valdebatter genom att säga ”det vet jag inte” eller prata om något annat.

2. För det andra är det möjligt att politikern pratat om precis det hen borde pratat om, fast att det inte uppmärksammades av fler än de som var med när hen gjorde det. Nyhetsreportrar, sociala medier och andra kanaler återger av förklarliga skäl inte allt som sägs på ett möte, dagordningen i en valrörelse styr vilka frågor som uppmärksammas mest.

3. För det tredje är det en dålig politisk strategi att uppfattas som att man vägrar prata om det ”folk” vill prata om, och om det finns en spridd uppfattning om vad “folk” vill prata om måste de flesta politiker rätta sig efter det.

Förutom de myter jag tog upp i artikeln i Dagens Samhälle finns några ytterligare som kanske inte är lika vanliga i analyserna, men som får allvarliga konsekvenser för vår syn på samhället och politiken:

Myt: ”De politiska partierna vill bara ha så många röster som möjligt.”

Det finns partier i alla politiska församlingar som vill vara lagom stora för att tas på allvar, men som inte vill bli så stora att de måste kompromissa och ta ansvar. De inser att de aldrig kan få egen majoritet, och är därför nöjda med att samla cirka 6 till 12 procent av rösterna, så de kan vara renläriga och ta avstånd från obekväma beslut (men slippa oroa sig för att hamna under procentspärren i valen).

Myt: ”Ansvarstagande partier belönas”.

Vi vill så gärna tro det, men numera tycks det inte vara så.

Säg att det finns två stora partier som står på var sin sida om den politiska skalan: de tilltalar olika målgrupper och har därför i modern tid varit dominerande. Sedan dyker en ny växande aktör upp som alla måste förhålla sig till.

Det ena partiet väljer att undvika konflikt i frågor där det nya partiet är starkt men tar i övrigt rejält avstånd från partiet, för att på det sättet bli ett tydligt alternativ för dem som inte gillar nykomlingen.

Det andra partiet står närmare det nya partiet i fler frågor och väljer därför att lägga sig så nära det nya partiet som möjligt. Teorin bakom detta är välkänd för säljare: skapa ett bättre alternativ till den nya aktören, som att erbjuda ett billigt alternativ och två dyra alternativ där det ena dyra alternativet är tydligt sämre än det andra. Vi tenderar ju inte bara att jämföra saker med varandra; vi väljer också gärna att göra jämförelser som är lätta och undvika jämförelser som är krångliga.

Strategin bakom vägvalet kan alltså verka rimlig för detta gamla parti eftersom strategerna är övertygade om att väljarna föredrar det erfarna alternativet med regeringsvana. De tänker att de är A (det ’dyra men bra’) alternativet i upplägget på bilden, att den nya aktören är lockbetet som säljaren lagt till för att leda tankarna till dyra alternativ. Problemet uppstår när det visar sig att en stor del av väljarna inte alls tycker att det där med ansvarstagande och politisk erfarenhet är viktigt.

Enligt SVTs vallokalsundersökning skiljer ett parti ut sig rejält när det gäller förtroende för politiker: mindre än 30% av SDs väljare anger att de har ”ganska” eller “mycket” förtroende för politiker. Övriga partier ligger samlade vid 50%-strecket (och uppåt). Vad som hände i valet var förmodligen att det gamla partiet i exemplet ovan (vi kan kalla dem Moderaterna) blev det dåliga men dyra alternativet (A-). Vad det betyder för demokratin och det politiska landskapet att ansvarstagande och erfarenhet blivit så oviktigt för en stor grupp väljare (och partier) finns anledning att fundera på.

Myt: ”Vi fick inte ut vår politik…”.

Många politiker som ska förklara ett bakslag i val eller i opinionsundersökningar förklarar resultaten med att de ’inte nått ut med sin politik’. Förutom att sanningen påfallande ofta är att de faktiskt nått ut med sin politik (vilket förklarar tillbakagången) så utgår påståendet från det grundläggande tankefelet om att människor fattar sina beslut (inklusive hur de ska rösta) genom rationella, genomtänkta och logiska överväganden. Det gör vi inte.

Vi människor påverkas av massor av tankefel och annan snedvridning som gör att vi till och med kan påverkas att påstå att ett uppenbart längre streck är kortare än strecken bredvid – för att andra runt oss säger att det är så och trots att vi vet att det är fel. Alla människor påverkas av intryck, påverkan, impulser, tankefel och annat när de fattar beslut. Samma tankefel och samma påverkan spelar självklart roll när vi går till valurnan.

Myt: “Valkompasser hjälper väljarna.”

Många tror att partival är en saklig uträkning av hur väl ens åsikter stämmer överens med ett partis program. Men om det vore så är det märkligt att Socialdemokraterna kunde få varannan röst i historiska val trots att partiet velat ändra det svenska statsskicket i grunden och införa republik. Andelen som vill ersätta monarkin med republik har aldrig varit större än cirka 20 procent av befolkningen.

Sanningen är att det inte är möjligt att grunda sitt val av parti på alla punkter i ett partis program. Inte ens partimedlemmarna ställer upp på allt partiet tycker, och varken valda företrädare eller exempelvis ombuden på en kongress är eniga om allt. I så fall skulle partiernas kongresser och stämmor gå oerhört fort, och inte kräva flera dagars överläggningar.

Det gör också att medias valkompasser egentligen är bortkastade: vad exempelvis Socialdemokraterna skriver om svensk alliansfrihet i sina program spelar inte alls lika stor roll när kriget rasar i vårt närområde som de analyser som landets regering får del av från underrättelseverksamhet och säkerhetspolitiska bedömare. Och ingen vill ha det annorlunda: det vore fasanfullt om ett politiskt program helt och hållet styrde agerandet för en kommunledning, en regionstyrelse eller för riksdag och regering kommande fyra år. I grunden måste det handla om förtroende och inriktning; fast det är svårt att mäta i en valkompass…

Allt ovan kompliceras ytterligare av att kandidaters utseende förutsäger stöd i val, vilket verkligen inte handlar om sakinnehåll. Kandidater som ser pålitliga och kompetenta ut är mer framgångsrika. Detta gäller både i USA och i Europa. Här finns en sammanfattande artikel om sådan forskning.

Två tips för att motverka snedvridningar och tankefel:

1. Tänk till. Som väljare kan vi lära av Daniel Kahneman (ekonomipristagare och av många ansedd som en av världens viktigaste tänkare), som använder bilden att hjärnan har två system: System 1 tänker snabbt och automatiskt (och tar oftast kommandot), System 2 resonerar och tänker efter (men hinner oftast inte ens börja användas innan vi bestämt oss). Om vi andas lite och funderar på vilka fakta och vilken relevant information vi har är det givetvis möjligt att komma fram till rationella val (utifrån vår situation).

2. ”Underskatta aldrig läsarnas intelligens. Överskatta aldrig deras kunskaper.” Sigge Ågren var en legendarisk journalist och han påpekade att det är naturligt att de flesta inte har kunskaper om alla detaljer – men det innebär inte att de är ointelligenta. Att många inte kan förklara offside-regeln i fotboll betyder exempelvis inte att de inte är smarta, det betyder nog bara att de inte är så intresserade av fotboll (eller offside). Ett annat medskick från Sigge Ågren: "Ansträng inte läsarnas kortminne! Det är mycket kortare än du tror." Det gäller oss alla.

/Björn Sundin

Share Samhällsbygge pågår

Share Samhällsbygge pågår

Drygt hälften av alla resor görs huvudsakligen med personbil, men alltså görs nästan hälften av alla resor på annat sätt än med personbil. Skillnaderna är stora, förutsättningarna väldigt skilda. Alla städer ser inte ut som Stockholm (där mindre än 30% av resorna görs med personbil) men exempelvis Malmö och Uppsala har mindre än 40 procent av resorna med personbil.

Bilen behövs - men inte så ofta som idag

Sverige fungerar inte utan personbilar men fler resor måste av klimatskäl göras till fots, med cykel, buss eller tåg. Det gäller även om framtidens personbilar inte drivs av bensin eller diesel. Det är - oavsett drivmedel - inte hållbart (vare sig ekologiskt, socialt eller ekonomiskt) att flytta så stor andel friska personer utan packning med hjälp av en 1 ton tung bil på sträckor där det finns andra färdsätt.

Det nationella målet är att utsläppen av växthusgaser från transporter i Sverige till 2030 ska minska med minst 70 procent (från nivån 2010). Idag svarar transportsektorn för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Det är långt kvar till målet, dags att ta tag i de tre viktigaste verktygen:

1. Strategier och riktlinjer för parkering

2. Tillfällig eller permanent omställning av gator.

3. Ökat cyklande och gående.

Vän av ordning invänder att det i listan ovan saknas ekonomiska styrmedel, kollektivtrafik och lagstiftningsförändringar. Och det är utan tvekan viktiga verktyg, men de är tröga, dyra och kommer att ta för lång tid. Tid har vi som bekant ont om.

• Riksdag och regering kommer arbeta vidare med olika typer av ekonomiska styrmedel (beskattning, reseavdrag och liknande) och det är bra. Men det blir inte gjort i år.

• Kollektivtrafik har stor potential på många orter, men i de tätaste städerna är det dyrare och mer komplicerat än gång och cykel - samtidigt som det är nästan omöjligt att åstadkomma på ett rimligt sätt i de glesare delarna av landet.

• Lagar kommer att ändras och det behövs verkligen (Parkeringsskatt! Smarta trängselavgifter! Fler verktyg för kommunerna!), och mycket är på väg. Men ändrade lagar är för trubbiga och tar för lång tid.

Alltså fortsätter vi med det som kan ge snabba resultat:

1. Strategier och riktlinjer för parkering.

Medvetet arbete med parkering är sannolikt det mest effektiva verktyget för att styra mot mer hållbart resande. Om inte kommunen har en strategi för detta, där riktlinjer för parkering (avgifter, p-tid mm) och kontinuerlig förändring är avgörande är det svårt att åstadkomma mer hållbart resande.

I de flesta städer bör parkeringsavgifter och tidsbegränsningar i idealfallet inte avskräcka från cityhandel eller restaurangbesök men tydliggöra en kostnad för parkering som exempelvis leder till att arbetspendlare väljer andra alternativ eller parkerar utanför stadskärnan (bra för folkhälsan!). Kommunalt parkeringsbolag (eller samägt med privata fastighetsägare) kan, tillsammans med flexibla krav på antalet parkeringar som krävs vid byggande, styra så parkeringen hellre sker i gemensamma p-hus än på separata markparkeringar. På så sätt styrs resvanorna om.

Allt detta följer av att kommunen arbetar med parkeringsfrågor ur ett strategiskt perspektiv och inte låter det vara en fråga för tekniska nämndens budgetdiskussioner. Det ska väl påpekas att inget av det ovannämnda är möjligt att genomföra utan förståelse och samarbete med fastighetsägare, cityorganisationer och större arbetsplatser.

2. Tillfällig eller permanent omställning av gator.

Att ställa om en bilgata till populärt stråk för gående och cyklister kan gå på någon månad om man inser hur roligt man kan ha med färg och möblering! Med några månader ytterligare - och med en genomtänkt strategi - kan man nå ännu längre.

Fråga bara Stockholm som i år utökar till 42 platser som under sommaren ställs om till gågator, uteserveringar, lekytor och annat; allt medan de flesta fastighetsägare och stockholmare jublar. Eller lyssna på andra kommuner som testat tillfällig omställning; efter en första tveksamhet från invånare och andra aktörer är resultaten nästan alltid positiva. Det är uppskattat bland invånarna, ger ökad omsättning för restaurangerna och gör att staden används bättre under det varma halvåret.

Själv är jag omåttligt stolt över det arbete förvaltningen, handlarna och alla andra gjorde i samband med “rosa gatan” i Örebro 2015 (se bilden ovan - läs mer här). “Rosa gatan” visade på möjligheterna med tillfällig omställning: trevligare stadskärna, ökad lönsamhet för krogar och mer hållbar trafik. Och kanske viktigast: ökad förståelse för att gator kan bli trevligare om de inte i första hand är utformade för bilar.

Idén bakom “Rosa gatan” kom från denna TED-talk: lyssna på Janet Sadik-Khan, som berättar om hur New York omvandlade delar av staden (14 minuter)!

3. Ökat cyklande och gående.

Den största vinsten för miljön, folkhälsan och samhällsekonomin är att bilresor byts ut till cykel eller gång, med minimal klimatbelastning och andra positiva effekter.

Tyvärr är det oftast inte där de största ansträngningarna görs; satsningar på kollektivtrafik syns mer och passar bättre i medielogiken. Följaktligen finns inga tecken på ökad gång eller cyklism i statistiken nationellt (ökningen av de hållbara resdagen tycks bero på att kollektivtrafiken ökat sin marknadsandel, både i färdsträcka och i antal resor).

Investeringar i bättre cykelvägar är den viktigaste insatsen för att öka cyklandet, men utan knuffar och information är inte heller det tillräckligt effektivt. Ombyggnader tar tid men att göra insatser för att locka fler att använda den infrastruktur som redan finns går fort, liksom att förbättra underhållet. Genom knuffar i vardagen, smarta styrmedel, skyltning och annat kan resvanor och beteenden påverkas; sådant gör det dessutom lättare att sedan fatta beslut om rejäla investeringar i infrastruktur för cykel- och gång…

Här finns forskning om “Nudging och mobility management för mer hållbart resande”, här finns en bra genomgång från Trivector om hur mobility management och knuffar kan samverka.

Tre konkreta råd:

Här är tre konkreta råd till en person, kommun, fastighetsägare eller annan aktör som vill bidra till mer hållbart resande:

1. Vilket beslut eller val kan du eller din organisation göra för att bidra till bättre användning av stadens bilparkeringar? För kommunen kan det handla om parkeringsavgifterna eller en första diskussion med de lokala fastighetsägarna, för en fastighetsägare kan det handla om hur hyresgästerna kan påverkas att förändra sina resvanor.

2. Vilka ytor förfogar du, din organisation eller dina grannar över som kan förändras - permanent eller tillfälligt - och visa att utformningen blir trevligare om fokus inte i första hand är bilen?

3. Kan du bidra till ökat cyklande och gående genom att påverka andras val; krav på bättre cykelparkering?, premie för anställda som cyklar?, mer resurser till cykelställ, cykelbanor eller liknande?

   Share Samhällsbygge pågår

/Björn Sundin
PS: Jag ger gärna råd om hur det ovannämnda kan genomföras; det finns gott om exempel på att det är möjligt! Ta kontakt på bjorn@bjornsundin.se

Share Samhällsbygge pågår

En del menar att krisropen är överdrifter av politiska skäl eller av lönsamhetsskäl, men fakta är att det inte på kort tid går att ersätta cementen från Cementa med alternativa lösningar. På lång sikt? Om tid finns för att ställa om leveranskedjor, skapa nya cementlager eller rentav ersätta betong med andra byggmaterial kan läget bli annorlunda. Men frågan om vilka byggmaterial som är bäst kvarstår likväl.

För det första finns det i dagens samhälle få alternativ till betong för vissa konstruktioner. Exempelvis finns inga alternativ för stora infrastrukturprojekt som ny järnväg, oavsett vilken modell som väljs. För att klara andra vägtransporter (cykel, buss, bil) krävs också betong - om inte annat för att bygga broar och tunnlar. Ska ett land investera i ny infrastruktur för att skapa förutsättningar för klimatsmarta transporter (exempelvis tåg) krävs betong i stora mängder. Det är ett skäl till att själva bygget av stora infrastrukturprojekt leder till stor miljöbelastning - vilket när det gäller tåg, cykel, gång och kollektivtrafik hämtas hem under den långa livslängden.

Även för husbyggen är betong avgörande. Ytterst få husbyggen kan idag genomföras utan en betonggrund och när det kommer till större byggnader är betong avgörande för grundläggningen. Stomme, väggar och ytterskikt kan i många fall ersättas med andra material (trä, plåt och liknande) men för många husbyggen är betongen avgörande för att bygget ska bli hållbart.

Här kan vi behöva stanna upp och påminna om vad hållbarhet är. Hållbarheten brukar delas upp i tre dimensioner, sedan Brundtland-rapporten på 80-talet: ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Gro Harlem Brundtland (Norges dåvarande statsminister) ledde den kommission som kom att lansera begreppet och hon definierade det på följande sätt: ”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” Utifrån den synen på hållbarhet har de globala målen för hållbar utveckling definierats.

Det är alltså inte endast ekologisk hållbarhet som avses; kopplingen mellan målen är avgörande och en förutsättning för att uppnå hållbarhet. Klimat- och miljösatsningar som syftar till ekologisk hållbarhet är inte möjliga att genomföra om de inte också bidrar till social och ekonomisk hållbarhet - om inte annat för att människor kommer att motsätta sig förslagen och att det inte kommer att finnas resurser för dem.

Riksbyggens paradprojekt i Göteborg, BRF Viva, är inte bara prisbelönt för sin arkitektur och sitt nytänkande. Det är också ett tydligt exempel på hur en fastighetsutvecklare tillämpar alla hållbarhetsdimensioner i bygget. När byggmaterial skulle väljas till projektet föll valet - av hållbarhetsskäl - på betong.

Den komplicerade terrängen, projektets ekonomi och de sociala ambitionerna (exempelvis att människor ska ha råd att bo i lägenheterna) gjorde att Riksbyggen vände sig till Cementa för att få dem att ta fram en mer klimatsmart cement för att minska miljöbelastningen i bygget. Vilket lyckades!

På det sättet var Riksbyggens projekt viktigt för att driva på omställningen av betongbranschen, och 2030 siktar Cementa på att producera cement som ger helt klimatneutral betong - som ska ge noll koldioxidutsläpp ”under betongproduktens livstid”. Riksbyggen valde betong för att klara hållbarhetsmålen (särskilt de om ekonomi och social hållbarhet) och bidrog därmed till att föra hela byggbranschen närmare klimatneutrala byggmaterial.

I ett senare nyhetsbrev kan det finnas anledning att återkomma till motsvarande utveckling för en annan av Sveriges verkligt stora utsläppare av koldioxid: stålindustrin. Det finns som svensk anledning att vara mycket stolt över även den basindustrin!

Även om trä inte var det bästa valet för BRF Viva så är trä bättre som byggmaterial för väldigt många husbyggen. Trä håller bra även för höga hus och när det gäller brandsäkerhet är trä ibland till och med bättre än exempelvis stål. Ett stort problem för träbyggande är dock fördomar om trä, för inte länge sedan ansågs trä vara ett olämpligt byggmaterial för höga hus men idag är det argumentet överspelat: ytterst få hus i Sverige är högre än det 85 meter höga Mjöstornet i Norge (18 våningar)… Flerbostadshus i trä har också fördelen att de ofta är lättare att tillverka i fabrik och transportera till bygget, vilket möjliggör snabba byggprocesser och ibland billig produktion. RISE skriver om höga hus i trä här.

Ibland är det dock dyrare och mer komplicerat att bygga i trä än i betong och så länge vi inte vill försvåra billigt byggande (med billiga boendekostnader) så bör vi acceptera att hus även byggs i betong (fast gärna klimatsmart svensk betong alltså…).

Om man vill se en hållbar utveckling i framtiden ska man alltså hålla tummarna för att det går att klara miljökraven så att Cementas produktion på Gotland kan fortsätta, att utvecklingen i riktning mot lägre (eller noll) koldioxidutsläpp från betongen fortsätter och att fler byggare väljer det byggmaterial som passar bäst för det aktuella bygget istället för att fördomsfullt använda det de är vana vid.

Varför bygg- och anläggningsbranschen inte försökt behandla sitt betongberoende tidigare kan man förstås undra. Liksom varför prövningar av byggprojekt och liknande tar så lång tid på statlig nivå (på kommunal nivå finns tidsgränser i lagen…). Den senare frågan bör ställas till nationella politiker. Varför Sverige är så beroende av just Cementas produktion på Gotland har SvD skrivit intressant om här.

Tre tips för att uppmuntra hållbart byggande:

1. Lyft frågan och höj ambitionerna för vad ni vill åstadkomma, utan att omedelbart välja utifrån fördomar och förutfattade meningar. Kommuner bör vara särskilt noga med att villkor, regler och anvisningar inte bör begränsa utveckling och får oönskade konsekvenser på andra områden.

2. Stirra inte på symbolfrågorna! Förenkling och svart-vita lösningar är aldrig lösningen, samhället är komplicerat och därför måste ansvariga beslutsfattare försöka se helheten.

3. Glöm inte den sociala hållbarheten! Nya hus är överlag bättre för den ekologiska hållbarheten än exempelvis det som byggdes på 60- och 70-talet, så om kraven på nybyggnation och renoveringar sätts för högt kommer det både innebära mer energiåtgång, mer utsläpp och att färre har råd att bo. Och att det byggs mindre. Det är definitivt inte bra för hållbarheten, totalt sett.

Share

/Björn Sundin

Jag ansluter nu till gänget av stadsutveckling-experter på Downtown Advisors, men jag fortsätter med mitt eget företag, Samhällsbygget AB, så befintliga kunder behöver inte oroa sig!

Och så frågan som alla ställer sig: Är betong och cement samma sak?

Enkelt uttryckt kan man säga att cement är nödvändigt för att göra betong (som är själva byggmaterialet). Begreppen blandas dock ofta ihop (kanske rentav i nyhetsbrevet här…?) och för den som inte ska göra beställningar till bygget spelar det kanske mindre roll… Huvudpoängen är att cement är nödvändigt för att skapa betong, vilket är så hållfast och beständigt att det inte går att ersätta i dagens samhälle.